Regeringens arbetslinje är en framgång. Fler människor har fått arbete, en lön att försörja sig på, arbetskamrater och ett socialt sammanhang. Men fortfarande finns grupper som befinner sig alltför långt från arbetsmarknaden. Dömda, framför allt fängelsedömda, är en av dessa grupper. Regeringen tar nu krafttag för att ge denna grupp förbättrade möjligheter att träda in och etablera sig på arbetsmarknaden efter avtjänat straff. Vi är överens om att det krävs extra satsningar för att förbättra situationen för grupper som behöver särskilt stöd.

Vi presenterar i dag ett antal förslag för att göra det lättare för dömda att redan under fängelsetiden förbereda sig för att få ett arbete och kunna försörja sig själv efter avtjänat straff. Regeringen utökar nystartsjobben att även gälla dömda samt ökar tillgängligheten för dömda till jobbgarantin för unga och jobb- och utvecklingsgarantin.

Därmed stärks möjligheten för dömda att använda sig av så kallade kompletterande aktörer. Vi har dessutom tagit initiativ till ett möte mellan departementen, Arbetsförmedlingen och Kriminalvården för att diskutera hur vi ytterligare kan stärka samverkan mellan myndigheterna. Regeringen kommer också att följa upp de satsningar vi nu gör.

Ett inträde och etablering på arbetsmarknaden leder till att tidigare kriminella får möjlighet att leva ett hederligt liv och stå på egna ben. Fler i arbete leder också till att fler kan vara med och bidra till de skattefinansierade uppgifterna som vi betalar gemensamt. Färre återfall leder till färre brottsoffer och minskat lidande för många människor, minskad belastning på rättsväsendet och minskade samhällsekonomiska kostnader.

Tiden på anstalt ska användas för att förbereda de intagna för ett liv utan kriminalitet och droger efter frigivning. Sedan den 1 januari 2007 finns en ny kriminalvårdslagstiftning om utökade möjligheter till utslussning för intagna på anstalt. Tanken är att fler intagna ska få stöd och förankring i form av bostad och sysselsättning inför frigivningen och att färre ska stå med "en påse i handen" den dag de kommer ut och tvingas börja från noll. Vi anser att de insatser och det stöd som Arbetsförmedlingen kan ge har en viktig och central roll i detta arbete.

Det är av stor betydelse att arbetssituationen är löst vid tidpunkten för villkorlig frigivning eftersom det är en kritisk tidpunkt ur ett återfallsperspektiv. De nya utslussningsreglerna skapar förutsättningar för dömda att redan innan tidpunkten för villkorlig frigivning påbörja en anställning. Konkret innebär det att vi nu utökar nystartsjobben till att också gälla dömda.

Regeringen ändrar vidare regelverket så att dömda även kan kvalificera sig för jobbgarantin för unga samt jobb- och utvecklingsgarantin. Genom tillträde till jobb- och utvecklingsgarantin ges dömda möjlighet att få en anställning med särskilt anställningsstöd.

Genom de förändringar som regeringen föreslår ökar möjligheten för dömda att använda sig av kompletterande aktörer. Dessa kan ofta på ett bra sätt ta till vara särskilda gruppers behov och vara ett bra komplement till arbetsförmedlingen.

Det är därför viktigt att specifik kunskap och kompetens hos dessa aktörer tas till vara i åtgärderna för dem som står långt bort från arbetsmarknaden. Detta gäller inte minst inom jobbgarantin för unga och jobb- och utvecklingsgarantin. Regeringen beräknar att runt 35 000 personer inom jobbgarantin för unga och jobb- och utvecklingsgarantin kan komma i fråga för sådana insatser, till exempel jobbcoachning, varav en tredjedel av ska erbjudas upphandlade tjänster. Det är viktigt att hänsyn tas till gruppen dömda vid dessa upphandlingar.

Ett exempel på en kompletterande aktör är det sociala företaget " Vägen Ut" som startat tre verksamheter: Villa Solberg - halvvägshus för män, Karins Döttrar - arbetsträning för kvinnor och Café Solberg - kafé och catering med arbetsträning. Vi vill se fler liknande initiativ.

Regeringens satsningar avser att gälla från och med 1 juli 2008. Dessa kommer naturligtvis att följas upp och efter behov vidareutvecklas.

BEATRICE ASK
Justitieminister
SVEN OTTO LITTORIN
Arbetsmarknadsminister

DN 071212:

"Vi tar gemensam kamp mot Reinfeldts orättvisor"

Claes Borgström ansluter sig till Mona Sahlin i ny jämställdhetsoffensiv: Vi måste driva ännu tydligare opposition mot regeringens orättvisor. Regeringen erkänner att den inte på egen hand har det mod som krävs för att föra jämställdheten i Sverige framåt. Efter ett drygt år med de borgerliga vid makten har jämställdhetsarbetet stannat av och går bakåt. Därför tar vi nu upp kampen för jämställdhet tillsammans, den ena som ordförande för landets största feministiska parti och den andra som ny socialdemokratisk ledamot i Jämställdhetsrådet. Vi två är båda sedan många år engagerade i jämställdhetsarbetet. Men den politik vi nu ser föras har svetsat oss samman i övertygelsen att en ännu tydligare opposition måste bedrivas mot regeringen Reinfeldts orättvisor. Det skriver socialdemokraternas ledare Mona Sahlin och före detta jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström.

Jämställdheten har varit en av Sveriges paradfrågor internationellt. Vi lyfts ofta fram som det goda exemplet. Ändå vet vi att vi är långt ifrån målet. Många kvinnor åsidosätts fortfarande i yrkeslivet på grund av sitt kön och tjänar mindre än män för samma jobb. Många kvinnor drar ett stort lass hemma och på jobbet. Många blir diskriminerade eller lever under hot och trakasserier.

Regeringen har beslutat att stödja Sveriges Kommuner och landsting med 100 miljoner kronor för att främja jämställdheten inom deras verksamhetsområde (DN Debatt 7/12). Det är bra men förändrar inte det faktum att regeringens jämställdhetsarbete saknar en sammanhållen analys. Efter ett drygt år med den moderatledda regeringen kan vi konstatera att jämställdheten på många sätt går kräftgång. Den står inte stilla. Den går tillbaka. I vissa avseenden så långt som till 1950-talet.

Vi två är båda - med lite olika erfarenheter och bakgrund - sedan många år engagerade i jämställdhetsarbetet. Den politik vi nu ser föras har svetsat oss samman i övertygelsen att en ännu tydligare opposition måste bedrivas mot regeringen Reinfeldts orättvisor och ojämlikhet. Från och med nu kommer vi därför att ta upp den kampen tillsammans, den ena som ordförande för landets största feministiska parti och den andra som ny socialdemokratisk ledamot i Jämställdhetsrådet.

De kvinnor som Fredrik Reinfeldt säger sig lyssna på - kommunalanställda kvinnor i offentlig sektor - måste fråga sig om statsministern skojar eller om han helt enkelt struntar i vad de säger.

För vid en närmare granskning av regeringens så kallade jämställdhetspolitik visar det sig att kvinnorna är de riktigt stora förlorarna på den förda politiken.

Riksdagens utredningstjänst (Rut) har tittat på vilka som får del av de skattesänkningar som regeringen gör, och på skillnaden mellan kvinnor och män. Genomgången visar att 66 procent av budgetpropositionen tillfaller männen, medan kvinnorna bara får 34 procent. Den borgerliga regeringens fördelningspolitik ökar klyftorna i inkomst och förmögenhet mellan kvinnor och män och gynnar männen i mycket stor utsträckning.

Detta anser statsminister Fredrik Reinfeldt inte har med jämställdhet att göra. På en fråga av Maria Wetterstrand i riksdagen svarade han att den ojämna fördelningen inte hade att göra med att de som drabbades var kvinnor - utan det handlade om att de jobbar mindre, tjänar mindre och äger mindre.

Ja, det är männen som i hög grad äger fastigheter, har förmögenheter och tjänar bäst. Och det är just detta som premieras av den borgerliga regeringen. Så har högerpolitik alltid fungerat.

Lägg till detta att det också är männen som får nystarts- och instegsjobben, de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som regeringen valt att lyfta fram. 68 procent av alla nystartsjobb har gått till män - 32 procent till kvinnor. 79 procent av alla instegsjobb, har gått till män - 21 procent till kvinnor.

Fredrik Reinfeldt sa i en intervju i radion angående detta att han tagit hand om kvinnojobben genom avdraget för hushållsnära tjänster. Den synen på kvinnors och mäns arbeten är förlegad! Den är något vi länge försökt skapa åtgärder för att bryta. Att se skatterabatt på hushållstjänster som jämställdhetspolitik är att bekräfta föreställningen att kvinnor ska sköta hushållsarbetet. Antingen hemma eller hos någon annan.

Hade regeringen en verklig ambition att uppmuntra kvinnor att arbeta, och att låta kvinnor och män dela på föräldraförsäkringen och hushållsarbetet, då hade regeringen aldrig lagt fram ett förslag om ett vårdnadsbidrag. Vårdnadsbidrag tar kvinnor bort från arbetslivet och tillbaka till 1950-talet. Regeringen är väl medveten om att vårdnadsbidraget minskar arbetsutbudet, att det försvagar kvinnors etablering på arbetsmarknaden och att det försämrar integrationen - trots detta så genomförs det. Regeringen satsar på bidrag i stället för arbete - för kvinnor. Att jobb skulle gå före bidrag höll inte länge efter att valrörelsen var över.

Den borgerliga regeringens vårdnadsbidrag ska dessutom finansieras av kommunerna utan några extra tillskott. Vi utgår från att de borgerliga partierna inte vill att kommunerna ska höja skatten. Därför antar vi att vårdnadsbidraget ska finansieras inom kommunens budget för barnomsorg. Sveriges Kommuner och landsting uppskattar att vårdnadsbidraget kan komma att kosta kommunerna tre miljarder kronor. Det motsvarar kostnaden för cirka 9 000 personer som arbetar i barnomsorgen, eller mer än en tioprocentig minskning av antalet anställda, enligt Ruts beräkningar. Det är alltså en kraftig urholkning av den allmänna förskolans resurser med minskad personaltäthet och större barngrupper som följd. Kvinnors arbetsmarknad hotas därför dubbelt av den förda politiken.

Statsministern har skrutit mycket om sin turné bland anställda inom omsorgen, i hög grad kvinnor anslutna till Kommunalarbetareförbundet. Men vad tjänar en sådan resa till om man sedan som tack för kaffet lägger fram en budget som innehåller försämringar för kvinnorna - inte minst när det gäller försvagande av fackföreningsrörelsen, försämrad trygghet i socialförsäkringarna och fler tillfälliga anställningar?

Regeringen säger sig vilja skapa förutsättningar för kvinnor att jobba heltid men ändå lägger de det socialdemokratiska förslaget om en ny lag om rätt till heltid i pappersinsamlingen. Det drabbar alla ofrivilligt deltidsarbetande kvinnor som riskerar att tvingas leva på socialbidrag i stället för på egna inkomster.

Fredrik Reinfeldt talar stolt om regeringens jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen, som ska få kvinnor och män att dela mer lika på hushållsarbete och förvärvsarbete. Men samtidigt införs alltså skatteavdraget för hushållsnära tjänster och vårdnadsbidraget. De positiva effekterna av jämställdhetsbonusen täcker inte upp de negativa effekter som dessa bär med sig.

Sedan många år har vi socialdemokrater drivit på för att få en mer jämställd fördelning i styrelserummen, inte minst i näringslivet. Vi hotade med att lagstifta om kvotering till styrelser om inte läget förbättrades. Nu säger regeringens jämställdhetsminister Nyamko Sabuni så här om varför regeringen inte längre driver på heller denna del av jämställdhetsarbetet:

"Om regeringen använder sig av den typen av hot måste vi också vara beredda att verkställa dem och det är vi inte än. Vi har inte jobbat med de här frågorna tillräckligt länge. Socialdemokraterna, efter många år i regeringsställning, var nog mer redo och hade det modet som krävdes för att verkställa ett sådant hot." (Göteborgs-Posten 070927).

Det är ett talande citat. Regeringen erkänner alltså själva att de inte har det mod som krävs för att föra jämställdheten i Sverige framåt.

Vi är dessvärre övertygade om att problemen med bristerna i politiken är större än så. Den moderatstyrda regeringen verkar utöver mod sakna både analys, vilja och förmåga att bryta de bestående könsskillnaderna. Resultatet är att jämställdhetsarbetet stannat av och går bakåt.

MONA SAHLIN
CLAES BORGSTRÖM

Polisen.

Polisen

Anmälan

Blanketter

Brott

Förebygg brott

Utsatt för brott?

Bedrägerier

Brott i nära relationer

Hedersrelaterade brott

Bilbrott

Hatbrott

IT-brott

Mängdbrott

Narkotika

Penningtvätt

Sexuella övergrepp - barn

Skadegörelse - klotter

Skattebrott

Frågor om brott

Böter

Hittegods

Om Polisen

Polisens uppgifter

Organisation

Om Rikspolisstyrelsen

Risk- o sårbarhetsanalys

Polisnära verksamhet

Polisen internationellt

Kontakt

Polisens arbete i en kris

Samhällets krishantering

Gör så här vid en kris

Frågor om kriser

Polisyrket

Rakel - nya polisradion

Remissvar

Lediga jobb

Press

Länkar

Brott mot kvinnor/barn

Rapporter

Statistik

Trafik

Årsredovisning och budget

Tillstånd

Trafik

Vapen

GÅ DIREKT TILL

Hänt senaste dygnet
Lediga jobb
Lokala nyheter
Polisen i ditt län
Polishögskolan
Polismuseet
Press
Rikskriminalpolisen
Rikspolisstyrelsen
Statens kriminaltekniska laboratorium - SKL
Vill du bli polis?
Säkerhetspolisen

Informationsenheten
info@kriminalvarden.se

Om Kriminalvården

Kriminalvården ansvarar för häkten, fängelser och frivård. Centralt i arbetet är de dagliga samtalen med klienten.
Snabbfakta Kriminalvården:Kriminalvården är landets fjärde största myndighet med 9 000 anställda. Myndigheten ansvarar för verkställigheten av straff i fängelse och frivård samt för verksamheten vid häktena.
Mål och medel
Organisation
Styrdokument
Lagar, föreskrifter
Remissvar
Internationellt
Application Form
Frågor och svar
Ordlista
Rättskedjan
Länkar
Läs mer:
Nya fängelser och häkten
Kriminalvården bygger flera nya fängelser och häkten.
Påföljder
Läs om bland annat skyddstillsyn och fotboja.
Fångvårdens historia

Publikationer

Dokumenten går att ladda ner eller skriva ut direkt. Några dokument går också att beställa från Kriminalvården, antingen via fax (011-496 35 17) eller via länk vid dokumentet.För att läsa våra dokument behöver du programmet Adobe Reader. Du kan hämta det gratis här: "http://www.adobe.com/products/acrobat/readermain.html"

Jobba hos oss
Barn till klienter
Behandlingsprogram
Ekonomi och statistik
Rapporter
Narkotika
För klienterna
Tidningen Runtikrim

Svar direkt
En faktaspäckad broschyr i fickformat som innehåller svar på de flesta frågor om svensk kriminalvård.2007. 34 s. Ladda ner

Kriminalvård i Sverige
Ett informationsmaterial om grunderna i svensk kriminalvård. Skriften, som är på 38 sidor, beskriver grundligt verksamheten i anstalt, häkte och inom frivården. Dokumentet innehåller äver ett historiskt avsnitt om svensk kriminalvårds framväxt. 2006. Ladda ner

Vägen tillbaka
En presentation av svensk kriminalvård.
2007. 12 s. Ladda ner

Kriminalvårdens organisation 2006 (karta)
En karta i A3-format som visar kriminalvårdens organisation. Kartan innehåller information om var fängelser, häkten och frivård ligger och vilken region de tillhör. Ladda ner

Bli övervakare!
Vill du göra en samhällsinsats och stödja en medmänniska som hamnat snett? Ladda ner

Brott & straff
En tidning för skolan. Vad händer när någon begår brott och hamnar i fängelse?
11 sidor. 2006. Ladda ner

Kontraktsvård
Information om skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Denna information riktrar sig till socialtjänst, beroendevård, vårdgivare i öppenvård och behandlingshem samt till rättsväsendet. Ladda ner

Fångarna, fängelset och samhället
En undersökning som beskriver förändringar hos anstaltsintagna och samhällsförändringar som har betydelse för kriminalvården. 2004. 92 sidor. Ladda ner

Motiverande samtal
Att hjälpa människor till förändring / William R. Miller, Stephen Rollnick. 2003. 250 sidor.Beställningsnummer: 4771 (kan beställas i fler exemplar)
Med organisationsnummer: 220 kronor plus frakt (ange organisationsnumret vid beställning) Utan organisationsnummer: 310 kronor inkl. frakt och postförskott Beställ

Samhällstjänst, två kategorier...
Broschyren beskriver de två kategorierna av samhällstjänst som finns i det svenska påföljdsystemet. 1999. 2 sidor. Ladda ner

Resan genom rättsväsendet
Vad händer med den som begår brott? Vad händer unga? Vilka är polisens, åklagarens, domstolens och kriminalvårdens olika roller? CD-skiva, 2007. Beställ

Kriminalvården, 601 80 Norrköping, Telefon: 077-22 80 800, Fax: 011-496 36 40, E-post: hk@kriminalvarden.se, Organisationsnr: 202100-0225

Allt fler fångar arbetar

Publicerat 2008-03-07
Treårig satsning har ökat sysselsättningen för intagna i landets fängelser.
För andra året i rad ökade förra året sysselsättningen för intagna i arbetsdriften och i det som kallas service (städ, tvätt, fastighetsskötsel, mark- och parkunderhåll). De intagna arbetade det gångna året 100 000 fler timmar än 2006.

Närmare målet

Den totala sysselsättningsgraden steg därmed till 76 procent, från att ha legat kring 70 procent 2004. Målet är en 80-procentig sysselsättningsgrad.
Bakom den positiva utvecklingen de två senaste åren ligger en extra satsning som Kriminalvården beslutade om redan 2005 och som löper 2006-2008. Satsningen kommer därefter att permanentas.

Ökade intäkter

Projektet "Ökad sysselsättning och utveckling av programmet arbete" ska, förutom ökad sysselsättning, också resultera i högre kostnadseffektivitet, rationalisering av produktionen och ökade intäkter för arbetsdriften.
Samtidigt med satsningen på arbetsdriften ägnar Kriminalvården allt större uppmärksamhet åt den intagnes behov. Arbetsdriften i kriminalvården ska vara en kombination av produktion och vård.

"Rätt man på rätt plats"

- Utgångspunkten är den intagnes verkställighetsplan. Vi bedömer varje intagen och har just börjat arbetet med att sätta upp individuella mål för var och en. Det ska vara rätt män på rätt plats, säger Christer Birch, kriminalvårdsinspektör på Tidaholm med ansvar för anstaltens arbetsdrift.
Du kan läsa mer om arbetsdriften och Kriminalvårdens nya syn på sysselsättning i den årsbok som myndigheten publicerar i dagarna. Där hittar du bland annat följande fakta:

Det finns totalt 97 produktionsenheter i anstalterna och 24 i häktena där det varje dag arbetar motsvarande 1 200 intagna på heltid.
22 av produktionsenheterna är träindustrier och 13 är mekaniska verkstäder. Listan toppas av enheter för montering och förpackning. De är 42 till antalet.
Jämte produktion/vård i arbetsdriften bedriver Kriminalvården också yrkesinriktad utbildning på 33 anstalter. Denna finansieras av Arbetsförmedlingen och hade 2007 en budget på 43 miljoner kronor. Bland utbildningarna kan nämnas bygg-, svets- och truckförarutbildning. Representanter för Arbetsförmedlingen besöker regelbundet de stora anstalterna för arbetsförmedling kopplad till den villkorliga frigivningen.

Allt fler får behandling

Publicerat 2008-02-25
Årsredovisning 2007: stor ökning av antalet dömda som deltar i behandlingsprogram.
Aldrig tidigare har så många intagna i svenska fängelser behandlats med så, på vetenskapliga grunder, väl utprovade metoder som idag. Det visar Kriminalvårdens årsredovisning för 2007.

"Ambitiös satsning"

Antalet intagna i fängelse som påbörjade brotts- och missbruksrelaterade program ökade mellan 2006 och 2007 med 74 procent. I frivården har antalet nästan tredubblats.
- Den stora ökningen är ett resultat av en ambitiös satsning på evidensbaserade brotts- och missbruksrelaterade program. Under 2007 satsade vi 50 miljoner kronor extra på en spridning av programmen till fler fängelser och frivårdskontor och på utbildning av fler programledare, säger Kriminalvårdens generaldirektör Lars Nylén.
Kriminalvården har de senaste åren tagit hem utvärderade program och tillsammans med andra länder utvecklat egna program, bland annat för män som utövar våld i nära relation (programmen IDAP och ROS).

Stor ökning

Totalt finns det i kriminalvården 15 sådana evidensbaserade brotts- och missbruksrelaterade program, varav tio är ackrediterade. Under 2007 påbörjade 5 074 intagna i fängelse brotts- och missbruksprogram jämfört med 2 917 år 2006.
En utvärdering av ett av programmen, Våga Välja, visade nyligen på 13 procents relativ lägre risk att återfalla i brott för dem som deltagit i behandlingen jämfört med dem som inte deltog. Utvärderingar av övriga program kommer inom kort.
Också på flera andra punkter redovisar Kriminalvården framgångar med innehållet i verkställigheten:

Kriminalvården utfärdar allt fler betyg i klientutbildningen (938 förra året jämfört med 433 år 2006). Varje betyg är en fullföljd kurs.
Allt fler anstalter kan erbjuda yrkesinriktade utbildningar (33 förra året jämfört med 24 år 2006).
Sysselsättningen i arbetsdriften för intagna ökade för andra året i rad, i år med 100 000 fler arbetade timmar. Den totala sysselsättningen i anstalt tog ytterligare ett kliv närmare målet på 80 procent.

Bland övriga resultat från 2007 kan nämnas det halverade antalet rymningar direkt från anstalter och att Kriminalvården för andra året i rad redovisar en budget i balans.

Fakta

Behandlingsprogrammen ska, enligt Kriminalvårdens nya syn, på vetenskapliga grunder kunna påvisas ha effekt på återfallen i brott. Därför ackrediteras de av en panel, bestående av bland annat ledamöter från forskarvärlden.
Ett helt nytt program, VPP, provas just nu på anstalterna Kumla, Hall och Tidaholm. Programmet riktar sig till intagna som har begått våldsbrott och/eller mord och bedöms ha hög risk för återfall. Programmet ska testas i ytterligare ett par omgångar innan Kriminalvården eventuellt lämnar in en ansökan om ackreditering.
Kriminalvårdens klientutbildning sker i så kallade lärcentrum och finns i de flesta anstalter. Antalet lärare vid dessa är drygt 100 i hela landet. Verksamheten står under Skolverkets tillsyn. Totalt deltog cirka 3 800 av dem som var intagna i anstalt någon gång under 2007 i klientutbildningen. Det är cirka 30 procent av det totala antalet intagna under 2007.

Årsredovisning 2007 »
Här kan du ladda ner hela dokumentet (74 sidor)

Kartläggning av intagnas utbildningbakgrund - studiebehov

Publicerat 2008-02-26
Rapport 24: En enkätstudie riktad till klienter vid samtliga kriminalvårdsanstalter och en del av en nordisk kartläggning av intagnas studiebakgrund och deras upplevda studiebehov.

Fler yngre än äldre intagna har inte slutfört tidigare utbildning

Rapporten visar bland annat att utbildningsnivån är generellt låg och att 11 procent av de intagna inte har fullföljt någon utbildning alls. Knappt 40 procent har grundskola som högsta fullföljd utbildning. Procentuellt fler yngre intagna har inte slutfört någon utbildning jämfört med intagna som är 32 år och äldre.

Motiven är bland andra att förbättra betyg och få jobb

Sammanlagt uppgav 36 procent av de intagna att de studerar under anstaltsvistelsen och de allra flesta av dem studerar på gymnasienivå. De vanligaste motiven för att delta i utbildning är att utnyttja tiden, förbättra betyg, få jobb och att klara tillvaron efter frigivning.

Utmaning för kriminalvården att motivera och engagera

Den stora utmaningen för utbildningssatsningar inom kriminalvården tycks mot bakgrund av här presenterade sammanfattade resultat vara att informera, motivera och engagera unga, lågutbildade intagna med korta strafftider i studier. Dessutom ställs krav på utbildningssatsningar med fokus på grundläggande färdigheter vid läsning, skrivning och matematik.

Bakgrund till rapporten

Rapport 24 är genomförd av Stefan Samuelsson och Anna-Lena Eriksson Gustavsson på Institutionen för Beteendevetenskap och Lärarnde vid Linköpings universitet. Rapporten är, utöver att vara en fristående rapport som beskriver situationen i Sverige under en vecka i oktober 2006, det svenska underlaget till en jämförande studie av förhållandena i de olika nordiska länderna. Den nordiska studien finansieras av Nordiska Ministerrådet och beräknas vara klar hösten 2008.

Kriminalvårdens historiska utställning

Här inledningarna till de många kapitlen.

BROTT OCH STRAFF
Medeltidens fängelser utgjordes av slottens källare och torn, underjordiska hålor, dit fångarna sänktes genom ett hål i taket. I städerna fanns fängelser i tornen i stadsmuren, i rådhus och kloster. Även i bödelns hus kunde man förvara fångar. I dessa lokaler fick fångarna sitta och vänta på den egentliga bestraffningen. Här förvarades rannsakningsfångar, krigsfångar, personer som dömts till fängelse som förvandling av böter eller som nåd för svårare kroppsstraff. Dessa fängelsehålor låg ofta i underjorden och var ganska fuktiga och saknade ofta helt fönster och gluggar.

Fångarna satt bundna till händer och fötter i kraftiga stockar eller slagna i järn. Stanken var outhärdlig då avträde oftast saknades. Rengöring sköttes av bödelns drängar en gång om året.

Synen på straff var annorlunda i gamla tider. För brott dömdes vanligen till dödsstraff eller andra kroppsstraff. Till de riktigt grova förseelserna räknades även stöld. Mindre brott bestraffades oftast med skamstraff eller böter. Brottslingar kunde även dömas till landsförvisning.

RASP OCH SPINNHUS
År 1698 kom en ny stadga om lösdriveri och tiggeri, där Kungl Maj:t förklarade sig skola inrätta ett "arbets-, rasp- och spinnhus". "Tukthus" övergår samtidigt till att betecknas straffanstalt för kvinnor. I rasphuset skulle "så väl vanartiga tiggare som andra osedliga olydiga barn och tjänstepojkar" straffas med att raspa bresiljeträ till färgstoffer. I spinnhuset skulle "allehanda vanartiga föra och starka kvinnspersoner under en tjänlig uppsikt tillhållas att dagligen göra sitt vissa arbete med lins beredande, häcklande och spinnande". I verkligheten spann man bara ull. Kombinationen av barnhus och korrektionsinrättning var naturligtvis inte bra och man beslöt sig för att skilja de två åt. Det genomfördes emellertid inte förrän 1779.

Centralfängelset Norrmalm i Stockholm var ett av landets tre kvinnofängelser. De två andra fanns i Göteborg och Norrköping. I dessa fanns i början av 1860-talet omkring 500 av landets 1 800 kvinnliga fångar. På Norrmalm var fångantalet omkring 300. De flesta var arbetsfångar, d v s de hade dömts till tvångsarbete på grund av att de inte kunde försörja sig själva. Straffångarna som fanns där var sådana som dömts till längre straff än två år, oftast efter upprepande stölder eller barnamord.

Mer permanenta spinnhus började anläggas på 1740-talet i Norrköping och Göteborg. i ett ruckligt tvåvåningars, trähus i den fattiga stadsdelen Saltängen i Norrköping arbetade ett 20-tal spinnhushjon 1702-1790. 1790 invigdes kronospinnhus som skulle ta emot och sysselsätta kvinnliga fångar från Götaland. Det nybyggda fängelset låg på en hög och Motala Ströms friska vatten som forsade ner genom staden hade ännu inte blivit nedsmutsat av staden många utsläpp. Detta innebar att spinnhuset kunde bli en effektiv arbetsanstalt. Arbetstiden var lång. Den räckte från klockan 4 på morgon till klockan 22 på klockan måndag-fredag. På lördagar upphörde arbetet vid middagstiden och på söndagen vilade man.

FÄSTNINGSTIDEN
Länge nöjde man sig med att låta de dömda dela fängelse med de häktade, men när behov uppstod att förstärka rikets fästningar var det naturligt, att de grova brottslingarna skulle skickas till det ofta mycket hårda arbetet i dessa fästningsfängelser, av vilka Carlstens fästning i Marstrand blev särskilt bekant och fruktad.

Marstrandsarbete ansågs i hårdhet komma näst efter dödsstraff. En straffordning av 1653 använder uttrycket "slås i järn och arbeta för brott sitt". Fångar användes också för arbete i Falu gruva. Fästningsfängelser fanns också i Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Landskrona, Malmö och Nya Älvsborg (vid Göteborg), senare tillkom Vaxholm, Karlsborg och Varberg.

STYRELSEN FÖR RIKETS FÄNGELSER
1800-talets första halva kom att innebära mycket stora omvälvningar för fångvården. En omfattande administrativ förändring ägde rum 1825 då styrelsen för Rikets fängelser och arbetsinrättningar inträttades. Dessförinnan hade straffanstalterna sorterat under olika huvundmän. Nu samlades all fångvård under en hatt. Det som vi idag kallar kriminalvårdsstyrelsen hade uppstått och den fick snabbt ett stort inflytande.

LIVET INNANFÖR
Det nya fångvårdssystemet byggde i grunden på religionens, ensamhetens och arbetets fostrande inverkan. Genom att erbjuda arbete i fängelserna hoppades man att fången skulle få smak för ett arbetsamt och skötsamt liv även i friheten.

SKARPRÄTTAREN ANDERS GUSTAF DALMAN
Född år 1848 i Norberg, död 1920 i Stockholm, halshögg de sex sista "lifdömda" i Sverige. Sedan 1868 hade han tjänat vid Kungliga Vestmanlands regemente och hade 1873 befodrats till kopral. Han var gift sedan 1869 och bodde med sin familj i Norberg. Från militärtjänsten erhöll han avsked 1882. Under 1885 antogs han till skarprättare för Stockholms stad och län och flyttade med hustrun, en dotter och två söner till huvudstaden och bosatte sig först vid Tulegatan, senare vid S:t Eriksgatan. Under åren fram till 1901 blev han undan för undan skarprättare även i flera andra län.

Den första avrättningen verkställde Dalman 1890, den sista 1910. Vid de fem första använde han en handbila. Hugget utdelades i en kroppsställning, som krävde böjd rygg och böjda knän. Vid den sista avrättningen behövde han endast trycka på en fjäder på giljotinen.

Vid de fyra sista uppdragens fullgörande anlitade han såsom biträde sin son Gustav Albert Dalman, född 1880.

För alla med handbilan verkställda halshuggningar tillverkade skarprättare Dalman stupstocken i Stockholm. De var fyrkantiga, ungefär 1 meter lång, höjden 10 cm, urholkad framför bröstet och mitt över halsen. Där fångens skuldror skulle befinna sig fastskruvades en säkerhetskedja. På andra sidan stocken på båda sidor om huvudet slogs en ögla, som med ett snöre nedpressade huvudet. Stupstocken fastskruvades vid schavotten. Denna förfärdigades på avrättningsplatsen av Dalman och hans medhjälpare och bestod av 12 plankor av 4 tums tjocklek. Vidare behövdes ca 3 lass fin sand. Sanden utbreddes framför och vid sidorna av schavotten för att uppfånga blodet. Sand borde också finnas under delinkventen för att åstadkomma rätt läge i förhållande till stockens höjd. Stupstocken transporterades i ett svart tygfodral till förrättningsorten. I bland lämnades den kvar i fängelset, ibland återfördes den till Stockholm.

KARL SCHLYTER
Justitieministern och hovrättspresidenten Karl Schlyter förknippas med parollen "avfolka fängelserna. År 1932 satt 13 000 bötesfångar i fängelse, och det var främst dessa som han inte tyckte inte borde vara där.

År 1934 lade Schlyter fram ett omfattande program. Han ansåg att ungdomar inte skulle sitta i fängelse utan uppfostras och utbildas av pedagoger på särskilda enheter. Inte heller tyckte han att psykopater, sinnessjuka och alkoholister hörde hemma i fängelserna. Han ville inrikta påföljdssystemet på vård i frihet, som villkorlig dom och villkorlig frigivning med övervakning.

Det reformarbete som ägde rum i samband med Brottsbalkens tillkomst pågick under hela 1930- och 1940-talen. Innehållet i fängelsestraffet skulle enligt denna reform vara vård. De intagna skulle under anstaltsvistelsen beredas möjligheter till anpassning utanför murarna.

Statens institutionsstyrelse SiS.

Statens institutionsstyrelse

Statens institutionsstyrelse, SiS, är den statliga myndighet som ansvarar för vård och behandling på landets LVM-hem och särskilda ungdomshem.

Förstasidan

Om SiS

Forskning & utveckling

Publikationer

Faktabanken

Länkar

Lediga jobb

Sidor för:

Socialtjänst

Forskare

Studerande

Press

Om SiS

Här information om SiS, Statens institutionsstyrelse.
Senast ändrad 18 mar 2008
20 frågor och svar om SiS
Adresser, e-post och telefonnummer
Basfakta om SiS
Hitta rätt på SiS webbplats
Huvudkontoret
Kontakta SiS (e-post)
Organisationsschema Regionkontor
Remisser
SiS uppdrag och verksamhet
Ärendelistor

LÄS MER

Huvudkontoret

SiS insynsråd

Vetenskapliga rådet »

LÄNKAR
SiS instruktion 2008

DOKUMENT

SiS verksamhetsplan 2008 (pdf 566 kB)

SiS årsredovisning 2007 (pdf 802 kB)

SiS budgetunderlag 2008 (pdf 104 kB)

Regleringsbrev för budgetåret 2008 (pdf 134 kB)

SiS uppdrag och verksamhet

Senast ändrad 27 feb 2008

Statens institutionsstyrelse är en statlig myndighet med uppdrag att vårda ungdomar i åldern 12-21 år av sociala skäl samt vuxna missbrukare.

Vården sker oftast utan den enskildes samtycke med stöd av LVU (lagen om vård av unga), LVM (lagen om vård av missbrukare) samt SoL (socialtjänstlagen). SiS ansvarar även för verkställighet av straff för ungdomar i åldern 15-17 år som dömts för brott enligt LSU (lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård).

Verksamheten bedrivs i nära samarbete med den kommunala socialtjänsten.

SiS har 45 olika institutioner runt om i landet. För unga finns 32 institutioner med knappt 700 platser och för vuxna missbrukare finns 13 institutioner med cirka 350 platser. SiS institutioner har mycket hög personaltäthet och många olika yrkesgrupper samverkar för att ge effektiv och bra vård.

I SiS uppdrag ingår att utöva tillsyn över verksamheten vid de institutioner som drivs av SiS. Tillsynen över verksamheten vid de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen utövas av SiS tillsyns- och uppföljningsstab och sker dels i form av ordinarie/planerad tillsyn, dels när det på grund av inträffade händelser finns en speciell anledning för tillsyn.

SiS bedriver även en omfattande forsknings- och utvecklingsverksamhet. Ett vetenskapligt råd fördelar forskningsanslag till projekt vid fristående universitet och högskolor. Inom ramen för både FoU-verksamheten och den löpande verksamheten vid institutionerna har stor kunskap och erfarenhet samlats om SiS målgrupper.

Antalet anställda är cirka 2800 personer och ekonomin omsluter årligen 1,75 miljarder kr. Verksamheten finansieras dels genom statsanslag och dels genom vårdavgifter. SiS har funnits som myndighet sedan 1993. Innan dess bedrevs verksamheten av kommuner, landsting och kommunalförbund.

Huvudkontoret är placerat i Stockholm och har funktioner för administrativt och strategiskt stöd.

Tjänster med kvalitet

Fem SiS-tjänster beskrivs i tjänstekartor som ska garantera att den vård och behandling som ges på SiS institutioner håller rätt kvalitet. Läs mer

Vårdkedja Ungdom - MVG

Frågor och svar om projektet Vårdkedja Ungdom - MVG. Läs mer

MultifunC för unga

SiS prövar en ny behandlingsmodell för pojkar och flickor med allvarliga beteendeproblem. Läs mer

Vård efter LVM-tiden

Ett kontrakt för livet.
"Ett kontrakt för livet" ger rabatt till kommuner som satsar på bra eftervård. Här hittar du anvisningar och avtal.

Statens institutionsstyrelse Box 16363
103 26 Stockholm TEL 08-453 40 00

Brottsoffermyndigheten

Att bli utsatt för brott medför ofta en mängd känslomässiga reaktioner. Förutom dessa psykiska effekter kan brottet också medföra fysiska skador och ekonomiska förluster. Som brottsoffer bör man så snart som möjligt polisanmäla brottet.

Allmänt om Brottsoffermyndigheten

Brottsoffermyndigheten inrättades 1994 och dess övergripande mål är att främja brottsoffers rättigheter, intressen och behov. Myndigheten är placerad i Umeå och har rikstäckande ansvar för tre områden:

Brottsskadeersättning

Om den som begått brott saknar förmåga att betala skadestånd och om det inte finns någon försäkring för skadorna, kan offret ha rätt till brottsskadeersättning av statliga medel. Den rätten kan finnas även om gärningsmannen är okänd. Ersättningen kompenserar framför allt personskador och kränkning.

Brottsofferfonden

Fondens medel delas ut till forskning och andra brottsofferinriktade projekt drivna i ideell, offentlig eller privat regi. Fonden byggs huvudsakligen upp av en särskild avgift på 500 kr som varje dömd person ska betala om brottet kan straffas med fängelse. Årligen fördelas cirka 30 miljoner kr ur fonden.

Kunskapscentrum

Brottsoffermyndigheten ska samla och sprida information och forskningsresultat för att bidra till ett bättre bemötande och behandling av brottsoffer. Det sker bl. a. genom informationsmaterial till andra myndigheter, ideella organisationer och brottsoffer. Brottsoffermyndigheten arrangerar också konferenser, temadagar och vidareutbildningar.

BrOM

Brottsoffermyndighetens vedertagna förkortning är BrOM (stort B, litet r, stort O och stort M).

Läs mer om respektive verksamhet genom att klicka på underrubriker i vänstermenyn.

Brottsofferportalen.

Brottsofferportalen

Startsidan

Brottsoffer

Sexualbrottsoffer

Ungdom

Nyheter

Kontakter

Publikationer

Teman

Länk till Rättegångsskolan

Brottsoffer:
Som brottsoffer har du säkert många frågor. Du kan behöva olika former av praktiskt stöd eller akut ekonomisk hjälp. Kanske undrar du hur rättsprocessen går till? Här finns mycket information att hämta. Läs mer om brotttsoffer.

Sexualbrott:
Här hittar du som varit utsatt för sexualbrott information som är speciellt viktig för att du ska kunna tillvarata dina rättigheter och möjligheter till råd och stöd. Här finns till exempel beskrivning av hur en medicinsk undersökning går till och användbara kontaktuppgifter. Läs mer om sexualbrottsoffer.

2008-03-10: Barnahus - bra stöd för utsatta barn
2008-02-26: Rättegångsskola på nätet!
2008-02-05: Brottsrummet
Fler nyheter

Brottsoffer

Polisanmälan

Lagar

Polisanmälan

Ett brott är en handling som är straffbar enligt lag, vilka händelser som är att betrakta som brott kan ibland vara svårt att veta. Det är därför bra om du polisanmäler händelsen.
Du har ingen skyldighet att anmäla ett eventuellt brott men för att du ska kunna tillvarata dina rättigheter krävs det att du gör en polisanmälan. Om du har utsatts för ett brott bör du så snart som möjligt anmäla det till polisen.
Du är inte skyldig att anmäla ett brott, men det är ofta nödvändigt för att du ska kunna ta tillvara dina rättigheter som brottsoffer. En polisanmälan görs genom att kontakta polisen via telefon eller genom att besöka en polisstation. Läs mer

Reaktioner på brott

Den som utsatts för brott kan drabbas såväl fysiskt som psykiskt. Hur reaktionerna ser ut är väldigt olika, men vissa är mer vanliga. Läs mer

Stöd och råd

Som brottsoffer kan du behöva stöd och råd. Det finns både myndigheter och flera ideella organisationer som kan hjälpa dig med allt från samtalsstöd till praktisk hjälp under själva rättsprocessen. Läs mer

Rättsprocessen

Rättsprocessens olika delar kan vara svåra att förstå. Här hittar du en beskrivning av rättsprocessens olika delar med länkar till fördjupad information. Alltifrån förundersökning och rättegång till vad som händer efter domen. Läs mer

Skyddsåtgärder

Du som brottsoffer kan behöva skydd för att känna dig säker. Det kan vara fysiskt skydd som exempelvis besöksförbud eller skydd av personuppgifter. Alla brottsoffer kan inte erbjudas skydd utan rätten till skydd provas av Skatteverket, Polisen och Åklagarmyndigheten. Läs mer

Ekonomisk ersättning

Som brottsoffer kan du ha rätt till ekonomisk ersättning för den skada som du drabbats av på grund av brottet. Det finns flera olika typer av ersättning. Som brottsoffer är det viktigt att du själv bevakar dina intressen och agerar för att ha möjlighet att få ersättning. Det kan handla om skadestånd från gärningsmannen, försäkringsersättning från ditt försäkringsbolag och brottsskadeersättning från Brottsoffermyndigheten. Läs mer

Brottsofferjouren

Brottsofferjouren

Hem Om BOJ Brottsdrabbad Stöd oss Länkar Press Sök Aktuellt besökare

BOJ bryr sig om brottsoffer

Brottsofferjourernas Riksförbund (BOJ) är en ideell organisation. Riksförbundet arbetar för bättre villkor för brottsoffer. Arbetet baseras på internationella konventioner avseende mänskliga rättigheter. Det finns drygt 100 lokala brottsofferjourer runt i landet.
BOJ kan erbjuda dig som har utsatts för brott:
* tid att lyssna och hjälp att formulera vad du varit med om
* information om hur en polisanmälan går till
* stöd vid eventuell rättegång
* information om hur det går till i rättssalen
* hänvisa till myndighetskontakter
* hjälp att ställa krav på skadestånd
* samtal och stöd på vägen för att underlätta bearbetningen av vad som hänt och kunna gå vidare. Läs mer här

Brottsofferjourernas Riksförbond. Box 11014, 100 61 Stockholm. Tel 08-644 88 00.

Justitiekanslern JK.

Justitiekanslern JK

VERKSAMHETSÖVERSIKT ALLMÄNT 2007

Justitiekanslerns främsta uppgifter är att utöva tillsyn över den offentliga förvaltningen för regeringens räkning, att vara åklagare i mål om tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott, att svara för statens skadereglering, att bevaka statens rätt i rättegångar och att ge juridiska råd åt regeringen.

Vid sidan av dessa huvuduppgifter ska Justitiekanslern värna den enskildes privatliv i olika sammanhang, utöva tillsyn över rättshjälpen, övervaka Advo-katsamfundets disciplinverksamhet och i särskilda fall utöva statens arbetsgivarfunktion. Härtill kommer att Justitiekanslern bedriver viss informations- och utbildningsverksamhet och ett mötesutbyte med motsvarande myndigheter i andra länder.

Som mål för verksamheten under året har följande gällt. Justitiekanslern ska värna rättssäkerheten och bidra till en fortsatt hög kvalitet inom den offentliga verksamheten samt medverka till ett starkt förtroende för advokatväsendet. Justitiekanslern ska vidare värna tryck- och yttrandefriheten utan att ge avkall på motstående intressen, såsom intresset av att bekämpa tryck- och yttrandefrihetsbrott, samt medverka till att rättstillämpningen och lagföringen på tryck- och yttrandefrihetsrättens område blir effektiv och rättssäker. När det gäller skadestånd ska Justitiekanslern se till att den enskilde kommer till sin rätt utan att det allmännas intresse sätts åt sidan. Vidare ska Justitiekanslern med beaktande av den enskildes rätt ta till vara statens intresse i rättsliga angelägenheter. Slutligen ska Justitiekanslern värna den enskildes integritet utan att ge avkall på motstående intressen, såsom intresset av att bekämpa brott, samt medverka till att rättstillämpningen inom de berörda områdena blir effektiv och rättssäker.

Ett mål har vidare varit att antalet balanserade ärenden ska, med bibehållen kvalitet i ärendebehandlingen, minskas jämfört med år 2006. Vidare bör ärenden som avser klagomål eller anspråk från enskilda och som inte förs till rättegång vara avslutade inom två år från det att ärendet kom in till Justitiekanslern.

Riksdagens ombudsmän - JO.

JO (Justitieombudsmannen)

Klaga hos JO (Justitieombudsmannen) - eller Riksdagens ombudsmän som det officiellt heter - kan var och en göra som anser sig själv eller någon annan ha blivit felaktigt eller orättvist behandlad av en myndighet eller tjänsteman vid en myndighet inom den statliga eller kommunala sektorn. (Det krävs således inte att man skall vara svensk medborgare eller att man uppnått en viss ålder för att få klaga hos JO.) JO kan däremot inte granska exempelvis riksdagens ledamöter, regeringen eller enskilda statsråd, justitiekanslern och ledamöter i landstings- eller kommunfullmäktige. Tidningar, radio/TV, journalister, fackföreningar, banker, försäkringsbolag, privatpraktiserande läkare och advokater m.fl. står inte heller under JO:s tillsyn. För dessa finns andra övervakningsorgan, t.ex. Pressens opinionsnämnd, Finansinspektionen, Socialstyrelsen och Advokatsamfundet.

Det svenska JO-ämbetet infördes redan 1809. Eftersom kungen på den tiden hade makt att styra riket ansåg den dåvarande ståndsriksdagen att det behövdes en institution som var oberoende av kungen och som kunde kontrollera att lagar och förordningar efterlevdes. Riksdagen valde därför en justitieombudsman (JO) och gör så fortfarande. Den förste JO:n valdes 1810. Trots att snart 200 år har gått arbetar JO efter samma grundprinciper som man hade från början.

En justitieombudsman (JO) är en av riksdagen vald person som skall övervaka att domstolar och andra myndigheter och tjänstemän vid myndigheter (samt även andra vilkas arbete innebär s.k. myndighetsutövning) följer lagar och andra författningar och att de även i övrigt uppfyller sina skyldigheter. En JO väljs för en fyraårsperiod och kan väljas om. Det finns inte något formellt krav att en JO skall vara jurist, men i praktiken har alla justitieombudsmännen - utom den förste - varit jurister. Sedan kravet att JO skall vara man togs bort 1941 har fem kvinnor valts till JO. Det finns idag fyra justitieombudsmän - två är kvinnor, två är män. Varje ombudsman har sitt ansvarsområde (tillsynsområde). En av ombudsmännen har titeln chefsjustitieombudsman (ChefsJO), vilket innebär att han är administrativ chef och bl.a. bestämmer vilka ansvarsområden de olika ombudsmännen skall ha. Han kan däremot inte "lägga sig i" hur en annan JO utreder och avgör ett ärende inom sitt ansvarsområde. Varje JO svarar direkt inför riksdagen för sina handlingar. Ombudsmännen avger årligen rapport över sin verksamhet till riksdagen. Denna ämbetsberättelse - som ingår i riksdagstrycket - behandlas av konstitutionsutskottet, som skriver ett eget betänkande och anmäler ärendet i kammaren.

Som framgår står förkortningen JO för såväl själva justitieombudsmannaämbetet som för en enskild justitieombudsman.

Ombudsmännens tillsyn (övervakning) baseras på anmälningar som allmänheten skickar in till JO, initiativärende och på iakttagelser vid inspektioner. JO får in närmare 6 000 anmälningar - av de mest skiftande slag - om året. Det huvudsakliga arbetet hos JO består i att handlägga klagomål.

Vilka "maktmedel" ( befogenheter) har en JO när han eller hon vid sin tillsyn upptäcker att en tjänsteman har tillämpat en lag felaktigt? Det yttersta vapnet är att en JO, som särskild åklagare, kan väcka åtal mot en tjänsteman för tjänstefel eller annat brott i tjänsten. Detta händer mycket sällan, men bara vetskapen om att JO har denna möjlighet har stor betydelse för JO-ämbetets auktoritet! JO har även rätt att initiera disciplinförfarande mot en tjänsteman för tjänsteförseelse. Vanligast är att en JO i sin tillsynsverksamhet gör kritiska, vägledande och/eller rådgivande uttalanden. Ett uttalande från JO är aldrig rättsligt bindande. JO-ämbetet är helt opolitiskt.

Senast uppdaterad: 2006-10-30

Riksdagens ombudsmän - JO Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4
Telefon: 08-786 40 00
Texttelefon: 08-786 61 15
Fax: 08-21 65 58
E-post: justitieombudsmannen@riksdagen.se

040504:

DN 040504 sid 4:
"Minska resurserna till rättsväsendet"

" Regeringen utlovar nya miljarder till rättsväsendet. Men det är ytterst tvivelaktigt om ännu fler poliser och fängelser gör någon nytta. Justitiedepartementet bör i stället fundera över alternativ med minskade resurser till rättsväsendet. Brottsbekämpningen kan göras effektivare. Nya idéer behövs om vad som kan avkriminaliseras. Trafikövervakningen kunde överföras frånpolisen till kommuner, landsting och Vägverket, som beivrar överträdelser med avgifter. De stora marknadsorganisationerna bör själva civilrättsligt genom skadestånd kunna reglera butikssnatterier och försäkringsbedrägerier. Det föreslår kriminologiprofessorn Henrik Tham.

Statsministern har ställt i utsikt att tre miljarder kronor ska flyttas från försvaret till kriminalpolitiken. Överflyttningen sägs angelägen då det "yttre hotet" ersatts av ett "inre hot". Pengarna ska främst gå till en förstärkning av rättsväsendet.

Ett alternativt förslag med troligen positiva effekter på kriminalpolitiken vore det motsatta - att överföra tre miljarder från rättsväsendet till försvaret.

De nya medlen till försvaret skulle gå till en allmän värnplikt för alla unga kvinnor och män, vilken skulle kunna genomgås i såväl civil som militär verksamhet, i alltifrån långvården till anfallsbrigaderna. Arbetslösheten bland unga minskar. Många får en första kontakt med arbetsmarknaden och kan kanske fortsätta i jobbet. Och tjänstgöringen kan tänkas befordra jämlikhet och integration i ett alltmer ojämlikt och segregerat samhälle.

De brottsförebyggande vinsterna av att överföra medel till försvaret kan kanske bedömas som osäkra. En mer säker vinst är dock att rättsväsendet fråndras resurser - eller för att börja med nollalternativet, att inte ytterligare medel tillförs. Det är nämligen inte alls klart om de tre miljarderna är väl använda pengar. Vilka utvärderingar från tidigare satsningar stöder sig regeringen på? Vilka av det senaste årets mord, våldtäkter, rån eller bostadsinbrott skulle ha förhindrats genom fler poliser och mer fängelse?

I den politiska debatten framhålls vikten av att polisen tillförs mer resurser för att öka uppklaringen. Nu finns det inte något enkelt samband mellan ökad uppklaring och minskad brottslighet. På 1990-talet nådde uppklaringen sin lägsta nivå. Samtidigt upphörde ökningen av brottsligheten. Polisen har för övrigt under de senaste åtta åren fått en förstärkning på över fyra miljarder. Det är en ökning med närmare 50 procent och betydligt mer än nästan alla andra verksamhetsområden i statens budget. Dessa satsningar har alltså inte givit några tydliga utslag i uppklaringsprocenten.

Fängelse, hävdas det, ger brottspreventiva effekter genom avskräckning, behandling och oskadliggörande. Fängelsestraffet i sig är säkerligen något de allra flesta söker undvika. Därav följer dock inte att en ökning av fängelsepopulationen skulle leda till en ökad avskräckning. Förändringar i risk för fängelse vid olika typer av brott är helt enkelt alltför svåra att beräkna.

Kriminalvården vill nu satsa starkt på olika typer av behandling i fängelse. Att man försöker fylla tiden i anstalt med meningsfull verksamhet finns det naturligtvis inget att invända mot. Förväntningarna på behandlingens effekter bör dock enligt tillgänglig forskning ställas lågt. Så har till exempel de avsevärda resurser man under senare år satsat i England på olika sorters program i fängelser givit mycket magra resultat. En utvärdering gjord vid Cambridge-universitetet visade att kriminalvårdens försök att påverka återfallsrisken genom ett belönings- och bestraffningssystem på fängelserna inte gav något positivt resultat - något som nu föreslås i Sverige i direktiven till ny kriminalvårdslag. Senare mycket stora satsningar från det brittiska inrikesdepartementet på program under fängelsevistelsen har för övrigt resulterat i att återfallsnivån blivit högst två procent lägre.

Att förhindra brottslighet genom att lagöverträdaren oskadliggörs i och med inlåsningen är en idé som rönt allt större popularitet i kriminalpolitiken. Inte heller detta är dock, inom rimliga gränser, någon effektiv metod. Skälet är att det är svårt att förutsäga vilka som nästa gång kommer att återfalla i allvarligare brott.

Nu kan ökad inspärrning leda till minskad brottslighet om den är tillräckligt omfattande. Från USA rapporteras en minskning av brottsligheten med upp till 25 procent genom en kraftig ökning av fängelsepopulationen sedan 1970-talet. Kostnaderna i form av pengar, rättvisa och mänskligt lidande är dock enorma. Fängelsebeläggningen har ökat med fem gånger, antal fångar i förhållande till folkmängden är tio gånger större än i Sverige och en stor del av gruppen unga, manliga, svarta medborgare är frihetsberövad.

Sammanfattningsvis är marginalnyttan av fler poliser och mer fängelser ytterst tveksam. Frågan kan samtidigt ställas om pengarna för polis och fängelser kan användas på ett mer effektivt sätt för att förhindra brott.

En fängelseplats kostar i dag över 600 000 kronor per år. För betydligt mindre pengar rapporteras från USA om satsningar på utbildning för riskgrupper, där brottsligheten halverats. I Sverige har också satsningar inom ramen för frivården, enligt Socialstyrelsen, givit positiva resultat.

En strategi för justitiedepartementet skulle därför kunna vara att spela upp scenarier med minskade resurser till rättsväsendet.

Vilka effekter skulle detta kunna förväntas få på målet för kriminalpolitiken, som är att minska brottsligheten och öka tryggheten? Ett sådant scenario borde kunna släppa loss kreativiteten under departementets nästa studiedag. En del förskräckliga förslag skulle säkert komma upp, men kanske också nya tankar och funderingar på vad som kan avkriminaliseras, på alternativa och mer effektiva sätt att handskas med brott och på hur det samhälle skulle organiseras som producerar mindre brott än det nuvarande.

Med risken att föregripa departementets kreativitet skulle till exempel följande kunna föreslås: trafikövervakningen överförs från polisen till kommuner, landsting och Vägverket, där överträdelser beivras med inkomstbringande avgifter, stora och marknadsorienterade organisationer får själva civilrättsligt genom skadestånd reglera de brott de utsätts för som varuhussnatterier, försäkringsbedrägerier och licensfusk, "förorsakarprincipen" liksom nu inom miljörätten införs också inom kriminalpolitiken och varor, till exempel bilar, får inte släppas ut på marknaden om de med stor sannolikhet ger upphov till brott. Straffen för olika brott ses allmänt över för möjligheten av liknande framgångsrika av- och nedkriminalisering som vid fylleri, militärbrott och rattfylleri.

Sådana förslag har inget med enskilda polisers eller kriminalvårdares kompetens att göra. Det innebär heller inte ett ifrågasättande av att både polis och fängelser behövs. Rättsväsendet är dock en tvångsmakt för formell kontroll av medborgarna. Straffapparatens storlek och utseende måste därför alltid mycket noggrant övervägas. Tvångsmakten och särskilt fängelserna säger också något om samhället i allmänhet. Eller med Winston Churchills ofta citerade ord: "Visa mig era fängelser och jag skall säga er vilket land ni har."

Minst lika viktiga someffektivitetsskälen är därför frågan om vi vill ha ett samhälle med fler poliser och mer fängelse. De låga fångtalen var tidigare en källa till nationell stolthet. Sverige fick förr ta emot besök från hela världen på grund av sin progressiva kriminalvård. Andra länder såg till Sverige för exempel på hur en avancerad välfärdsstat försökte hitta andra lösningar på brott än fler och hårdare fängelser.

Antalet fångar i Sverige är nu det högsta på över hundra år. Fängelser och häkten är överfulla, och kriminalvården kommer att få ett nettotillskott på 900 fängelseplatser. Att Sverige går mot kraftigt ökande fångtal tycks inte längre ses som ideologiskt tveksamt. Och de tidigare ekonomiska restriktionerna, som justitiedepartementet alltid behövt ta hänsyn till, försvinner med de extra miljarderna.

Kanske skulle regeringen svara att man bara reagerar på kraven från kriminalvården, som säger sig verkställa domstolarnas straff, som dömer dem som levereras av polisen, som försöker leva upp till regeringens krav på ökad uppklaring, och så vidare. Alla säger sig bara reagera på en uppkommen utveckling och ingen behöver ta ansvar för de ökande fångtalen.

Men om det nu är ett värde i sig, vilket det länge varit i Sverige, att försöka minska användningen av fängelse, så ligger detta ansvar på regeringen. För en socialdemokratisk regering gäller det också särskilt att reflektera över omsvängningen mot rättsväsendet som det viktigaste kriminalpolitiska instrumentet. I den paroll som tagits över från brittiska Labour, "Tough on crime and tough on the causes of crime", tycks tonvikten alltmer läggas på det första ledet, och det andra ledet definieras som att orsakerna till brott är att rättsväsendet inte är tillräckligt effektivt.

Successiva regeringar har också själva aktivt bidragit till överfulla fängelser. Genom den svenska narkotikapolitiken döms allt fler till allt längre fängelsestraff. Genom att blåsa under föreställningar om "det ökande våldet" har fängelsestraffen för våldsbrott blivit längre. Allt fler livstidsdomar döms ut samtidigt som allt färre ges nåd. Avskaffandet av halvtidsfrigivningen på 90-talet bidrar ytterligare till de stigande fångtalen.

Kriminalpolitiken får nu ett allt större utrymme i det europeiska samarbetet. Frågan är vilka länders politik som kommer att bli normgivande. Sverige har fortfarande tillsammans med de övriga nordiska länderna en fängelsebeläggning som tillhör de lägsta i Europa. Justitieministern bör tillsammans med sina nordiska kolleger ta initiativet till att bryta trenden i Europa och andra länder mot allt fler människor i fängelse. Sverige skulle åter kunna bli ett föredöme inom kriminalvårdspolitiken.

Alternativet vore ett tydligt brott med den svenska modellen. Tänk på eftermälet: "Under regeringen Persson 2002-2006 övergav socialdemokratin slutligen sin sedan länge förda politik med betoning på att ´avfolka fängelserna´, finna alternativ till frihetsstraff och att undvika fängelsernas skadliga verkan. Fångtalen tilläts stiga. Traditionen av att se brottslighet som ett hälso-, social- och allmänpolitiskt problem fick träda tillbaka till förmån för ett snävare kriminalpolitiskt perspektiv, där misär och utanförskap, missbruk och personliga tillkortakommanden skulle bekämpas med polis och fängelse."
Henrik Tham "

7952-7956 Olika sociala miljöer och sociala verksamheter med anknytning till byggda miljöer enligt 722-726.

Beskrivningar av olika slag daterade 2013 och tidigare, Nytt finns i ovanstående sammanställningar.

"Flykten från jämlikheten"

Ett starkare skydd mot diskriminering.

Ladda ner

Sammanfattning

Jämställdhetsbonus - familjepolitisk reform

Ladda ner

Sammanfattning

Mäns våld mot kvinnor

"Även fängelsedömda ska få nystartsjobb "

"Vi tar gemensam kamp mot Reinfeldts orättvisor"

Polisen.

Hur används pengarna?

Så styrs Polisen

Riksdag

Regering

Justitiedepartementet

Rikspolisstyrelsen

Följande lagar och förordningar styr Polisen arbete:

Polislagen (1984:387)

Polisförordningen (1998:1558)

Polisdatalagen (1998:622)

Förvaltningslagen (1986:223)

Lag om belastningsregister (1998:620)

Lag om misstankeregister (1998:621)

Förordningen med instruktion för Rikspolisstyrelsen (1989:773)

Polisutbildningsförordningen (1999:740)

Organisation

Rikskriminalpolisen

Mångfald och likabehandling, Polisens nationella policy

Kris och säkerhet

Risk- och sårbarhetsanalys

Polisen ansvarar för fjällräddning

Räddningsverket

Ny myndighet för samhällsskydd och beredskap

Beställ och ladda ner

Hitta statistik

Sök utbildning

Detta gäller - regler, stöd och råd

Presskontakt

Skyddsnätet.

JämO. Jämställdhetsombudsmannen.

JämOs verksamhet

Utöva tillsyn

Information

Utbildning

Projekt

Några exempel på situationer där du kan få hjälp av JämO

Länkar till fördjupad information

Främja jämställdhet

Skolan

Högskolan

Könsdiskriminering

Föräldraledig

JämOs ansvarsområden

Lagar som JämO övervakar

Planer för att främja jämställdhet

Mer om JämO

Jämställdhet

Hur fungerar jämställdhetspolitiken i Sverige?

Jämställdhet eller jämlikhet?

Kvinnofridsportalen

SKR Sveriges Kvinnojourers Riksförbund/

HOPP - Riksorganisationen mot sexuella övergrepp

DO. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering

Har du upplevt diskriminering

Information till dig som

Gå direkt till

Vårt uppdrag

Annan hjälp

Frågor och svar

HomO - ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning.

Ungdomsstyrelsen.

Medierådet

Migrationsverket

Kriminalvården

Fängelse

Frivård

Häkte

Beskrivningar av olika slag daterade 2013 och tidigare,
Nytt finns i ovanstående sammanställningar.

Polisen ansvarar
för fjällräddning

7952-7956 Från Statistiska centralbyrån (SCB) på Intertnet 070602:
Domstolsverksamheter ingår i 34.