Sven Wimnell 080216: Det regeringen arbetar med enligt Internet 080216.

Vad gjorde socialdemokraterna? Klicka på följande länk:

Delar på område 71 som gäller den socialdemokratiska regeringen mellan valen 2002 och 2006, och som 080225 tagits bort från område 71 och lagts på en särskild sida http://wimnell.com/omr71b.html

Vi behöver en samsyn om staden.

Ökat intresse för samverkan inom samhällsplanering.

Den täta, energieffektiva och hälsosamma staden.

Cultural Planning - en samhällsförändringsmetod

Värdet av Cultural Planning.

Framtidsformer - Handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design.

” Mål för statens arbete med arkitektur, formgivning och design.
Regeringens förslag.
     Statens engagemang i arkitektur, formgivning och design skall ha följande mål:
- Arkitektur, formgivning och design skall ges goda förutsättningar för sin utveckling.
- Kvalitet och skönhetsaspekter skall inte underställas kortsiktiga ekonomiska överväganden.
- Kulturhistoriska och estetiska värden i befintliga miljöer skall tas till vara och förstärkas.
- Intresset för hög kvalitet inom arkitektur, formgivning, design och offentlig miljö
    skall stärkas och breddas.
- Offentligt och offentligt understött byggande, inredande och upphandlande
   skall på ett föredömligt sätt behandla kvalitetsfrågor.
- Svensk arkitektur, formgivning och design skall utvecklas i ett fruktbart
    internationellt samarbete.
....
Skälen för regeringens förslag.
     Enligt regeringens bedömning behöver åtgärder vidtas för att främja god arkitektur, formgivning och design. Ambitionen måste vara att Sverige - som ett utvecklat välfärdssamhälle - skall vara en förebild inom områdena arkitektur, formgivning och design. De mål som nu läggs fast bör främja en utveckling i denna riktning....

Arkitektur, formgivning och design skall ges goda förutsättningar för sin utveckling.
     Bra arkitektur, formgivning och design utgår från goda förutsättningar. Lagstiftning och andra föreskrifter måste på ett tydligt sätt bidra till att utformningen, förvaltningen och skötseln av den byggda miljön leder till resultat som är i samhällets intresse. Utformningen av städer, parker, infrastrukturutbyggnad och byggnader angår alla - inte bara dem som är direkt inblandade i byggprocessen - och fortsätter att påverka sin omgivning långt efter färdigställandet. Det långa perspektivet gör förvaltningsskedet viktigt och förutsätter god kunskap om den befintliga bebyggelsens egenskaper med dess kvaliteter och brister.
     Formgivning och design har stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen och för industriella framgångar inte minst på exportmarknaden. Allt högre krav ställs i dag på identitet och funktion hos de föremål som säljs på denna marknad. Det är därför angeläget att svensk design internationellt förknippas med en tydlig och genomtänkt identitet och att svenskt näringsliv inriktar sina ansträngningar på att utnyttja designen som ett viktigt konkurrensmedel. En målmedveten stimulans av efterfrågan på god form genom en satsning på produktutveckling, information och marknadsföring är av vikt för tillväxt och kvalitet inom formområdet.

Kvalitet och skönhetsaspekter skall inte underställas kortsiktiga ekonomiska överväganden.
     Byggande och produktion av bruksföremål skall i första hand tillgodose praktiska vardagsbehov. När tekniska och kortsiktiga ekonomiska aspekter tar över andra hänsyn riskerar vi att få miljöer och föremål med låg brukbarhet och begränsad livslängd. Sett i ett längre perspektiv är omsorgsfullt gestaltad arkitektur, formgivning och design mycket ändamålsenlig. Ett sådant synsätt utgår från kravet på långsiktig användbarhet, från materialtillgång, teknik, produktions- och distributionsvillkor samt från hushållning med ekonomiska resurser och naturresurser. Arkitektur, formgivning och design är problemlösning - en kreativ process i utformningen av produkter, byggnader, platser och landskap. God arkitektur, formgivning och design är en optimal kombination av kvalificerat arkitekt- och formgivningsarbete och gediget och högkvalificerat utförande där arkitekters, formgivares, designers, teknikers och hantverkares skicklighet och materialkännedom utnyttjas och får komma till sin rätt. Den byggda miljöns livslängd gör drift- och underhållsaspekten särskilt viktig. I bra planering paras dessa kunskaper med hög social medvetenhet och insikt om människors behov av en god livsmiljö och vilja att vara med och påverka den.
     I arbetet för en hållbar utveckling är det angeläget att förlänga livslängden på våra investeringar i produkter och i den fysiska miljön. Ett bra sätt att göra detta är att ge våra produkter en hög kvalitet - inte minst estetiskt. Estetiska och andra immateriella värden höjer dessutom bruksvärdet.

Kulturhistoriska och estetiska värden i befintliga miljöer skall tas tillvara och förstärkas.
     Ny arkitektur skall berika och förnya den befintliga miljön men samtidigt utgå från den äldre bebyggelsens värden, de naturgivna förutsättningarna och helhetsmiljön. Samspelet mellan naturmiljön, det kulturhistoriska bevarandearbetet och den nyskapande arkitekturen är av stor betydelse för kvaliteten i den miljö vi lever i. Betydelsen av vardagslandskapets värden skall lyftas fram och ges ökad tyngd vilket sammantaget leder till en förstärkning av de kulturhistoriska och estetiska värdena.

Intresset för hög kvalitet inom arkitektur, formgivning, design och offentlig miljö skall stärkas och breddas.
     Goda resultat förutsätter bred medverkan från alla dem som deltar i skapandet av vår miljö och ett levande intresse hos allmänheten. För att stimulera ett ökat intresse och ökad kunskap krävs kunskapshöjande insatser och en intensifierad offentlig debatt.

Offentligt och offentligt understött byggande, inredande och upphandlande skall på ett föredömligt sätt behandla kvalitetsfrågor.
     Hur staten, landstingen och kommunerna och deras bolag bygger och förvaltar sina egna byggnader och miljöer och härvid svarar för den demokratiska dialogen med allmänheten liksom hur inredningar, produkter och bruksföremål väljs är speciellt betydelsefullt. Här framgår tydligt vilka prioriteringar som offentliga instanser gör samt deras inställning till kvalitetsfrågor. Det gäller såväl offentliga byggnader med högt symbolvärde, t.ex. riksdags- och regeringsbyggnader, domstolar, universitet, museer och liknande som de vardagliga arbets- och trafikmiljöerna samt sjukhusen och skolorna.

Svensk arkitektur, formgivning och design skall utvecklas i ett fruktbart internationellt samarbete.
     Sveriges ökade internationella kontakter och förpliktelser gör det viktigt att delta i, påverkas och inspireras av vad som händer utomlands också inom arkitektur-, formgivnings- och designområdena. Historien visar att svensk arkitektur, formgivning och design när den varit som bäst haft en förmåga att ta till sig och vidareutveckla internationella impulser och att i sin tur inspirera andra länder. I en levande nationell kultur förs en öppen dialog med utländska erfarenheter och experiment. Att se den egna arkitekturen, formgivningen och designen i ljuset av arbetet i andra länder ger ovärderliga insikter om begränsningar och möjligheter. ”

Miljömål enligt regeringens miljöproposition 97/98:145.

1. Frisk luft
Luften ska vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas,
- halterna av luftföroreningar ska inte överskrida fastställda lågrisknivåer för cancer, allergier eller sjukdomar i luftvägarna,
- halterna av marknära ozon ska inte skada människor, djur, växter eller byggnader.

Delmål, luft
- Utsläppen av cancerframkallande ämnen ska vara halverade till 2005.
- Utsläppen av flyktiga organiska ämnen från transporter ska ner till 60 procent år 2005.
- Utsläpp av flyktiga organiska ämnen från andra sektorer bör minska till sådana nivåer att miljön inte tar skada.

2. Grundvatten av god kvalitet
Vi ska säkra en hållbar dricksvattenförsörjning samt en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag,
- grundvattnet får inte försämras av markanvändning, uttag av naturgrus eller föroreningar,
- förbrukning eller mänsklig påverkan ska inte sänka grundvattennivån så att tillgång eller kvalitet äventyras.

Delmål, grundvatten
- Grundvattnets kvalitet och kvantitet skyddas från t.ex. markexploatering.
- Avfallsdeponier ska ha uppnått en enhetlig och hög standard till år 2008. - Miljökvalitetsmål för ytvatten och för människors hälsa ska fastställas.

3. Levande sjöar och vattendrag
Målet är ekologiskt hållbara sjöar och vattendrag med variationsrika livsmiljöer och en biologisk mångfald som bevaras,
- föroreningar och näringsämnen får inte försämra förutsättningarna för djur och växter,
- främmande arter och genetiskt modifierade organismer ska inte hota den biologiska mångfalden,
- strändernas betydelse för friluftslivet beaktas,
- fiskar och andra arter ska finnas i livskraftiga bestånd.

Delmål, sjöar
- En sjö ska kunna användas som dricksvattentäkt.
- Biotoper för den biologiska mångfalden ska skyddas.
- Hotade arter ska bevaras.
- Vandrande fiskarter ska ha möjlighet att ta sig upp i vattendrag inom sitt naturliga utbredningsområde.
- Biotoper som är viktiga för den biologiska mångfalden i påverkade vatten bör återskapas.

4. Myllrande våtmarker
Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet ska bibehållas, värdefulla våtmarker bevaras för framtiden,
- det ska finnas varierande våtmarker med bevarad mångfald över hela landet,
- våtmarkerna ska skyddas från dränering, torvtäkter, vägbyggen och annan exploatering,
- främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota mångfalden ska inte introduceras.

Delmål, våtmarker
- Skydd av våtmarker - 200 myrar ska skyddas (minst hälften av objekten i Naturvårdsverkets myrskyddsplan).
- Hotade arter ska bevaras.
- Förbudet mot markavvattning utökas

5. Hav i balans samt levande kust och skärgård
Västerhavet och Östersjön ska ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologisk mångfalden ska bevaras. Näringar och turism ska bedrivas med hänsyn till miljön. Särskilt värdefulla områden ska skyddas,
- massförekomster av växtplankton påverkade av människan ska inte förekomma,
- utbredning och artantal av växter och djur får inte minska på grund av mänsklig påverkan,
- tångbältets djuputbredning i Västerhavets och Östersjöns skärgårdar ska återhämtas,
- syrebrist orsakad av övergödning ska vara mycket sällsynt,
- bullernivån från båttrafiken ska vara låg.

Delmål, hav
- Mindre påverkan på grunda havsområden.
- Hotade arters utbredning ska värnas.
- Bifångster av småvalar ska minska.
- Olje- och kemikalieutsläpp ska upphöra.
- Sjöfarten ska bedrivas varsammare.

6. Ingen övergödning
Halterna av gödande ämnen ska inte negativt påverka människors hälsa, biologisk mångfald eller möjligheterna att använda mark och vatten,
- belastningen av näringsämnen får inte ha någon negativ inverkan på miljön,
- tillförsel av näringsämnen till havet får inte orsaka övergödning.

Delmål, övergödning
- Ingen negativ tillförsel eller något läckage av näringsämnen ska ske.
- Utsläppen av kväve söder om Ålands hav ska minska med 40 procent.
- Vattentäkterna ska skyddas.

7. Bara naturlig försurning
De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål.

Delmål, försurning
- EU:s försurningsstrategi gäller:
- antalet ekosystem där kritiska belastningar överskrids ska minskas med 50 procent i Europa till år 2010.
- Utsläpp av svaveldioxider ska minska med 25 procent i Sverige.
- Utsläpp av kväveoxider från transporter ska minska med 40 procent i Sverige.
- Utsläpp av ammoniak ska fortsatt minskas.

8. Levande skogar
Skogens naturliga produktionsförmåga ska skyddas och den biologiska mångfalden bevaras,
-skogsekosystemens naturliga funktioner och processer måste upprätthållas, - inhemska djur och växtarter ska fortleva,
- hotade arter ska skyddas,
- främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota den biologiska mångfalden får inte introduceras,
- skogens betydelse för naturupplevelser ska tas till vara.

Delmål, skogar
- Hotade arter ska värnas.
- Ytterligare cirka 275 000 hektar skogsmark ska skyddas.
- Fastighetsverkets skogar ska miljöcertifieras.

9. Ett rikt odlingslandskap
Den biologiska produktionen och livsmedelsproduktionen ska skyddas, den biologiska mångfalden och kulturmiljön ska stärkas och bevaras.
- åkermarken ska ha ett balanserat näringstillstånd med låg föroreningshalt,
- odlingslandskapet ska brukas så att de negativa miljöeffekterna minimeras,
- den genetiska variationen hos lantraser och lantsorter ska bevaras,
- hotade arter och naturtyper bevaras.

Delmål
- Den ekologiskt odlade arealen ska vara tio procent år 2000.
- God skötsel av ängs- och hagmarker.
- Våtmarker återskapas.
- Odlingslandskapets hotade arter, lantraser och lantsorter ska bevaras.

10. Storslagen fjällmiljö
Fjällens biologiska mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden ska värnas, verksamheter bedrivas varsamt och särskilt värdefulla områden ska skyddas.
- fjällens karaktär av betespräglat storslaget landskap med vidsträckta sammanhängande områden ska finnas kvar,
- främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota den biologiska mångfalden får inte introduceras,
- kulturmiljön, särskilt det samiska kulturarvet, ska bevaras och utvecklas,
- rennäring, turism, jakt och fiske måste bedrivas med hänsyn till miljön,
- fjällvärlden ska ha tysta områden.

Delmål, fjällen
- Hotade arters utbredning ska värnas.
- Störningar från terrängtrafik och flyg ska minimeras.
- Barmarkskörning får inte ge markskador.
- Fisket i fjällen får inte hota reproduktion och återväxt.

11. God bebyggd miljö
Städer och tätorter ska utgöra en god och hälsosam livsmiljö där natur- och kulturvärden värnas,
- byggnader och anläggningar ska vara miljöanpassade,
- transporterna ska utformats så att skadliga intrång i stadsmiljön begränsas,
- människor får inte utsättas för skadliga luftföroreningar, buller, skadliga
radonhalter eller andra oacceptabla hälsorisker.

Delmål, städer
- Trafikbullret i tätorterna måste minska.
- Behovet av grönområden tillgodoses.
- De kulturhistoriska och estetiska värdena värnas.
- Deponerat avfall ska minska med minst hälften till år 2005.
- Användningen av naturgrus minimeras.

12. Giftfri miljö
Miljön ska vara fri från ämnen som skapats i samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden,
- halterna av ämnen som finns i miljön ska vara nära bakgrundshalterna,
- halterna av naturfrämmande ämnen ska vara nära noll.

Delmål, giftfritt
- Föroreningen av Östersjön och dess tillrinningsområden samt Nordsjön ska förhindras.
- Utsläpp och läckage av farliga ämnen ska minskas i en stegvis process med nollmål år 2020.

13. Säker strålmiljö
Människors hälsa och den biologiska mångfalden ska skyddas mot skadliga effekter av strålning i den yttre miljön,
- stråldoserna ska begränsas,
- den högsta sammanlagda årliga stråldosen från verksamheter med strålning ska inte överstiga en millisievert per år,
- allvarliga tillbud i kärnkraftverk förebyggs. Om en olycka händer ska
spridningen av radioaktiva ämnen till omgivningen förhindras eller begränsas.

14. Skyddande ozonskikt
Målet är ett ozonskikt som långsiktigt skyddar mot skadlig uv-strålning,
- ozonnedbrytande ämnen (som klor och brom) får ej överstiga naturliga nivåer.

Delmål, ozon
- Användningen av ozonnedbrytande ämnen bör till största delen vara avvecklad inom en generation.
- Användningen av HCFC bör i ett längre perspektiv upphöra helt.

15. Begränsad klimatpåverkan
Halten av växthusgaser i atmosfären ska i enlighet med FN:s klimatkonvention stabiliseras på en ofarlig nivå.

Delmål
- En klimatkommitté ska tillsättas. På basis av klimatkonferensen i Kyoto och tidigare riksdagsbeslut ska kommittén ta fram delmål och ett åtgärdsprogram. Tills vidare gäller riksdagens fastlagda klimatmål.

Några andra viktiga förslag
- Riktlinjer för en hållbar samhällsplanering.
- Miljöpåverkan från läkemedel, kosmetika och hygienprodukter ska minska.
- Satsning på biobränslen - särskilt biogas - för fordonstrafik.
- Sverige ska arbeta för miljövänligare fordon och bränslen i hela EU.
- Varor ska vara materialsnåla och energieffektiva.
- Finansmarknaden ska få miljöinformation om företag.
- Miljöledningssystem ska införas i statliga myndigheter.
- Effektivare resursanvändning - faktor 10.
- Det svenska initiativet Ett Hållbart Europa ska genomföras.
- Prioriterade frågor i EU (försurning, klimat, biologisk mångfald, kemikalier)
   ska kompletteras med genetiskt modifierade organismer (GMO) och faktor 10.
- Miljön ska integreras i handels- och biståndspolitiken.
- En strategi för miljösamarbetet med Asien ska tas fram.
- Miljöarbetet inom FN ska stärkas.

Arkitektutbildningar.

Tidskriften Arkitekten september 2006, från sid 14-20 om arkitektutbildningar:

BOLOGNADEKLARATIONEN.
I maj 1998 undertecknade Frankrikes, Italiens, Storbritanniens och Tysklands utbildningsministrar en gemensam deklaration i samband med Parisuniversitet Sorbonnes 800-årsjubileum. Syftet var att arbeta för ökad tydlighet och jämförbarhet inom och mellan de europeiska utbildningssystemen Fler länder ville vara med i samarbetet och 1999 hölls ett möte i Bologna, där 29 1änder skrev under | det som kom att kallas Bolognadeklarationen. Syftet var fortsatt europeiskt samarbete och främjande av studenternas rörlighet mellan utbildningssystemen och på arbetsmarknaden. Idag ingår 45 länder i samarbetet.

HÖGSKOLEREFORM 2007.
Den 21juni i år (2006) fattade den svenska regeringen beslut om en ny examensordning för landets högskolor. Detta som ett resultat av den så kallade Bolognaprocessen. Det nya systemet ska tillämpas från och med höstterminen 2007 Förändringarna är bland annat:
* Högskoleutbildningen delas in i tre nivåer; grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå.
* I den nya examensordningen finns generella examina på grundnivå och avancerad nivå. För arkitekt- och planerarutbildningarna är det kandidat (tre år) och master (två år).
* Varje kurs inom grund- och avancerad nivå ska nivåbestämmas. Lärosätena ska ange mål för vad studenterna ska uppnå för varje kurs.
* Ett nytt poängsystem där ett års studier ger 60 poäng (istället för som idag 40).
* Civilingenjörs- och arkitektexamen förlängs med en termin till att omfatta fem års studier.
* På forskarnivå avläggs licentiatexamen efter två år och doktorsexamen efter fyra år.

ARKITEKTUTBILDNINGARNA FRÅN OCH MED 2007.
De som redan påbörjat sina utbildningar har rätt att ta examen enligt det gamla systemet. Kolla upp vilka övergångsregler som gäller på din skola!

KTH, LTH, Chalmers. (Kungl. Tekniska Högskolan, Stockholm. Lunds Tekniska Högskola. Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg)
Från och med 2007 en femårig utbildning, fortsatt sammanhållen som leder till arkitektexamen. Nivåindelning i kandidat (årskurs -3) och master (åk 4-5).

SLU Ultuna och SLU Alnarp. (Sveriges Lantbruksuniversitet)
Liksom tidigare femårig, sammanhållen utbildning som leder till landskapsarkitektexamen. Nivåindelning i kandidat (i landskapsplanering) årskurs l-3 och master (i landskapsarkitektur) åk 4-5 . Nytt är praktik som obligatorisk kurs under en termin i årskurs 4 eller 5.

Konstfack. (Konstfackskolan, Stockholm)
Tre- respektive tvåårig utbildning som leder till kandidatexamen respektive masterexamen i inredningsarkitektur. Från och med hösten 2007 är studenter som går kandidatutbildningen inte garanterade plats på masterprogrammet, utan måste genomgå en ny antagningsprocess efter sin kandidatexamen.

HDK. (Höskolan för Design och Konsthantverk, Göteborg)
Tre- plus tvåårig utbildning som leder till kandidat- respektive masterexamen i design med inriktning mot rumsgestaltning. Studenter som tar kandidatexamen är liksom tidigare inte garanterade plats på masterprogrammet utan måste genomgå en ny antagningsprocess.

BTH. (Blekinge Tekniska Högskola, Karlskrona) Från och med hösten 2007 femårig masterutbildning som leder till masterexamen i fysisk planering. Nivåindelning med kandidatexamen efter åk 3.

Att utbilda arkitekter. Sveriges Arkitekters utbildningspolicy (oktober 2004).
(http://wimnell.com/omr71d.pdf)
Innehåller bl a ett viktigt avsnitt om dagens problem på byggområdet och ett viktigt avsnitt om arkitektens uppgifter och verksamhetsområden, som bakgrund till frågor om utbildningar.

Sveriges Arkitekters hemsida har adressen www.arkitekt.se Där finns mer om arkitekter och arkitektur.

Ändringar i utbildningar kan ha skett, se ovanstående inlägg 060930 om arkitektutbildningar.

PLAN. Tidskrift för samhällsplanering, utgiven av Föreningen för Samhällsplanering, FFS, (www.planering.org), nr 1-2 2002, sid 39-42:

“Planeringsutbildningar i Sverige.

Här ges kortfattade beskrivningar av nuläge och närliggande förändringar av de längre svenska utbildningarna inom planeringsomradet. I huvudsak presenteras utbildningsprogram, men även några ettårslånga utbildningar med planeringsanknytning är medtagna. Sammanfattningarna är huvudsakligen gjorda utifrån de beskrivningar som finns tillgängliga via Internet (uppgifterna har därefter kontrollerats med representanter från berörda institutioner ), det vill säga den information institutionerna valt att marknadsföra sig med. Detta ger förhoppningsvis en rättvisande bild av utbildningarna/kurserna, som en sökande student får via den vanligaste sökvagen “på nätet” . Det vore intressant att i ett nästa steg närmare studera och jämföra det faktiska innehållet i kurserna.

Magisterutbildningar.

Kungliga Tekniska Högskolan. På KTH, Avdelningen för samhällsbyggnad, ges en gemensamt avslutande 1 1/2-årig samhällsplaneringslinje efter 3 år på antingen arkitekt-, väg- och vattenbyggnads- eller lantmäteriutbildningarna. På Samhällsplaneringsprogrammet är kurspaketet upplagt med valmöjlighet till en internationell profil eller med fokusering på svensk översiktlig planering. Cirka tio studenter väljer årligen denna avslutning på sin civilingenjörsutbildning. Sedan 1999 ger avdelningen även ett 1 1/2-årigt engelskspråkigt masterprogram, Spatial Planning, med rumslig planering och kunskaper för strategiskt beslutsfattande inom näringsliv och förvaltning. Båda programmen är helt inriktade på teorier och metoder för samhällsplanering Cirka 25 studenter går årligen på programmet, varav ungefär en tredjedel kommer från Sverige och övriga kommer från skilda delar av världen.

Blekinge Tekniska Högskola. Utbildningen i Fysisk planering på BTH startade 1989 och har successivt forlängts och utvecklats till en magisterutbildning. Utbildningen är helt inriktad på fysisk planering med både utredande/analyserande och gestaltande undervisning. Huvudämnet planering på dess olika nivåer omfattar totalt 100 poäng inklusive examensarbete av utbildningens 180 poäng. Ungefär 45 till 50 studenter antas årligen till utbildningen.

Stockholms universitet. En fyrårig tvärvetenskaplig utbildning i Samhällsplanering, 160 poäng, ges vid Stockholms universitet. Samhällsplanerarlinjen utbildar kvalificerade utredare/planerare inom fysisk, social och ekonomisk planering. Cirka 70 studenter antas varje läsår. I utbildningen integreras en rad ämnen inom naturvetenskap, samhällsvetenskap och humaniora som har relevans församhällsbyggandet.

Arkitektutbildningar

Kungliga Tekniska Högskolan. I de två första åren på KTH:s arkitektskola integreras vissa stadsbyggnadskunskaper i övriga kurser. De studerande kan välja olika slags tillämpningsprojekt under de två sista åren, liksom inriktning på examensarbete. Intresset för stadsbyggnad växlar mellan åren och är svårt att ange i siffror.

Chalmers tekniska högskola. På CTH håller avdelningen för stadsbyggnad inom Arkitektskolan obligatoriska stadsbyggnadskurser. Dessutom ges ett valbart terminsprogram under år 4, kallat Urbanism och urbanitet, där stadsgestaltning stöds med stadsbyggnadsteori. Som ett samarbete mellan arkitektur, väg- o vatten och industriell ekonomi planeras ett mastersprogram med arbetstiteln City Design and Development, med avsikt att starta höstterminen 2002. Programmet avser att utbilda för en ny profession som kan hantera stadsutveckling, karaktäriserad dels av komplicerade funktionella samband och svåra estetiska överväganden, dels krav på samordning av kunskaper och inflytande från en mängd aktörer.

Lunds tekniska högskola. På avdelningen för stadsbyggnad på LTH:s arkitekturinstitution ges stadsgestaltande kurser. Den student som är intresserad av en stadsbyggnadsinriktning kan välja att studera 45,5 poäng, varav 5 poäng är översiktlig planering, av utbildningens totala 180 poäng.

Landskapsplaneringsutbildningar.

Sveriges lantbruksuniversitet. Sedan 1996 ges fullständiga program på 200 poäng vid SLU:s båda landskapsarkitektutbildningar i Ultuna och Alnarp. Tidigare fanns ett gemensamt program med de första två åren i Ultuna och de avslutande årskurserna i Alnarp. I Ultuna ges planeringskurser på sammanlagt 35 poäng och i Alnarp ges kurser sammanlagt 20 poäng. I landskapsplaneringsprogrammen är landskapsarkitektur huvudämnet och dessa kurser innehåller även stora delar landskapsplanering, vilket kan räknas som en variant av fysisk planering.

Ingenjörsutbildningar.

Luleå tekniska universitet. Här finns en 180 poäng civilingenjörsutbildning i samhällsbyggnadsteknik. Programmet har fyra olika examensinriktningar varav en benämns samhällsplanering. Cirka 10 studenter examineras varje år inom samhällsplaneringsinriktningen .

Högskolan i Gävle. På högskolan i Gävle har den tidigare planingenjörslinjen ändrat inriktning till ett geomatikprogram. Efter ett första gemensamt år specialiserar sig studenterna och kan bland annat välja inriktning till geografiska informationssystem (GIS) som ger en tvärvetenskaplig kompetens mellan samhällsplanering och informationsteknik. Vissa ändringar i programmen pågår inför hösten 2002, där Geomatikprogrammet ska få olika riktningar, bland annat en planerarinriktning.

Vidareutbildningar.

På Chalmers finns även ett kompetensutvecklingsprogram för yrkesverksamma med fokus på byggd miljö och lokalanknuten service som stöd för förändringsprocesser och verksamheter. Kurser för högre årskurser kan inom flertalet av grundutbildningarna läsas som enstaka kurser för externa studenter. Nordregio ger vidareutbildningar genom bland annat URSA, Urban and Regional Studies Academy. Denna startade våren 2000 och har årliga kurser i regional utvecklingsplanering. Nordregio arrangerar även, på uppdrag av Nordiska Ministerrådet, en avgiftsbelagd vidareutbildningskurs: Kulturmiljön i ett dynamiskt samhälle.

2000-talets nya utbildningar.

Umeå universitet. Geografiprogrammet (120/160 poäng med kandidat-/magisterexamen) startade hösten 2000 vid Umeå universitet. Programmets inledande tre terminer består av basblock, därefter ges möjlighet till val mellan tre olika inriktningar: Samhällsplanering för arbete med planeringsfrågor från lokal till övernationell nivå. Samhällsanalys för utredningsarbete samt U-land för arbete med planerings- och utredningsfrågor inom nationella och internationella organ. Programmet har 20 platser med lika många studenter per årskurs.

Högskolan på Gotland. Högskolan på Gotland startade hösten 2001 Urban Studies - Stadskultur och stadsliv, ett program på 120 poäng, som ger en kandidatexamen med kulturgeografi som huvudämne. Programmet syftar till att ge kunskaper om de många komplexa och dynamiska processer som sammanstrålar i städer och stadsregioner - i svenskt och internationellt perspektiv, historiskt och nutida. Utbildningen tar emot 40 studenter per år. Ett fjärde år planeras.

Kungliga Tekniska Högskolan. På KTH planeras en ny gemensam utbildningsplan för lantmäteri och väg- och vattenbyggnadsteknik. Utbildningsplanen bygger på ett gemensamt matematiskt-naturvetenskapligt basår (40 poäng) med efterföljande kandidatblock inklusive individuellt arbete (40 poäng) och magisterblock inklusive examensarbete (80 poäng). Kandidat- och magisterblocken planeras för fyra olika valbara samhällsbyggnadsomraden: Byggnadskonstruktion och design, Uthållig bygg- och naturresursteknik, Stadsplanering och fastighetsutveckling samt Bygg- och fastighetskonomi.

Stockholms universitet. Stockholms Universitet planerar en ny ettårig 40-poängsutbildning, Hållbar utveckling, med deltagande av alla fyra fakulteter (tolv institutioner). Ett av utbildningens mål är att utbilda studenter som kan arbeta i många olika roller i samhället för en hållbar samhällsutveckling. Ett delmål är att locka samhällsvetare att läsa naturvetenskap.

Kristina Nilsson.

Lästips:
*Internet, universitetens och högskolornas hemsidor.
*Lundahl, I och Snickars, F (1991). Utbildning för samhällsbyggnad och miljö. KTH avd för Regional Planering, Stockholm.
*Malbert, B (1998). Urban Planning Participation - Linking Practice and Theory. CTH, Dep of Urban Design and Planning, Göteborg.
*Nilsson, K (2001). Planering för hållbar utveckling- Dilemman för kommunala översiktsplanerare. KTH avd. för Regional Planering, Stockholm.
*Tidskriften PLAN 1995, 1996 och 1997.
*Svenska Kommunförbundet (1999). Plan- och byggverksamheten i kommunerna - En enkätundersökning 1999. Stockholm SK.
*www.studera.nu “

VINNOVA (www.vinnova.se) och TELDOK (www.teldok.org) har i mars 2003 utgivit:

Fysisk planering i det digitala samhället.

Innehållet kommenteras i rapportens baksidestext:
     “Vilka former av 'modern, digitaliserad informations- och kommunikationsteknologi' kommer att användas inom framtidens stadsplanering och samhällsplanering? Det vet vi redan en hel del om, och i den här rapporten presenteras några av de IT-verktyg som redan används och deras troliga fortsatta utveckling. IT kan också sägas skapa nya möjligheter för planerare, t ex för att interagera och föra en dialog med berörda aktörer. IT ger nya förutsättningar att få tillgång till, och att presentera och visualisera, data: interaktivt, dynamiskt. Därför är det omöjligt att göra en säker prognos om hur IT kommer att förändra förutsättningarna för fysisk planering.
     Avsikten med rapporten Fysisk planering i det digitala samhället är att diskutera de möjligheter som IT ger och att problematisera konsekvenserna. Ökad IT-användning skulle kunna stärka planeringens roll; men det finns också en risk för att planeringen urholkas till att bli bara för experter eller bara för politiker.
     Fysisk planering i det digitala samhället har skrivits av Gösta Blücher, Daniel Niklasson, Jan-Evert Nilsson och Anders Törnqvist vid Fysisk planering, Blekinge Tekniska Högskola. Rapporten publiceras av VINNOVA och TELDOK i programmet Telematik 2004, som tillkommit för att studier av tidiga IT-användare och tidiga användningsområden kan vägleda beslut och åtgärder för framtiden.”

041227:

"Kapitel 1 . Inledning

     Fysisk planering behandlar användning av mark, vatten och byggd miljö utifrån estetiska, ekologiska, sociala och samhällsekonomiska aspekter. Planering är framtidsinriktad, samordnar och förbereder beslut som har konsekvenser långt fram i tiden.
     Den brittiske planeringsforskaren Peter Hall definierar planering på följande sätt:
     ”Planning as a general activity is the making of an orderly sequence of action that will lead to the achievement of a stated goal.”
     Fysisk planering förutsätter således såväl att mål formuleras som att involverade aktörer äger verkningsfulla medel så att målen kan uppnås.
     I teorin förutsätts att målen formuleras innan åtgärderna utformas. I praktisk planering sker målformulering och utformning av åtgärder i en iterativ process, där målen relateras till tillgängliga medel och medlen väljs utifrån eftersträvade mål. Det behövs både omfattande kunskapsunderlag och förhandlingar mellan olika intressen för att planen skall kunna utformas. Planering blir en komplex process som engagerar planerare, politiker och berörda medborgare på ett ofta unikt och svåröverskådligt sätt.
     Syftet med denna skrift är att diskutera hur modern, digitaliserad informations-och kommunikationsteknologi (IT) kan komma att förändra förutsättningarna för fysisk planering. Det är omöjligt att idag göra en prognos om detta. Avsikten med skriften är att diskutera de möjligheter som IT ger och problematisera konsekvenserna.
     Vilka former av IT som kommer att användas inom den fysiska planeringen är mer känt. De olika IT-verktyg som redan nu används och deras troliga fortsatta utveckling och användning kommer att närmare presenteras.
     Begreppet fysisk planering kan avgränsas på olika sätt. I samband med en kort historik över svensk fysisk planering preciseras innebörden av begreppet innan en fördjupad diskussion av IT:s effekter på fysisk planering utifrån olika infallsvinklar genomförs.
     Som avslutning presenterar vi några framtidsbilder av vad IT- baserad fysisk planering kan utvecklas till.
     En möjlighet är att IT bidrar till att stärka planerarprofessionens kompetens och ställning. IT skapar nya möjligheter för planerare att interagera med berörda aktörer, ger nya förutsättningar för att få tillgång till data samt att genomföra dynamiska konsekvensanalyser. Med simuleringsmetodik kan svar ges på konsekvenserna av olika förändringar. IT ger också helt nya förutsättningar för att presentera planer. I den utsträckning IT blir ett redskap som uteslutande behärskas av professionella planerare kan IT stärka professionens ställning. En sådan utveckling kan tolkas som en återgång till en planering som ligger starkare vikt vid strävan att utforma ”optimala ”expertlösningar.
     Under de senaste årtiondena har ökad vikt lagts vid planeringens kommunikativa aspekter. Planeraren har i växande grad kommit att betraktas som en förhandlare, vars uppgift är att i samspel med aktörer med olika intressen utforma professionella lösningar som kan accepteras av flertalet. Använd i ett sådant sammanhang kan IT bidra till att nya förutsättningar för dialog mellan involverade aktörer skapas. Olika aktörer kan använda tillgängliga IT-verktyg - databaser, simuleringsmodeller, presentationsprogram etc. - för att främja sin ståndpunkt. Den kommunikativa planeringen blir i detta fall i högre grad en kommunikation mellan likvärdiga aktörer. De professionella planerarna blir i många sammanhang endast en av flera in flytelserika aktörer. Använd på detta sätt kommer IT att bidra till att förstärka det politiska inslaget i den fysiska planeringen. IT blir ett verktyg för att söka sig fram till lösningar som har behövlig politisk legitimitet.
     I skriften kommer vi att fördjupa diskussionen om dessa två utvecklingsalternativ. Verkligheten kommer sannolikt att utmärkas av att den fysiska planeringen rör sig i båda riktningarna samtidigt, varför vi avslutningsvis kommer att behandla hur kombinationer av alternativen skulle kunnas gestaltas och värderas.

Kapitel 2. Vad är fysisk planering?
Historisk bakgrund.
     Begreppet fysisk planering har inget burskap i vardagligt tal. Som fackuttryck omfattar det såväl det som människor i allmänhet syftar på när de talar om stadsplanering som när de talar om samhällsplanering. I avseende på de fysiska planernas innehåll och underlag skiljer sig emellertid det som kan kallas för stadsplanering från den översiktliga samhällsplaneringen. En skillnad som har avgörande betydelse för hur informationsteknologin utnyttjas.
     Stadsplanering har förekommit i tusentals år i dess grundläggande betydelse dvs fastläggande av gränslinjer mellan byggnadskvarter och gator m m i en stad för att långsiktigt ordna bebyggelsen och undvika kon flikter. I dagligt tal innefattar stadsplanering också gestaltning av helheten av byggnader, gator och andra stadsrum i tätbebyggelse. Det underlag som behövts för stadsplanering i denna klassiska form har varit data tillhörande kartornas värld. Uppgifter om topografi, ägogränser, ev. byggnader och liknande rumsliga data.
     Mycket betydelsefull för stadsbyggnadsutvecklingen under 1800- talet blev den privatisering av byggnadsmarken som följde med liberalismens genomslag. Bebyggelsen blev därmed investeringsobjekt vilket i kombination med den snabba stadstillväxten ledde till överexploatering och miljöstörningar i storstäderna.1874 fick Sverige sin första ”moderna ”byggnadsstadga. I stadgan ställdes krav på att stadsplan skulle finnas. Dess främsta syften var att tydliggöra gränserna mellan offentlig och privat mark ,mellan gator och kvarter, samt begränsa exploateringen av byggnadskvarteren med hänsyn till brandsäkerhet och hälsa. Idealstadsplaner skickades ut till Sveriges städer av den centrala myndigheten - Överintendentsämbetet. Civilrättsligt genomslag fick stadsplanerna dock först med 1907 års Stadsplanelag.
     Samhällsplaneringen sådan vi känner den idag är ett barn av det industriella välfärdssamhället. Den har framför allt utvecklats under 1900-talet. I Sverige fick den genomslag med 1947 års Byggnadslag då de översiktliga planinstituten -generalplan och regionplan - blev lagfästa. Dessa generalplaner omfattade bara de större tätorterna, men de rymde mängder av data för det aktuella planområdet - demogra fiska ,sociala, ekonomiska och förstås tekniska och topografiska. Dataredovisningen innehöll såväl kända förhållanden som önskade och/eller prognosticerade framtida situationer.
     Den ekonomiska utvecklingen och det med den sammanhängande ökade bilinnehavet medförde anspråk också på marken utanför tätorterna. Den fysiska riksplaneringen introducerades i början på 1970-talet för att göra det möjligt bemästra detta ökade tryck på marken och leda det i banor som överensstämde med gemensamma mål snarare än enskilda. Därmed ökade behovet av geografiska data kraftigt.GIS - geografiska informationssystem växte fram i stor utsträckning som ett svar på de behov som skapades genom den fysiska riksplaneringen och det krav på lämplighetsprövning av markanvändning utanför tätorterna som den ledde till.
     Detta är en kort rekapitulation av händelseutvecklingen fram till de lagar som idag styr stadsplanering och samhällsplanering,främst Plan- och Bygglagen (PBL)och Miljöbalken (MB).I den fortsatta diskussionen är utgångspunkten dagens lagregler. Redovisningen följer även här två spår -å ena sidan stadsplanering eller med ett distinktare begrepp - den produktionsförberedande detaljplaneringen - å den andra samhällsplaneringen eller - den översiktliga fysiska planeringen .

Den produktionsförberedande detaljplaneringen.
     Enligt PBL ska med vissa mindre undantag,som t ex Friggebodar, all ny och ändrad bebyggelse och alla markarbeten lämplighetsprövas innan investeringen får genomföras. I tätbebyggelse ska denna prövning i regel grundas på en detaljplan. Denna form av fysisk planering diskuteras i detta avsnitt.
     Detaljplanen är i PBL främst ett instrument för genomförande av förändringar i bebyggelse. En detaljplan innehåller plankarta och en särskild handling med bestämmelser för planområdet. Till planen ska också höra en planbeskrivning,en genomförandebeskrivning och som regel också en miljökonsekvensbedömning. Det ska finnas en fastighetsförteckning och en grundkarta.
     Handläggningen av detaljplanen är noga reglerad i PBL. Processen omfattar programarbete, samråd, utställning antagande och ev. överprövning. I avseende på anspråk på informationsteknologi bör man skilja på den information som behövs för att finna den optimala utformningen av planen och den som behövs för en väl fungerande handläggningsprocess.
     När det gäller planutformningen behövs förutom traditionella rumsliga data,kvalitativa data om vegetation och byggnader, uppgifter om verksamheter, boende m m. Under arbetet med planutformningen behandlas normalt olika alternativ.När det gäller planutformningens ekonomiska konsekvenser kom informationsteknologins utveckling att redan på 1960-talet få stor betydelse. I dåtidens storskaliga stadsutveckling betydde hanteringen av de massor som skapades genom utgrävning eller behövdes för utfyllnader mycket för det ekonomiska utfallet. När det blev möjligt att kalkylera denna masshantering så att jord, grus och berg varken behövdes fraktas bort eller tillföras ett nytt utbyggnadsområde kunde mycket pengar sparas. När det gäller den estetiska utformningen kom också tidigt möjligheten att illustrera alternativa utformningar med rörliga bilder få betydelse.Inte minst i vägprojekteringen användes möjligheten att skapa animerade bilder för hur vägen kunde upplevas från bilens förarplats redan under 1960-talet.
     Detaljplaner kan ofta vara komplicerade att läsa och tolka när de berör tät stadsbebyggelse. Inom kort kommer också ett förslag till riksdagen om tredimensionell fastighetsindelning. Det innebär att en plan kan beröra fastigheter som ligger ovanpå varandra och där planen anvisar olika användning för fastigheterna. Informationsteknologin erbjuder nya möjligheter att visa och tolka denna typ av planer. Den kan vara en förutsättning för att sådan reglering är möjlig. Se vidare kapitel 7.
     Det är många parter involverade i en planeringsprocess. Lagen ställer stora krav på kommunikation med de berörda - så stora att röster har höjts för att begränsa möjligheterna till inflytande. Lagen bygger på presumtionen att det är kommunen som initierar och planerar samhällsutbyggnaden ,men utvecklingen har gått mot allt större engagemang i detaljplaneringen från exploatörer och byggföretag. Den legala detaljplaneprocessen blir från företagens synpunkt ett ”tillägg ”till den planeringsprocess som företaget själv bedrivit. I takt härmed har kritiken mot lagstiftningens regler för medborgarinflytande vuxit. Riksdagens Bostadsutskott har ställt sig bakom en översyn av dessa lagregler. Det är paradoxalt att ,trots det misstroende som det politiska systemet i dag möter, kan det bli möjligt genomföra lagändringar, som minskar de berördas inflytande på kommunala beslut.
     Denna privatisering av samhällsutbyggnaden berör såväl bostadsprojekt som stora infrastrukturprojekt. Den nu pågående planeringsprocessen för utbyggnad av master för sk 3G-telefoni visar tydligt på motsättningarna mellan det ur företagssynpunkt affärsmässigt önskvärda och planeringsprocessens handläggningskrav. I denna planeringsprocess ställs också krav på en stor mängd från varandra skilda handläggande organ. Processen synes också erbjuda dem som utlovat en orealistiskt snabb utbyggnad en syndabock.
     Det sk kommunala planmonopolet, dvs kommunens rätt att bestämma om detaljplan ska upprättas, har också på senare tid ifrågasatts i den professionella debatten. Det är ännu inget politiskt parti som tagit upp frågan, men det kan ändå tas som ett tidens tecken att man börjat sparka på denna hörnsten i planlagstiftningen. Skulle en sådan förändring verkligen genomföras ökar komplexiteten i plan- processen än mer med svårbemästrade kommunikationskrav mellan berörda intressenter.
     Informationsmöjligheterna kan då få ännu större betydelse. Man ska måhända inte bortse från att om ansvaret för planarbetet är splittrat så kan det finnas ett intresse för att försvåra informationen så att uppgörelser bakom slutna dörrar lättare kan genomföras genom att det blir svårt att peka ut den ansvarige. Den sk förhandlingsplanering som växte fram under 1980-talet i anslutning till stora investeringsprojekt, som t ex Globen i Stockholm, fick problem när den konfronterades med lagstiftningens krav på samråd och inflytande.
     Informationsteknologin i planprocessen är emellertid inte bara en fråga om kommunikation. Den är också i hög grad ett rationaliseringsinstrument. Den kan bidra till en enklare och snabbare handläggning och därigenom dra undan grunden för attacker mot ett brett deltagande i processen från dem som berörs i den produktionsförberedande planeringen. Se vidare avsnitt i kapitel 7 och 8.

Den översiktliga fysiska planeringen
     Den sektorövergripande översiktliga fysiska planeringen sker i dag nästan enbart genom de obligatoriska kommunala översiktsplanerna. Lagstiftningen rymmer också regionplan för flera kommuner, som ett frivilligt alternativ, men detta planinstitut tillämpas enbart i Stockholmregionen och där med stöd av en speciallag enligt vilken Stockholms läns landsting är regionplaneorgan.
     Inom olika samhällssektorer , främst inom transportsektorn, finns också såväl produktionsförberedande som översiktlig planering. I denna framställning behandlas dock enbart den fysiska planering som behandlar alla, eller åtminstone de flesta, aspekter på det territorium som planeringen omfattar.- comprehensive planning , för att använda ett engelskt begrepp.
     Den översiktliga fysiska planeringen skiljer sig från den produktionsförberedande detaljplaneringen genom att inte primärt vara genomförandeinriktad. Dess huvudsyfte är att informera myndigheter och enskilda om den politiska inriktningen vad gäller bebyggelse och markanvändning samt skapa beredskap för eventuella investeringsprojekt från privata intressenter. Den kommunala översiktsplanen ska beslutas av kommunfullmäktige minst vart fjärde år, vilket betonar dess karaktär av politiskt strategiskt dokument.
     Översiktsplanen är också avsedd att vara ett resultat av överläggningar mellan stat och kommun avseende riksintressen och andra frågor där staten har ett avgörande inflytande över användningen av mark och vatten i kommunen. Redovisningen av hur sådana intressen behandlas ska ingå i översiktsplanen och ev. oenighet mellan stat och kommun ska redovisas. I översiktsplanen ska därutöver framgå grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark och vatten samt i fråga om tillkomst, förändring och bevarande av bebyggelse.
     Översiktsplanen redovisas vanligen på flera kartor med texter direkt kopplade till kartredovisningen. Enligt PBL ska till planen också höra en planbeskrivning. Den är som regel integrerad med kartredovisningens texter. Översiktsplan kan upprättas för en begränsad del av en kommun - sk fördjupad översiktsplan. I avseende på redovisning och handläggning ställs då samma krav. I detta sammanhang är det viktigt påpeka att enligt lagen ska översiktsplanen utformas så att dess innebörd kan utläsas utan svårighet.
     Handläggningsprocessen rymmer liksom vid detaljplan programarbete, samråd, utställning och antagande. Däremot finns inte möjligheten att överklaga en översiktsplan. Samrådet med staten företrädd av länsstyrelsen har särskild tyngd i processen.
     Översiktsplanering bygger på en omfattande behandling av data. För planarbetet krävs inventeringar av många skilda sakförhållanden. Det gäller såväl geografiska, demografiska, ekonomiska som sociala förhållanden. I det avseendet skiljer sig inte informationsbehovet från 1950-och 60-talens generalplanering. Kraven på redovisning av sociala och hälsorelaterade data har dock vuxit. Översiktsplanen omfattar hela kommunen och eftersom den är obligatorisk innebär det att hela Sveriges yta omfattas av översiktlig kommunal planering. Det behov av information om mark och vatten utanför tätorterna som introducerades med den fysiska riksplaneringen på 1970-talet har alltså fortfarande hög giltighet.
     I planarbetet används i hög grad prognoser och konsekvensbeskrivningar för att bedöma förändringsprocesser, både sådana som föreslås och anses önskvärda och sådana som på andra grunder bedöms tänkbara. Olika slags konsekvensbeskrivningar har blivit nya instrument i planeringen. Krav på miljökonsekvensbeskrivningar finns nu inskrivet i lagstiftningen. Förslag finns på att göra även andra typer av konsekvensbeskrivningar obligatoriska. Det gäller bl a beskrivning av hälsokonsekvenser och sociala konsekvenser. Sådana beskrivningar innebär ökade krav på dataunderlaget .Scenarioteknik används i ökad utsträckning i arbetet med översiktlig planering.
     Den översiktliga planeringen har historiskt varit inriktad på att försöka styra utvecklingen. Utvecklingen av regelsystem och politiskt handlingsutrymme har emellertid lett till, att medlen för att främja en önskad utveckling blivit väsentligt svagare under det att medlen för att förhindra oönskad utveckling blivit starkare. Under de sista decennierna på 1900-talet har de medel som kan användas för att förhindra det ur främst miljösynpunkt oönskade successivt skärpts under det att medel för att främja en önskad utveckling avvecklats. En trendframskrivning innebär att de restriktiva medlen blir än starkare under det att de främjande medlen försvagas i takt med den offentliga sektorns finansiella utrymme. Redovisningen av olika slags restriktioner för bebyggelse och användning av mark och vatten blir därigenom allt viktigare. Särskilda krav kan komma att ställas då avgöranden om tillåtlighet i ökad utsträckning blir en fråga för domstolarna.
     I samband med att Naturresurslagens hushållningsregler förts över till Miljöbalken har sambandet med kommunernas översiktsplaner brutits. Det är nu domstolar som bedömer om hushållningsreglerna följs. Översiktsplanernas bevisvärde i domstolsbehandlingen kan komma att visa sig svagt. Då försvinner det tänkta tolkningsföreträdet för kommunerna när det gäller användningen av mark och vatten. Den överflyttning av planeringsinitiativet från kommunerna till den privata sektorn som ovan beskrivits påverkar även den översiktliga planeringen som i bästa fall kan skapa beredskap i kommunerna för initiativ utifrån,men i liten grad styra utvecklingen.
     Även på annat sätt kan den kommunala översiktsplaneringen komma att försvagas. PBL har inneburit att fysisk planering i Sverige enbart förekommer på kommunal nivå. I detta avseende skiljer sig Sverige från andra länder. För att översiktsplaneringen ska bli en verkningsfull utvecklingsplanering krävs emellertid att den omfattar hela bostads- och arbetsmarknadsregioner. När det sista steget i den svenska kommunreformen togs 1974 trodde man att det med undantag av storstadsregionerna skapats kommuner som vara stora nog att utgöra egna bostads- och arbetsmarknadsregioner. Erfarenheten visar att man misstagit sig. Sverige har 289 kommuner, men antalet arbetsmarknadsregioner är mindre än hälften så stort. I en analys baserad arbetskraftens pendling som SCB genomförde 1991 kom man fram till att det fanns 111 lokala arbetsmarknader. Därefter har ett antal lokala arbetsmarknader utvidgats varför antalet reducerats till 81.
     PBL erbjuder ett regionplaneinstitut för samordning av flera kommuners planering. Det förekommer dock ingen regionplanering enligt PBL utanför Stockholmsregionen. Det är uppenbart att den regionala planeringen i Sverige behöver förstärkas.
     Statsministern har aviserat att han tänker ta initiativ till en översyn av den regionala arbetsfördelningen och dess territoriella indelning. Det förefaller som om Sverige är inne i en sk formativ period när det gäller den offentliga administrationen och den offentliga sektorns uppgifter. Dessa har kraftigt förändrats under 1990-talet och förändringsperioden förefaller inte att vara slut. Hittills har förändringarna mest berört den offentliga sektorns uppgifter, men det förefaller som om den administrativa strukturen nu står i tur för omdaning. Vilka konsekvenser detta får för den fysiska planeringen kan vara svårt att förutsäga,men att juridiska avgöranden får ökad tyngd, att privata intressen får större inflytande, att regionala och internationella organ får större betydelse inom den offentliga sektorn är inte osannolikt. "

020417:

Samhällsplanering. Fysiska och sociala samhällen.

030201:

Informationsförsörjning för ökat medborgarinflytande i planprocessen.

Innehållsförteckning
1 Inledning
1.1 Bakgrund
1.2 Organisation av projektet
2 Avgränsningar och definitioner
2.1 Avgränsningar.
2.2 Definitioner
2.3 Förkortningar
3 Planeringsprocessen och medborgarinflytande
3.1 Planeringsprocessen
3.2 Informationsskyldighet enligt lag
3.3 Medborgarinflytande
3.4 Databehov
4 IT- Utvecklingens betydelse för planeringsprocessen och möjligheten till medborgarinflytande
4.1 Datorn som verktyg vid planering
4.2 Medborgarinflytande via Internet
4.3 Datasökning och Metadatabaser
5 Metadata
5.1 Standard för metadata för geografisk information
5.2 Standard för metadata för andra informationstyper
5.3 Utveckling av standard
6 Planeringsrutiner inom Stockholms stad
6.1 Målsättning rörande medborgarinflytande
6.2 Skillnad i planeringsprocessen jämfört med PBL
6.3 Databaser för samhällsplanering
6.4 Pågående IT-projekt rörande planeringsprocessen
7 Två exempel från Stockholm
7.1 Kvarteret Herrgården i Älvsjö
7.2 Telefonfabriken i Midsommarkransen-Västberga
7.3 Reflektioner
8 Nyköping
8.1 Skillnad i handläggning i jämförelse med Stockholm
8.2 Efterfrågan på data internt
8.3 Efterfrågan på data externt
8.4 Brister och problem
8.5 Behov av metadata
8.6 Reflektioner
9 Slutsatser
9.1 Lagstiftningen håller informationsformerna öppna.
9.2 Kommunal planering på elektronisk väg
9.3 Internet och medborgarinflytande
9.4 Metadata
10 Förslag
10.1 Regler för IT-användning inom kommunal planering
10.2 Infrastruktur för hantering och distribution av metadata
10.3 Standard för geografiska metadata
10.4 Samverkan mellan olika standard
10.5 Utveckling av metadatastandard för Samhällsplanering
Figurförteckning
Figur 1 Intressenter av detaljplanområdets fakta
Figur 2: Relation mellan olika lagar och planer
Figur 3: Databehov hos olika planeringsaktörer
Figur 4: Enkelt förfarande i detaljplaneprocesen
Figur 5: Normalt förfarande i detaljplaneprocessen
Figur 6: Olika parter som medverkar i detaljplaneprocessen

Från sid 49-54:

Databaser för samhällsplanering
Idag finns ett stort antal databaser med information som kan eller bör användas vid fysisk planering. I den här rapporten ges en sammanställning över vilka databaser som finns tillgängliga utifrån Stockholm stads perspektiv. Beskrivningen är indelad i nationella, regionala och kommunala databaser. För en annan kommun i en annan region kommer således beskrivningen av de kommunala och regionala databaserna att vara annorlunda medan beskrivningen av de nationella databaserna kommer att vara densamma. I tabell 7-9 finns sammanställningar över de olika databaserna och i en separat rapport benämnd "Information och informationskällor som kan nyttjas i planeringsprocessen" ges en mer utförlig beskrivning.

Tabell 7. Sammanställning över nationella databaser som kan användas i fysisk planering.

Lantmäteriet.
Fastighetsregistret. Kontinuerligt uppdaterad information om fastigheter.
Fastighetskartan. Geografisk information i skala 1:10 000. Innehåller allmän geografisk information samt fastigheter.
Tätortskartan. Sveriges 300 största tätorter med adressuppgifter.
Terrängkartan. Allmän geografisk information i skala 1:50 000.
Vägkartan. Allmän geografisk information i skala 1:100 000. Vägnätet har hög prioritet i kartan.
Ortofoton/ Satellitbilder. Bilder som kan kombineras med t.ex.fastighetsinformation .

Riksskatteverket.
Folkbokförings-registret. Personuppgifter aggregerade i olika klasser som t.ex. ålder.

Sveriges Geologiska Undersökningar.
Berggrundskartor. Information om berggrunden i skala 1:50 000 till 1:1000 000.
Jordartskartor. Information om jordarters uppbyggnad och utbredning i skala 1:50 000 till 1:1000 000.
Grundvattenkartor. Information om grundvatten i skala 1:50 000 till 1:1000 000.
Kartor över metaller i mark. Uppgifter om ett trettiotal olika grundämnens halter i marken.
Gammastrålning. Halter av naturligt förekommande radioaktiva isotoper, bl. a. Radon.
Brunnsarkivet. Uppgifter om brunnars diameter, djup etc.

Statistiska Centralbyrån.
Befolkningsstatistik. Statistik över befolkning med uppgifter om ålder disponibel inkomst, utbildning etc. Kan levereras i olika geografiska indelningar som t.ex. basområden, rutor eller längs en gatusträckning.

NVDB (Nationella Vägdatabasen )
Vägar och gator.Heltäckande svenskt vägnät med uppgifter om trafikföreskrifter.

Riksantikvarieämbetet.
Byggnadsminnes-registret. Ca 5500 byggnader som är skyddade enligt kulturminneslagen.
Fornminnesregistret. Uppgifter om ca 1 miljon fasta fornminnen registrerade på 400 000 platser.
Bebyggelseregistret. Uppgifter från kulturhistoriska inventeringar. Innehåller ca 16000 byggnader.

SMHI.
Sjöregistret. Uppgifter om sjöars position, areal och vissa fall djup.
Vattendragsregistret.Uppgifter om vattendrags längd och utloppskoordinat.
Översvämnings-databas. Uppgifter om områden som är känsliga för översvämningar.

Tabell 8. Sammanställning över regionala databaser som kan användas i fysisk planering

Länsstyrelsen.
Kartor över Riksintresse för friluftsliv, kulturmiljövard och naturvård.Information som tagits fram som underlag för regional planering
Kartor över naturvårdsområden, naturreservat, Nationalparker och djurskyddsområden.
Informationen är sammanställd av länsstyrelsen.
Uppgifter om miljöstörande verksamheter och hamnar.
Vattenskyddsområden.

Regionplanekontoret.
Information som tagits fram som underlag i den fysiska planeringen.
Områdesdatabasen. Statistik från SCB aggregerad i basområden. Statistiken är endast tillgänglig för handläggare inom landstinget och kommunerna samt för forskningsändamål.

Stadsbyggnadskontoret.
Baskartan. Grundläggande geografisk information i skala 1:1000. Innehåller fysiska objekt, olika gränser samt höjdinformation.
Planöversiktskartan. Sammanställning av kommunens planer.
Stockholmskartan. Översiktskarta i skala 1:15 000. Innehåller grundläggande geografisk information.
Fastighetsdatabasen. Information från Lantmäteriets fastighetsregister, riksskatteverket och inskrivningsmyndigheten.
Sifon. Stadsbyggnadskontorcts ärendehanteringssystem . Här finns information om t.ex. bygglov eller detaljplaner.

Utrednings- och statistikkontoret, USK.
Områdesdatabasen. Statistik från SCB indelad i kvarter eller basområden.
Serviceregistret. Information om service inom staden såsom barnomsorg, hälso- och sjukvård, kultur och skolor.

Miljöförvaltningen.
Grundvattenkartan. Karta i skala 1:10 000 som visar information relaterad till grundvatten och grundvattenskydd.
Biotopkartan. Uppgifter om skyddsvärd natur och kulturmark.
Byggnadsgeologiska kartan. Geologisk information i skala 1:10 000.
Vattendrags-inventeringen /Tillrinningsområden. Karta med vattendrag och karta över sjöars och vattendrags tillrinningsområden.
Artarken.Databas över känsliga arter.
Mark- och sedimentföroreningsdatabas.Mätningar från områden med förorenad mark.
Bullerdatabasen. Uppgifter om bullerskydd och bullermätningar.
Tillsynsobjekt. Information om miljöstörande verksamheter.
Luftföroreningar. Kartor som visar koncentrationer av olika luftföroreningar.

Gatu- och fastighetskontoret.
Parker. Information för skötsel av parker.
Trafikräkning. Information om trafikmängd på olika gator och vägar.

Tillgång till information.
För privatpersoner och olika intressegrupper varierar möjligheten att få tillgång till information från olika databaser. Det är tre faktorer som påverkar tillgången till information: pris, teknisk infrastruktur för att distribuera information och metadata. Dessutom finns det vissa databaser som är skyddade enligt personuppgiftslagen. Vidare finns även viss information som kan vara intressant vid fysisk planering som ägs av privata företag som t.ex. Birka Energi eller Stockholm vatten. Den här informationens tillgänglighet beror av företagets policy.

Pris. Ett flertal myndigheter och förvaltningar som t.ex. Iänsstyrelsen, Regionplanekontoret och Stockholm stads gatu- och fastighetskontor, tillhandahåller information gratis. Information som distribueras gratis visar ofta specifika företeelser som resultat från trafikräkning eller områden som klassas som skyddsvärda i den översiktliga planeringen. Grundläggande geografisk information som visar fysiska företeelser och grundläggande statistik från t.ex. SCB eller information från fastighetsregistret är däremot avgiftsbelagd. För att den information som distribueras gratis skall kunna analyseras av privatpersoner i den egna datorn krävs någon form av karta med grundläggande geografisk information. De höga priserna på sådan information gör att den inte är tillgänglig för privatpersoner.

Sid 78-81:

Referenser.

Planering.
Alfredsson Björn and Wiman Jan, 2001: Planning in Sweden - fundamental outlines, in: Christoferson Inger (ed.), 2001: Swedish Planning- in Times of Diversity, The Swedish Society for Town and Country Planning, Gävle, p.117-120.

ARL/Nordregio/BTH, 2001: Planungsbegriffe in Europa, Deutsch Schwedisches Handbuch der Planungsbegriffe, Hannover-Stockholm Ronneby .

Boverket, 1995: Lokalt utvecklingsarbete och samhällsplanering, rapport 1995: 14, Karlskrona.

Boverket, 1996: Boken om detaljplan och områdesbestämmelser, Karlskrona.

Boverket, 1998: Vem bestämmer om medborgarinflytande och kommunal planering. Erfarenheter från Sydlänsprojektet, Karlskrona.

Boverkets hemsida:
http://www.boverket.se

Dir. 1996:46 - Tilläggsdirektiv till Kommissionen (1995:01) för att främja en bred användning av informationsteknik.

DS 1993:67 - Servicesamverkan vid medborgarkontor (Fritzes)

Fredlund Arne (ed.), 1991: Swedish Planning in times of transition, The Swedish Society for Town and Country Planning, Gävle.

IT-kommissionen (1996) (nedlagd): Vision och mål för IT-kommissionens arbete
http:// www.itkommissionen.se

Kommunaktuellt, 1/2001: Inte lätt hitta rätt på Internet, s.26-27.

Lag 1997:297 om försöksverksamhet att samverka vid medborgarkontor.

Länsstyrelsen Västra Götaland, 1998: Geografiska informationssystem för översiktlig fysisk planering, de facto-standard för leverans och utbyte av digital planeringsinformation, Göteborg.

Miljödepartementet: Plan- och bygglag (1987: 10) enligt version jan 2002 från
http://www.riksdagen.se/debatt/sfst/index.asp

National Land Survey, 1999: Physical planning at the municipal level, CERCO / EUROGI study: Value of geographic inforrnation to users and society, Gävle.

Nyköpings kommuns hemsida:
http://www.nykoping.se

Personuppgiftslagen (1998 :204)
http://www.pul.nu/lagtext.html

SOU 1994: 118 Informationsteknologin. Vingar åt människans förmåga.
Svenska Kommunförbundet, Boverket (2001): Staden, en diskussion om översiktsplanens roll i större städer, Stockholm.

Wide Jessica och Gustafsson Gunnel, 2001: Lokal demokrati i förändring, medborgerliga och kommunala initiativ under nya villkor, Àjour nr 6, Svenska kommunförbundet, Stockholm.

Åström Joachim, 1998: Lokal digital demokr@ti, Àjour nr 1, Svenska kommunförbundet, Stockholm.

Metadata
Andersson Jenny, 2000: Utbyte av metadata för geografisk information. Examensarbete i Fastighetsvetenskap. Lunds Tekniska Högskola. ISRN LUTVDG/TVLM 00/5954.

CSDGM 2002 - Hemsida som beskriver Content Standard for Digital Geospatial Metadata:
http://www.fgdc.gov/metadata/meta_workbookhtml

Dublin Core 2002 - Hemsida för Dublin Core
http://dublincore.org

DGMS/Ö 2002 - Digitalt Geografisk ManagementSystem for Øresundsregionen
http://www.dgms.org/

ESRI 2002 - Gegography networks hemsida
http://www. geographynetwork.com

Eurogeographics 2002 - Hemsida för eurogeographics
http://www.eurogeographics.org

FGDC 2002 - Federal Geographic Data Commites Hemsida
http://www.fgdc.gov/

GISData 2002- Gisdata från Länsstyrelserna.
http://www.gis.lst.se/

GISS 2002 - GISStockholms hemsida
http://www.uli.se/samgis/ab/

InGeoIC 2002 - Hemsida för InGeo Information Center
http://www.ingeoic.de

Megi 2002 - Metadatabas för geografisk information
http://www.megi.lm.se/

MetaNet 2002 - Hemsida för MetaNet
http://www.epros.ed.ac.uk/metanet/index.html

Miljönätet 2002 - Svenska miljönätet
http://smn.environ.se

NVDB 2002 - Hemsida för Nationella Vägdatabasen
http://www.vv.se/nvdb

PilotGIS, 2002 - Hemsida för PilotGIS
http://www.boverket.se/planera/proiekt/pilotgis

Stanli 2002 - Standardisering inom landskapsinformation.
http://www.sis.se/projekt/stanli

STG (1998). - Tekniskt ramverk för geografisk information. Stockholm SIS Förlag.

Stockholms stadsbyggnadskontor, 2002 - Hemsida för sbk.
http://www.sbk.stockholm.se/

StrateGIS 2002 - Hemsida för StrateGIS
http://www.lst.se/strategis/

Stockholmsregionen.
http://www.stockholmsregionen2003.nu

Några kommentarer till rapporten.
     Man bör observera, att det man kan styra med planer som ingår i “fysisk planering” är bara den fysiska miljön. Man kan inte styra användningen av den fysiska miljön annat än i ringa grad genom att bestämma, att något ska vara för bostäder, för kontor, för begravningsändamål etc. Man kan inte styra mer detaljerat hur användningen ska gå till. Och om ingen vill bygga bostäder, kontor, begravningsplatser etc kan vanligen inte sådant framtvingas med planens hjälp.
     Rapporten avhandlar medborgarinflytande, men det medborgarna ofta mest är intresserade av är användningen av miljöerna. Planerna kan ange gator och vägar, men de kan inte ange hur busstrafiken bör ordnas. I planer kan man i viss mån ange platser för olika slags verksamheter, men man kan inte styra verksamheterna. Skolor och sjukhus etc kan få platser i planerna, men hur verksamheterna i skolorna, sjukhusen etc bör bedrivas kan inte styras med planerna. Åldringsvård kan antagligen få förekomma på många olika platser i planerna, i bostadsområden, sjukhusområden t ex, men hur vården bör gå till kan man inte styra. Medborgarna är intresserade av inflytande över användningen av de fysiska miljöerna. Det finns mycket man skulle vilja ha inflytande över. Vad ska man göra för ungdomar, invandrare, knarkare, alkoholister, kriminella, arbetslösa, sjuka, fattiga, bostadslösa, hemlösa etc etc.
     De fysiska miljöerna bör ses som hjälpmedel för verksamheterna i dem. För verksamheterna bör finnas planer, som sedan kan ge underlag för utformningen av de fysiska miljöerna. Men i kommunerna finns vanligen inte planer för verksamheterna ordnade så att medborgarna får tillräckligt inflytande. Lagar om inflytande över verksamheterna finns inte på sätt som svarar mot lagarna för de fysiska miljöerna.
     Det medborgarinflytande som avhandlas i rapporten är alltså av begränsat värde. Men det inflytandet är begränsat. Vägar och järnvägar kan i vissa fall byggas utan att de ingår i de kommunala planerna. Och inflytandet över de delar av de fysiska miljöerna som ingår i kommunernas planer är mycket starkt begränsat av reglerna om vilka som är berörda av planerna.
     Översiktsplanerna lär alla i en kommun ha rätt till inflytande över, men de är inte ofta uppe för behandling, och enskilda medborgares åsikter när det gäller dem väger nog inte särdeles tungt. Översiktsplaner är inte heller bindande och kan sägas flyta hela tiden.
     Detaljplanerna kan ses som de viktigaste styrinstrumenten, men när det gäller dem är det i stort sett så, att som berörda med rätt av överklaga ses bara sådana som bor inom eller strax utanför detaljplaneområdena, och det är en mycket liten del av medborgarna. Om man bor några hundra meter utanför ett detaljplaneområde betraktas man som “icke berörd” trots att man faktiskt ofta kan röra sig i området och i hög grad vara berörd av dess utformning. De “icke berörda” kan yttra sig över detaljplanen men kommunen behöver inte bry sig om de framförda åsikterna, och att överklaga i högre instans är inte möjligt.
     Summan av det hela är att medborgarnas direkta inflytande i planprocessen enligt gällande regler är nära noll.
     De politiska partierna och deras ledamöter i kommunfullmäktige, som beslutar om planerna, borde som alternativ kunna kanalisera de vanliga medborgarnas åsikter om kommunernas planeringar, men politikernas engagemang i det här avseendet tycks på det hela taget och mestadels lysa med sin frånvaro.