7950 Allmänt. 7951 Sociologi, socialvårdsmiljöer, socialvård, kriminologi. 7952/7958 Sociala miljöer och verksamheter med anknytning till fysiska miljöer av olika slag. 7952/7954 Sociala miljöer i olika tidsepoker. 7955/7958 Sociala miljöer och verksamheter med anknytning till olika slags byggnader. 79551 -offentliga byggnader, verksamheter bl a polisväsendet. 79552 -merkantila byggnader. 79553 -transporter o kommunikation. 79554 -industri, lantbruk. 79555 - sjukhus,vårdhem. 79556 - fängelser od, verksamheter bl a kriminalvård o d.79557 - restauranger od. 79558 - fritid, underhållning, sport. 79559 - övriga byggnader. 7956 - med anknytning till död, begravning, religion. 7957 -undervisnings-, forskningsanstalter, museer, bibliotek , verksamheter bl a undervisning.7958 Sociala miljöer i boendet. 7959 Sociala miljöer och verksamheter i grupper, folkrörelser, föreningar.

Länkar till bilagor till forskningsarbetet om samhällsplaneringens problem finns i:
Sven Wimnell 080203+++ Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen? Ett forskningsarbete. Utredningar och deras innehåll. (http://wimnell.com/omr40zf.pdf)
Observera att bilagor med äldre datum delvis kan vara inaktuella.
Länkar till de senaste bilagorna finns på entrésidan. För att komma dit klicka på Till Entrésidan

Om man vill komma till ett annat av de 129 områdena:
Klicka på Till Sven Wimnells systemtabell. eller Till popup-tabell.
och klicka där på önskat område.

Länkar till fackföreningar och företagareföreningar finns i:
Sven Wimnell 27 februari 2010 + 3 april 2014: Fackföreningar och arbetsgivareföreningar 2014. Statistik om arbete och näringar. Arbetsförmedlingens hemsida. http://wimnell.com/omr658f.pdf
Här finns tusentals länkar.

Länkar till statliga myndigheter m m finns i:
Sven Wimnell 3 april 2014: Statstisk årsbok för Sverige 2014 och regeringens verksamheter inlagt i 22 politikområden. Med många länkar till myndigheter o d och bibliotekssystem.
http://wimnell.com/omr36-39zzj.pdf
Här finns bl a uppgifter om SAB, DC och DK.

Länkar till universitet och högskolor, utbildning och forskning finns i:
Sven Wimnell 10 april 2012: Universitet och högskolor. Utbildning och forskning. http://wimnell.com/omr40zh.pdf

Länkar till mänskliga rättigheter finns i :
Sven Wimnell 4 maj 2011: Om mänskliga rättigheter 2007 i alla världens länder enligt Urikesdepartementets utredningar.
http://wimnell.com/omr103a.pdf

En äldre delvis inaktuell beskrivning av företagsplanering finns i:
Sven Wimnell 20 oktober 2001. Samhällsplanering och företagsplanering. 41 sidor (http://wimnell.com/omr658b.pdf)
(I denna sammanställning finns hänvisningar till en gammal adress för Sven Wimnells hemsida. Adressen är ändrad och är nu http://wimnell.com)

Länkar i Mölndals stadsbiblioteks länkkatalog finns i :
Sven Wimnell 991006: SAB-systemet, en pdf-fil på 42 sidor med hjälp av Mölndals biblioteks länkkatalog. En sammanställning från Mölndals stadsbiblioteks länkkatalog. Länkarna ordnade enligt Sven Wimnells systemtabell. (http://wimnell.com/omr102e.pdf)
Så såg länkarna ut 1999. Många tusen utvalda länkar i alla ämnen, sorterade som böckerna på biblioteket. 2014 kan de vara ändrade, sök på
Länkkatalogen: http://webbkatalog.molndal.se/default.htm
Q EKONOMI OCH NÄRINGSVÄSEN.:
http://webbkatalog.molndal.se/xq.htm
Qb Företagsekonomi :
http://webbkatalog.molndal.se/xqb.htm
O SAMHÄLLS- OCH RÄTTSVETENSKAP:
http://webbkatalog.molndal.se/xo.htm
Oha Arbete och arbetsmarknad:
http://webbkatalog.molndal.se/xoha.htm

Sven Wimnell 3 april 2014: Statstisk årsbok för Sverige 2014 och regeringens verksamheter inlagt i 22 politikområden. Med många länkar till myndigheter o d och bibliotekssystem. http://wimnell.com/omr36-39zzj.pdf
Här finns bl a uppgifter om SAB, DC och DK och Mlndal 2014

Beskrivningar och länkar om sociala miljöer, världen, våld, diskriminering, skolan och mobbning och mycket annat finns i :
Sven Wimnell 16 mars 2008: Något om sociala miljöer. Kompletterad 1 juni 2012 med våldet i världen, mänskliga rättigheter, mobbning, diskriminering o d. http://wimnell.com/omr7952-7956d.pdf

Sven Wimnell 050206+100201+100211: SW-klassifikationssystem med inagda: LIBRIS/SAB, sverige.se 2008, SCBs forskningsämnen, CPV för varor/tjänster, SNI arbetsställen 1998, SSYK yrken, SUN 2000 utbildningar. SPIN 2007 varor och tjänster, SNI 2007 näringsgrenar, Statistisk årsbok för Sverige 2010 och Samhällsguiden 2007. 2010 CPV ej aktuell.(http://wimnell.com/omr40t.pdf)

Sven Wimnell 031020:Om hård och mjuk infostruktur. Information, informationsteknik, informationssystem, tillväxt, välfärdsfördelning och demokrati och dylikt. (http://wimnell.com/omr40b.pdf)

031105 Förslag till mjuk infostruktur på SverigeDirekt.pdf (http://wimnell.com/omr40c.pdf)

Sven Wimnell 040308: Mellanöstern, hela världen, Sverige och den strategiska IT-gruppen. (http://wimnell.com/omr40e.pdf)

Sven Wimnell 040421: Utbildningar vid universitet och högskolor (http://wimnell.com/omr40f.pdf) Beakta datum.

Sven Wimnell 041112 ändrad 050121: Sammanställning om samhällsplaneringens problem. (http://wimnell.com/omr40g.pdf)

Sven Wimnell 041214+tillägg 060220 och 060525: Kunskaper vid universitet och högskolor i Sverige. Från en pågående, ej avslutad, undersökning. (http://wimnell.com/omr40h.pdf)

Sven Wimnell 050109: Infostruktur. Klassifikationssystem: LIBRIS - SAB och SW-systemet. (http://wimnell.com/omr40i.pdf)

Sven Wimnell 050101: SCB:s forskningsämnen inlagda i SW-systemet. Samt nedlagda SAFARIs ämnen inlagda i SW-systemet. (http://wimnell.com/omr40j.html)

Sven Wimnell 050112: Termer ur MeSH (Medical Subject Headings). (http://wimnell.com/omr40k.html)

Sven Wimnell 050112: Några databaser och bibliotek. (http://wimnell.com/omr40l.html)

Sven Wimnell 050121+100201: sverige.se som ersatt SverigeDirekt. Kompletterad 050411 med Riksdagens samhällsguide. Kommentar 2010: sverige.se lades ner 080305. (http://wimnell.com/omr40m.pdf)

Sven Wimnell 080516: sverige.se lades ner 080305. Någon ersättning finns inte. Här är sverige.se från 050116 med klickbara Internetadresser. (http://wimnell.com/omr40mc.pdf)

Sven Wimnell 050130: CPV-koder 2003. Från Internet 050126. Kompletterad 100201 med SPIN 2007, som ersätter CPV. (http://wimnell.com/omr40n.pdf)

Sven Wimnell 050130: CPV-koder 2003. Inlagda i SW-klassifikationssystem. Kompletterad 100201 med SPIN 2007, som ersätter CPV. (http://wimnell.com/omr40o.pdf)

Sven Wimnell 050130: CPV-koder 2003. Inlagda i SW-klassifikationssystem. Områdena 66-69 förkortade. (http://wimnell.com/omr40p.pdf) Ej aktuell 2010.

Sven Wimnell 050203 +100201+100211: SNI 2002. Och antalet arbetsställen 1999. Inlagda i SW-klassifikationssystem. Kompletterad 100201+100211 med SNI 2007. (http://wimnell.com/omr40q.pdf)

Sven Wimnell 050203: SSYK 96. STANDARD FÖR SVENSK YRKESKLASSIFICERING.Yrken inplacerade i SW-klassifikationssystem. (http://wimnell.com/omr40r.pdf)

Sven Wimnell 050206: SUN, utbildningsklasser, Inlagda i SW-klassifikationssystem. (http://wimnell.com/omr40s.pdf)

Sven Wimnell 050224: Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen? Katastrof- och krisberedskap. Välfärdsfördelning. (http://wimnell.com/omr40u.pdf)

Sven Wimnell 050403. Lärarutbildning. Forskning. Samhällsplanering. Skolan. (http://wimnell.com/omr40v.pdf)

Sven Wimnell 040505: Ny gymnasieskola. (http://wimnell.com/omr40vb.pdf)

Sven Wimnell 050429: SW-klassifikationssystem, med inlagda klasser enligt “Nordisk Outline”, klassifikationssystem för museer. (http://wimnell.com/omr40x.pdf)

Sven Wimnell 050510+050610: Världshistorien och framtiden. Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen ? (http://wimnell.com/omr40y.pdf)

Sven Wimnell 051106+051109: Tillstånd och förändringar utomlands och i Sverige oroar. Vad göra ? Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen ? (http://wimnell.com/omr40z.pdf)

Sven Wimnell 051120: Det viktigaste problemet är: välfärden och välfärdsfördelningen, inte arbetslösheten. (http://wimnell.com/omr40za.pdf)

Sven Wimnell 051215: Om SCBs rapport Trender och prognoser 2005. (http://wimnell.com/omr40zb.pdf)

Sven Wimnell 060127: Samhällsplaneringens problem. Demokrati med kunskaper hos alla. Kriser och välfärd alla dagar. Ansvarskommittén. Tsunamikatastrofen. Krisberedskap. (http://wimnell.com/omr40zc.pdf)

Sven Wimnell 070224: Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen? Ett klassifikationssystem för mänskliga verksamheter. Kunskaper om verksamheterna och deras samband för bättre demokrati och bättre framtid i en gemensam värld. (http://wimnell.com/omr40ze.pdf)

Sven Wimnell 8 april 2011 Statliga myndigheter mm och några av deras webbkartor på Internet.
http://wimnell.com/omr40zg.pdf

Sven Wimnell 050920: Välfärd, skatter, arbete, tillväxt. (http://wimnell.com/omr36-39i.pdf)

Sven Wimnell 060111: Om LO-rapporten Vad vill egentligen moderaterna? Med kommentarter för partierna inför valet 2006. (http://wimnell.com/omr36-39j.pdf)

Sven Wimnell 060316+tillägg 060326: Om alliansens skattelättnader, som ej bör genomföras, och om andra bättre skatteförslag. Bl a slopad individuell TV-avgift. (http://wimnell.com/omr36-39k.pdf)

Sven Wimnell 060327: TV-avgiften i proposition 2005/06:112. Avgifter för privathushåll: De individuella TV-avgifterna bör slopas, och ersättas med en kollektivavgift för alla privathushåll, betald av riksdagen. (wimnell.com/omr36-39l.pdf)

Sven Wimnell 060408: Budgetpropositionen våren 2006. Levnadskostnader. Skatter. bidrag. Förbättringar för dem med låga inkomster. Pensionärer. Icke-pensionärer.
(http://wimnell.com/omr36-39m.pdf)

Sven Wimnell 060813: De borgerliga gynnar i valet 2006 mest de höga inkomsterna. (http://wimnell.com/omr36-39n.pdf)

Sven Wimnell 060921: Alliansen vann valet 2006. Epoken Göran Persson är slut. (http://wimnell.com/omr36-39o.pdf)

Sven Wimnell 061023: Politik efter valet 2006. (http://wimnell.com/omr36-39p.pdf)

Sven Wimnell 070111+070223: Den borgerliga regeringens skatter och skattepropaganda. Utdrag ur omr36-39o.pdf+omr36-39p.pdf . Och något om oppositionen. (http://wimnell.com/omr36-39q.pdf)

Sven Wimnell 070328: Om socialdemokraterna och regeringen. Om skatter och skatteförslag. (http://wimnell.com/omr36-39r.pdf)

Sven Wimnell 070419: Skatter och bidrag för 2008. (http://wimnell.com/omr36-39s.pdf)

Sven Wimnell 080202: Fördomar, kunskaper, moral, politik för välfärdsfördelning och koldioxid. (http://wimnell.com/omr36-39t.pdf)

Sven Wimnell 080528: Komplement till 36-39t.pdf (http://wimnell.com/omr36-39u.pdf)

Sven Wimnell 080808: TV-avgiften, skatterna och pensionärerna. (http://wimnell.com/omr36-39v.pdf)

Sven Wimnell 081108: Politik hösten 2008.
(http://wimnell.com/omr36-39x.pdf)

Socialdemokraterna. Budgetmotion hösten 2008.
(http://wimnell.com/omr36-39xbudgets.pdf)

Miljöpartiet. Budgetmotion hösten 2008.
(http://wimnell.com/omr36-39xbudgetmp.pdf)

Vänsterpartiet. Budgetmotion hösten 2008.
(http://wimnell.com/omr36-39xbudgetv.pdf)

Sven Wimnell 090131: Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen? Världen och Sverige i början på 2009. (http://wimnell.com/omr36-39y.pdf)

Sven Wimnell 090315+090319: Globaliseringsrådets skatteutredningar och andra utredningar om levnadskostnader, skatter, bidrag och välfärdsfördelning. (http://wimnell.com/omr36-39z.pdf)

Sven Wimnell 30 januari 2010: Planering, klimat och välfärdsfördelning.
(http://wimnell.com/omr36-39za.pdf)

Sven Wimnell 31 januari 2010: Statistikområden i Statistisk års-bok för Sverige 2010 och något om planering, hushållsekonomi och skatter o d.
(http://wimnell.com/omr36-39zb.pdf)

Sven Wimnell 8 mars 2010 : Politik i början på 2010. Skolverkets förslag. Demonstration av klassifikationssystem för verksamheter. En fortsättning på 36-39za. (http://wimnell.com/omr36-39zc.pdf)

Sven Wimnell 10 april 2010 :En fortsättning på 36-39zc. Politik mm. Grundskolan. Universitet och Högskolor.
(http://wimnell.com/omr36-39zd.pdf)

Sven Wimnell 25 juni 2010 : En fortsättning på 36-39zd. Samhällsplaneringens problem, gymnasiet och politik april-juni 2010.
http://wimnell.com/omr36-39ze.pdf

Sven Wimnell 080524+100201: Länkar i Sunets Webbkatalog, Mölndals länkkatalog och Länkskafferiet samt myndigheter mm under departementen sorterade enligt SW-klassifikationssystem (http://wimnell.com/omr102h.pdf) sverige.se lades ner 080305.

Sven Wimnell 080427: Sökmotorer, ämneskataloger o d på Internet 1999. (http://wimnell.com/omr102i.pdf)

Sven Wimnell 4 maj 2011: Om mänskliga rättigheter 2007 i alla världens länder enligt Urikesdepartementets utredningar.
http://wimnell.com/omr103a.pdf

Skoldatanätet och klassifikationssystemet för verksamheter
(http://wimnell.com/omr107b.html)

Sven Wimnell 051015: Om EU. Politikområden. Kommissionen. Parlamentet. Utskott. Ledamöter. EU-nämnden. EU-historia. mm. Förslag till ny konstitution. Grundlag. Folkomröstningar. Lagrådet. Junilistan. (http://wimnell.com/omr32a.pdf)

http://wimnell.com/omr32b.pdf (tillägg 100510) Demokratiutredningens slutbetänkande SOU 2000:1

Delar på område 657 som gäller den socialdemokratiska regeringen mellan valen 2002 och 2006, och som 080225 tagits bort från område 61 och lagts på en särskild sida http://wimnell.com/omr61b.html

030419:På väg mot 24-timmarsmyndighete
(http://wimnell.com/omr6520b.pdf)

040113:Palestina och Israel. Historia, krig och konflikter .
(http://wimnell.com/omr6525c.pdf)

Delar på område 6525-6529 som gäller den socialdemokratiska regeringen mellan valen 2002 och 2006, och som 080225 tagits bort från område 6525-6529 och lagts på en särskild sida http://wimnell.com/omr6525-6529d.html Sven Wimnell 20 oktober 2001. Samhällsplanering och företagsplanering. 41 sidor (http://wimnell.com/omr658b.pdf)
(I denna sammanställning finns hänvisningar till en gammal adress för Sven Wimnells hemsida. Adressen är ändrad och är nu http://wimnell.com)

Fackförbunden 2004, antal medlemmar. (http://wimnell.com/omr658e.pdf)

Sven Wimnell 27 februari 2010 + 3 april 2014: Fackföreningar och arbetsgivareföreningar 2014. Statistik om arbete och näringar. Arbetsförmedlingens hemsida. http://wimnell.com/omr658f.pdf

Klassifikation av Byggnadsverk och Utrymmen - huvudstudie. Slutrapport 2002-06-18. http://wimnell.com/omr69c.pdf

Två debattartiklar om bostadsbyggandet. "Ge oss en bostadspolitik värd namnet." och "Bostadsbyggandet går mot kollaps." pdf(http://wimnell.com/omr69d.html)

Delar på område 70 som gäller den socialdemokratiska regeringen mellan valen 2002 och 2006, och som 080225 tagits bort från område 70 och lagts på en särskild sida http://wimnell.com/omr70b.html

Sven Wimnell 11 januari 2012 Kulturutredningar och kulturbudgetar http://wimnell.com/omr70c.pdf

Att utbilda arkitekter Sveriges Arkitekters utbildningspolicy (http://wimnell.com/omr71d.pdf)

Sven Wimnell 061213: Järnväg i Strängnäs (http://wimnell.com/omr71e.pdf)

Sven Wimnell 071222: Artiklar från Tidskriften PLAN nr 5-6 2007. Klimatplanering. (http://wimnell.com/omr71f.pdf)

Sven Wimnell 081112: Hållbar stadsutveckling. (http://wimnell.com/omr71g.pdf)

Delar på område 7951 som gäller den socialdemokratiska regeringen mellan valen 2002 och 2006, och som 080225 tagits bort från område 7951 och lagts på en särskild sida http://wimnell.com/omr7951b.html

Delar på område 7952-7956 som gäller den socialdemokratiska regeringen mellan valen 2002 och 2006, och som 080225 tagits bort från område 7952-7956 och lagts på en särskild sida http://wimnell.com/omr7952-7956b.html

Sven Wimnell: Från Migrationsverkets hemsida 080316 (http://wimnell.com/omr7952-7956c.pdf)

Sven Wimnell 16 mars 2008: Något om sociala miljöer. Kompletterad 1 juni 2012 med våldet i världen, mänskliga rättigheter, mobbning, diskriminering o d. http://wimnell.com/omr7952-7956d.pdf

Sven Wimnell 050611: Utdrag ur Demokratirådets rapport 2005: Mediernas integritet (SNS). (http://wimnell.com/omr907a.pdf)

Sven Wimnell 9 jan 2012:
http://Världsarvslistan http://whc.unesco.org/en/list/
http://wimnell.com/omr91b.pdf

FNs historia och verksamheter (http://wimnell.com/omr93b.html)

Sven Wimnell 080201: Sveriges och omvärldens historia. (http://wimnell.com/omr93c.pdf)

Beskrivningar av olika slag daterade 2013 och tidigare,
Nytt finns i ovanstående sammanställningar.

Beskrivningarna var intressanta när de lades in. Vilket värde de har nu är okart. Men de belyser vad området handlar om, och det är en viktig uppgift. Vad som hänt senare behandlas i de sammanställningar som förtecknats här tidigare. Det allra senaste finns på entrésidan. För att komma dit klicka på Till Entrésidan


Innehåll:

Myt att Sverige tappar i välfärdsposition.
SCB, Föreningslivet i Sverige.
Social rapport 1997.
Välfärdsutvecklingen 1975-95.
Läget i världen&.
Välfärdsbokslut för 1990-talet.

Se även andra områden inom 79: främst 7951, 7952 -7956, 7957, 7958 och 7959.

Och även 79, 7911-7913, 7914-7919, 792, 793 och 794.

DN 040425 sid 4:

"Myt att Sverige tappar i välfärdsposition"

Varje utvidgning av EU har blivit en konfrontation mellan olika samhällssystem, kulturer, religioner, ekonomisk utveckling, politiska traditioner, samhällsinstitutioner och olika utvecklingsbehov. EU är ett gigantiskt fullskaleexperiment, där färdriktningen är ekonomisk och social integration. Arbetsmarknadens och samhällsekonomins funktion samt välfärdsförsörjningen varierar mycket. Medlemsländerna förväntas lära av varandra. Tanken på en gemensam europeisk social agenda har ibland varit omstridd, men är ändå en realitet i forskning och politik.

Forskningen har accelererat under 90-talet kring de nationella strategierna för välfärdsförsörjningen ("välfärdsregimer"), med inriktning på arbetsmarknadens, politikens och familjens roll. Med EU-integrationen följde bättre statistik och kunskap om levnadsförhållanden i medlemsländerna. Genom att förena dessa två forskningstraditioner, det vill säga ställa nationella välfärdsstrategier mot den faktiska välfärden, kan vi nu jämföra strategiernas effektivitet.

Vi presenterar i två artiklar i dag och i morgon slutrapporten från en tioårig studie av välfärdsförsörjningen inom EU (Vogel/Svallfors/Theorell/Noll/Christoph (2003): "European Welfare Production: Institutional Configuration and Distributional Outcome." Kluwer Academic Publishers). Studien baseras på internationella välfärdsundersökningar samt forskning och statistik från EU och OECD. Studien har finansierats via EU-kommissionen och svenska forskningsråd.

Vår utgångspunkt är att välfärd skapas på arbetsmarknaden (arbete, lön)och kompletteras genom välfärdspolitiken (bidrag, tjänster) och familjen (stöd till anhöriga med olika typer av försörjningsproblem). Den nationella välfärdsförsörjningen bygger på ett samspel och en arbetsfördelning mellan de tre välfärdsinstitutionerna (arbetsmarknad, välfärdspolitik och familj). Inom EU har det utkristalliserats tre distinkta strategier. Statistiken låter oss förstå hur detta samspel är konstruerat, hur det förändras och vilket resultatet blir i form av levnadsförhållanden och deras fördelning.

Nyckeln till en effektiv välfärdsförsörjning är att så många som möjligt kan försörja sig genom eget arbete (eller pensionsrättigheter). När vi jämför EU-länderna ser vi stora skillnader.

De nordiska länderna har lyckats bäst. Norden har högst sysselsättningsgrad bland kvinnor och ungdomar och äldre pensioneras senare. Norden har också relativt små löneskillnader, låg arbetslöshet och långtidsarbetslöshet och de anställda är i regel mer skyddade vid arbetslöshet. Väsentligt fler har nyligen fått vidareutbildning på arbetsplatsen, och färre har en instrumentell inställning till sitt arbete ("jobbar enbart för lönen"). I Norden är fler fackanslutna och flera anser sig ha medinflytande på jobbet. I Norden är man också oftare negativ till diskriminering på arbetsmarknaden av kvinnor, äldre och invandrare. Dessutom är löneskillnaderna lägst i Norden.

Sverige och de andra nordiska länderna har länge varit bättre än andra EU-länder på alla dessa områden. Detta gäller även Sverige på 90-talet, och även efter jordbävningen på arbetsmarknaden, liksom Finland efter östmarknadens tillbakagång. Sverige hade en extremt hög sysselsättning fram till 1990, i en tid då våra konkurrentländer har de avsevärt större problem. Ur svenskt perspektiv var 90-talet en mörk period, som vi endast delvis har lagt bakom oss. I dag är distansen till övriga EU mindre än på 80-talet, men fortfarande tydlig.

Norden bildar alltså en tydlig ledningsgrupp inom EU när det gäller arbetsmarknadens effektivitet för välfärdproduktionen. En lika tydlig problemgrupp utgör Sydeuropa (Grekland, Italien, Spanien, i viss mån Portugal). Där är sysselsättningskvoten avsevärt lägre, kvinnosysselsättningen lägre, arbetslösheten högre (särskilt ungdomsarbetslösheten) och löneskillnaderna större. De centrala EU-länderna (Tyskland, Frankrike, Benelux, Storbritannien, Irland) intar en mellanställning.

Samma klusterbildning visar forskningen om välfärdspolitiken. Norden använder högst andel av sin BNP till sociala utgifter. En väsentligt större BNP-andel används till aktiv arbetsmarknadspolitik respektive familjepolitik.

Minst BNP-andel till sociala utgifter finns i Sydeuropa, medan de centrala EU-länderna ligger i mitten. Under 90-talet fanns en konvergens mot mitten. Sydeuropa ökade medan Norden minskade sina insatser, men Norden behöll sin tätplats. I fast penningvärde ökade dock välfärdsinsatserna i praktiskt taget alla EU-länder

Statistiken visar alltså att trenden gick mot ökat samhällsengagemang och mot den nordiska modellen. Eftersläntrarna i söder närmar sig Norden. Centrala EU intar en mellanställning. Internationell inkomststatistik visar vidare att omfördelningen av inkomster (via skatter och bidrag) är kraftigast i Norden, och svagast utanför EU (USA, Japan).

Notera att EU-länderna i välfärdspolitiken grupperar sig i samma kluster som gäller för arbetsmarknaden. Det tyder på ett samband. De länder som har "välfärdseffektiva" och starka arbetsmarknader (hög sysselsättning för kvinnor, män, ungdomar och gamla, låg arbetslöshet, små löneskillnader och så vidare) har också generösare offentliga bidrag och tjänster.

Logiken i detta samband är lätt att förstå. Full sysselsättning skapar förutsättningar för generösa trygghetssystem, dels därför att behoven av offentligt stöd blir mer begränsade, dels därför att arbete kan beskattas. Därmed finns också förutsättningar att göra systemen generella. Forskningen visar också att väljarna prioriterar kollektiva trygghetssystem.

Vi lägger också märke till att det inte finns några tydliga undantag från denna huvudregel inom EU. Inget av länderna med svaga arbetsmarknader har generösa välfärdssystem, och länder med höga sociala utgifter har aldrig svaga arbetsmarknader.

När arbetsmarknaden inte fungerar optimalt ur välfärdsperspektiv minskar alltså möjligheterna till ekonomisk trygghet via välfärdspolitik. Konsekvenserna ser vi i Sydeuropa. Välfärdsförsörjningen faller då i stället på familjerna.

EU-statistiken visar även här en distinkt klusterbildning av medlemsländerna. I Sydeuropa flyttar ungdomar hemifrån mycket senare än i Norden (på grund av hög ungdomsarbetslöshet), kvinnor och mödrar förvärvsarbetar i mindre utsträckning (brist på jobb och offentlig barntillsyn), åldringar flyttar ofta till sina medelålders barn (på grund av låga pensioner). Familjerna tvingas hålla ihop och det blir färre separationer och skilsmässor än i Norden. Därför är också sydeuropeiska hushåll avsevärt större än i Norden, med centrala EU i en mellanställning. Storfamiljerna är en anpassningsstrategi: det ger stordriftsfördelar. Arbetslösa, mödrar och åldringar får en (kompletterande) försörjning i familjens hägn.

Låt oss nu sammanfatta dessa resultat: Norden och Sydeuropa utgör motpolerna när det gäller de nationella strategierna för välfärdsförsörjningen. I Norden har vi en lång tradition som bygger på en kombination av "välfärdseffektiva" arbetsmarknader och generösa offentliga välfärdssystem, medan familjen spelar en underordnad roll.

I Sydeuropa har vi länge haft svaga arbetsmarknader, och därmed begränsade välfärdssystem, vilket måste leda till ett omfattande ansvarstagande av familjen, alternativt försörjningsproblem på individuell nivå. Förutsättningen ligger också i en katolsk familjetradition. De centrala EU-länderna bildar en mellanform mellan dessa motpoler.

I ljuset av EU-integrationen kan vi reflektera över framväxten av dessa strategier, över den senaste utvecklingen och över framtiden. Vi har här beskrivit en allmän struktur för välfärdsförsörjningen, som endast förändras långsamt. Sysselsättningsproblemen är fortfarande grundläggande i Europa, även om några länder har haft en positiv utveckling (Portugal, Irland).

I Norden har Sverige och Finland upplevt en jordbävning på arbetsmarknaden under 90-talet, men båda länder har kommit tillbaka och försvarar sin särart i internationell jämförelse. Med lite god vilja kan man se en viss konvergens inom EU under 90-talet, där sociala utgifter ökar både reellt och som BNP-andel. De nordiska länderna närmar sig EU-genomsnittet.

De gamla EU-ländernas problem ligger framför allt i oförmågan att utnyttja sin befolkningspotential (ungdomar, invandrare, äldre arbetskraft), och resultatet blir etableringsproblem för ungdomar och invandrare (Sydeuropa, även Sverige på 90-talet), fattigdom (Sydeuropa, Storbritannien), respektive inlåsning i familjen, med uppskjuten parbildning och fallande födelsetal (Sydeuropa).

EU:s östutvidgning lägger nu till ett antal nya medlemsländer, vars välfärdsstrategier dels är ganska okända, dels kommer att förändras framöver, men som sannolikt kommer att skilja sig från Västeuropas under lång tid. Stödbehoven är enorma.

Hur blev då välfärdsutfallet i olika EU-länder under dessa olika välfärdsstrategier? Under 90-talet fick vi bättre internationell statistik, inklusive nya samordnade välfärdsundersökningar i medlemsländerna. Statistiken visar att inkomster, fattigdom, jämställdhet, ojämlikhet mellan generationer och samhällsklasser, utbildning, boende, hälsa, familjebildning, barnafödande och mycket annat korresponderar mot ländernas välfärdsstrategier. Den nordiska välfärdsstrategin ger utslag i hög placering jämfört med andra EU-länder.

För den som har upplevt det turbulenta 90-talet i Sverige, med massarbetslöshet, offentligt sparande och social nedrustning kan detta komma som en överraskning. Både Sverige och Finland hade en svacka i början av 90-talet, men fick sedan en snabb återhämtning och bildar nu en ledningsgrupp bland industriländerna tillsammans med Norge och Danmark. I morgon återkommer vi med en diskussion av Sveriges särart, välfärdsutveckling och framtid.

Joachim Vogel Professor i sociologi, Umeå universitet
Stefan Svallfors Professor i sociologi, Umeå universitet
Töres Theorell Professor, föreståndare Institutet för psykosocial medicin, Karolinska institutet
Heinz-Herbert Noll Fil doktor, ZUMA, Mannheim "

DN 040426 sid 4:
"Svenskt barnafödande högre än Sydeuropas"

"Genom att satsa på arbetsmarknads- och familjepolitik har Sverige och övriga Norden skaffat sig strategiska fördelar gentemot övriga Europa. Kvinnornas sysselsättningsgrad är här betydligt högre. Den utbyggda familjepolitiken har också ökat barnafödandet i de nordiska länderna. Samtidigt har födelsetalen i Sydeuropa minskat, från högst i Europa till lägst _ långt under Sveriges födelsetal. Det kommer att leda till framtida problem i välfärdsförsörjningen, skriver professorerna Joachim Vogel, Stefan Svallfors och Töres Theorell samt fil doktor Heinz-Herbert Noll i sin andra rapport om välfärdsutvecklingen inom EU.

Välfärd skapas på arbetsmarknaden och kompletteras genom välfärdspolitiken och familjen. Den nationella välfärdsförsörjningen bygger på ett samspel och en arbetsfördelning mellan dessa tre välfärdsinstitutioner. Inom EU har det utkristalliserats tre distinkta strategier, en nordisk, en sydeuropeisk och en centraleuropeisk. I gårdagens artikel visade vi hur detta samspel är konstruerat. Nu visar vi vad de tre strategierna får för effekter för levnadsförhållanden och deras fördelning.

I de nordiska länderna har välfärdseffektiva arbetsmarknader kombinerats med generösa och omfördelande välfärdsinrättningar. Sydeuropa har svaga arbetsmarknader, svaga välfärdsstater, och därför måste familjen ta ett större ansvar för välfärdsförsörjningen. Centrala EU intar en mellanställning.

Statistiken visar att inkomster, fattigdom, jämställdhet, ojämlikhet mellan generationer och samhällsklasser, utbildning, boende, hälsa, familjebildning, barnafödande och mycket annat korresponderar mot ländernas välfärdsstrategier. Den nordiska välfärdsstrategin ger på bred front höga placeringar jämfört med andra EU-länder och Nordamerika.

Ojämlikheten i disponibla inkomster (efter skatt och bidrag) är lägst i de fyra nordiska länderna. Sedan följer de centrala EU-länderna i en klunga och sist kommer Sydeuropa. England har också stora inkomstskillnader. Utanför Västeuropa är inkomstskillnaderna ännu större, med USA som det ledande landet. Under 90-talet ökade dock inkomstskillnaderna över lag, även i Sverige.

Samma bild får vi om vi beräknar fattigdom enligt EU-statistik. Där ligger Norden lägst (cirka 5 procent), sedan följer centrala EU (cirka 10 procent), England (21) och Sydeuropa (cirka 20 procent). Om man räknar fattiga enligt USA:s officiella fattigdomsgräns (i samma penningvärde)är fattigdomskvoten i USA och England tre gånger högre än i de nordiska länderna (trots mycket högre BNP per invånare i USA). Välfärdsstatseffekten syns också i fattigdomen inom utsatta grupper, till exempel arbetslösa, flerbarnsfamiljer och ensamföräldrar. Där har Sydeuropa och England extremt många fattiga, medan effekten är svagare i Norden.

Samma bild ger FN:s nya deprivationsindex (Human Poverty Index HPI-2), som mäter ofärd i vidare bemärkelse, till exempel låg överlevnad efter 60-årsåldern, svag läsförmåga, långtidsarbetslöshet och fattigdom.

Enligt FN bildar Sverige en ledningsgrupp tillsammans med de andra nordiska länderna, med bäst levnadsvillkor. Även EU:s Eurobarometer visar Sverige och Danmark i ledningen.

FN, EU och en rad forskningsinstitutioner har publicerat sammanfattande välfärdsindex, där man med olika ansatser försöker sammanfatta välfärden enligt ett brett välfärdsbegrepp. Indexen ger tämligen enhetliga resultat. De nordiska länderna bildar en ledningsgrupp, sedan följer centrala EU och därefter Sydeuropa. USA placeras oftast efter alla EU-länderna.

Jämlikhet brukar man beräkna separat för könen (jämställdhet), generationer, samhällsklasser, familjetyper, regioner och så vidare. Olika länder får olika fördelningsstruktur beroende på samspelet mellan arbetsmarknad, välfärdsstat och familj.

Även här ser man tydliga skillnader mellan norra, centrala och södra EU. Jämställdheten är bäst och klasskillnaderna är minst i Norden. Däremot är generationsskillnaderna större i Norden än i Sydeuropa. Det beror på familjens roll. I Sydeuropa bor ungdomar med sina föräldrar upp till 30-årsåldern och gamla bor ofta med sina medelålders barn.

Fattigdom i Norden gäller framför allt etableringsfasen i 20-årsåldern: man flyttar hemifrån tidigt, innan man är etablerad på arbetsmarknaden.

Mer allmänt kan sägas att arbetsmarknad, välfärdsstat och familj bildar förutsättningarna för individuell välfärd. De bildar en institutionell infrastruktur som varierar avsevärt inom EU. Befolkningen anpassar sig till dessa förutsättningar och planerar sina liv därefter. Detta förklarar också grundläggande skillnader inom EU i fråga om familjebildning, barnafödande, separationer och kvinnors sysselsättning, med långtgående konsekvenser för ekonomisk utveckling och samhällsekonomi.

Norden har en rad strategiska fördelar. Vi har länge haft en väsentligt bättre kvinnosysselsättning. Bakgrunden är en samverkan mellan värderingar (egen karriär, ekonomiskt oberoende) och infrastruktur för att kunna kombinera karriär och barn. För det behövs en god familjepolitik. Det är tre faktorer som måste finnas på plats: arbetstillfällen, offentligt finansierad barntillsyn och föräldrapenning.

En jämförande EU-studie visar att Norden visar vägen i denna riktning. Sydeuropa, England och Irland ligger långt efter. Vi kan följa denna trend i Europa sedan 70-talet. I takt med utbyggnaden av familjepolitiken ökade barnafödandet i Norden från den lägsta i Västeuropa till den högsta mot slutet av 80-talet. Sedan kom en ny minskning under 90-talskrisen (Sverige och Finland).

Mest anmärkningsvärt är att födelsetalen i Sydeuropa har minskat under samma period, från högst i Europa till lägst, långt under Sveriges födelsetal. Förklaringen är en ökande konflikt mellan värderingar (kvinnors krav på egen karriär) och tillgången på jobb, och en familjepolitik som inte följer med värderingarna.

Resultatet ser vi på bred front. I Sydeuropa ökar kvarboendet hos föräldrarna, parbildningen sker allt senare, barnafödandet minskar och sker senare. I Sverige ökar i stället separationerna (på grund av ekonomiskt oberoende), parbildningen sker mycket tidigare än söderöver (lägre ungdomsarbetslöshet)och barnafödandet är relativt högt.

Vi har också registrerat tydliga hälsoskillnader mellan de tre välfärdsstrategierna. Medellivslängden är högst i Sverige. Spädbarnsdödligheten är lägre i Norden än i resten av EU, högst i England och USA.

Hälsa och överlevnad har ett komplicerat orsakssamband. Miljöpåverkan (arbetsmiljö, ekonomisk otrygghet) och god sjukvård för alla är huvudfaktorer. Vi menar att överlevnad har en viktig bakgrund i tillgång till vård för de mest utsatta. Vi har också haft jämförelsevis liten belastning från hälsorelaterad livsstil som rökning, alkoholkonsumtion och övervikt.

Folkhälsostatistiken visar att Sverige och Danmark har minst självrapporterad ohälsa och att hälsoproblem är vanligare i södra EU. Detaljstudier visar bland annat att dödligheten i hjärt-kärlsjukdom är låg. Det tyder på relativt god och avancerad sjukvård.

Däremot ser vi ökade psykosomatiska problem som oro och sömnlöshet under 90-talet. Trots den svåra 90-talskrisen är dock hälsoläget relativt bra i internationell jämförelse. Aktuella framtida hälsorisker är ökad alkoholkonsumtion.

Hur ser då medborgarna på välfärdssystemet i sitt land? Internationella undersökningar visar att väljarna i Sverige och övriga Norden har betydligt högre förväntningar på statliga insatser. Man vill oftare att staten ska ingripa och omfördela det marknaden har fördelat, särskilt när det gäller arbetsmarknaden och inkomstojämlikheten.

Mer oväntat är att de svenska åsiktsskillnaderna mellan arbetare och högre tjänstemän är större än i Storbritannien, Tyskland och USA, trots att klasskillnader i dessa länder (i resurser och levnadsvillkor) faktiskt är större.

I Sverige framträder annars en bild av åsiktsstabilitet. Opinionen kring välfärdspolitikens omfattning, organisering och finansiering förändras obetydligt. Stödet är fortsatt lika starkt för höga skatteutgifter för välfärdspolitiken, för offentlig organisering och för kollektiv finansiering som tidigare.

Under 90-talskrisen blev de breda tjänstemannagrupperna mer lika arbetarna i sina åsikter, kanske en effekt av ökande otrygghet. I den senaste undersökningen 2002 ser vi att egenföretagare blivit allt mer kritiska till höga välfärdsutgifter, offentlig organisering och kollektiv finansiering.

Vår rapport visar att EU-länderna har valt olika strategier för sin välfärdsproduktion. Länderna grupperar sig från nord till syd i tre likartade strategier och därmed även med likartade välfärdsutfall.

Forskningen kring levnadsförhållanden pekar mot lättbegripliga mekanismer. Välfärden blev bättre och jämlikare i länder som lyckades maximera sysselsättningen. Detta gäller de nordiska länderna. En "välfärdseffektiv" arbetsmarknad är grunden för att kunna finansiera en generös välfärdsstat, som genom inkomstomfördelning, generella socialförsäkringar och subventionerade tjänster ytterligare begränsar fattigdom och ojämlikhet, och som stimulerar sysselsättningen genom arbetsmarknadspolitik och familjepolitik.

Vi får ständigt påminnelser om symbiosen mellan arbetsmarknad och välfärdsstat under tillfälliga konjunktursvackor. Just nu är det Tysklands tur att anpassa sina offentliga välfärdssystem efter arbetsmarknaden. På 90-talet gällde det Sverige och Finland.

Hur har då välfärdsförsörjningen förändrats mer långsiktigt och vart är vi på väg? Alltför låg sysselsättning är ett kvarstående problem i de flesta EU-länder, särskilt i Sydeuropa. De nordiska länderna har försvarat sin ledande ställning när det gäller sysselsättningen efter en svacka i början av 90-talet.

De offentliga välfärdsinsatserna ökade realt under 90-talet i alla länder. EU rörde sig alltså i nordisk riktning. De nordiska länderna har flera viktiga konkurrensfördelar. Det finns fortfarande betydande skillnader i familjepolitiken inom EU, vilket kommer att bli alltmer problematiskt framför allt i Sydeuropa.

Det är en idyllisk bild vi har målat för Norden vid sekelskiftet, när vi diskuterar Sverige i ett internationellt perspektiv. Men om vi ser på svensk välfärd i ett tidsperspektiv så blir bilden mer problematisk. Statistiska centralbyråns välfärdsrapporter visar att många positiva trender bröts i början av 90-talet, med massarbetslöshet, realinkomstminskningar, ökad fattigdom, hälsoförsämringar och marginalisering av ungdomar och invandrare. Väljarstödet för den svenska modellen är dock fortfarande starkt. Modellen har blivit slankare, men Sverige har behållit sin särart och ledning inom EU. Återhämtningen har ännu bara kommit halvvägs.

Joachim Vogel Professor i sociologi, Umeå universitet
Stefan Svallfors Professor i sociologi, Umeå universitet
Töres Theorell Professor, föreståndare Institutet för psykosocial medicin, Karolinska institutet
Heinz-Herbert Noll Fil doktor, ZUMA, Mannheim"

SCB, Föreningslivet i Sverige.

030329:

SCB, Föreningslivet i Sverige. Rapport 030327.
(http://www.scb.se/publkat/publikation.asp?plopnr=1246)

Efter 1990-talet, som präglades av sysselsättningsminskning, ökad arbetslöshet och offentlig sparpolitik, redovisar välfärdsstatistiken ökade välfärdsskillnader i många avseenden. 90-talet fick även konsekvenser för politiskt deltagande, och i vidare mening även för deltagandet i folkrörelserna.

Denna rapport behandlar förändringar av föreningsdeltagandet under perioden 1992-2000, och utgör en utvidgad analys inom välfärdskomponenterna politiska resurser respektive fritid inom SCB:s rapportering av Levnadsförhållanden. Rapporten behandlar ett 30-tal föreningstyper, med inriktning på politiska organisationer, intresseorganisationer, solidaritetsrörelser, religiösa organisationer, samt livsstilsföreningar.

Resultaten diskuteras utifrån tre olika perspektiv: Föreningarnas roll som välfärdsproducent, uppbyggnaden av socialt kapital mellan människor, samt skapandet av socialt viktiga biprodukter, exempelvis kompetens och erfarenheter kring det gemensamma beslutsfattandet.

020519:
En pdf-fil med en sammanställning om demokrati, välfärdsfördelning , EU och EMU. 020425. (Kompletterad 020512)
( http://wimnell.com/omr36-39e.pdf)
Innehåll
Demokrati.
* Föredrag om demokratins historia då Sveriges riksdag öppnandes hösten 1998
. Föredrag av professor emeritus Stig Strömholm
* EU - Vägen till Europas Förenta Stater ?
Kapitel 1 i ”Sverige i EU - en krönika över åren 1995-1999” av Jan Å Johansson och Sören Wibe.
* En uthållig demokrati! Politik för folkstyrelse på 2000- talet.
Demokratiutredningens slutbetänkande SOU 2000:1
*Sven Wimnell. Ett forskningsarbete om samhällsplaneringens problem.
Hur ska man kunna förbättra världen?
Ett klassifikationssystem för mänskliga verksamheter.
*Debattartikel i Dagens Nyheter: "Svenska partier riskerar utplånas"

Välfärdsfördelning.
* Rio-deklarationen om miljö och utveckling. Agenda 21.
* Från Olof Palmes internationella centrum: Nya strategier i kampen mot fattigdomen
* Ett öppet brev till regeringen från Svenska kyrkans centralstyrelse om utvecklingssamarbetet och den sociala och ekonomiska utvecklingen
* Välfärdsbokslut för 1990-talet. SOU 2001:79.

EU och EMU
* Sören Wibe, professor vid universitet i Umeå och f d socialdemokratisk ledamot av EU-parlamentet: EMU styr arbetsmarknadspolitiken.
* "EU förvandlar Europa till en marknadsplats."
Sören Wibes tal inför de 16000 demonstranterna mot EU-toppmötet fredag 15 juni 2001.
* Från Socialdemokratiska EU-kritikers hemsida.Löften i EU-avtalet
* Argentina och EMU. Sören Wibe, ordförande för Socialdemokratiska EU.kritiker
* TOR NITZELIUS och FACKLIGA EU-KRITIKER: EMU OCH KOLLEKTIVAVTALEN
* Vad är Sveriges erfarenheter av att stå utanför EMU?

Tillägg om demokrati.
* Regeringens proposition 2001/02:80. Demokrati för det nya seklet 17 januari 2002.
* Debattartikel i Dagens Nyheter: Ingen bryr sig om att Sverige är i krig"
* Samhällsplanering.
* Att byta kurs utan att drabbas av besvärande debatt

Kompletterad 020512 med:

Välfärden i Sverige utan och med EMU.
* Klasser och klasskamp.
* Levnadsnivåundersökningen åren kring 1970.
* Politiska resurser.
* Politiska partiernas program
* Lagstiftning i EU.
* EU, EMU och de olika värderingarna.
* Gemensam penningpolitik med EMU.

Sociologi.Psykologi.Kultur.Antropologi.
* Sociologi.
* En bok om sociologi.
* Psykologi och socialpsykologi.
* Kultur.Antropologi.Kulturantropologi.

EU-parlamentets ledamöter 1999-2004.
EU-nämnden (EN)

Social rapport 1997

Social rapport 1997. Socialstyrelsen, 1997. 230 sidor. ISBN 91-7201-181-5. (SoS-rapport 1997:14). Pris 170 kr. Beställs från Socialstyrelsens kundtjänst, Finspångsgatan 51, 163 53 Spånga. Fax 08-760 58 95 tel 08-795 23 30

Sammanfattning

Arbetsliv
° Antalet personer i aktiv ålder (20-64 år) som idag befinner sig utanför arbetskraften, är återkomande arbetslösa, långtidssjuka eller som på annat sätt har en långvarigt svag förankring i arbetslivet kan beräknas till ca 1,65 miljoner. Detta är en ökning med drygt 500 000 sedan 1990.
° De som framförallt har drabbats av förändringarna på arbetsmarknaden är ungdomar och invandrare, dvs grupper som försöker etablera sig på arbetsmarknaden. Arbetslösa ungdomar och invandrare är ofta inte berättigade till arbetslöshetsersättning.
° De personer som redan på 1980-talet haft en svag anknytning till arbetslivet har haft mycket begränsade möjligheter att förbättra sin situation under 90-talet.
° År 1995 var i 12 procent av barnfamiljerna minst en förälder arbetslös. Detta innebär att 230 000 barn -160 000 fler än år 1990 -lever i familjer som är drabbade av arbetslöshet.
° År 1990 levde ca 18 000 barn i familjer i vilka varken pappan eller mamman arbetade. År 1995 hade detta antal ökat till 100 000.
° Det är på dagens arbetsmarknad avsevärt viktigare med en god utbildning än vad det varit under 80-talet. Lång gymnasial utbildning har på 80-talet givit nästan samma goda arbetsmarknadsutsikter som högre utbildning. Numera innebär en lång gymnasieutbildning obetydligt bättre chanser på arbetsmarknaden än kortare utbildningar.
° Personer som haft perioder med omfattande sjukskrivningar får efter friskskrivningen inte längre plats på arbetsmarknaden.

Fattigdom och ekonomiska problem
     Under 90-talet ökade andelen fattiga familjer, dvs familjer med disponibel inkomst under Under 90-talet ökade andelen fattiga familjer, dvs familjer med disponibel inkomst under socialbidragsnorm, något. Ökningen var inte så stor som kunde förväntas utifrån den höga arbetslösheten. Trots nedskärningarna har trygghetssystemen behållit en dämpande och skyddande effekt under 90-talets krisår. 1994 var andelen fattiga familjer 12 procent, vilket fortfarande är lägre än under andra hälften av 80-talet.
° Sedan 1987 har de fattiga inte blivit fler men de har blivit fattigare.
° Inkomstklyftor och skillnader i ekonomiska resurer mellan olika befolkningskategorier har ökat sedan 80-talets början. Bland unga, ensamstående föräldrar och invandrare finns flest med svaga och försämrade ekonomiska resurser.
° Bland dem som har inkomster i närheten av socialbidragsnormen finns framförallt äldre personer och ensamstående föräldrar. Dessa grupper är särskilt känsliga för bl a ytterligare nedskärningar i trygghetssystemen.
° Drygt 220 000 barn levde 1994 i familjer med inkomster under socialbidragsnormen och nästan 60 000 barn levde i familjer med mycket låga inkomster.
° Barnfamiljernas ekonomi har försämrats under 90-talet och idag lever 526 000 barn i familjer som har svårigheter att klara löpande utgifter och 580 000 barn i familjer som saknar kontantmarginal.
° Socialbidragstagare har betydligt sämre ekonomi men även sämre levnadsförhållanden i övrigt än andra låginkomsttagare.

Avvikande beteenden
° Brottsligheten har ökat kraftigt under efterkrigstiden men i långsammare takt sedan 70-talet för att under 90-talet ligga still.
° Historiskt sett är nivån på brott, missbruk och självmord hög i dagens Sverige.
° Sedan 70-talet tycks dock indikatorer på olika typer av avvikande beteende stagnera.
° Vad gäller brott, alkohol- och narkotikamissbruk och självmord bland unga har dessa minskat eller ökat endast marginellt under de senaste två årtionden.
° Under senare år har dock en ökning av missbruk och även av våldsbrottslighet bland unga skett.
° Personer som är yngre, män, arbetare och invandrare löper totalt sett större risk att hamna i brottslighet och missbruk.
° De skillnader som finns mellan grupper tycks dock snarare försvagas än förstärkas genom att yngre minskar sin andel och kvinnor ökar sin inom vissa typer av avvikande beteenden.

Om problemansamlingen och om bestående problem
° 10 procent av befolkningen 25-64 år har flera problem i samband med arbete, ekonomi och boende. Det är vanligast bland de yngre, bland ensamstående föräldrar och bland invandrare. Invandrare med en vistelsetid på 15ñ20 år har en situa-tion som liknar svenskarnas.
° Bara liten del av befolkningen 25-64 år, drygt 3 procent, har bestående problem med såväl arbete som ekonomi och boende. Återigen förekommer detta oftast bland de yngre, bland ensamstående föräldrar och bland invandrare. Idag har de en marginell ställning i samhället. De som har lyckats ta sig ut ur problemen under de gångna tio åren är dock fler än de som har bestående problem med arbete, ekonomi och boende.
° 5 procent av ungdomar 20-29 år har relativt stora problem att etablera sig på arbetsmarknaden och mer generellt i vuxenvärlden. Etableringsproblemen är störst bland ungdomar med arbetar- och invandrarbakgrund samt bland unga ensamstående föräldrar. Etableringsproblemen har ökat markant i dessa grupper under 90-talet
° Det märks en polarisering inom ungdomsgruppen när det gäller möjligheter att etablera sig på ar-betsmarknaden och i vuxenvärlden.
° Ungdomar från arbetarfamiljer har under 90-talet försämrat sina förutsättningar medan ungdomar från tjänstemannafamiljer har förbättrat sina etableringsmöjligheter.Ungdomar med etableringsproblem har också svårast att ta tillvara sina intressen, t ex i förhållande till myndigheterna.
° Åtta procent av äldre bor ensamma, har ekonomiska problem och är sjuka. En sådan otrygg och utsatt situation är vanligast bland de äldsta kvinnorna, särskilt bland invandrarkvinnor.

Ojämlikheten i storstäderna
° Majoriteten av storstadsinvånarna bodde 1994 i integrerade bostadsområden där blandningen av låg- och höginkomsttagare var relativt jämn. Detta mönster har varit stabil under de senaste tio åren.
° Drygt 700 000 människor bor idag i storstadsområden som var och förblivit fattiga eller blivit än fattigare under perioden 1986-1993.
° Levnadsförhållandena skiljer sig starkt mellan fattiga och integrerade respektive rika bostadsområden. I fattiga områden har drygt 30 procent socialbidrag mot 2 procent i de rika bostadsområden.
° Även när det gäller förtidspensionering och sjukskrivning, elevernas skolprestationer, befolkningens politiska resurser samt förekomsten av våld finns stora skillnader mellan bostadsområdena.

Bifogas: sammanfattningar av kapitlen:
Arbetsmarknad
Fattigdom
Avvikande beteenden
Ansamling av problem
Boendesegregation
Sociala förändringar över tid
Uppdaterad: 970602

Social rapport 1997. Innehåll i kapitlen.

Kapitel 3: Fattigdom
Sammanfattning
     Under 1980-talet ökade befolkningens inkomster totalt sett och många hushåll förbättrade sin ekonomi. Under såväl 1980- som 1990-talet ökade inkomstspridningen. Skillnaderna mellan mäns och kvinnors inkomster ökade samt skillnaderna mellan generationer och mellan invandrare och svenskar. Det är inte bara inkomstklyftorna mellan olika typer av hushåll som ökade. Sedan slutet av 1980-talet har även skillnaderna i konsumtionsutrymmet ökat mellan olika samhällsskikt.
     Socialbidragsnormen används i socialpolitisk praxis som ett sorts fattigdomsstreck. Fattigdomens omfattning, definierad som andel familjer med disponibel inkomst under socialbidragsnormen, minskade under senare hälften av 1980-talet för att åter börja öka på 90-talet. Analyseras samtliga hushåll, var andelen fattiga familjer 12 procent år 1994, dvs högre än år 1990 (8 procent) men bara något högre än år 1987 (11 procent). Om hemmaboende ungdomar exkluderas från beräkningarna ligger andelen fattiga familjer 1994 emellertid under 1987 års nivå.
     Den totala ökningen av andelen fattiga under åren 1990-1994 var inte så stor som kunde förväntas med tanke på den kraftigt försämrade situationen på arbetsmarknaden och förändringarna i välfärdssystemet. I vissa grupper i befolkningen har däremot andelen fattiga ökat påtagligt. Av alla ålderskategorier är det dock bara bland ungdomarna som andelen fattiga har ökat både under perioden 1990ñ1994 och under perioden 1987-1994.
     De fattiga har sedan 1987 inte blivit fler, men de har blivit fattigare. Andelen fattiga bland de äldre minskade under perioden 1987-1994, vilket till största delen beror på att antalet pensionärer med mycket låga pensioner minskade kraftigt under samma period. Många ålderspensionärer finns emellertid bland dem som har disponibla inkomster i närheten av fattigdomsstrecket. Detsamma gäller ensamstående föräldrar. Båda dessa befolkningskategorier befinner sig i en riskzon och är mycket känsliga för ytterligare nedskärningar i välfärdssystemen. Ungdomar dominerar bland dem med mycket låga inkomster.
     Andelen som har svårigheter att klara löpande utgifter, ett annat kriterium på försörjningssvårigheter, har också ökat under 90-talet, totalt sett och bland flera befolkningskategorier. Dels bland de grupper som även tidigare haft den typen av ekonomiska problem, dvs ungdomar, invandrare och ensamstående föräldrar, dels bland nya grupper -de i lägre medelålder och barnfamiljer med samboende föräldrar. 526 000 barn lever i familjer som har svårigheter att klara löpande utgifter och deras andel har ökat såväl under 80-talet som under 90-talet. Ökningen är dock störst bland invandrarna, vilket till stor del beror på den stora flyktingströmmen under åren kring 1990. Bland dem som uppger svårigheter med löpande utgifter är det lika vanligt nu som på 80-talet att vända sig till socialbyrån för ekonomiskt stöd. Andelen personer som saknar kontantmarginal har varit konstant under hela 90-talet, även i grupper med traditionellt svaga ekonomiska resurser.
     Hushållens försörjningsproblem manifesteras också i en ökad andel socialbidragstagare. Fattiga, definierade som de med disponibla inkomster under socialbidragsnormen och de som uppbär socialbidrag, är bara i liten utsträckning samma personer. Socialbidragstagare har emellertid betydligt sämre levnadsförhållanden än de med inkomster under socialbidragsnormen men utan socialbidrag. Socialbidragstagare har t ex sämre hälsotillstånd, svagare position på arbetsmarknaden och är mer utsatta för våld. Det betyder att de i större utsträckning än andra låginkomsttagare har andra sorters problem än bara ekonomiska.
     Bara en liten del av socialbidragstagarna uppbär socialbidrag under längre tid. Nyanlända invandrare gör det oftare än andra, men deras bidragsberoende minskar avsevärt med vistelsetiden i Sverige. En stor del av de nya socialbidragstagarna rekryteras från den unga generationen som inte klarar att få fotfäste på arbetsmarknaden.
     De fattiga, oberoende av hur de definieras, finns oftast bland dem som saknar förankring i arbetslivet. 90-talets ekonomiska kris drabbade främst dem som redan på 80-talet hade svag ställning på arbetsmarknaden, dvs unga personer och invandrare. Den ekonomiska krisens negativa effekter på hushållens ekonomi är större för dem som drabbats av arbetslöshet än för dem som lyckats behålla sin position på arbetsmarknaden.
     Trots nedskärningarna tycks välfärdssystemen haft en dämpande och skyddande effekt under 90-talets krisår. Analyserna avser dock på de flesta punkter endast tiden t o m år 1994 -effekterna av de senaste årens nedskärningarna har således inte kunnat beaktas.

Kapitel 4: Avvikande beteenden
Sammanfattning
     Avvikande beteende som brott, missbruk, självmord och prostitution tilldrar sig stort intresse i den allmänna debatten. Utvecklingen av dessa beteenden kan ses som indikatorer på moral- och samhällsupplösning, på marginalisering av mindre grupper, på allmänhetens utsatthet för destruktivta beteenden eller på samhällets reaktion mot avvikargrupper.
     I detta avsnitt analyseras utvecklingen av brott och lagföringar, alkohol- och narkotikamissbruk, självmord och prostitution i såväl längre historiskt perspektiv som under de senaste två årtiondena. En analys görs även av skillnader i avvikande beteenden mellan olika grupper och i viss utsträckning även mellan länder.
     I ett 1900-talsperspektiv är nivån på brott, missbruk och självmord hög i dagens Sverige. I ett kortare perspektiv är dock utvecklingen av avvikande beteenden knappast alarmerande och särskilt inte bland de unga. De ungas andel av brott, missbruk och självmord har heller inte ökat i förhållande till de vuxnas under de senaste två årtiondena. Också prostitutionen minskar enligt tillgängliga data.
     Tendensen har inte varit att brott och missbruk går ned i åldrarna. Medelåldern i avvikargrupperna förskjuts uppåt. Ett par reservationer till den allmänna bilden bör dock göras. Våldsbrottsligheten har ökat sedan 80-talet och under de allra senaste åren kan en ökning av missbruk bland unga iakttas. Anmälda brott stiger också oavbrutet fram till början av 90-talet, men den relativa ökningstakten har varit avtagande sedan 70-talet.
     Vad gäller skillnader mellan grupper konstateras att personer som är yngre, män, arbetare och invandrare totalt sett löper större risk att hemfalla åt avvikande beteenden. Undantaget är självmord som är vanligare bland medelålders och äldre och som även är mer spritt klassmässigt. De skillnader som finns tycks snarare försvagas än förstärkas genom att yngre minskar sin andel och kvinnor ökar sin inom vissa typer av avvikande beteenden. I ett europeiskt och västerländskt perspektiv förefaller Sverige vad gäller olika typer av avvikande beteenden ligga i eller under mitten i de mycket grova jämförelser mellan länder som är möjliga att göra.

Kapitel 5: Ansamling av problem
Sammanfattning
     Varaktig förekomst av flera problem samtidigt, bestående ansamling av problem, kan ses som ett tecken på individens marginella position i samhället.

Vuxna
     Var tionde person i åldern 25-64 år har en problemansamling, dvs tre eller fler problem i samband med arbete, ekonomi och boende. Oavsett ålder och andra bakgrundsfaktorer har var fjärde ensamstående förälder och var fjärde invandrare en sådan utsatt situation. Ju fler problem med de materiella villkoren, desto fler, både kvinnor och män, rapporterar hälsobrister, litet umgänge, svaga politiska resurser samt utsatthet för våld och stöld. Sådan problemansamlingen blev vanligare i befolkningen under 90-talet, fast relativt måttligt totalt sett, med tre procentenheter. Bland invandrare var denna ökning dubbelt så stor.
     Bestående eller återkommande problem i samband med arbete, försörjning och boende, dvs problemansamling som en individ har haft både 1986/87 och 1994/95, förekommer hos drygt 3 procent av befolkningen i åldrarna 25-64 år. De bestående problemen tycks koncentreras till grupper som i flera avseenden visade sig ha svagare resurser än andra: de yngre, invandrare och ensamstående föräldrar.
     En del av dem som hade flera problem på 80-talet har trots högkonjunkturen inte lyckats förbättra sin situation. Svaga materiella resurser på 80-talet har för vissa individer lett till en ännu större utsatthet på 90-talet. De som har många och bestående problem har gått igenom en marginaliseringsprocess och är idag, då utsikterna att förbättra den sociala situationen är kraftigt beskurna, än mer utsatta.
     Bland de yngre, invandrare och ensamstående föräldrar finns det fler för vilka problemansamlingen är av övergående natur, än som har bestående problem. Många har lyckats att antingen ta sin chans under högkonjunkturens sista år eller ta sig ut ur en svår situation under en synnerligen svår tidsperiod -under den ekonomiska krisens och arbetslöshetens år.
     Den sociala situationen för yngre vuxna, invandrare och unga ensamstående föräldrar förändras relativt ofta under en begränsad tid. Dessa förändringar leder tydligen oftare till att deras livssituation förbättras och att de med tiden lämnar problemen bakom sig än tvärtom. Av detta kan dock inte några slutsatser dras om hur situationen kommer att utvecklas för den nu växande ungdomsgenerationen och inte heller för de nytillkomna invandrarna.

Ungdomar
     En särskild problemansamlingsanalys har gällt de ungas etablering i vuxenvärlden. Den visar att 5 procent av de unga (18-29 år) har minst tre av följande problem: de är socialbidragstagare, har låg utbildning samt svag position på arbets- och bostadsmarknaden. Unga kvinnor har en sådan problemansamling i högre utsträckning än unga män. Ensamstående med barn, de yngsta bland ungdomarna och invandrarungdomar har problemansamling i samband med etableringen i mycket högre utsträckning än de övriga ungdomarna. Ungdomar med invandrarbakgrund födda i Sverige skiljer sig däremot inte från de svenska ungdomarna i detta avseende.
     Under 1990-talet har andelen ungdomar med flera samtidiga etableringsproblem ökat, om än i liten utsträckning. Det är samma grupper som redan vid ingången till 1990-talet hade de sämsta villkoren, ensamstående föräldrar och invandrare, som nu ytterligare har försämrat sina förutsättningar. Ungdomar från arbetarfamilj har försämrat sina etableringsmöjligheter under 1990-talet, medan de från tjänstemannafamiljer tvärtom har förbättrat dem.

Äldre
     En tredje ansamlingsanalys avser de äldres trygghet. Åtta procent av äldre personer bor ensamma, har dålig hälsa och dålig ekonomi samtidigt; kvinnor oftare än män, oftast de äldsta. Äldre invandrare har betydligt oftare än svenska pensionärer både dålig hälsa och svaga ekonomiska resurser. De äldre invandrarkvinnors svaga ekonomi är mycket påtaglig.

Kapitel 6: Boendesegregation
Sammanfattning
     I svenska storstadsregioner skiljer sig befolkningens levnadsvillkor åt beroende på i vilka bostadsområden eller stadsdelar de bor. Med utgångspunkt från invånarnas ekonomiska resurser har bostadsområdena indelats i rika, integrerade och fattiga bostadsområden.
     Majoriteten av storstadsinvånarna bodde 1994 i integrerade bostadsområden där blandningen av låg- och höginkomsttagarhushåll var relativt jämn. Detta mönster har varit stabilt under de senaste tio åren.
     Drygt 700 000 människor -28 procent av alla storstadsinvånare -bor idag i utsatta bostadsområden (bostadsområden som var och förblivit fattiga samt sådana som blivit än fattigare under perioden 1986ñ1993). Nästan lika många bor i stabila medelområden. När det gäller den invandrade befolkningen bor 45 procent (nästan 200 000 personer) i utsatta bostadsområden i storstäderna. Totalt sett bor mer än dubbelt så många invandrare i utsatta bostadsområden som i stabila medelområden.
     Samtliga indikatorer på invånares utsatthet: arbetslöshet, låga inkomster och socialbidragstagande, ohälsa, svaga politiska resurser, barns och ungdomars svaga skolprestationer och utsatthet för våld öljer områdenas inkomststruktur. År 1995 var arbetslösheten cirka tre gånger så hög i de fattiga bostadsområdena som i de rika.
     I fattiga bostadsområden är andel socialbidragstagare mycket hög; drygt 30 procent jämfört med 2 procent i rika områden. Under perioden 1985 till 1993 har andelen socialbidragstagare ökat i alla tre storstadsregionerna, mest i utsatta bostadsområden. Den har dock också ökat i de stabila medelområdena. Andelen förtidspensionärer är mer än fem gånger så hög i de fattigaste bostadsområdena som i de rikaste. Motsvarande andel långtidssjukskrivna är tre gånger större i de fattigaste bostadsområdena än i de rikaste.
     När det gäller betyg bland 16-åringar som 1995 gått ut grundskolan är spännvidden mellan områdestyperna mycket stor. Andelen svagpresterande elever är markant högre i områden med lägre status.
     Upp till 40 procent av invånarna i de fattigaste bostadsområdena röstade inte i kommunalvalet 1994 i Stockholmsregionen mot knappt 10 procent i de rikaste. I de fattiga bostadsområdena kunde ca 5 procent av invånarna varken själva överklaga ett myndighetsbeslut eller skaffa hjälp till detta.
     I mitten av 80-talet var det omkring hälften så många personer i rika områden som rapporterade våldsincidenter som bland dem som bodde i fattiga områden. Denna skillnad mellan de fattiga och de rika/integrerade bostadsområdena minskade fram till mitten av 90-talet genom att rapportering av våldsincidenser ökade i de rika och integrerade områdena.

Kapitel 7: Sociala förändringar över tid
Sammanfattande kommentar
     Välfärden i Sverige består trots de stora påfrestningar som den utsatts för under 1980- och 90-talen. Sverige har fortfarande ett inkomstrelaterat och omfattande socialföräkringsskydd som är kapabelt att möta inkomstbortfallet vid de viktigaste problemsituationerna och för de stora befolkningsgrupperna, även om skyddet är sämre än tidigare.
     Den allmänna bilden av ett ganska motståndskraftigt välfärdssystem innehåller dock tydliga problemkategorier - ungdomar, invandrare och ensamförsörjande föräldrar.
     Svagheterna i dagens välfärd framträder dock i viss utsträckning först på längre sikt. En viktig faktor är att det samlade sociala skyddsnätet inte är väl anpassat till en mycket hög arbetslöshet. Många människor - främst ungdomar och invandrare - får svårt att bli delaktiga i sociala system som har inträdeskrav i form av tidigare förvärvsarbete. En andra viktig brist i välfärdssystemen kan tänkas uppstå på längre sikt genom att frånvaron av erfarenhet av förvärvsarbete medför nya typer av social problem för vilka vi ännu är otillräckligt förberedda. Analysen av arbetsmarkandens utveckling ger möjligen särskilt starka varningssignaler för ungdomar som av skilda skäl kan ha svårt att tillgodogöra sig högre utbildning.
     Till bilden av ett fungerande men pressat välfärdssystem hör också frågan om de långsiktiga effekterna av strängare prövning av äldre arbetshandikappades villkor.
     Allvarlig kan utvecklingen i de sociala villkoren bli om välfärdssystemen i ökad utsträckning tidsbegränsas genom en s k bortre parantes. I slutändan av en sådan utveckling finns förutsättningar för en marginaliseringsprocess med mycket problematiska villkor för de mest utsatta befolkningsgrupperna och stor risk för klassiska fattigdomstecken.

Välfärdsutvecklingen 1975-95.

Sedan 1975 har SCB på uppdrag av riksdagen genomfört årliga undersökningar av befolkningens levnadsförhållanden (ULF). Resultaten redovisas i serien Levnadsförhållanden inom SOS (Sveriges officiella statistik). Under de senaste 20 åren har 90 rapporter publicerats, liksom ett stort antal artiklar i SCBs tidskrift Välfärdsbulletinen. Statistiken används också löpande av myndigheter, forskare, intresseorganisationer och media som underlag för samhällsplanering, forskning och debatt.

SCB presenterar nu i en volym en sammanfattning av 20 års undersökningar, där vi följer välfärdsutvecklingen och välfärdsfördelningen från 1975 fram till mitten av 90-talet. Rapporten ger en omfattande detaljredovisning av situationen för 120 befolkningsgrupper. Dessutom jämförs välfärden i Sverige med andra EU-länder. På vissa områden (materiell standard, sysselsättning) särredovisas utvecklingen under 90-talet.

Rapporten har utarbetats av en grupp statistiker och forskare från SCB och flera universitet (se lista i rapporten). Redaktörer och kontaktpersoner är professor Joachim Vogel och avdelningsdirektör Lars Häll (tel 08/7834930 resp 08/7835030).

Det är en omfattande statistik som redovisas. Datamaterialen i de båda rapporterna omfattar 158000 intervjuer i Sverige resp 142000 intervjuer i 14 EU-länder. Den svenska rapporten omfattar 129 s.k. sociala indikatorer inom ett tiotal välfärdskomponenter (sektorer) som vi följer för 120 befolkningsgrupper, däribland olika typer av marginalgrupper. Dessa indikatorer redovisas i ett omfattande tabellsystem i den svenska rapporten, som dessutom finfördelas i en CD-ROM-skiva som bifogas rapporten. Mjukvara medföljer för egen tabellframställning utan större förkunskaper. Vi tror att detta material kommer att bli ett lättillgängligt arkiv och redskap för många statistikkonsumenter (samhällsplanerare, forskare, journalister), som också öppnar vägen in i SCBs databaser i övrigt.

Det säger sig självt att resultaten från ett så omfattande material inte kan sammanfattas i ett kort pressmeddelande. Den svenska rapporten avslutas med en sammanfattning i 188 slutsatser om den svenska välfärdsutvecklingen. Dessutom inleds varje kapitel av en sammanfattning. I detta pressmeddelande ingår ett urval av dessa slutsatser.

Resultat:

Inkomstutvecklingen: Långsiktigt, dvs sedan 1975 har de disponibla hushållsinkomsterna ökat med ca 20 % (räknat per konsumtionsenhet, efter skatt och transfereringar). Mest påtaglig var förbättringen under perioden 1985-1990. Ökningen sedan 70-talet kan i huvudsak hänföras till en markant sysselsättningsökning bland kvinnorna, och inte till en reallöneökning. Ökningen av de disponibla inkomsterna har framför allt fallit ut i samboendehushållen i medelåldern (30-64 år) utan hemmavarande barn (i medeltal +32 procent).

Under 1990-talet har den positiva utvecklingen av de disponibla inkomsterna vänt. I samband med den kraftigt ökande arbetslösheten och minskande sysselsättningen minskade även de disponibla inkomsterna (med 8 procentenheter mellan 1990 och 1995). De reala arbetsinkomsterna för heltidsarbetande ligger i stort sett kvar på 1975 års nivå (+3 procent i fast penningvärde). På 90-talet kan man också se stagnation eller minskning av levnadsstandarden i vissa avseenden (t ex andelen med bil, fritidsbåt, daglig tidning, fler trångbodda).

Ojämlikheten i inkomstfördelningen minskade fram till början av 1980-talet, men har sedan dess ökat igen. Ojämlikheten mäts via s.k. Gini-koefficienter, där lägre index innebär lägre ojämlikhet (se diagram). Motsvarande beräkningar för EU-länderna visar att Sverige och de andra nordiska länderna bildade en grupp med de lägsta inkomstskillnaderna inom EU. Sydeuropa (Portugal, Spanien, Italien och Grekland) samt Storbritannien hade betydligt större inkomstklyftor, medan Centraleuropa i övrigt bildade en mellangrupp. Inkomstskillnaderna har dock ökat i de flesta länder under 80- och 90-talet, liksom i Sverige.

Fattigdom: I kapitel 9 används socialstyrelsens socialbidragsnorm (den som gällde fram till 1996) som fattigdomsstreck. 1990 fick vi ett markant trendbrott. Mellan 1983 och 1990 minskade andelen fattiga från 8 till 3 procent och ökade åter till 7 procent 1995. Vid internationell jämförelse har Sverige (liksom de andra nordiska länderna) fortfarande relativt låga fattigdomskvoter vid mitten av 90-talet. EU-länderna kan grovt indelas i tre distinkta kluster där Sverige och Norden har ca 5 procent fattiga (1993). Sydeuropa har mellan 18 och 27 procent fattiga. Hit hör också Storbritannien med 21 procent (fattigdomsstrecket är i dessa beräkningar satt till 50 procent av landets genomsnittliga disponibla inkomst). Utvecklingen av fattigdomskvoten varierar starkt mellan olika befolkningsgrupper. Hushåll utan full sysselsättning, ungdomar under 30 år, flerbarnsfamiljer, ensamföräldrar och förtidspensionärer har haft starkt ökande fattigdomskvoter på 90-talet. Generationsklyftorna har vidgats avsevärt.

Utvecklingen av materiell levnadsstandard: Inkomstskillnaderna, fattigdomskvoten och andra indikatorer på den ekonomiska situationen (hushållens tillgångar, konsumtion, betalningsproblem m m) visar i stort sett samma negativa utveckling för 90-talet för ungdomar, barnfamiljer, ensamföräldrar, hushåll utan full sysselsättning samt olika typer av marginalgrupper, i form av eftersläpning eller reala försämringar (se kapitel 7-14). Skillnaderna har vidgats under 90-talet, efter en långvarig utveckling mot allt mindre skillnader. De grupper som klarat sig bäst är samboende och fullt sysselsatta i medelåldern som inte har hemmavarande barn (stordriftsfördelar, ingen försörjningsbörda), och det övre tjänstemannaskiktet. Pensionärerna har som kollektiv haft en gynnsam utveckling, och effekter av 90-talskrisen saknas i denna grupp. Detta beror dock på demografiska förändringar: äldre pensionärer med låg pension har avlidit under perioden (resp lämnat undersökningsgruppen 16-74 år) och har ersatts av nya och yngre ATP-pensionärer (hög sysselsättning under de aktiva åren och därmed bättre pensioner)

Jämförelser med övriga EU-länder visar att klasskillnaderna fortfarande är påtagligt mindre i Sverige och de andra nordiska länderna (kapitel 22). Däremot är ungdomarnas materiella situation relativt sett sämre än i framför allt Sydeuropa (pga tidig utflyttning från föräldrahemmet) (Bild"p248fig1", utelämnas här).

Sysselsättning och arbetsmiljö: Arbetskraftens sammansättning har undergått stora förändringar. Den mest framträdande utvecklingen under de senaste decennierna har varit kvinnornas etablering på arbetsmarknaden, den förlängda ungdomsutbildningen (som har lett till allt senare utträde på arbetsmarknaden, lägre inkomster och senare familjebildning bland ungdomar), och att allt fler män lämnar arbetsmarknaden före 65-årsåldern. Sysselsättningskrisen under 90-talet fick snabba och dramatiska konsekvenser: den totala förvärvsintensiteten sjönk med 10 procentenheter och arbetslösheten ökade från 1,6 till 8,1 procent.

Arbetsmiljön har förbättrats i många avseenden: fler anser att arbetet ger personlig tillfredsställelse och att man får lära sig nya saker, och färre utsätts för buller och svår nedsmutsning. Den psykiska arbetsmiljön ställer dock allt större krav, och kvinnor har oftare tunga lyft och olämpliga arbetsställningar. Om man lägger ihop det avlönade och oavlönade hemarbetet så arbetar kvinnor och män lika lång tid i medeltal, men kvinnors arbete är mera fragmenterat och inkräktar mer på fritiden.

Sociala nätverk: Ensamboendet har ökat från 16 till 21 % sedan 1975 (gäller 16-74 år), mest för 25-34 åringarna (med 12%). Det har blivit fler avbrutna parrelationer, och fler barn har separerade föräldrar. Ungdomars svårigheter att få arbete och inkomst har lett till att unga lågutbildade kvinnor väntar med att föda barn. Män i lägre sociala grupper hamnar oftare utanför familjelivet: färre har en partner.
Ungefär 60 % av alla vuxna träffar nära anhöriga minst en gång i veckan (oförändrat). 30 procent träffar och är tillsammans med grannar minst en gång i veckan. Ungefär 10 procent av alla vuxna i Sverige umgås med någon arbetskamrat minst en gång i veckan på fritiden (oförändrat). 60 procent umgås minst en gång i veckan med någon i sin bekantskapskrets, vilket är en ökning med 12 procentenheter under tjugoårsperioden. 25 procent av alla män och 13 av kvinnorna saknar en nära vän som de kan prata om allting med. Andelen utan nära vänner har ökat sedan 70-talet.

Viktimisering: Ca 4 % har drabbats av något våld eller hot under en ettårsperiod (8 % inkl hot), vilket är en ökning sedan slutet av 70-talet. Ökningen är koncentrerad till åldersgrupperna 16-54 år, och saknas helt bland de äldre. Våld och hotelser är starkt koncentrerade till tre riskgrupper:

- yngre män, 16-35 år, ofta i samband med nöjesliv och i centrala delar av städerna;
- kvinnor, ofta ensamstående, som blir utsatta för våld i bostadslägenheter; i regel av män,
- vissa yrkesgrupper som blir utsatta för våld i sin yrkesutövning, t.ex. poliser, väktare, inom kollektivtrafik, sjuk- och socialvård.

De faktiska riskerna korresponderar inte mot den oro som framför allt de äldre upplever: de som är mest oroliga är också de minst drabbade. 17 procent av befolkningen har under en ett-års-period avstått från att ge sig ut på kvällen av oro för att bli överfallen, rånad eller på annat sätt ofredad. Bland de äldsta kvinnorna, 75-84 år är det ca. 50 procent, en ökning med nio procentenheter sedan 1980. Oron för våld är kanske ett viktigare välfärdsproblem än de objektiva riskerna.

Vart fjärde hushåll har under en ettårsperiod blivit utsatt för någon stöld eller skadegörelse (ökning med 9 procentenheter sedan 1978). På 90-talet var det dock färre som upplevde att deras bostadsområde utsattes för skadegörelse eller vandalisering.

Politiska resurser: Sverige har en mycket föreningsaktiv befolkning. 3,5 miljoner är aktiva i någon förening och 2 miljoner har något förtroendeuppdrag (29 procent). Endast 8 procent står helt utanför det svenska föreningslivet. Medlemskåren i de politiska partierna har däremot minskat kraftigt, med en tredjedel till 10 % vid mitten av 90-talet, mest bland de yngre. Även andelen som deltar aktivt inom partipolitisk verksamhet har minskat kraftigt (till ca 3 procent, liksom andelen aktiva fackmedlemmar och deltagandet i fackliga möten. Intresset för att diskutera politiska frågor har däremot ökat, och det gäller också den medborgerliga kompetensen (den egna förmågan att själv kunna överklaga ett myndighetsbeslut).

Hälsa: Utvecklingen av folkhälsan under perioden 1975-1995 omfattar både positiva och negativa trender. De positiva trenderna gäller framför allt hälsoförbättringar bland de äldre. Allt färre bedömer sitt allmänna hälsotillstånd som dåligt. Andelen med rörelsehinder har minskat. De negativa trenderna gäller framför allt hälsoförsämringar i de yrkesaktiva åldrarna. Fler kvinnor i yrkesaktiv ålder har numera någon långvarig sjukdom, som ger svåra besvär eller som innebär nedsatt arbetsförmåga. Vidare har det psykiska välbefinnandet försämrats under 1990-talet (sömnbesvär, trötthet, ängslan, oro eller ångest). Klasskillnaderna i hälsa kvarstår mellan traditionellt mer resp. mindre gynnade grupper, t.ex. mellan tjänstemän och arbetare, infödda svenskar och invandrare, och mellan grupper med hög resp låg inkomst. Sedan 1977 har andelen dagligrökare minskat, särskilt starkt bland män (från drygt 40 till 23 procent). Yngre kvinnor röker numera i något större utsträckning än män i samma ålder. (Bild "p248fig2." Centrala sociala indikatorer.) ..."

Centrala sociala indikatorer. Siffervärdena i SCB-tabell (p248 fig2) för nuläge (1992/95) och trend 1975-95 utelämnade i denna uppställning.

Läget i världen.

Världens befolkning.
Miljarder, avrundat. 1950: 2,5. 1970: 3,7. 1990: 5,3. 1993: 5,5. 2000: 6,3. 2025: 8,5. 2050: 10.

Medellivslängd.
Japan längst med 78,6 år. 74,8 - 77,4 : Canada, USA och Australien samt de nordiska länderna och England, Frankrike, Nederländerna, Schweiz, Tyskland, Österrike. Läskunnigheten i dessa länder 99%, och antalet år i skola mellan 8,9 och 12,3.
     Kortast medellivslängd 42 - 48,2 år: Guinea-Bissau, Tcad, Somalia, Gambia, Mali, Nigeria, Burkina Faso, Afghanistan, Sierra Leone, Guinea där läskunnigheten ligger mellan 18,2 och 36,5% och antalet år i skola mellan 0,1 och 0,9 år.

Världens största städer 1990. Miljoner personer.

Orsaker till flykten från landsbygden.
* Folkökningen på landsbygden är så stor att jordbruket inte kan ge arbete och försörjning åt alla.
* Investeringarna i jordbrukssektorn in-riktas inte på småföretag med många sysselsatta utan på storskaligt och kapitalintensivt jordbruk, och därför behövs det färre lantarbetare.
* Eftersom den ekonomiska politiken i allmänhet favoriserar städerna är samhällsservicen bättre där än på landsbygden.
* Lönerna är högre i städerna.
* Satsningarna på landsbygden gäller särskilt infrastruktur, inte minst vägar, som gör det lättare att ta sig till städerna.
* Jordreformer som inte tar hänsyn till traditionellt gemensamt ägande av betesmarker, fiskevatten etc förstör de jordlösas möjligheter och ökar inflyttningen till städerna.
     Men livet i städerna kan vara problematiskt. I en stad i Indien bor en fattig storfamilj bestående av fem vuxna och fem barn i ett litet fönsterlöst rum. De delar kök med två andra familjer och sover i korridoren. Elektricitet finns, men kvinnorna måste stå i kö tre kvällar i veckan för att hämta vatten från en kran på gården. En öppen avloppsbrunn utanför huset är deras toalett. När det regnar täpps den till och svämmar över.

Människor kräver erkännande och rättvisa.

     Trots allt har har det under efterkrigstiden skett förbättringar i världen så som följande sammanställningar om plus och minus visar. Det liggger inom räckhåll att göra de flesta läskunniga, att ge alla elementär hälsovård och rent vatten. Vissa sjukdomar kan undvikas eller botas med billiga åtgärder. Cirka en miljard människor får för litet jod i maten, vilket orsakar sjukdomar, bl a mentala skador hos barn. För 30 öre jod per person och år kan detta undvikas.

Plus och minus för livskvaliteten i de rika länderna. FN-rapport 1993.

Plus och minus för livskvaliteten i de fattiga länderna. FN-rapport 1993.

UNICEF. FNs barnfond.

Sociala situationen.

WHO. Världshälsoorganisationen.

ILO. Internationella arbetsorganisationen.

Förbrytarmarknad.

Välfärdsbokslut för 1990-talet.

Innehåll
Välfärdsbokslut för 1990-talet - en sammanfattning
1 Bokslut över välfärden
1.1 Individuella resurser och institutionella förändringar
1.2 Individuella resurser I: Huvuddrag och breda samhällsskikt
1.2.1 Hälsoförhållanden
1.2.2 Utbildningsresurser
1.2.3 Arbete, arbetsförhållanden och löner
1.2.4 Inkomst och ekonomiska resurser
1.2.5 Social förankring, trygghet och politiska resurser
1.2.6 Anhopning av ofärd
1.3 Individuella resurser II: Utvecklingen för särskilda grupper
1.3.1 Barn
1.3.2 Ungdomar
1.3.3 Ensamstående mödrar
1.3.4 Funktionshindrade
1.3.5 Äldre
1.3.6 Utrikes födda
1.3.7 Arbetslösa
1.3.8 Långvariga socialbidragstagare
1.3.9 Särskilt utsatta grupper och sociala problem
1.4 Sammanfattning: Individuella resurser
1.5 Institutionernas förändringar: Välfärdstjänster
1.5.1 Barnomsorg
1.5.2 Skola
1.5.3 Arbetsmarknadsåtgärder
1.5.4 Sjukvård
1.5.5 Handikappomsorg
1.5.6 Äldreomsorg
1.5.7 Individ- och familjeomsorg
1.6 Institutionernas förändringar: Försörjning
1.6.1 Kontanta familjestöd
1.6.2 Socialförsäkringar
1.6.3 Ekonomisk ersättning vid arbetslöshet.
1.6.4 Socialbidrag
1.6.5 Försörjningssystemens roll för befolkningens inkomster
1.7 Sammanfattning: Institutionernas förändringar
1.8 Förvaltningsberättelse
1.8.1 Demografiska förändringar
1.8.2 Förändringar i ekonomin och på arbetsmarknaden
1.8.3 Centrala beslut och utvecklingslinjer i 1990-talets ekonomiska politik
1.8.4 Utvecklingen i den kommunala sektorn
2 Kunskapsluckor om välfärd och välfärdspolitik
2.1 Kunskapsluckor om välfärdstjänster
2.1.1 Kostnader och personal
2.1.2 Insatser
2.1.3 Organisatoriska förändringar
2.1.4 Kvalitet och tillgänglighet
2.2 Kunskapsluckor om försörjningssystem
2.3 Kunskapsluckor om individers resurser och levnadsförhållanden
2.4 Slutsatser: Välfärdsbevakning, uppföljning och forskning
2.4.1 Statistikproduktion
2.4.2 Angelägen kunskap och centrala forskningsuppgifter
2.4.3 Sammanfattande slutsatser
3 Välfärdspolitikens förutsättningar och utmaningar
3.1 Demografi: Mot ett åldrande samhälle
3.1.1 Åldrande och statsfinanser
3.1.2 Demografiska utmaningar för socialpolitiken
3.1.3 Investeringar för framtiden
3.2 Arbetsliv och arbetsmarknad
3.3 Välfärdens finansiering
3.3.1 Sysselsättning, arbetsutbud och incitament för arbete
3.3.2 Internationalisering
3.4 Ojämlikhet och ofärd som utmaningar för socialpolitiken
3.4.1 Inkomstojämlikhet och inkomstfattigdom
3.4.2 Skilda livsvillkor - bestående skillnader
3.4.3 Förskjutningar i välfärdens fördelning
3.4.4 Ökad ofärd
3.5 Välfärdspolitikens legitimitet
3.6 Välfärdspolitiska modeller och handlingsalternativ
3.6.1 Den svenska socialpolitiska modellen
3.6.2 Nedskärningar och reformer
3.6.3 Handlingsalternativ
3.6.4 Kunskap och värderingar
Referenser
Bilagor
Bilaga 1 Kommittédirektiv
Bilaga 2 Tilläggsdirektiv
Bilaga 3 Källhänvisningar till tabeller i avsnitt 1.2 och 1.3
Bilaga 4 Underlag till Kommittén Välfärdsbokslut