Regeringen redovisar på Internet vad den arbetar med.
En stor sammanställning om det på 4,9 MB är "omr353g.pdf".
Sven Wimnell 080216: Det regeringen arbetar med enligt Internet 080216.
http://wimnell.com/omr353g.pdf
Innehåll
sid
3 Regeringskansliet med departementen
5 Detta arbetar departementen med
7 Ambassader, konsulat och reseråd
11 Arbete
17 Asyl, migration och integration
28 Boende och byggande
38 Demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter
48 EU
91 Försvar, skydd och säkerhet
115 Hållbar utveckling
127 Jordbruk, skogsbruk och fiske
156 Kommunikationer, infrastruktur och IT
166 Kultur, medier och fritid
180 Lag och rätt
202 Miljö, energi och klimat
247 Näringsliv, handel och regional tillväxt
306 Samhällsekonomi och statsbudget
372 Sjukvård, hälsa, sociala frågor, socialförsäkring
423 Stat, kommuner och landsting
434 Utbildning och forskning
468 Utrikespolitik och internationellt samarbete
495 Ansvarsområden A-Ö
505 Statsministern och statsråden
Sven Wimnell 080216: Det regeringen arbetar med enligt Internet 080216. Arbete.
http://wimnell.com/omr353g02 pdf (658)
Sven Wimnell 080216: Det regeringen arbetar med enligt Internet 080216. Näringsliv, handel och regional tillväxt.
http://wimnell.com/omr353g14.pdf (62+63+647+653+657+658+66-69+71)
Sven Wimnell 080216: Det regeringen arbetar med enligt Internet 080216. Hållbar utveckling.
http://wimnell.com/omr353g08.pdf (641+644+647+658+
71
+7951)
Sven Wimnell 080216: Det regeringen arbetar med enligt Internet 080216. Samhällsekonomi och statsbudget.
http://wimnell.com/omr353g15 .pdf (647+657+658)
Sven Wimnell 080216: Det regeringen arbetar med enligt Internet 080216. Sjukvård, hälsa, sociala frågor, socialförsäkring.
http://wimnell.com/omr353g16.pdf (61+641+643+647+649+657+658+7951)
Sven Wimnell 080216: Det regeringen arbetar med enligt Internet 080216. Stat, kommuner och landsting.
http://wimnell.com/omr353g17.pdf (6520+657+658+7955)
Vad gjorde socialdemokraterna? Klicka på följande länk:
Delar på område 658 som gäller den socialdemokratiska regeringen mellan valen 2002 och 2006, och som 080225 tagits bort från område 658 och lagts på en särskild sida http://wimnell.com/omr658h.html .
DN 2008-05-13
"Värna svenska modellen"
"Reinfeldt har chansen i EU att reparera de skador som EG-domstolen skapade."
"Nyligen föll ett par uppmärksammade domar i EG-domstolen. Den gemensamma nämnaren för de båda fallen är frågan om den fria rörligheten inom EU ska kunna användas för att utländska företag ska kunna konkurrera med lägre löner. På sikt är detta inte bara ett problem för EU:s sociala utveckling, utan i allra högsta grad ett hinder även för unionens ekonomiska tillväxt. Domarna innebär dessutom ett allvarligt hot på sikt mot vår svenska arbetsmarknadsmodell.
En del av problemen kan lösas i Sverige, genom att öka tydligheten i lagstiftningen och förtydliga kollektivavtalen. En stor del kan åstadkommas genom den nyligen tillsatta utredningen för ändamålet ledd av Claes Stråth, men också genom parternas samtal om ett nytt huvudavtal. Men frågan är om den politiska viljan är tillräcklig hos regeringen. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin måste nu visa att han vill lösa frågan så att den svenska modellen värnas. Domarna kräver behov av att revidera EU:s
lagstiftning, vilket måste drivas på av den svenska regeringen.
Men om den svenska regeringen är passiv och inte driver på för förstärkningar av viktiga EG-direktiv, finns en risk att de problem som skapats genom Laval- och Ruffertdomarna används för att försöka stoppa ratifikationen av fördraget och leda till minskat förtroende för EU. Beskedet från statsminister Fredrik Reinfeldt att han vill rätta till den svenska lagstiftningen och agera i EU för att stärka löntagarnas rättigheter, måste vara tydligt.
Fredrik Reinfeldt måste nu agera kraftfullt tillsammans med övriga medlemsstater i ministerrådet för att åtgärda de skador som EG-domstolens beslut inneburit. Som medlem i den trojka som ska leda ministerrådet har Sverige, tillsammans med Frankrikes och Tjeckiens regeringar, stora möjligheter att påverka utvecklingen i Europa. Konkret innebär detta att han måste stödja Europafackets krav på införandet av ett socialt protokoll i EU som innebär att EU ska präglas av både ekonomisk och social utveckling. I det sociala protokollet ska fastställas att grundläggande rättigheter har företräde framför ekonomiska intressen. Det sociala protokollet behövs för att åtgärda den obalans som uppstått mellan fri rörlighet och grundläggande rättigheter.
En viktig början är att öppna upp utstationeringsdirektivet för revidering. Svenska regeringen bör driva på i frågan för att värna den svenska arbetsmarknadsmodellen.
Wanja Lundby-Wedin, LO
Sture Nordh, TCO
Mona Sahlin (s)
Sven-Erik Österberg (s) "
DN 080512 :
"Utbildning bästa medlet att sänka arbetslösheten."
"Ny Sifomätning gör tummen ner för regeringens arbetslinje: Knappt var femte svensk tror att sänkt inkomstskatt är ett effektivt medel för att skapa jobb. Mer än hälften av svenskarna anser att yrkesutbildning för arbetslösa samt utbildning till bristyrken är de mest effektiva sätten att bekämpa arbetslösheten. Däremot är det mycket få som tror att högre avgift i a-kassan, avskaffad förmögenhetsskatt eller skattesubventioner till hushållsnära tjänster är effektiva medel. Och knappt var femte svensk tror att sänkt inkomstskatt är ett effektivt medel för att skapa jobb. Det framgår av en färsk opinionsmätning som Sifo har genomfört på uppdrag av socialdemokraternas Jobbrådslag. Väljarna förkastar helt enkelt regeringens arbetslinje och föredrar en annan jobbpolitik. Det skriver Luciano Astudillo och Sven-Erik Österberg, ordföranden i Jobbrådslaget."
"Arbetet inom jobbrådslaget har utgått från övertygelsen om att Sverige kan bättre. Sverige har förmåga att skapa fler attraktiva jobb. Ökad ojämlikhet är kontraproduktivt - eftersom fler får mer att förlora på utveckling. Orättvisa är inte lösningen på Sveriges problem.
I dag, måndag, samlas socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen till jobbtoppmöte. Då ska vi lägga fast en ny inriktning för hur det ska skapas fler jobb i Sverige. Socialdemokraterna måste alltid ha den bästa jobbpolitiken. Vårt mål är arbete åt alla. För att nå dit utvecklar vi en ny och framtidsinriktad politik. Inom jobbrådslaget har vi tagit fram 124 konkreta förslag för att skapa fler jobb.
Övertygelsen om att trygga människor vågar är central inom socialdemokratin. Därför vill vi investera i människors mod och kraft, inte slösa bort den. Och därför ska det alltid löna sig att våga.
Vårt program bygger på investeringar i yrkesutbildning och högre utbildning och på att det ska bli enklare att vara företagare i Sverige. Vi är förvissade om att nya jobb växer bäst när näringsliv, akademi och politik samverkar. Inte minst när det handlar om investeringar i forskning och utveckling.
Mot detta står den borgerliga regeringens politik som bygger på att större ojämlikhet ska ge högre sysselsättning. Avskaffad förmögenhetsskatt ska locka fler att bli rika. Sänkt skatt för förvärvsarbetare ska locka fler att förvärvsarbeta. Skattesubventioner till hushållsnära tjänster skapar en låglönemarknad. Sänkt a-kassa ska göra att fler accepterar sämre lön. Högre avgift i a-kassan tvingar ut fler i otrygghet och ska bana väg för lägre löner. Nystartsjobb gör att arbetsgivare kan ersätta fullt betald arbetskraft med subventionerade arbeten.
Två idéer står mot varandra: Idén om att trygga, modiga människor välkomnar ekonomisk utveckling står mot idén att större klyftor genererar ekonomisk utveckling. Det råder en knivskarp motsättning mellan alternativen i svensk jobbpolitik.
De utvärderingar som genomförts visar att regeringens facit är nedslående. Färre än var tionde som hade ett nystartsjobb fick fortsatt anställning. Riksrevisionen underkänner regeringens förmåga att beräkna effekter av den förda politiken. Samtidigt låter regeringen den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen förtvina. Trots att den är effektiv för alla slags deltagare - och ger mest till dem som har låg utbildning eller är av utländsk härkomst.
Mot denna bakgrund har vi gett Sifo i uppdrag att genomföra en undersökning om svenska folkets uppfattning om alternativen i svensk jobbpolitik. 1 218 kvinnor och män över 18 år fick ange vilka politiska förslag som de ansåg vara mest effektiva för att bekämpa arbetslösheten. De fick ta ställning till elva olika förslag och välja högst tre som de mest effektiva. Vi kan i dag presentera resultatet av denna undersökning.
Mer än hälften av de tillfrågade anser att två förslag - yrkesutbildning för arbetslösa samt utbildning till bristyrken - är mest effektiva. Detta gäller för alla grupper - oberoende av sysselsättning, facklig tillhörighet, geografisk hemvist, utbildning och huruvida den tillfrågade jobbar privat eller offentligt. Också borgerliga sympatisörer sätter dessa två förslag främst.
På tredje plats återfinner vi samverkan mellan politik och näringsliv. Regeringen har distanserat sig från de socialdemokratiska initiativen för bättre samverkan. Framtiden för de industrinära forskningsprogrammen är oklar. Inga nya initiativ inom forsknings- och innovationspolitiken har tagits. Industrin svävar i ovisshet om regeringens intentioner. Vi ser att svenska folket beklagar detta.
Undersökningen visar att svenska folket säger kraftfullt nej till regeringens politik. Borgerligheten har haft förmånen att styra landet under en stark högkonjunktur. Jobben har vuxit snabbt. Men de tillfrågade placerar regeringens eget favoritförslag - sänkt skatt för dem som förvärvsarbetar - först på femte plats. Mindre än en femtedel anser att detta är ett effektivt förslag för att bekämpa arbetslösheten. Det gäller också för borgerliga väljare.
Undersökningen besvarar en fråga som ofta diskuterats: Varför har borgerligheten tappat så stor del av väljarnas sympatier på så kort tid? Svaret är enkelt: Nu har den borgerliga politiken prövats i praktiken. Väljarna konstaterar att ökad orättvisa inte är lösningen på Sveriges problem. Därför förkastar man regeringens förslag och föredrar en annan jobbpolitik.
Vi delar svenska folkets uppfattning: Sverige utvecklas bäst med investeringar i utbildning. Sverige utvecklas bäst i samverkan mellan politik och näringsliv. Sverige tjänar på rättvisa.
Luciano Astudillo
Sven-Erik Österberg "
"Småföretagarna
svårflirtat släkte"
"Sveriges två främsta kvinnliga politiker tävlar i dessa dagar
om att förklara sin kärlek till landets småföretagare. Men allt
talar för att det ändå slutar med att båda blir avspisade."
"Socialdemokraternas Mona Sahlin öppnar i dag partiets "jobbtoppmöte" som ska ägnas åt företagens problem. Inför mötet
har 124 förslag för att underlätta företagandet presenterats.
Vice statsministern och näringsministern Maud Olofsson (c)
vill inte vara sämre. För ett par veckor sedan presenterade hon
400 förslag till regelförenklingar för företagen.
Båda har också själva varit småföretagare - Sahlin efter att
ha stoppats som partiledare
och statsminister i mitten 90-
talet, Olofsson efter den förra
borgerliga regeringsperioden
medan centern samarbetade
med socialdemokraterna.
FÖR MONA SAHLIN ÄR DET Snart
tioårsjubileum som småföretagspolitiker. Hon fick det
uppdraget av statsminister
Göran Persson när hon kom
tillbaka i regeringen efter valet
1998.
Biträdande näringsminister
Sahlin anlitade företagare som
sina rådgivare under namnet
"Nybyggarna", och hon startade Simplexgruppen för att ta fram
regelförenklingar. Hon lovade att alla förslag först skulle granskas ur ett småföretagsperspektiv.
-Det här innebär något av en revolution"i synen på företagare, inom myndigheter, verk och regeringskansliet. Men även för
socialdemokratin, sade Sahlin.
MEN DET BLEV INGEN REVOLUTION. Chefen för Simplexgruppen hoppade snart av på grund av motståndet i regeringen. Nybyggarna
lär Bära ha träffats tre gånger. Näringsminister Björn Rosengren
fick ta över ansvaret för regelförenklingarna. Och Sahlin och
Rosengren fick öknamnet "pratministrarna".
Maud Olofsson framställde sig i valrörelsen 2006 som småföretagarnas främsta vän. Som nybliven minister lovade hon
minska regelkrånglet med 25 procent och sänka företagarnas
kostnader.
Men redan efter några månader växte missnöjet bland småföretagarorganisationerna. De var ilskna för att många småfö-
retag inte fick sänkt arbetsgivaravgift utan snarare höjd, men
framför allt för att det som utlovats i valet inte genomfördes
tillräckligt snabbt. När förslaget om regelförenklingar inte kom
som utlovat i mars i år utnämnde socialdemokraterna Maud
Olofsson till regeringens "värsta pratminister".
Nu har både Maud Olofsson och Mona Sahlin levererat sin nya
"kärleksförklaringar" till småföretagarna. Men gensvaret är måttligt entusiastiskt:
"En svag trea" är betyget från Företagarnas vd Anna Stina
Nordmark Nilsson om socialdemokraternas 124 förslag.
"Långt ifrån tillräckligt" är Företagarnas omdöme om regeringens 400 förslag.
Det lär bli svårt för både Olofsson och Sahlin att ge småföretagarna vad som krävs för att få deras kärlek. För företagarlobbyn är en kravmaskin vars själva syfte är att aldrig bli nöjd.
Deras huvudkrav i dag är avskaffat anställningsskydd, minskad
konflikträtt för facken och sänkta skatter.
Även om centerledaren Maud Olofsson skulle vara beredd
att erbjuda även det hindras hon att göra det som minister av
övriga partier i den borgerliga regeringen.
Mona Sahlin vet också att hon kommer att få höra burop från
företagarorganisationerna för partiets planer på återinförd förmögenhetsskatt och lag om heltidsarbete.
MEN SOCIALDEMOKRATERNAS och regeringens småföretagarvurmande handlar inte i första hand om att vinna deras kärlek.
Det är snarare ett tecken på att båda sidor numera anser att
småföretagens förutsättningar är avgörande för välståndet för
hela landet. Och att de med lanseringen av sina 124 respektive
400 förslag vill demonstrera inför viktiga mittenväljargrupper
att de har den åsikten.
Även om företagarlobbyn är kallsinnig inför Maud Olofssons och Mona Sahlins locktoner finns det faktiskt en kvinnlig
politiker de gillar. Organisationen Företagarna har nämligen till
sin favoritpolitiker på oppositionssidan utnämnt vänsterpartiets
Marie Engström.
Henrik Brors
henrik.brors@dn.se 08-7381212"
DN 080429:
”Vi satsar 1,5 miljarder mot arbetskraftsbristen”
"Mona Sahlin och Thomas Östros presenterar socialdemokraternas vårskuggbudget: Arbetsgivarna ska få styra över 17 000 nya utbildningsplatser.Socialdemokraterna vill avsätta ytterligare en miljard kronor till det nya forskningsprogrammet för näringslivet. För att företagen ska nyanställa unga människor vill vi ge lönekostnadsavdrag med 50 procent. Och vi vill satsa en och en halv miljard kronor på att skapa 17 000 platser i yrkesutbildning anpassad för vuxna. Därtill vill vi investera 100 miljoner kronor i minskad kol- och oljeanvändning i industrin. Det skriver den socialdemokratiska oppositionsledaren Mona Sahlin och partiets ekonomisk-politiske talesman Thomas Östros."
"I dag presenterar vi socialdemokrater vårt förslag till vårbudget. En budget som tar sin utgångspunkt i den verklighet som regeringen väljer att blunda för.
Regeringen hade fantastiska förutsättningar när den tillträdde. Under 2006 och 2007 fick Sverige 200 000 fler jobb och ekonomin växte med sju procent. Men regeringen tog inte chansen att investera för framtiden - i infrastruktur, utbildning och forskning. I stället strödde de ut stora skattesänkningar och nya bidrag.
Kortsiktiga politiska poänger prioriterades före långsiktiga investeringar. Avskaffad förmögenhetsskatt sattes framför investeringar i vuxenutbildning. Vårdnadsbidraget ansågs viktigare än investeringar i yrkesutbildning. Avdrag för hushållsnära tjänster gick före investeringar i högskola och forskning.
Världsekonomin växer nu långsammare. Vi har ännu inte sett den totala omfattningen av den amerikanska bolånekrisen, men Internationella valutafonden, IMF, spådde nyligen att kreditförlusterna kommer att uppgå till ett tusen miljarder dollar.
Sverige står relativt starkt i den internationella finansiella oron. Årtionden av höga bytesbalansöverskott och sunda offentliga finanser gör att Sverige är mindre utsatt än många andra länder. Men Sverige påverkas ändå av den globala avmattningen. Exporttillväxten dämpades i fjol. I år har kombinationen av högre räntor, fallande börskurser, stigande inflation och en avmattning på bostadsmarknaden dämpat både hushållens och företagens optimism.
Nu får avmattningen också konsekvenser för arbetsmarknaden. Riksbanken spår minskad sysselsättning nästa år. Regeringen prognostiserar i den ekonomiska vårpropositionen att arbetslösheten kommer att stiga 2009.
Men parallellt med att arbetslösheten är på väg upp och långtidsarbetslösheten biter sig fast är rekryteringsbehoven fortfarande stora. Svenskt Näringsliv bedömer att det skedde 90.000 misslyckade rekryteringsförsök bara under andra halvåret 2007. Bemanningsföretaget Manpower rapporterar att 39 procent av alla arbetsgivare i Sverige har rekryteringsproblem. Enligt småföretagarbarometern uppger 36 procent av de mindre företagen att de har tackat nej till beställningar på grund av att de inte har fått tag i kompetent personal.
En branschvis genomgång visar att arbetskraftsbristen gör sig påmind inom nästan alla yrkesgrupper. Störst är bristen inom byggnads- och anläggningsverksamhet, industri och tillverkning, teknik och data samt yrken inom hälso- och sjukvården samt inom läraryrken. Arbetskraftsbristen är inte heller isolerad till storstäderna eller andra geografiska områden - utan är spridd över hela landet.
Den tudelade ekonomi vi nu ser - med en generell avmattning men där vissa branscher fortfarande har svårt att rekrytera personal - kan skapa problem. Risken är att ekonomin fastnar i en ond cirkel där det blir svårt för Riksbanken att sänka räntan eftersom det fortfarande råder överhettning i vissa branscher.
Men det går att investera sig ur den tudelade ekonomin. Med riktade utbildningsinsatser kan man möta företagens kompetensbehov, öka sysselsättningen, minska långtidsarbetslösheten - och dämpa överhettningen i vissa branscher. Men det förutsätter att man agerar snabbt.
Vi socialdemokrater presenterar i dag vårt förslag till vårbudget. I denna föreslår vi en rad åtgärder för fler jobb:
1. Kompetenskommission för att lösa akut arbetskraftsbrist.
Den akuta arbetskraftsbristen kräver nytänkande och kreativa lösningar. Vi vill bjuda in arbetsgivare i näringsliv och offentlig sektor till en Kompetenskommission och ge dem ett direkt inflytande över vilka yrkesinriktade utbildningar som behöver byggas ut för att möta deras behov. Det kan till exempel handla om yrkesutbildning för vuxna, kvalificerade yrkesutbildningar och uppdragsutbildningar på högskolan.
De resurser vi avsätter till Kompetenskommissionen i vår budgetmotion, 380 miljoner kronor på tilläggsbudgeten och 1,1 miljard kronor 2009, räcker till motsvarande 7 000 utbildningsplatser redan i höst och 10 000 utbildningsplatser nästa år.
2. Jobb för unga.
Det behövs riktade insatser för att trycka tillbaka långtidsarbetslösheten bland de unga. Den har tredubblats de senaste arton månaderna.
Vi föreslår en ny insats - Första jobbet-avdrag. Företag får ett skatteavdrag motsvarande 50 procent av lönekostnaderna om de anställer en ung person som ännu inte har kommit in på arbetsmarknaden. Vi investerar lika mycket så att unga som inte fullföljt grundskola eller gymnasieskola ska kunna förbättra sin kompetens med vad vi vill kalla Avstampsutbildningar.
3. Attraktiva Sverige.
Den svaga utvecklingen på våra traditionella exportmarknader skapar ett behov av ökat export- och investeringsfrämjande på tillväxtmarknader. Vi vill stärka småföretagens möjligheter att exportera genom lokala exportrådgivare och en riktad utbildningssatsning för exportsäljare. Fler internationella evenemang - inom idrott, kultur och musik - ska attraheras till Sverige.
4. Kreativa Sverige.
Tillsammans med upplevelseindustrins organisationer vill vi utveckla ett framtidsprogram för den kreativa ekonomin - med investeringar i utbildning, forskning, utveckling och marknadsföring. Vi vill inrätta småföretagarstipendium för dem som bär på en vision om ett nytt företag. De ska lättare kunna gå från ord till handling.
5. Gröna Sverige.
Vårt samhälle måste ställas om till klimatsmarta lösningar. Den industri som är fast i den gamla tekniken riskerar att halka efter. Ny teknik skapar framtidens jobb.
Vi investerar 100 miljoner kronor i minskad kol- och oljeanvändning i industrin.
6. En miljard till forskning - Konkurrenskraft Sverige.
Redan till sommaren kommer vi att bjuda in företag för att gemensamt utforma ett nytt investeringsprogram för forskning. Programmet ska ha en tydlig profil mot kommersialisering, främja erfarenhets- och kunskapsutbyte mellan näringsliv och akademi samt möta tjänstesektorns behov av relevant forskning.
Totalt vill vi investera ytterligare en miljard kronor i det nya forskningsprogrammet för näringslivet - Konkurrenskraft Sverige.
Situationen kräver handling. Annars blir 2008 ett förlorat år. Högkonjunkturen har blåst förbi och in kommer nu kyliga vindar från de internationella finansmarknaderna. Regeringen justerar i vårpropositionen upp arbetslösheten med 14 000 personer - men föreslår inga nya insatser. Nu krävs en politik som skapar jobb.
MONA SAHLIN
THOMAS ÖSTROS "
DN 080506:
”S-politik om kollektivavtal det största samarbetshotet”
"Lars Ohly sätter ökad press på Mona Sahlin i frågan om samarbete: Här står grundläggande värden på spel som utgör ett större hot mot en uppgörelse än själva EU-medlemskapet. Om inte socialdemokraterna är beredda att ta strid när grundläggande värden som kollektivavtalen står på spel blir det närmast omöjligt för vänsterpartiet att samarbeta med dem. Det är ett större hot mot ett vänstersamarbete än våra olika värderingar av själva EU-medlemskapet. Vi kräver att varje beslut i riksdagen om Lissabonfördraget ska villkoras med att kollektivavtalen måste garanteras. Liksom andra EU-länder har Sverige vetorätt vid fördragsändringar. Vårt förhandlingsläge är urstarkt, och det måste vi använda för att rädda kollektivavtalen. Det skriver vänsterpartiets ordförande Lars Ohly, förre EU-parlamentarikern Jonas Sjöstedt och riksdagsledamoten Josefin Brink."
"Genom domarna i Lavalfallet i Vaxholm och det tyska Ruffertfallet har EU:s domstol gått till frontalangrepp mot fackföreningsrörelsen och vår svenska arbetsmarknadsmodell. Enligt domstolens marknadsliberala logik så är företagens rätt att flytta arbetskraft och tjänster överordnad de arbetandes rättigheter. Konsekvensen av bägge domarna är att löntagare från andra EU-länder inte har rätt till samma lön som värdlandets kollektivavtal ger inhemska löntagare. Företag från andra EU-länder har därmed fått grönt ljus att konkurrera om anbud med lägre löner, och anställda som utför samma jobb i samma land ska ha helt olika lön.
När EU utvidgades var vänsterpartiet för att löntagare från de nya medlemsländerna skulle få arbeta i Sverige och vi motsatte oss socialdemokraternas förslag till övergångsregler på området. Men den absoluta förutsättningen för denna hållning var att de som arbetar här ska följa svenska avtal och regler på arbetsmarknaden. Med Laval?domen har denna förutsättning satts ur spel. Därmed har också vårt stöd till EU:s modell för rörligheten av arbetskraften inom unionen upphört.
I debatten inför och under medlemskapet i EU har den socialdemokratiska ledningen hävdat att vi har fullgoda garantier för att vår kollektivavtalsmodell ska respekteras. Utan dessa garantier hade det sannolikt blivit nej i folkomröstningen om medlemskap 1994. Det skulle vara enkelt att här räkna upp exempel på de felaktigt utdelade löften som genom åren har getts på området av olika EU-entusiaster. Men det hjälper oss föga. Frågan är i stället vad som skall göras nu.
Den borgerliga regeringen är helt inriktad på att vi ska acceptera domslutet och försöka undgå effekterna av domarna genom att anpassa oss och ändra vår nationella lagstiftning. Dessvärre har även socialdemokraterna och de fackliga centralorganisationerna lagt sig på samma linje. Det är en nederlagslinje. Risken med den är uppenbar. Antingen tvingas vi att på egen hand ge upp vår modell exempelvis genom att börja lagstifta om minimilöner eller att lagfästa avtal. Då upphävs parternas fria förhandlingsrätt bakvägen. Men inte ens om det sker är vi skyddade från EU:s domstol som är fri att återkomma med nya propåer som öppnar för social dumpning och som underkänner vårt nationella regelverk.
EU:s domstol dömer med fördraget som grund. Endast en ändring av fördraget eller ett juridiskt bindande undantag i fördragstexten kan ge oss ett fullgott skydd mot den aktivistiska och mycket politiska domstolen i Luxemburg. Vi har just nu ett unikt tillfälle att få just ett sådant undantag till stånd. EU:s nya Lissabonfördrag ligger på riksdagens bord för behandling. Sverige har liksom andra medlemsländer vetorätt vid fördragsändringar. Vårt förhandlingsläge är med andra ord urstarkt. Men detta starka förhandlingsläge finns bara kvar så länge inte riksdagen har ratificerat fördraget. Sedan lär det dröja många år innan fördraget ändras igen. Under den tiden kan striden om kollektivavtalen förloras.
LO och socialdemokratins ledning vill att Sverige ratificerar Lissabonfördraget utan att få garantier i fördraget som skyddar kollektivavtalsmodellen. Som argument för detta har de framfört att Lissabonfördraget är bättre på området eftersom EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, där strejkrätten nämns, görs till en del av fördragstexten. Men det är argument som inte håller. Lissabonfördraget är sämre än nuvarande fördrag bland annat för att det stärker EG-domstolens makt och åter slår fast den fria rörligheten som överordnad princip.
Vi menar också att införandet av stadgan i fördragstexten inte ändrar den grundläggande balansen mellan konflikträtt och fri rörlighet i EU-rätten. Detta bekräftas av EU-kommissionen och Margot Wallström. På en direkt fråga om vad rättighetsstadgans införande i fördraget betyder svarade hon så här: "När det gäller förhållandet mellan grundläggande rättigheter och de fyra grundläggande friheterna (fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital) har EG-domstolen utvecklat tydliga principer. Kommissionen anser att denna rättspraxis inte på något sätt kommer att påverkas genom att stadgan görs juridiskt bindande."
Vänsterpartiet kommer att rösta emot Lissabonfördraget i riksdagen och vi anser att frågan bör avgöras genom folkomröstning. Men även den som är för det nya fördraget kan kräva ett undantag för kollektivavtalsmodellen som villkor för att godkänna det. Socialdemokraterna har, till skillnad från vänsterpartiet, ett tillräckligt antal ledamöter i riksdagen för att på egen hand tvinga vår regering att begära och få ett juridiskt bindande undantag som skyddar kollektivavtalsmodellen i Lissabonfördraget. Vänsterpartiet har föreslagit att vi tillsammans med socialdemokraterna ska villkora varje beslut om Lissabonfördraget med att kollektivavtalen måste garanteras.
I grunden handlar konflikten om Lissabonfördraget och kollektivavtalen om vilken inställning man har till EU. Ska Sverige påverka unionens inriktning eller passivt ta emot diktaten från EU:s institutioner? Kollektivavtalsmodellen är en så viktig fråga att den kräver att vi tar strid för att förändra unionen. Ett krav på svenskt undantag skulle väcka uppmärksamhet i hela unionen och säkert få liknande krav att resas från arbetarrörelsen i fler länder. Det vore att verkligen påverka EU.
EU-frågan är en fråga där det spekuleras i att de politiska skillnaderna mellan socialdemokraterna och vänsterpartiet kan bli en svårighet i ett kommande regeringssamarbete. Förutsättningen för att lyckas samarbeta är att vi förmår kompromissa i de övergripande EU-frågorna. Vi menar att en sådan enighet kan nås om EU för den kommande mandatperioden. Det handlar om att våga vara kritisk till EU-beslut som påverkar nationella angelägenheter som apoteket, allmännyttan och kollektivavtalen. Sverige måste fortsätta stå fritt från EU:s valutaunion. Förslag om att väsentligt öka EU:s makt genom nya fördragsändringar ska avgöras genom folkomröstning. Vi tror att en sådan konstruktiv hållning kan få stöd av merparten av våra bägge partiers medlemmar och väljare.
Vi är övertygade om att de sakliga skillnaderna inom dagspolitiken inom EU inte är större än att de kan hanteras av en vänsterregering. Vi vill att Sverige ska vara pådrivare för ett mer modernt EU med en radikal miljöpolitik och en mer progressiv global roll. Precis som vi kan samarbeta i liknande frågor nationellt kan vi göra det på EU-nivå.
Men om socialdemokraterna inte är beredda att ta strid när grundläggande värden som kollektivavtalen står på spel blir det svårt. Det är ett betydligt större hot mot ett vänstersamarbete än våra olika värderingar av själva EU-medlemskapet.
LARS OHLY
JONAS SJÖSTEDT
JOSEFIN BRINK"
DN 080403:
"Högre ersättningsnivåer för välbetalda företagare"
"Socialdemokraterna presenterar nya förslag för entreprenörskap och företagande: Den egna faktiska inkomsten ska ligga till grund för ersättning vid sjukdom och föräldraskap. Otrygghetsgapet mellan anställning och företagande måste överbryggas. Efter konstruktiva samtal med organisationen Företagarna har vi kommit fram till att särskilda regler bör gälla för företagare så att de får del av de sociala välfärdssystemen. Bland annat ska företagarnas egna faktiska inkomster ligga till grund för ersättning vid sjukdom eller föräldraskap. Dessutom ska ersättningar från socialförsäkringarna kunna basera sig på inkomsterna från föregående anställningar under längre period än i dag. Arbetslösa företagare som vill återgå till sin verksamhet ska också kunna göra det genom att företaget tillåts vila två gånger, inte som i dag blott en gång. Det skriver ordförandena i socialdemokraternas jobbrådslag Sven-Erik Österberg och Luciano Astudillo samt tidigare utredaren av företagares inkomsttrygghet Lars-Olof Pettersson."
"Framtidens välstånd kommer att byggas i fler och mindre företag. Tjänstesektorn växer och där är de små företagen vanligare än i den tillverkande industrin. Samtidigt öppnar informationstekniken ständigt nya möjligheter. Fler kommer att välja att vara företagare i Sverige.
Det ställer nya krav på den trygghet som samhället erbjuder. Därför har socialdemokraternas Rådslag Jobb fört konstruktiva samtal med Företagarna för att utveckla vår politik för entreprenörskap och företagande.
Det är bra att fler människor tar möjligheten att försöka förverkliga sina drömmar genom företagande. Det är förknippat med möjligheter till vinst som anställda inte kan få, men också risker som anställda inte möter. En bra politik måste hitta den rätta balansen av möjligheter och risker för både anställda och företagare på svensk arbetsmarknad.
Vi har tagit intryck av våra samtal med Företagarna. Vi vill därför inrätta en trygghetsgaranti för företagare. Följande principer ska ligga till grund för denna: Villkoren för den som går från anställning till företagande ska förbättras. Det ska bli enklare för företagare att komma tillbaka från arbetslöshet. Och företagare ska ha likvärdiga villkor i socialförsäkringssystemen.
Underlätta övergången till företagande.
Vi vill att fler människor ska våga ta steget och förverkliga sina idéer som företagare. Vi tror att det berikar dem och deras omgivning.
Otrygghetsgapet mellan anställning och företagande måste överbryggas. Därför bör särskilda regler gälla för företagare då de startar upp. Ersättningarna från socialförsäkringarna ska kunna basera sig på inkomsten från en föregående anställning under en längre period än i dag.
Många kombinerar i dag anställning och företagande. En förklaring kan vara att den anställde inte helt vågar släppa den trygghet som en anställning innebär. Därmed kan man inte heller ägna tillräcklig energi åt företaget, som därför inte utvecklas på bästa sätt. Vi vill att fler ska kunna ägna sig helt åt sitt företagande. Därför bör de som kombinerar anställning och företagande under en övergångsperiod få del av ett riskkapitalstöd som ger dem möjlighet att utveckla ett heltidsföretag.
Förenklad återgång till företagande.
En företagare blir arbetslös när den egna verksamheten inte längre kan drivas aktivt. Företaget läggs då ned helt eller så vilar det en gång. Vilande ger företagaren en chans att återgå till sin verksamhet. Vi vill ge företagare ytterligare en möjlighet. Företaget ska kunna vila två gånger.
Företagare som har vilande verksamhet får i dag inte ägna sig åt denna alls. Det innebär att de som vill kunna fortsätta driva egen verksamhet tvingas byta bransch - medan andra arbetslösa kan få starta eget-bidrag inom branschen. Det vill vi ändra på. Företagare som varit arbetslösa en längre tid bör en gång kunna få del av ett starta åter-stöd - en andra chans för företagare. Då kan de ägna sig åt sin gamla verksamhet.
Likvärdiga villkor för företagare.
Som alla andra blir företagare sjuka, arbetslösa och får barn. Företagare har samma behov av inkomsttrygghet som anställda. Många företagare upplever emellertid att de inte har möjlighet att vara frånvarande från sin firma. Deras eget arbete är grunden för företagets fortlevnad. Därför måste inkomstförsäkringarna anpassas ytterligare efter företagares behov.
Vi vill vidare att företagarens faktiska inkomst ska få en större relevans för ersättningen vid sjukdom och föräldraskap. I dag begränsas företagares ersättning av ersättningen hos en anställd med liknande arbetsuppgifter. Detta system med jämförelseinkomster är oförutsägbart. Tryggheten ökar för den enskilde om den egna inkomsten i stället ligger till grund för utbetalningarna. Då lönar det sig dessutom bättre att gå upp i lön. Därför ska jämförelseinkomster inte längre begränsa företagares sjukpenning.
Socialförsäkringarna ska täcka inkomstbortfall. Men en företagare har kvar de fasta kostnaderna i rörelsen när han eller hon inte arbetar. Därför tecknar många företagare privata stillest åndsförsäkringar - som täcker mer än inkomstbortfallet. Samhället bör stödja företagare som tecknar sådana försäkringar.
Vi är överens med Företagarna om att Sverige utvecklas bättre i samverkan än i konflikt och vi har mycket att lära av varandra. Men vi är inte överens om hela politiken. Företagarna strävar efter att etablera fler särlösningar för företagares trygghet. Det är inte vår politik. Tvärtom. Välfärd bygger på att alla bidrar till den gemensamma tryggheten - och också att alla får del av den.
LUCIANO ASTUDILLO
SVEN-ERIK ÖSTERBERG
LARS-OLOF PETTERSSON"
DN 080414:
"S vill satsa på entreprenörer"
"Socialdemokraterna vill satsa mer på forskning, produktutveckling och bättre trygghet för småföretagarna - sammanlagt 124 punkter för entreprenörskap och nya jobb som Mona Sahlin och partiets jobbrådslag presenterade på måndagen."
"För första gången har socialdemokratin skaffat sig en helhetssyn på entreprenörskapet som en del i jobb-tillväxten, berömmer partiledare Sahlin, som nu säger sig på allvar hoppas att socialdemokraternas ska bli entreprenörernas parti.
Hur ska en mer kreativ ekonomi föda fler nya jobb var temat när rådslagets ledare Sven-Erik österberg och Luciano Astudillo tillsammans med Sahlin igår lade fram sin första delrapport Jobben och framtiden.
- Den borgerliga regeringen har bara en medicin, sänkta skatter och lite regelförenklingar, anser Astudillo.
- Nu när konjunkturen mattas av behövs ett bredare program för entreprenörskap och företagande. Det har vi.
Anslaget är förvisso brett: barnen ska drillas i småföretagaranda redan från grundskolan. Forskning och utveckling i näringslivet ska stimuleras skattevägen. Utbyte mellan den akademiska forskarvärlden och näringslivet ska premieras, och skatten för utländska experter ska förenklas.
Statliga pengar ska avsättas i riskkapitalfonder för miljöteknik. Staten ska stödja utvecklingen av nya miljöfordon och bränslen, och inrätta ett nationellt miljöteknikcentrum, som ska marknadsföra svensk teknik.
Strategiska forskningsprogram ska finnas för olika branscher. Staten ska tydligare satsa på omvandling av forskningsrön till säljbara produkter. Universitet och högskolor ska inrätta "inkubatorer" för nya företag. De mindre företagen ska få bättre tillgång till forskningsprogram och statliga medel.
Den bit som handlar om småföretagarnas trygghetssystem går bland annat ut på att företagare ska få större inkomsttrygghet, med samma möjlighet som anställda löntagare till ersättning vid sjukdom och arbetslöshet och till föräldraförsäkringen. Inte som i dag en slags schablonersättning för branschen, ofta lägre än försäkringarnas redan låga tak.
Det ska också bli enklare att gå från att vara löntagare till att bli företagare. Dessutom ska en småföretagare som gör konkurs få starta åter-stöd för att komma igång igen, inte bara en utan två gånger.
Kapitalförsörjningen för de mindre företagen ska förbättras, liksom det statliga exportstödet, och krånglet i företagens kommunikation med myndigheterna minskas. Småföretagarstipendier ska underlätta rekrytering av spetskompetens.
De här åtgärderna applåderas av branschorganisationen Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark Nilsson. Hon tycker att socialdemokraterna nu anammat det företagarfokus som allianspartierna utlovade i opposition, men som regeringen enligt Företagarna ännu inte levt upp till:
- Vad gäller trygghetsfrågorna för företagare är socialdemokraterna väldigt på hugget, mer än regeringen, den biten har de jobbat sig igenom på ett oerhört aktivt och bra sätt, säger Nordmark Nilsson till DN.
- Men de andra viktiga punkterna för oss, bolagsskatten, arbetsgivaravgifterna och arbetsrätten, vill de fortfarande inte resonera om.
Näringsminister Maud Olofsson är inte imponerad av socialdemokraternas förslag, som hon kallar "fluffigt":
- De missar ju två helt centrala frågor för företagen, skatterna och arbetsrätten.
Tove Nandorf
tove.nandorf@dn.se"
DN 080504:
"Fler invandrare räddar svenska välfärdsstaten"
"Ny undersökning till Globaliseringsrådet försvarar friare invandring: Att ta emot fler invandrare handlar inte minst om svensk egennytta. En friare invandring är inte ett hot. Det är ingen välgörenhetsgärning. Nej, det är en möjlighet. Framför allt kan en ökad invandring hjälpa till att finansiera välfärdsstaten genom att öka den ekonomiska tillväxten. Och utan fler framgångssökande invandrare kommer vi inte att kunna ta hand om våra gamla - vården av gamla är den bransch i Sverige där sysselsättningen växer snabbast. I slutändan handlar invandringen om svenskarnas egna behov och egennytta. Det skriver forskaren Philippe Legrain i en ny rapport till Globaliseringsrådet om välfärdsstater och invandrare i Europa."
"Svensk invandringspolitik är på många sätt bristfällig men traditionen av att ta emot flyktingar är berömvärd - landet tar till och med emot fler irakier än USA. Däremot är motvilligheten till arbetskraftsinvandring mindre begriplig, särskilt mot bakgrund av de kommande demografiska förändringarna. Medan irakier i USA snabbt börjar arbeta eller startar företag så är det många av dem i Sverige som aldrig får något arbete och i stället faller in i bidragsberoende. Det är ett oerhört slöseri med talang och möjligheter. Dessutom riskerar det att leda till en urholkning av acceptansen för invandring.
Men riskerar inte öppnare gränser att i stället attrahera ännu fler bidragssökare? Det är inte troligt - personer som genom att emigrera är villiga att ta steget rakt ut i det okända tenderar att vara mer företagsamma. Ofta är det ett ekonomiskt risktagande för emigranten och hårt arbete en förutsättning för att det ska löna sig.
Notera att Irland och Sverige 2004 öppnade upp för arbetskraftsinvandring från de nya EU-länderna efter Storbritannien. Samtidigt begränsade Storbritannien och Irland invandrarnas rätt till välfärdstjänster. Trots de generösa välfärdssystemen var det ynka en procent av polska emigranter som valde Sverige. Sådana tillfälliga immigranter, som dessutom ofta är unga och kommer utan sina familjer, är självklart ett stöd för de offentliga finanserna och alls ingen börda. Troligen återvänder de förr eller senare till sina hemländer samtidigt som de betalar skatt medan de arbetar i Sverige.
Det ska erkännas att invandrare som har bosatt sig permanent i Sverige hittills ofta har hamnat i arbetslöshet - sysselsättningsgapet mellan utlandsfödda och personer födda i Sverige är fortfarande betydande. Andra generationens invandrare klarar sig visserligen bättre än sina föräldrar men inte lika bra som svenskfödda personer.
Detta utgör ett stort problem, inte minst för de drabbade personerna. Men vilka är orsakerna? Det handlar knappast om att invandrare är lata eller icke anställningsbara. Förklaringar som diskriminering är mer troliga. Det är slående att invandrares döttrar som bemödar sig att ta en universitetsexamen har mycket svårare att få ett arbete än svenskföddas döttrar. Andra ojämlikheter i livschanser bidrar också säkerligen till dessa skillnader.
Framför allt missgynnas invandrare av arbetsmarknadsregleringar och andra regler som gynnar individer som redan är inne på arbetsmarknaden. Som Benny Carlson, Lunds universitet, har visat så lyckas somalier bland svenskamerikaner i Minnesota väldigt väl samtidigt som somalier i Sverige har en mycket låg sysselsättningsgrad. Med andra ord, det är snarare svenska regler och regleringar än somaliska kulturella särdrag som förklarar dessa skillnader.
Prioriteringarna borde vara självklara: stöd åtgärder för att motverka diskriminering och arbeta för jämlika livschanser; gör arbetsmarknadsreformer som bättre kombinerar trygghet med omställningsbarhet, anställningsbarhet och möjligheter; vidta välfärdsreformer som ger stöd utan att samtidigt försvaga incitamenten till arbete. Regeringens föreslagna reform når inte hela vägen fram men är ett stort steg i rätt riktning.
Framför allt kan friare invandring hjälpa till att finansiera välfärdsstaten genom att öka den ekonomiska tillväxten. Större arbetskraftsrörlighet - såväl mellan Göteborg och Stockholm som från Warszawa och Manilla - skulle möjliggöra en snabbare tillväxt utan inflationistiska flaskhalsar, en ökning av levnadsstandarden samt bidra till att hålla räntorna låga. Precis som Sveriges öppenhet för handel och utländskt kapital har bidragit till Sveriges välstånd så skulle även ett öppnande för utländsk arbetskraft göra det.
Nyanländas mångfald och dynamik kan även hjälpa till att stimulera till nya idéer och företag. Ungefär 70 av USA:s 300 Nobelpristagare sedan 1901 var invandrare och nära hälften av USA:s riskkapitalfinansierade nyföretag var delfinansierade av invandrare. Hur begåvade svenskar än må vara så har de inte alla lösningar. Mångfald är dessutom en talangmagnet. Driftiga personer lockas till städer som London eftersom de är spännande och kosmopolitiska.
Invandrares potentiella möjlighet att bidra i samhället är enorm - trots det är den till sin natur omöjlig att förutspå. När Sergej Brin kom till USA som sexårig flykting från Sovjetunionen kunde ingen ha gissat att han senare skulle bli en av personerna bakom Google. Europeiska regeringar har utan tvekan nekat många potentiella Brins tillträde till sina länder och avskräckt and-ra ambitiösa personer från att ens försöka komma.
Oavsett om Sveriges framtida välstånd till stor del bygger på högproduktiva verksamheter så kommer en stor andel av sysselsättningen fortfarande finnas i enklare, lågproduktiva branscher som inte kan konkurrensutsättas från utlandet. Vården av gamla kan inte ske på distans, taxichaufförer måste arbeta lokalt, kontor måste städas på plats. Den bransch där sysselsättningen växer snabbast är vården av gamla - och 2050 förväntas en av tio svenskar att vara äldre än 80 år. Vem ska ta hand om dig när du blir gammal?
Att kräva av välutbildade, unga svenskar att göra det skulle krossa deras drömmar och dessutom bli enormt kostsamt för ekonomin och de offentliga finanserna. Så varför inte tillåta, säg filippinare, att göra det? De skulle tjäna bättre än i Manilla och svenskar - gammal som ung - skulle vinna på det. Sociala rättigheter skulle försvaras: invandrare skulle ha full tillgång till fack och rättssystem.
Detta skulle inte på något sätt skapa en permanent underklass utan tvärtom en möjlighetsstege för mindre bemedlade utomeuropéer. Tillfälliga invandrare skulle återvända hem med mer pengar och de som stannar längre skulle tjäna bättre och bättre när de förkovrar sig, skaffar kontakter och erfarenhet. Dessutom skulle deras barn dra nytta av mer jämnt fördelade livschanser.
Invandring bryter loss människor från fattigdom. I slutet av 1800-talet valde en stor del av svenskarna att invandra till USA. Och pengarna som invandrare skickar hem - cirka 300 miljarder dollar per år officiellt, kanske lika mycket till inofficiellt - överskuggar de 100 miljarder dollar som västländernas regeringar ger i bistånd. Återvändande invandare tar också med sig kunskaper och nya idéer. Afrikas första internetkaféer startades till exempel av invandrare som återvänt från Europa.
En friare invandring är inte ett hot. Det är en möjlighet. Det är ingen välgörenhetsgärning. Det kan vara till fördel för alla parter. Det är en fråga om mänskliga rättigheter och om internationell solidaritet lika mycket som egoism. I slutändan handlar det om att skapa en öppnare, mer dynamisk och progressiv värld.
PHILIPPE LEGRAIN"
Fackföreningarna, företagarna och arbetsförmedlingen.
Klicka på följande länk till en redogörelse om fackföreningarna, företagarna och arbetsförmedlingen:
(http://wimnell.com/omr658f.pdf)
Fackförbunden 2004, antal medlemmar. (http://wimnell.com/omr658e.pdf)
Nutek
Nutek
Startsida Nuteks webbplats
Samtliga nyheter
Webbkarta
Om webbplatsen nutek.se
Kontakt
Kontakta oss
Om webbplatsen
Information in English
Stöd och bidrag för företag
Entreprenörskap och företagsutveckling
Regional tillväxt
EU:s strukturfonder
Internationellt
Faktabanken
Fakta om tillväxt och välfärd
Fakta om företagande
Fakta om regional utveckling
Nuteks årsbok
Nuteks årsbok 2008
Nuteks årsbok 2007
Nuteks årsbok 2006
Nuteks årsbok 2005
Om Faktabanken
Publikationer
Om Nutek
Nuteks årsbok 2008
Tjänstesektorn blir allt viktigare för svensk ekonomi. Här finns de snabbast växande branscherna och här startas merparten av de nya företagen. Nyföretagandet är rekordstort tack vara att allt fler kvinnor och invandrare startar nya företag, framför allt inom tjänstesektorn.
Mycket talar för att Sveriges framtid finns inom kunskapsintensiva tjänstebranscher. Dessa behöver dock stora differentierade arbetsmarknader med tillgång till många olika typer av kompetens, vilket blir problematiskt i ett glesbefolkat land som Sverige. Fortsatt god tillväxt kräver ett bättre transportsystem. Därför är det oroande att Sverige släpar efter andra länder när det gäller investeringar i infrastruktur.
Årets temakapitel handlar om transportsystemets betydelse för tillväxt och konkurrenskraft.
Ladda hem eller beställ Årsbok 2008 från Publikationer »
Senast uppdaterad: 2008-03-04
Nutek, Box 4044, 102 61 Stockholm . Tel: 08-681 91 00 . E-post: nutek@nutek.se
Från Nuteks årsbok 2008
Nya trender utmanar näringspolitiken
Svensk ekonomi har haft en hög tillväxt under
de senaste åren i jämförelse med övriga
OECD-länder. Under 2006 var tillväxten
fortsatt god och nyföretagandet låg för tredje året i
rad på toppnivå, trots att tillväxttakten mattats av
något. Däremot ökade sysselsättningen kraftigare
än på många år och omfattade nästan hela landet.
Tanken med Årsboken är att diskutera viktiga
tillväxtpolitiska frågor och presentera fakta inom
Nuteks kärnområden - fler nya företag, fler växande
företag och fler starka regioner. Årsbok 2008 innehåller
även ett temakapitel, som fördjupar diskussionen
om transportsystemets betydelse för tillväxt
och konkurrens. Nuteks analys visar att Sverige släpar
efter avseende såväl nyinvesteringar som underhållsinvesteringar
i infrastruktur. Samtidigt visar
forskningen på ett tydligt samband mellan infrastrukturinvesteringar
och tillväxt. Investeringar i
infrastruktur blir därför ett viktigt inslag i näringspolitiken.
Det är särskilt viktigt i Sverige som måste
basera sin ekonomiska utveckling och välfärd på ett
kunskapsintensivt näringsliv. Annars riskerar Sverige
att tappa ytterligare positioner i den globala konkurrensen.
En tydlig trend under senare år har varit att
tjänstebranscherna står för en allt större del av förädlingsvärdet
i svenska aktiebolag. Denna trend
förstärktes under 2006, då de fyra snabbast växande
branscherna återfanns inom tjänstesektorn. För
att få ett bättre underlag för att analysera näringslivets
utveckling, framför allt inom tjänstesektorn,
har vissa förändringar i branschindelning genomförts
inför Årsbok 2008. Andra förändringar i
denna årsbok är starkare fokus på långsiktiga
utvecklingstendenser och en ny tabellbilaga.
En stor del av det ökade nyföretagandet kan förklaras
med att fler kvinnor och personer med utländsk
bakgrund startar företag, ofta inom tjänstebranscher.
Trots det tycks offentlig rådgivning och finansiering
ofta inte motsvara behovet hos dessa grupper. Här
behövs ökad kompetens och förståelse för förutsättningar
för nyföretagande inom andra branscher
än traditionell industri. Tjänstesektorns ökade
betydelse får konsekvenser även på andra områden.
Det blir exempelvis viktigt att stimulera organisatoriska
innovationer och att öka kunskapen om
konkurrensutsättning och upphandling inom
tjänstesektorn.
En annan trend är att regionala aktörer fått ett
ökat ansvar för tillväxt och utveckling. Två exempel
är de regionala partnerskapen för prioritering av
projekt inom EU:s strukturfonder i Sverige och förslagen
från Ansvarskommittén om att inrätta så
kallade regionkommuner. Samtidigt innebär globaliseringen
att utvecklingsfrågorna blir allt mer
komplexa. En ökad betydelse av kunskapsintensiv
tjänsteproduktion och regional specialisering ställer
nya krav på kompetens, transporter och samverkan.
Samtidigt varierar de regionala förutsättningarna
och på många håll behövs ökad kunskap
för att kunna göra de prioriteringar som krävs.
Detta är några av de utmaningar för näringspolitiken
som berörs i Nuteks Årsbok 2008, den fjärde
i ordningen. Det är vår förhoppning att Årsboken
ska bidra till en diskussion om vad som krävs för att
Sverige även fortsättningsvis ska ha en god ekonomisk
tillväxt och hög sysselsättning.
Årsbok 2008 inleds med en sammanfattande
analys (kapitel 1), där huvudförfattare har varit
Maria Lindqvist. Kapitel 2, författat av Henrik
Levin och Maria Corell, innehåller en analys av
utvecklingen av svenskt nyföretagande och attityder
till entreprenörskap. I kapitel 3, som skrivits av
Sten Axelsson, beskrivs hur svenska aktiebolag
inom olika branscher har utvecklats. I kapitel 4
presenterar Bo Wictorin en analys av svenska regioners
utveckling. Kapitlet innehåller även en fördjupning
kring tillgång och efterfrågan på kompetens.
Författare av kapitel 5, temakapitlet om transportsystemets
betydelse, har varit Tore Englén. Redaktör
för årsboken har varit Jan T Persson. Vi tackar alla
som bidragit med synpunkter!
Kai Hammerich Styrelseordförande. Sune Halvarsson
Tf generaldirektör
Sammanfattning
i årsbok 2008 diskuteras viktiga tillväxtpolitiska
frågor och presenteras fakta om utvecklingen inom
Nuteks kärnområden – fl er nya företag, fl er växande
företag och fl er starka regioner. Årsboken innehåller
även en sammanfattande analys av dessa tre
områden, Nuteks förslag, samt ett temakapitel
som fördjupar diskussionen inom ett utvalt område.
Årets temakapitel fokuserar på transportsystemets
betydelse för tillväxt och konkurrenskraft.
Nuteks förhoppning är att Årsboken skall ligga
till grund för en diskussion om vad som krävs för en
fortsatt ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning
i Sverige.
Kapitel 1:
Stora utmaningar när tjänstesektorn växer
I första kapitlet analyserar vi aktuella trender som
berör tillväxt och utveckling i svenska företag och
regioner. Kapitlet inleds med en kort sammanfattning
av den generella utvecklingen under 2006, som
präglas av en fortsatt god ekonomisk tillväxt, en
ökad sysselsättning och ett högt nyföretagande.
Samtidigt finns det stora regionala skillnader i
utfallet. Analysen bygger huvudsakligen på aktuella
rapporter från Nutek och resultat som presenteras
i övriga kapitlen.
Därefter följer en kortfattad analys av näringslivets
strukturomvandling. Eftersom alla de fyra
snabbast växande branscherna under 2006 är
tjänstebranscher stärks trenden att tjänstesektorn
får en allt större betydelse. Dessutom startas närmare
fyra av fem nya företag inom tjänstesektorn. Kvinnor
och personer med utländsk bakgrund har stått
för en stor andel av nyföretagandet under senare
år. Ett av skälen tycks vara att dessa grupper ofta
startat företag inom tjänstebranscher som utvecklats
väl under senare år. Trots det har många haft
problem med finansiering av sin verksamhet, eftersom
finansieringssystemet fortfarande i hög grad är
anpassat till behoven inom traditionell industri.
Samtidigt finns det tydliga skillnader inom tjänstesektorn.
Kunskapsintensiva tjänster med inriktning
på företag har utvecklats bättre än personalintensiva
tjänster till privatpersoner. Detta visar på vikten av
att öka förståelsen för de olika förutsättningar som
råder inom tjänstesektorn.
I kapitlet konstateras även att intresset för entreprenörskap
har ökat, både i Sverige och i övriga
Europa. Däremot fokuserar svenska insatser för att
stimulera entreprenörskap idag huvudsakligen på
att skapa positiva attityder och goda förutsättningar
för nyföretagande. Detta är viktigt, men det räcker
inte. Det behövs dessutom insatser för att stimulera
innovation och förnyelse i befintliga företag. Ett
exempel på insatser gäller behovet av ökad kunskap
om organisatoriska innovationer. Vård och omsorg
är ett exempel på en bransch där denna typ av innovationer
skulle kunna få stora effekter. Samtidigt
kräver detta en rad insatser från offentliga aktörer
som bland annat handlar om ökad kunskap om
konkurrensutsättning, ett utvecklat ledarskap och
ett tydligt ansvar för systemeffektivitet.
Trots en ökad globalisering så är det mycket som
talar för att den geografiska dimensionen fortfarande
är betydelsefull. Vissa typer av ekonomisk verksamhet
uppvisar en tydlig geografisk koncentration till
vissa regioner och länder. För västvärlden tycks det
i hög grad handla om en ökad betydelse av den kunskapsintensiva
tjänstesektorn och av regionala innovationssystem.
Regionförstoring blir en viktig fråga,
för att kunna erbjuda större marknader och ett
bredare arbetskraftsutbud, med bättre möjligheter
att matcha efterfrågan och utbud på olika typer av
kompetens. Detta innebär ökade behov av kompetensförsörjning,
transportmöjlig heter och samverkan
mellan olika typer av företag och andra aktörer –
regionalt, nationellt och internationellt.
Avslutningsvis konstateras att regionala aktörer
under senare år fått ett allt större ansvar för tillväxt
och utveckling. Samtidigt varierar de regionala
utvecklingsförutsättningarna kraftigt. På många
håll behövs ökad kunskap och metodstöd för att
analysera de egna förutsättningarna, för att kunna
göra prioriteringar och utveckla regionala strategier
som kan bidra till ökad tillväxt.
Nuteks förslag
* Bredda entreprenörskapsinsatserna
* Erbjud stödsystem som passar olika grupper
* Skapa nationella system för uppföljning och
lärande
* Utveckla marknaden för vård och omsorg
* Satsa på innovation inom tjänstesektorn
* Uppmuntra samverkan för ökad konkurrenskraft
* Skapa en fexibel ansvarsfördelning mellan stat
och region
* Tydliggör statens koordinerings- och
kunskapsroll
* Satsa mer på transportsystemet
Kapitel 2:
Fler nya företag
I det andra kapitlet fördjupas analysen av entreprenörskap och nyföretagande i Sverige. Analysen
omfattar både förändringar i närtid och utvecklingen
under den senaste tioårsperioden. År 2006 ökade
nyföretagandet i Sverige för tredje året i rad. Totalt
etablerades 44 386 nya företag under 2006, vilket
är det högsta antalet sedan mätningarna inleddes
1987.
Ser vi på utvecklingen de senaste tio åren kan vi
konstatera att nyföretagandet låg relativt stabilt,
med små variationer kring en nivå på cirka 36 000
nya företag årligen, mellan 1996 och 2003. Den
kraftiga ökning som ägt rum därefter har i det perspektivet
inneburit ett trendbrott. Mellan 2003 och
2004 ökade nyföretagandet med hela 15 procent.
Ökningstakten har sedan avtagit, men uppgifter
från Bolagsverket om företagsregistreringar under
2007 indikerar att utvecklingen vänder uppåt igen.
Den starka konjunkturen är en del av förklaringen
till att nyföretagandet ökat de senaste åren, men
inte hela. Efterfrågan på tjänster har ökat till följd
av högkonjunkturen, vilket har påverkat nyföretagandet
inom tjänstesektorn positivt. Antalet nya
företag har ökat kraftigt bland annat inom byggverksamhet
och företagstjänster. Den allra starkaste
utvecklingen fi nner vi dock inom »utbildning, hälsooch
sjukvård samt andra tjänster«. Denna utveckling
beror till stor del på faktorer som inte är konjunkturberoende,
till exempel att många kommuner och
landsting i ökad omfattning låter delar av vården
och omsorgen utföras av privata företag. Många
kvinnor är verksamma inom vård- och omsorgssektorn
och andelen kvinnor bland nyföretagare
har också ökat kraftigt mellan 1996 och 2006, från
27 till 35 procent. De tre senaste årens rekordhöga
nyföretagande går främst att hänföra till att nyföretagandet
ökat bland kvinnor och bland personer
med utländsk härkomst.
I Nuteks attitydundersökning Entreprenörskapsbarometern
2007 konstateras att inställningen till
företagande är positiv bland Sveriges unga. Tre av
fyra unga kan tänka sig att bli företagare och nästan
var tredje vill hellre vara företagare än anställd.
Det finns stora regionala skillnader i entreprenörskapsklimatet.
Det bästa entreprenörskapsklimatet
finns i Stockholms län. Här är befolkningen mest
positiv till egenföretagande och här startas också
flest nya företag i relation till befolkningen. Andra
län som utmärker sig med ett bra entreprenörskapsklimat
är Skåne, Uppsala och Jämtlands län. Bland
län med ett svagare entreprenörskapsklimat återfinns Värmlands och Norrbottens län.
Trots att nyföretagandet ökat och befolkningen
är positiv till företagande ligger Sverige under EUgenomsnittet
när det gäller entreprenörskapets
omfattning. Andelen företagare av de sysselsatta är
10 procent i Sverige, jämfört med 15 procent inom
EU som helhet. Avståndet till EU-genomsnittet är
större bland kvinnor än bland män. Både inom EU
och i Sverige har andelen företagare bland kvinnor
ökat på senare år, men skillnaden mellan kvinnor
och män minskar snabbare i Sverige än i övriga EU.
Det finns flera tänkbara förklaringar, både strukturella
och kulturella, till att entreprenörskapet i
Sverige är jämförelsevis lågt. En förklaring är att
Sverige har en relativt stor offentlig sektor, där
många kvinnor är verksamma. Detta kan bidra till
att avståndet till EU-genomsnittet är större bland
svenska kvinnor än bland svenska män. En annan
förklaring är att Sverige traditionellt sett varit sysselsättningsmässigt
beroende av stora industriföretag
och att dessa dominerat näringslivet på många
mindre orter. En konsekvens av detta kan vara att
vi fortfarande har en något svagare »småföretagarkultur«, där anställningen dominerar som norm för
ungas sysselsättning.
Kapitel 3:
Fler växande företag
Det tredje kapitlet handlar om växande företag och
innehåller en analys av näringslivets utveckling,
främst under perioden 1996-2006. En viktig fråga
gäller sysselsättning och tillväxt, där flera branscher
uppvisar ett positivt samband under perioden
1996-2006. Detta gäller för »andra företagstjänster«, »kunskapsintensiva företagstjänster«, »vård
och omsorg« samt »utbildning«, som både haft
ökad tillväxt och ökad sysselsättning. Det finns
också en grupp av branscher som har haft ökad tillväxt
men minskande sysselsättning. Utmärkande i
denna grupp är »industri« som kombinerar tillväxt
med stark minskande sysselsättning. Det finns
också branscher som har en större ökning av sysselsättningen
än genomsnittet för hela näringslivet,
men där tillväxten ligger under genomsnittet. Detta
gäller för »byggindustri« samt »personliga tjänster«.
Bilden av branschernas utveckling under perioden
är splittrad. De »kunskapsintensiva företagstjänsterna« står i en särklass med både ökad tillväxt
och ökad sysselsättning. De mer personalintensiva
tjänsterna uppvisar däremot en lägre tillväxt och
framför allt inte samma gynnsamma sysselsättningsutveckling.
En viktig slutsats är att de »kunskapsintensiva
företagstjänsterna« leder tillväxten
både i absoluta och relativa termer, och är en drivande
faktor bakom den ekonomiska tillväxten. Det finns
flera förklaringar till den starka utvecklingen inom
branschen. Tillväxten har gynnats av att tjänsternas
innehåll specialiserats, samtidigt som det skett
en utvidgning till allt fler områden. En bidragande
faktor har varit möjligheten till nya tillämpningar
av informationsteknologi. En annan har varit att
nya nischer uppkommit och utvecklats under de
senaste tio åren. Sammantaget har dessa utvecklingsdrag
skapat en grogrund för nya företag som
också kunnat växa.
Trenden förstärktes ytterligare under 2006, då
de fyra snabbast växande branscherna, var »kunskapsintensiva
företagstjänster«, »utbildning«,
»andra företagstjänster« och »finans och fastighet«.
Totalt ökade förädlingsvärdet i svenska aktiebolag
med 8,2 procent under 2006 och lönesumman steg
med 3,0 procent.
Kapitel 4:
Fler starka regioner
I det fjärde kapitlet beskrivs utvecklingen i Sveriges
regioner. Inledningsvis ges en sammanfattande bild
av den trendmässiga ekonomiska utvecklingen
1996-2006. Även utvecklingen på kortare sikt
(2005-2006) kommenteras. Resultaten visar att
den ekonomiska tillväxten var fortsatt stark under
2006 och även att sysselsättningen nu ökar i stora
delar av landet. Totalt ökade antalet sysselsatta i
hela landet med hela 2,5 procent under 2006, vilket
kan jämföras med en genomsnittlig ökning på 1,1
procent per år under perioden 1996-2006.
Under perioden 1996-2006 ökade tillväxten och
sysselsättningen mest i Storstadsregionerna, men
även vissa småländska småföretagsregioner tillhör
landets mest expansiva områden. Likaså har flera
gränsregioner haft en allt mer positiv trend. Svagast
har utvecklingen varit i Småregioner som domineras
av privat sysselsättning, medan utvecklingen i
Småregioner som domineras av offentlig sysselsättning
har varit anmärkningsvärt positiv.
Den ekonomiska tillväxten var störst i Storstadsregionerna
Stockholm och Göteborg under perioden
1996-2005, där såväl bruttoregionprodukt
(BRP) som lönesumman ökade med över 5 procent
per år. I Småregioner som domineras av privat sysselsättning
var tillväxttakten bara omkring hälften så
stor. I flera Småregioner som domineras av offentlig
sysselsättning ökade dock BRP mycket kraftigt.
Däremot var ökningen av lönesumman betydligt
mindre. En viktig förklaring till att antalet sysselsatta
ökar snabbare i Storstadsregionerna än i övriga
regioner är att antalet personer i arbetsför ålder
ökar mer i denna regiontyp. I Storstadsregionerna
ökade antalet invånare i åldern 20–64 år med tio
procent 1996-2006. I många Småregioner där emot
minskade istället antalet personer i arbetsför ålder
med omkring tio procent.
Utbildningsnivån ökade starkt under perioden
1996-2006 i alla delar av landet. Särskilt starkt
ökade utbildningsnivån hos kvinnor i områden
utanför Storstadsregionerna. Detta har bidragit till
att minska skillnaderna i utbildningsnivå mellan
olika delar av landet. De regionala skillnaderna är
dock stora när det gäller vilken typ av utbildning
invånarna har.
Stockholmsregionen har en av EU:s högsta BRP
per invånare och är den enda svenska region som
ligger över EU:s genomsnitt. I ett EU-perspektiv
är det framför allt övriga Mälardalen, exklusive
Stockholm, som intar en svag position, medan såväl
Övre Norrland som Mellersta Norrland tillhör de
periferiregioner som har högst BRP per invånare.
Kapitel 5:
Transportsystemets betydelse för tillväxt
och konkurrenskraft
Den internationella forskningen visar på ett robust
samband mellan investeringar i transportsystemet
och ekonomisk tillväxt. För Sveriges del är det
mycket som talar för att detta samband kommer att
bli ännu starkare i framtiden. När det internationella
konkurrenstrycket hårdnar måste Sverige i ökande
grad basera sin ekonomiska utveckling och välfärd
på ett kunskapsintensivt näringsliv. Förmågan till
kunskapsdriven tillväxt är i hög grad en funktion
av den lokala marknadens storlek. Det är mot den
bakgrunden man ska betrakta Sveriges geografiska
struktur. Den påtagliga glesheten och de internationellt
sett små storstadsregionerna riskerar att bli en
allt allvarligare konkurrensnackdel i takt med att
det internationella konkurrenstrycket ökar. Sverige
har därför ett särskilt stort behov av att vidga dagens
funktionella regioner.
I Sverige har vi haft ett stabilt mönster av låg
geografisk rörlighet via flyttningar. En regionförstoring
via en radikalt ökad befolkningsomflyttning
skulle kräva åtgärder som troligen både är politiskt
och ekonomiskt orealistiska. Det främsta alternativet
är därför en snabb geografi sk vidgning av de funktionella
regionerna genom ökad arbetspendling. För
att åstadkomma detta krävs omfattande investeringar
i transportsystemet.
Nuteks genomgång av internationell statistik
visar att Sverige är ett land som investerar relativt
lite i infrastruktur. Vid en jämförelse med 15 västeuropeiska
länder framgår att Sverige under snart
tre decennier legat under genomsnittet avseende
nyinvesteringarnas andel av BNP. Studerar man
investeringar i underhåll är Sveriges position ännu
något sämre.
De låga investeringsnivåerna är dock inte det enda
problemet. Ett lika akut problem är de långa planerings-
och genomförandetider som drabbat flera av
de mest angelägna infrastrukturprojekten. Några
viktiga orsaker till detta är de långtgående möjligheterna
för den enskilde att överklaga i sak, ett
mycket starkt kommunalt planmonopol och bristande
regional samordning av den fysiska planeringen.
För att överbrygga dessa problem och skapa
en effektivare planeringsprocess diskuteras i kapitlet
möjligheten att införa en svensk variant av de
danska anläggningslagarna. En sådan förändring
innebär att riksdagen ges möjlighet att för varje
större infrastrukturprojekt stifta en särskild lag
som reglerar överklagandetider och andra villkor
för planering och genomförande.
Ett annat problem är de modeller som används
för att beräkna den samhällsekonomiska nyttan av
investeringar i transportsystemet. Det råder en bred
samsyn bland experter om att dessa modeller underskattar
tillväxteffekten av förändringar i transportsystemet,
i synnerhet i stora och täta regioner. Dessa
brister riskerar dels att leda till att den totala investeringsvolymen
blir för liten, dels till att prioriteringen
mellan olika projekt försvåras. I kapitlet ger
vi ett antal förslag på hur den nuvarande kalkylmetodiken
skulle kunna förbättras.
Avslutningsvis poängteras vikten av att ta ett
samlat grepp kring finansieringsfrågan, principerna
för planering och genomförande samt den samhällsekonomiska
kalkylen. Vi konstaterar att dessa
komponenter i infrastrukturplaneringen i hög grad
är ömsesidigt beroende av varandra.
DN 080326:
"Tillfälliga jobb måste minska med en tredjedel"
"Mona Sahlin och Ylva Thörn i gemensam plattform inför valet 2010: Ett underbetyg att många som arbetar i välfärdssektorn lever i otrygghet. Socialdemokraterna och Kommunal har enats om att prioritera välfärden inför valet 2010. Vi sätter upp tydliga mål för detta. Exempelvis ska antalet tillfällighetsjobb inom välfärdssektorn minska med en dryg tredjedel. Sysselsättningsgraden måste samtidigt höjas från 80 till 85 procent och sjukfrånvaron ska inte tiilåtas vara högre än på den privata sidan. Alla ska också ha rätt till en trygg anställning med kollektivavtal. De anställdas meddelarfrihet måste säkras efter den borgerliga regeringens urgröpning av denna viktiga rättighet. En gemensam värdegrund bör utarbetas för varje kommunal arbetsplats. Det skriver socialdemokratiska oppositionsledaren Mona Sahlin och Kommunals ordförande Ylva Thörn."
"När människors behov är som störst är välfärden som viktigast. Det lilla barnet, den som blivit sjuk eller skröplig på ålderns höst behöver stöd. Varje förslag för att stärka välfärden måste därför inriktas på att brukarna och deras anhöriga är trygga och möts av respekt.
Kommunal och socialdemokraterna har enats om en plattform som bygger på den värdegrunden.
Att fler blir äldre är ett gott betyg åt vårt välfärdssamhälle. Äldre ställer andra och högre krav nu än tidigare. Vi vill därför skapa vård och omsorg som utgår från det unika hos varje individ. Det handlar om att få äta den mat man tycker om, promenera och träffa andra, att i görligaste mån fortsätta att leva det liv man levde tidigare.
Välfärdssektorn står inför stora utmaningar. Jobben i välfärden måste bli mer attraktiva så att fler väljer den yrkesbanan och vill jobba kvar. För att klara detta måste den gemensamma sektorn bli ett föredöme och erbjuda attraktiva arbetsvillkor.
Det är ett underbetyg att många som arbetar i välfärdssektorn har otrygga anställningar, färre heltider och oftare drabbas av sjukskrivning. Stor personalomsättning med många korta anställningar ökar rekryteringsbehoven. Om samma otrygghet skulle tillåtas att fortsätta, så innebär det enligt Kommunals beräkningar att 100 000 rekryteringar till välfärdssektorn måste göras årligen. Välfärdsarbetare i kommuner och landsting ska kunna gå till jobbet med glädje och stolthet. De ska veta att deras yrkeskunskaper och arbetsinsatser behövs och uppskattas. Det är respektlöst mot de anställda att betrakta jobb i omsorgen som genomgångsyrken. Det är också olönsamt. Kommuner och landsting har stora möjligheter att frigöra pengar och personal genom att modernisera arbetsorganisationen. Vi riktar kritik mot trögheten i att utveckla kreativitet, flexibilitet och eget inflytande.
Det behövs ett tydligt ledarskap för att medarbetarna ska kunna göra ett bra jobb. Välfärden kräver medvetna val av ansvariga politiker. Den regering som menar allvar med att prioritera välfärd kan inte prioritera stora skattesänkningar åt de redan rika.
I stället för den positiva utveckling som är nödvändig sprider sig turbulens i den svenska välfärden. Vi är djupt bekymrade över de nyliberala experiment som nu genomförs i stor skala. Exemplen är otaliga: På Södermalm i Stockholm ska 100 procent av all verksamhet som lagen medger drivas privat. Nacka kommun har lagt ned den sista kommunalt drivna hemtjänsten. Vårdval Stockholm innebär en massiv förskjutning av resurser från dem som har störst behov till dem som har högst inkomster. I Linköping vann ett företag kampen om sex servicehus genom att lägga ett nollbud och slå ut andra konkurrenter. Utförsäljningar och checksystem genomdrivs i vissa fall i strid med lagen och i andra fall trots att de innebär omfattande överföringar av gemensamma förmögenheter till ett fåtal.
Låt oss vara tydliga och slå fast: vi är vänner av människors möjlighet att välja och påverka sin välfärd. Men ansvaret för kvalitetssäkringen får inte lämpas över på brukarna. Det finns tyvärr alltför många exempel där moderatledda kommuner och landsting byggt upp dåligt utformade kundvalsmodeller vars huvudsyfte verkar vara att välfungerande kommunala enheter ska brytas ned och så mycket verksamhet som möjligt överföras i privat regi. Det finns också moderat utformade kundvalsmodeller, till exempel Vårdval Stockholm, som struntar i att vård ska ges efter behov. Det kan vi inte acceptera. Vi tycker att det är en viktig princip att skattemedel bara ska gå till verksamheter med hög kvalitet och där det finns demokratisk styrning av resurser.
Den plattform som Kommunal och socialdemokraterna enats om bygger på att välfärden är en solidaritetstanke med inflytande i flera nivåer. Brukarinflytande; anställdas inflytande - samverkansavtal samt demokratiskt inflytande för hela samhället. Vi måste använda våra gemensamma resurser bättre.
Vi sätter därför upp tydliga mål. Sjukfrånvaron ska inte vara högre än på den övriga arbetsmarknaden; Välfärdssektorn ska ha samma sysselsättningsgrad som den övriga arbetsmarknaden - vilket betyder att den behöver öka från 80 till 85 procent; Antalet tillfälliga anställningar ska reduceras till 10 procent - i dag är det 16 procent som inte har fasta anställningar inom kommuner och landsting; Alla ska ha rätt till en trygg anställning med ett kollektivavtal; De anställdas meddelarfrihet måste säkras. Kvaliteten på omvårdnaden ska höjas - vilket kräver en bättre arbetsorganisation så att resurserna används effektivt. Då kan ökad arbetsglädje gå hand i hand med bättre vårdkvalitet.
Riktigt inflytande ska inte behöva innebära att de anställda ska behöva köpa sin arbetsplats! Vi ställer inte upp på att privatiseringar är enda vägen till inflytande för personalen.
Rätt till heltid, rätt till stabila anställningsförhållanden. Regelverket har luckrats upp så att fler får tillfälliga anställningar. Väldigt många kvinnor inom Kommunal vet dessvärre vad det handlar om att sakna fast förankring på en arbetsplats - en tredjedel av Kommunals medlemmar har tillfälliga jobb.
Det livslånga lärandet ska garanteras genom goda möjligheter till utbildning, fortbildning och kompetensutveckling.
De många tillfälliga anställningarna och deltiderna skapar höga administrativa kostnader. Anställda måste ges möjligheter att påverka ekonomin och hur arbetet organiseras. På så vis kan skattebetalarnas pengar användas effektivare.
För varje kommunal arbetsplats bör politiker, ledare och medarbetare ta fram en gemensam värdegrund. Varje verksamhet ska ha tydliga mål som är möjliga att utvärdera och följa upp.
En tydligare arbetsgivarroll behövs. Roller och ansvarsfördelning mellan politiker och chefer måste vara tydliga.
Kollektivavtal ska garanteras vid upphandling liksom öppna och goda arbetsförhållanden. Den borgerliga regeringens politik hotar kollektivavtalen. Nu måste vi ta nya tag med nya förutsättningar för att försvara schysta och rättvisa arbetsvillkor.
Öppenhet och demokrati med obestridlig meddelarfrihet. Privatiseringarna har satt meddelandefriheten ur spel och anställda har inte kunnat slå larm när något inte stått rätt till.
Kvinnor och män ska ha jämlika förutsättningar i arbetslivet - oavsett vilken arbetsmarknad de finns på. Det krävs en uppvärdering av kvinnors självklara rätt till trygga heltidsjobb. Det är kvinnors arbetsvillkor, arbetstider och löner - och därmed kvinnors frihet - det handlar om. Men också om att prioritera välfärden i en tid när behoven ökar.
För att kommuner och landsting ska bli attraktivare arbetsplatser krävs långsiktighet. Det kommer att krävas resurser och det krävs helt andra prioriteringar än de som de borgerliga politikerna vill göra. Välfärd måste gå före skattesänkningar för rika. Det handlar om investeringar. Vi tjänar alla på ett bra ledarskap och en effektiv organisation i välfärden, och på att rättvisan och jämställdheten på arbetsmarknaden ökar.
Vi tror gemensamt på en välfärd där medarbetarna kan utvecklas med arbetsglädje, hälsa och effektivitet. Om socialdemokraterna vinner valet 2010 kommer välfärden - och välfärdens medarbetare - vara en prioriterad fråga.
Mona Sahlin
Ylva Thörn"
DN 080316 sid 6:
"Jag lovar ny satsning på återväxt i krisorter"
Mona Sahlin ett år efter tillträdet som partiledare: Vi kommer att tillföra resurser för att skapa nya företag och nya jobb på orter som drabbats av strukturomvandlingen. Inför vårt jobbtoppmöte i maj kan jag i dag berätta om en ny satsning. Det är ett återväxtprogram för att stödja befolkningen på orter som drabbats när de gamla jobben försvunnit i samband med strukturomvandlingen. Vi tillför medel för att underlätta för företag som vill satsa på nya idéer. Vi vill därmed hjälpa till att skapa nya jobb eller nya företag och på så sätt bidra till livskraft på orten. Det utlovar oppositionsledaren Mona Sahlin ett år efter tillträdet som s-ledare. Hon betonar att socialbidragskostnaderna redan ökar i 80 av landets kommuner. Det sista jag önskar är nya krissamtal med moderater som kört svensk ekonomi i botten, skriver Sahlin.
Under ett års tid har jag varit partiordförande för socialdemokraterna. Det har varit ett år av hård opposition och politisk omprövning i vårt parti.
Vi förlorade valet 2006. Regeringen Reinfeldt trädde till - med en kraftig sysselsättningsökning, en stark ekonomisk tillväxt och stora överskott. Då fanns en unik chans att bryta långtidsarbetslösheten, förbättra välfärden, investera i kunskap och konkurrenskraft. Men regeringen missbedömde både behoven och utvecklingen. Nu har utvecklingen vänt och chanserna försuttits. Nu tvingas regeringen revidera ner sina prognoser.
Nästa år beräknas sysselsättningen bara öka med 20 000 personer - en sjundedel av sysselsättningsökningen under vårt senaste år vid makten. Utanförskapet blir kvar. Redan ökar socialbidragskostnaderna i 80 av landets kommuner. Med införandet av vårdnadsbidraget försvinner ytterligare 3 miljarder kronor, motsvarande en tioprocentig neddragning av personalen.
Att tillväxten revideras ner från 3,2 till 2,2 procent för i år kostar den offentliga sektorn cirka 15 miljarder kronor i förlorade skatteintäkter. Nästa år är överskottet i statsfinanserna nästan helt utraderat - kvar är bara engångssummor efter rean på statliga företag. Hela 65 miljarder kronor har redan vräkts ut ur statskassan. Följden är stigande inflation och högre ränta.
Reallönerna har ökat med 2,5 procent i snitt de senaste åren. I år beräknas vi få de lägsta reallöneökningarna på 13 år - på 0,5 procent. Det betyder mindre pengar i plånboken för löntagarna. För den som lånat en miljon på sitt hus stiger dessutom boendekostnaden med 8 600 kronor per månad efter räntehöjningarna.
I dag uttrycker många jag träffar på mina resor i landet oro. Varslen har varit många på sistone. Samtidigt har hundratusentals lämnat a-kassan och står utan skydd. Långtidsarbetslösheten har bitit sig fast bland dem som har svårast att få jobb. En periods sjukdom kan välta hela tillvaron. Många akademiker fruktar för nästa jobbyte. Kvalitetsförbättringarna i skolan och äldreomsorgen dröjer. Pensionärernas villkor är fortfarande en blind fläck för regeringen.
Jag är uppriktigt orolig för effekterna av ytterligare två år med moderaterna vid rodret. Det sista jag önskar är nya krissamtal med moderater som kört svensk ekonomi och sysselsättning i botten. Jag vill så mycket hellre - efter valet 2010 - få sjösätta en förnyad socialdemokratisk politik för jobb, rättvisa och välfärd.
Sedan 1998 har vi socialdemokrater haft ett organiserat samarbete med vänsterpartiet och miljöpartiet i riksdagen. Under det gångna året har vårt samarbete på allvar fördjupats och manifesterats i flera gemensamma initiativ.
Under mitt första år som partiordförande har vi socialdemokrater lagt fram 150 parti- och kommittémotioner och över 800 reservationer och särskilda yttranden i riksdagen. Rådslagsarbetet inom socialdemokratin har också nått tusentals engagerade människor och vi har samlat en stor mängd nya förslag och idéer. Vi ser helt andra möjligheter att investera för framtiden.
Vi vill investera i en starkare arbetslinje. Rätt och plikt - inte antingen eller. Med rätten till en a-kassa som försäkrar mot inkomstbortfall följer plikten att göra allt vad man kan för att få ett nytt jobb. Så får vi en omställning på arbetsmarknaden som är både snabb och trygg. Vi accepterar inte kontraproduktiv politik som införande av vårdnadsbidrag. Vi tar upp kampen mot diskrimineringen. Vi föreslår nya former av introjobb i fler branscher, med kvalificerad handledning, lärlings- och traineeplatser så att unga snabbare kommer in på arbetsmarknaden.
Vi vill investera i en starkare kunskapsnation. När så många branscher rapporterar arbetskraftsbrist är det vansinne att inte investera i kvalificerad bristyrkesutbildning. Vi föreslår 20 000 nya platser. Kompetenskraven blir bara högre. Därför vill vi fortsatt bygga ut högskolan och satsa på komvux och kompetensutveckling i stället för att skära ner. Vi har lagt fram 93 förslag för en bättre skola som ger eleverna mer kunskaper. Där ingår möjligheter att lära sig läsa, skriva och börja med främmande språk redan i förskolan för de barn som vill. Vi satsar på lärarledd läxläsning, och på mindre klasser med fler lärare i skolor där kvaliteten behöver höjas.
Vi vill investera i ett starkare näringsliv och fler entreprenörer. Sverige konkurrerar på en global marknad. Näringsliv, fackliga organisationer och stat måste samarbeta för ökad konkurrenskraft. Vi fortsätter utveckla branschprogram för viktiga tillväxtnäringar. Vi vill investera 2 miljarder mer än regeringen på forskning och utveckling 2008-2011. Vi investerar i en ny syn på entreprenörskap genom att föra in mer kunskaper om företagande i gymnasiet och högskolan. Vi föreslår ett nytt innovationslån och satsar på exportfrämjande inom tjänstesektorn.
Vi vill investera i klimatomställningen. Sverige ska ligga steget före - det gynnar teknikutveckling, export och nya jobb samtidigt som vi tar vårt ansvar. Vi föreslår ett nytt program för klimatinvesteringar med fokus på tranportsektorn. Vi vill ha ett handslag med svensk fordonsindustri. Vi föreslår ett miljardprogram för miljonprogrammen och investerar i ett nytt forsknings- och investeringsprogram för att skynda på energiomställningen. Vi vill stödja konsumenterna med en enhetlig klimatmärkning. Miljöbalken ska ta större klimathänsyn.
Vi vill investera i välfärd och rättvisa - det tjänar Sverige på. Vård och omsorg ska vara tillgänglig och hålla hög kvalitet i hela landet. Behov ska styra, inte plånbok eller bostadsort. Vi är beredda att investera för att höja kvaliteten - det betyder bättre arbets- och karriärvillkor och större möjligheter till utbildning och kompetensutveckling för personalen. Vi har nyligen presenterat drygt 40 förslag för en bättre äldreomsorg. Vi föreslår sänkt skatt för pensionärer med 2 000 kronor om året. Vi föreslår förbättringar i föräldraförsäkringen. Vi socialdemokrater satsar 25 miljarder kronor mer än regeringen på välfärden och pensionärernas villkor.
En hel del tid under mitt första partiordförandeår har jag ägnat åt utrikespolitiken. I London startade jag och Gordon Brown en gemensam arbetsgrupp om utbildning. I Mellanöstern besökte jag de palestinska flyktinglägren och samtalade med israeliska regeringsföreträdare om fredsprocessen och behov och möjligheter att samtala med Hamas. I New Delhi i Indien diskuterade jag ökat stöd till FN:s klimatpanel med dess ledare dr R.K. Pachauri. Inom det europeiska socialdemokratiska partiet ESP leder jag arbetet med att ta fram ett klimatprogram inför Europaparlamentsvalet 2009. Inom några dagar reser jag till Antarktis med en delegation från den chilenska regeringen.
I höstas samlade vi oss kring en ny socialdemokratisk politik för skolan. I maj samlas socialdemokratin till ett jobbtoppmöte där vi tar oss an en ny politik för entreprenörskap och företagande. Bland annat ska vi pröva en ny satsning, Återväxt. När gamla jobb försvinner måste nya komma till. På orter som genomgår strukturomvandling, där omställningen är snabb, är det särskilt viktigt att företag inte vilar på idéer som skulle kunna utvecklas och bli kommersiella. Det nya programmet ska underlätta för sådana företag att ta vara på idéerna, skapa nya jobb eller nya företag och bidra till livskraft på orten. Så går vi vidare och vässar politiken för full sysselsättning och ett starkare Sverige steg för steg.
Det är lätt att sänka skatter - men svårt att regera ett land. Vi underkänner den borgerliga politiken. Den fungerar inte. Den är en förlustaffär för Sverige. Orättvisor löser inte Sveriges problem. Det är i dag väldigt uppenbart för många människor i vårt land.
Mona Sahlin
DN 080310:
"Chefer hämmar utveckling av företagens nya produkter"
Ny undersökning från fackförbundet Unionen: bara en av fem tjänstemän säger att chefer uppmuntrar dem till nytänkande i utvecklingsarbetet. I många företag har jakt på kostnader och effektivitetskrav gått ut över kreativiteten i arbetet med att utveckla nya produkter och tjänster. Undersökningen, som presenteras i dag, visar att i vart tredje företag är utveckling och innovation inte en del av företagskulturen. Och på 20 procent av arbetsplatserna vågar man inte pröva nya lösningar om man inte är säker på resultatet. Om det fortsätter så här kan svensk ekonomi drabbas hårt framöver,skriver Mari-Ann Krantz, förbundsordförande för fackförbundet Unionen.
Dynamit, kullager, möbler i platta kartonger, datormus. I Sverige finns en lång och stolt historia av innovativa idéer i näringslivet som blivit kommersiella framgångar. Denna entreprenörsanda har gjort att många svenska företag är världsledande inom sina affärsområden och ger ett viktigt bidrag till både tillväxt, sysselsättning och utvecklande arbeten i landet. Att regelbundet utveckla nya innovativa produkter och tjänster är en förutsättning för att svenska företag ska kunna hävda sig i den internationella konkurrensen. Det är också en förutsättning för hela Sveriges ekonomi som är beroende av att våra företag lyckas exportera sina produkter och tjänster.
Grundläggande för nya framgångsrika innovationer i Sverige är bland annat att den mänskliga kreativiteten uppmuntras och får fortsatt stort utrymme på våra arbetsplatser.
Men i en undersökning som fackförbundet Unionen presenterar i dag och som har genomförts bland 1.300 tjänstemän i det privata arbetslivet ges en bekymmersam bild av verkligheten ute på företagen. I många företag har kraven på kostnadseffektivitet lett till att utvecklingsarbete organiseras så att det blir alltför lite utrymme för kreativa aktiviteter, experimenterande och utveckling av ny kunskap. Om utvecklingen tillåts fortsätta kan konsekvenserna bli att anställda, företag, branscher och svensk ekonomi drabbas hårt framöver.
Undersökningen visar att på 20 procent av arbetsplatserna vågar man inte prova nya lösningar om man inte säkert vet resultatet på förhand, vilket självfallet inte är möjligt när något nytt ska utvecklas. Var tionde anställd vågar inte prova nya idéer på grund av att arbetsgivaren inte accepterar misslyckanden. I vart tredje företag är utveckling och innovation inte en del av företagskulturen. En större andel kvinnor än män upplever att de har ett sämre kreativt klimat på sina arbetsplatser. 15 procent svarar att det inte finns den kunskap om omvärlden som behövs för att utveckla nya idéer. Undersökningen visar också att ju större företaget är, desto sämre är det kreativa klimatet.
Oroväckande siffror, men det finns också glädjande ljusglimtar i undersökningen. Trots att många upplever hinder på vägen är en kraftig majoritet av medarbetarna beredda att bidra till sitt företags utveckling genom nya idéer och lösningar på problem. Hur ska all denna kunskap och vilja till att bidra kunna frodas och tas tillvara på rätt sätt? Med fokus på medarbetarna och deras arbetsplats vill Unionen belysa ett antal områden som måste förbättras för att behålla och öka innovationsförmågan i Sverige.
Närmare nio av tio anställda i undersökningen vill bidra till organisationens utveckling och en nästan lika stor andel anser att det är en viktig personlig stimulans att komma på nya idéer och lösningar på olika problem. Det finns alltså en stor outnyttjad kompetens och vilja hos de anställda som måste tas till vara.
Däremot är närmare hälften av tjänstemännen i undersökningen missnöjda med förslagsverksamheten på arbetsplatsen och drygt en fjärdedel anser att de goda idéer som arbetats fram inte tas om hand. Resultatet tyder på att många organisationer måste se över sin förslagsverksamhet och bli bättre på att samla upp och lyssna på vad de anställda har att bidra med.
All innovation har sin utgångspunkt i mänsklig kreativitet. Därför är förmågan att skapa ett klimat som stimulerar kreativitet, nytänkande och entreprenörskap avgörande. Klimatet på en arbetsplats formas genom samspelet mellan kollegerna men också av arbetsuppgifterna, rutinerna och metoderna.
Men det är organisationen som skapar förutsättningarna och sätter gränserna. Vill ett företag skapa bästa förutsättningar för ett kreativt klimat ska arbetsplatsen karaktäriseras bl a av frihet och stöd för nya idéer, utrymme för debatt och mångfald i åsikter, risktagande, tillit i arbetsgruppen och låga nivåer av konflikter. En dynamik och lekfullhet bör prägla organisationen.
Det måste finnas ett ledarskap som i större utsträckning uppmuntrar och stödjer innovation. Undersökningen visar att endast 1 av 5 blir uppmuntrade av sina chefer att pröva nya lösningar i sitt arbete. Studien visar också att de som får uppmuntran från sin chef i större utsträckning vågar testa något nytt, finns i verksamheter där det finns en väl fungerande förslagsverksamhet, tar kontakter utanför den egna enheten och har stor frihet i sitt arbete och trivs bättre på sin arbetsplats.
Fler kvinnor än män upplever att de arbetar i ett sämre kreativt klimat. Om kvinnor uppfattar att de har sämre möjligheter än män på sina företag att bidra till utvecklingen är det verkligen illa. Ett kreativt lagt sinne är inte kopplat till könstillhörighet och här måste det till krafttag för att uppmuntra fler kvinnor att diskutera och våga pröva nya idéer.
Anställda med eftergymnasial utbildning i undersökningen anser i högre grad än de med kortare utbildning att det är en viktig stimulans att utveckla nya idéer. Ju mer kompetens desto större idéspruta. Här kan både företagen och facken spela en stor roll genom att stimulera och stödja medarbetare som vill utvecklas i sin yrkesroll genom t ex studier, nya arbetsuppgifter eller liknande.
Sverige har goda förutsättningar att även framöver ha ett näringsliv med stark innovationskraft. Vi har framgångsrika exportföretag, väl fungerande relationer mellan arbetsmarknadens parter, stabilt politiskt klimat, väl fungerande offentlig sektor och god utbildningsnivå bland invånarna. Men utvecklingsarbete går inte alltid att räkna hem i de vanliga företagsekonomiska kalkylerna och riskerar därför att alltid ses som enbart en kostnad och aldrig genomföras. Den vildsinta jakten på besparingar för att tillfredsställa bland annat aktieägare och företagsledningar hotar att dra undan mattan för det kreativa klimat som behövs för att företagen ska kunna utveckla nya produkter och tjänster. Nya produkter och tjänster behövs om vi ska få fler, bättre och växande företag i Sverige. Det behövs om vi ska få fler personer på svensk arbetsmarknad i sysselsättning. Det behövs om svensk ekonomi framöver ska utvecklas i positiv riktning.
MARI-ANN KRANTZ
DN 080103:
"Allvarliga brister i Ams verksamhet"
Utredare av arbetsmarknadsutbildningen kräver hårdare kontroll av Ams: Regeringen måste ha bättre insyn i verksamheten. Ams hantering av arbetsmarknadsutbildningen har så allvarliga brister att det krävs omfattande förändringar. På grund av de många konstaterade bristerna bör en rad nya kontrollrutiner inrättas för att regeringen ska få en bättre insyn i verksamheten. Även om själva arbetsmarknadsutbildningen visat sig relativt effektiv så kan skarp kritik riktas mot en del av utbildningen. Aktivitet, vars syfte inte direkt varit att leda till jobb, passar inte som arbetsmarknadsutbild-
ning. Allmän utbildning bör i stället finansieras med studiemedel och studiestöd och föras över till komvux, svenskundervisningen för invandrare flyttas samtidigt till kommunerna. Enligt utredningen bör arbetslösa vidare kunna få arbetsmarknadsutbildning tidigare. Man ska inte behöva gå arbetslös 300 eller 450 dagar för att komma i fråga. Det är också viktigt med mer praktik. Det skriver regeringens utredare nationalekonomen Åsa Sohlman.
Tidvis har kritiken mot arbetsmarknadsutbildningen varit hård, men kritiken är orättvis. Detta framgår av slutbetänkandet från utredningen om flexiblare arbetsmarknadsutbildning. Även de som varit arbetslösa länge förbättrar på ett avgörande sätt chansen att få jobb efter utbildningen.
Utredningen konstaterar sammanfattningsvis att dagens arbetsmarknadsutbildning i mångt och mycket fungerar väl.
Det skulle därför vara fel att lägga ner den för att i stället enbart lita till åtgärder som till exempel sänkta arbetsgivaravgifter för arbetsgivare som anställer arbetslösa. Också OECD har pekat på negativa effekter av alltför ensidiga satsningar på detta slag av efterfrågestimulerande åtgärder i sysselsättningspolitiken (OECD, Employment Outlook, 2007). Detta slag av åtgärder kan nämligen förstärka redan observerade tendenser till minskad produktivitetstillväxt genom att skapa stora sektorer med lågproduktiva jobb.
Till skillnad mot arbetsmarknadsutbildning har det senare slaget av åtgärder också betydande undanträngningseffekter. I klarttext innebär detta minskad reguljär arbetskraftsefterfrågan, det vill säga politikens sysselsättningseffekt blir inte så stor räknat som netto.
Utbildningen har visat sig vara en effektiv och väl fungerande väg ut ur arbetslösheten för många olika grupper av arbetslösa. Att delta i just arbetsmarknadsutbildning ökar med belagd statistisk signifikans möjligheterna att få jobb med mellan 15 och 20 procentenheter. Detta lika väl för dem som varit arbetslösa länge som för dem som varit det endast en kort tid. Även de unga och de äldre får i stor utsträckning jobb efter utbildningen.
Men den är också framgångsrik i att få kvinnor och utrikes födda ut på arbetsmarknaden. Framför allt blir de positiva effekterna bättre för kvinnorna än för männen sett på lite längre sikt. Likaså är effekterna stora för lågutbildade, större än för högutbildade. Möjligheterna att få jobb ökar med 20 procentenheter för gruppen med utbildning på grundskolenivå. För dem som redan har något slag av akademisk utbildning är utdelningen inte lika lyckosam. Chansen att få jobb ökar för den gruppen med 10 procentenheter.
Detta är kort sammanfattat de entydiga resultaten från en ny studie IFAU utfört på uppdrag av utredningen.
En utvärdering från 2005 har visat att för den grupp, som enligt Ams registrerats för arbetshandikapp, är sysselsättningseffekten av arbetsmarknadsutbildningen också positiv. Möjligheterna ökar här med 12 procentenheter.
Även om arbetsmarknadsutbildningen visat sig fungera bra, så finns flera möjligheter att med relativt små förändringar göra den än bättre. Några exempel på detta.
Utbildningen får i dag enligt regelverket omfatta högst sex månader. Enligt Ams egna uppföljningar är den genomsnittliga utbildningstiden också just sex månader. Utredningen fastslår att sexmånadersgränsen ska gälla även i framtiden. I själva verket innebär detta förslag dock en rejäl förändring. Enligt gällande regler kan utbildningen förlängas "till dess målet med utbildningen uppnåtts" - detta dock undantagsvis. Undantagen tycks ha varit betydande. För mer än 40 procent av dem som utbildats överskreds sexmånadersgränsen. Utredningen gör bedömningen att det inte längre handlar om undantag. Mellan januari och oktober 2007 hade inte mindre än 1.100 personer avslutat utbildningar som varat i mer än ett år.
Genom bland annat validering och rationellare uppläggning av undervisningen kan det bli möjligt att inom en utbildning på högst sex månader att tillhandahålla ett delvis annat och mera kvalificerat innehåll i utbildningen. Det är också viktigt att praktikinslagen ges större utrymme.
Utredningen varnar för de risker som följer om arbetsmarknadsutbildningens volym skulle bli alltför liten. En arbetsmarknadsutbildning av god kvalitet kräver en relativt betydande administrativ apparat, särskilt som den även i framtiden bör vara landsomfattande. Därför bedöms den lägsta möjliga volymen, det vill säga golvet, ligga mellan uppskattningsvis 10.000 och 15.000 platser om året. Antalet platser för år 2006 uppgick till 11.000. För år 2007 beräknas att antalet deltagare slutligen hamnar under den önskvärda lägsta gränsen - på runt 7.000.
För att åstadkomma ökad effektivitet krävs också enligt utredningen att personer anvisas tidigt till utbildning. Utredningen anser att medel ska kunna ges så en arbetslös kan påbörja en utbildning redan innan hon eller han omfattas av jobb- och utvecklingsgarantin. Man ska således inte behöva gå arbetslös i 300 alternativt 450 dagar för att kunna komma i fråga för en arbetsmarknadsutbildning. Redan de som riskerar att bli långtidsarbetslösa, inte endast de som redan är det, ska kunna få utbildning.
Arbetsmarknadsutbildningen har visat sig fungera väl, men i utredningen riktas också skarp kritik mot vad som brukar kallas förberedande utbildning. Den utbildningen är för splittrad och rymmer många olika slags verksamheter. Det är av många skäl också tveksamt att inom arbetsmarknadspolitikens ram bedriva utbildning vars syfte inte varit att leda till jobb direkt.
Den förberedande utbildningen bör därför förändras i grunden. Vissa av verksamheterna föreslås bli överförda till andra huvudmän. Utbildning med inriktning mot allmänteori överförs bland annat till den kommunala vuxenutbildningen och finansieras med studiemedel och studiestöd. Dagens svenskundervisning för invandrare, SFI, ska kommunerna svara för fullt ut.
Kvar av den tidigare föreberedande utbildningen blir endast yrkesorientering, nivåtester, validering mot kompetens, starta eget-utbildningar och yrkessvenska. Yrkesbedömning blir det nya samlade begreppet för dessa. Den svarar mot drygt hälften, eller 56 procent, av vad som rymts inom förberedande utbildning.
Även om själva arbetsmarknadsutbildningen visat sig vara relativt effektiv så krävs ändå omfattande förändringar i fråga om Ams hantering av dessa frågor. Ett exempel på dessa allvarliga brister. Enligt uppgifter från Ams har 85 procent av de arbetssökande en handlingsplan. Utredningens egen undersökning har dock visat att knappt 30 procent av deltagarna i den förberedande utbildningen hade det när kursen startade. När den var avslutad saknade fortfarande 28 procent av deltagarna en handlingsplan.
På grund av de många konstaterade bristerna i Ams arbete föreslår utredningen en rad olika kontroll- och rapporteringsrutiner. Detta för att regeringen framgent skall få bättre insyn i verksamheten.
Åsa Sohlman
DN 080122:
"Jobbskatteavdraget gör att många arbetar mindre"
Konjukturrådets experter varnar: Alliansregeringens reformer får medel- och höginkomsttagare att minska sin arbetsinsats vilket påverkar den totala sysselsättningen negativt. Det finns inte bara ett utanförskap på arbetsmarknaden. Minst lika illa är att välutbildade i Sverige arbetar betydligt mindre än motsvarande grupper i andra europeiska välfärdsländer. Det är en direkt följd av alliansregeringens jobbskatteavdrag. Samtidigt blir effekten på sysselsättningen mindre än det antal personer som får jobb via stöden. Regeringen borde därför kompletera jobbskatteavdraget med lägre marginalskatter. Nu förlorar statskassan cirka 50 miljarder kronor på jobbskatteavdraget. Om man i stället hade sänkt den statliga marginalskatten hade bortfallet blivit blott hälften så stort. De pengarna hade man kunnat använda betydligt bättre, skriver en kvartett nationalekonomiska experter för Konjunkturrådet.
Med alliansregeringen prövas en ny väg i sysselsättningspolitiken med en stark betoning av skatte- och transfereringssystemens roll för den enskildes incitament att arbeta. Jobbskatteavdrag, lägre ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen samt anställningssubventioner är stommen i politiken. Samtidigt skär regeringen ner på arbetsmarknadsutbildning och praktikåtgärder.
I 2008 års rapport från SNS Konjunkturråd analyseras jobbpolitikens förväntade effekter på arbetsutbud, sysselsättning och disponibla inkomster.
Vår analys pekar på att jobbpolitiken bör leda till en markant ökning av arbetsutbudet. Antalet arbetade timmar ökar med närmare två procent. Merparten beror på att fler med låga inkomster kommer i arbete. I låginkomstgruppen ökar antalet arbetade timmar med hela 16 procent. Det är effekten av att jobbskatteavdraget i kombination med den sänkta arbetslöshetsersättningen minskar ersättningsgraden, det vill säga ökar lönsamheten av arbete jämfört med att vara försörjd från transfereringssystemen.
Jobbskatteavdraget innebär en betydande skattesänkning. När man tar hänsyn till att människor väljer att arbeta mer tack vare lägre skatter (så kallade dynamiska effekter) innebär det att de disponibla inkomsterna ökar med drygt 5 procent. Ökningen är dubbelt så stor för dem med lägst inkomster jämfört med höginkomsttagarna. Jobbpolitiken förefaller också kunna leda till en utjämning av skillnaderna mellan mäns och kvinnors arbetstid och inkomster eftersom våra beräkningar tyder på att relativt fler kvinnor än män väljer att arbeta mer och därmed öka sina inkomster.
Jobbskatteavdraget och sänkningen av arbetslöshetsförsäkringen minskar reservationslönerna, det vill säga de lägsta löner individer accepterar för att ta ett arbete. Reallönerörligheten på den svenska arbetsmarknaden är god, i varje fall i ett internationellt perspektiv. Det talar för att de lägre reservationslönerna, tillsammans med ett ökat arbetsutbud som ökar konkurrensen om jobben, bidrar till en anpassning av reallöner och lönestruktur. Det främjar att arbetsutbudet leder till faktisk sysselsättning.
Men den valda utformningen av jobbskatteavdraget har nackdelar. Alla med en förvärvsinkomst får avdraget och det trappas inte av vid högre inkomster, vilket innebär att det blir dyrt i form av minskade skatteintäkter. Många medel- och höginkomsttagare får sänkta skatter och högre disponibla inkomster, men deras marginalskatt är oförändrad. Skattesänkningen har därför enbart en inkomsteffekt i dessa grupper, det vill säga det relativa utbytet av att arbeta mer påverkas inte. För medelinkomsttagare finner vi därför enbart en mindre ökning av arbetstiden och för de med högre inkomster till och med en minskning.
Jobbpolitiken har visserligen positiva effekter på den huvudsakliga målgruppen, låginkomsttagarna. Det är dock en brist att reformerna inte stimulerar medel- och höginkomsttagare att öka arbetstiden.
Därför analyserar vi alternativa utformningar av en sänkt inkomstskatt. Ett alternativ är att ta bort den statliga skatten på 20 procent upp till den övre skiktgränsen (495.000 kronor/år) och därefter sänka den från 25 procent till 20 procent. Jobbskatte- och grundavdragen ersätts med ett rent förvärvsavdrag.
Sänkningen av den statliga skatten skulle ge en något lägre ökning av disponibla inkomster jämfört med regeringens jobbskatteavdrag, men däremot ett högre arbetsutbud. Återigen blir det en stor ökning av arbetsutbudet i den lägre inkomstgruppen. Men nu blir det också en ökning vid högre inkomster i stället för oförändrad eller minskad arbetstid. Eftersom arbetsutbudseffekten är positiv även för individer med högre inkomster blir bortfallet av skatteintäkter mindre, det vill säga skattesänkningen är delvis självfinansierande.
Jämfört med regeringens jobbskatteavdrag ger alternativet med sänkt statsskatt ett högre arbetsutbud till en lägre kostnad. Regeringens jobbskatteavdrag innebär ett bortfall av skatteintäkter på drygt 10 procent även då vi tar hänsyn till dynamiska effekter. Det är i storleksordningen 50 miljarder kronor. Om regeringen i stället hade sänkt den statliga skatten hade bortfallet av skatteintäkter bara blivit hälften så stort. Med andra ord hade det funnits utrymme för ytterligare skattesänkningar och/eller ökningar av de offentliga utgifterna.
Om politikerna vill sänka inkomstskatten ännu mer bör de prioritera lägre statlig skatt och/eller att uttaget av den skjuts högre upp i inkomstskalan. Det finns inte bara ett utanförskap på arbetsmarknaden utan även en dold arbetstidsreserv i form av välutbildade som arbetar betydligt mindre än i jämförbara länder. Om dessa grupper skall lockas att arbeta mera så behövs ett komplement till jobbskatteavdraget, till exempel mindre progressivitet i inkomstskatten.
Det är också nödvändigt att efterfrågan på arbetskraft ökar. Den starka konjunkturen har hittills gett ett bidrag. Den allmänna ekonomiska politikens förmåga att skapa gynnsamma betingelser för produktion och investeringar är den viktigaste åtgärden för att upprätthålla en tillräckligt hög efterfrågan på arbetskraft.
Jobbpolitiken innehåller åtgärder som direkt syftar till att främja arbetskraftsefterfrågan, framför allt anställningsstöd. Utvärderingar visar att det är en effektiv åtgärd för att få personer i arbete. Samtidigt har anställningsstöden stora undanträngningseffekter. Nettoeffekten på sysselsättningen blir mindre än det antal personer som får jobb via stöden.
Huvudargumentet för anställningsstöd är dock att underlätta för personer som har svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden, och inte primärt att skapa sysselsättning. För arbetsgivare är det ofta svårt att bedöma produktiviteten hos dessa personer och det innebär en ökad risk vid anställningen. Därför kan stöden bidra till att på sikt minska den strukturella arbetslösheten även om nettoeffekterna på sysselsättningen inte är så stora.
Det finns emellertid en risk med en alltför stor betoning av anställningsstöd i arbetsmarknadspolitiken. Om stöden inte leder till att personerna ifråga förbättrar sin ställning på arbetsmarknaden så att de kan behålla jobbet eller få ett annat arbete till en marknadsmässig lön finns det risk att effekterna inte blir varaktiga, såvida inte subventionerna blir mer eller mindre permanenta.
Det finns fog för en förändring av arbetsmarknadspolitiken med tanke på de effektivitetsbrister som flera utvärderingar av den har visat på. Men den förändringen skulle också kunna innehålla satsningar på bättre utformade utbildnings- och praktikinsatser. Anställningsstöden bör kompletteras med insatser för att i större utsträckning få personer som står utanför både arbetslivet och utbildningssektorn att komma in i yrkesutbildning eller praktik. En lyckosam politik för full sysselsättning bygger på att arbetskraften har den kompetens som fordras på 2000-talets arbetsmarknad.
LARS BEHRENZ Docent i nationalekonomi Växjö universitet
HARALD EDQUIST Ekon dr och forskningsledare vid SNS
LENNART FLOOD Professor i nationalekonomi Handelshögskolan i Göteborg
STEFAN LUNDGREN Vd för SNS och ordförande för Konjunkturrådet
DN 080228 sid 6:
"Skattelättnader för företagen ger fler jobb"
Tidigare s-minister avslöjar hård kritik inom partiet: en radikal omprövning av arbetsmarknadspolitiken krävs. Den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken har fått omfattande intern kritik under partiets rådslag om jobben. Politiken är otydlig, arbetsmarknadsinsatserna har hållit för låg kvalitet och utbildningsinsatserna har varit för få, anser de flesta. Flertalet av de svarande framhåller att socialdemokratin inte förstått och tagit till sig de villkor som främst småföretagare verkar under. Många menar att nya företag bör få skattelättnader. Vidare betonas att a-kassan endast ska vara en omställningsförsäkring på vägen till ett arbete. Arbetslösa bör söka jobb även inom yrken där man tidigare inte arbetat. Det skriver Sven-Erik Österberg och Luciano Astudillo, som leder det socialdemokratiska jobbrådslaget.
Många har velat delta i omprövningen av den socialdemokratiska jobbpolitiken. Närmare 5.000 partimedlemmar, privatpersoner, partiorganisationer och småföretagare har medverkat i jobbrådslagets första etapp. En diger flora av förslag har inkommit. Idéerna är många och inspirerande. Men här finns också en hel del kritik som kräver självrannsakan. Exempelvis framhåller flertalet av de svarande att socialdemokratin inte förstått och tagit till sig de villkor som främst småföretagare verkar under. Vår jobb- och arbetsmarknadspolitik har varit otydlig, arbetsmarknadsinsatserna höll inte tillräckligt hög kvalitet och utbildningsinsatserna var för få.Bland partimedlemmarna finns ett starkt engagemang för företagarnas villkor. Huvudparten poängterar att även företagare måste omfattas av ett fullgott försäkringsskydd: "De har samma behov som anställda - de blir sjuka, får barn och drabbas av arbetslöshet." Ansvaret för sjuklön och rehabilitering väger tungt för små företag och regelverket behöver därför ses över, liksom momsreglerna: "Det är inte rimligt att stora företag väntar så länge med att betala fakturor att småföretagare måste betala in momsen innan de själva har fått betalt." Förslagen om hur vi kan stödja det lokala näringslivet är många. Idéer lanseras om att varje kommun ska ha en företagarlots som stöttar dem som vill starta och utveckla sin affärsverksamhet. Det ska finnas självklara mötesplatser i varje kommun. Det kan finnas fördelar med att förlänga prövotiden för att testa företagande och nya företag som expanderar bör få skattelättnader under utvecklingsfasen. Vi bör undersöka om Starta-eget-bidragen kan omfatta fler än dem som är arbetslösa. Den utbildning som erbjuds blivande företagare ska innehålla kunskap om hur den svenska modellen fungerar.
Hur vi kan hitta modeller för utbildning i arbetslivet är en fråga som engagerar. "Tidigare kunde vi arbeta med liknande arbetsuppgifter på samma arbetsplats, hela livet. I dag behöver många uppdatera sina kunskaper eller till och med byta yrke mitt i livet. Vi socialdemokrater vill att Sverige ska konkurrera med kunskap och kompetens - inte låga löner. Det kräver mer än utbildning för ungdomar och unga vuxna - det kräver utbildning hela livet, både på jobbet och mellan jobb." Den borgerliga regeringens nedskärningar av vuxenutbildningen upprör. Här ställs konkreta krav på mer resurser till vuxenutbildning "för att ge människor möjligheter till nystart i arbetslivet". Vuxenutbildningen måste innehålla fler praktiska och yrkesinriktade inslag för att snabbare leda till jobb. "Samhällets uppgift är att bidra till att det skapas fler lärlings- och praktikplatser som ger möjlighet att bygga den kompetens som efterfrågas, inte att skattesubventionera fram lågproduktiva jobb på det sätt som regeringen gör." Rådslagsopinionen ger ett tydligt stöd för att arbetslinjen ska vila på en balans mellan rätt och plikt. Alla har rätt till ett bra skyddsnät men reglerna för vad som krävs för att få del av detta ska vara tydliga. A-kassan är en omställningsförsäkring på vägen från ofrivillig arbetslöshet till arbete.Arbetslinjen innebär att samhället ställer krav på den enskilde att vara aktiv och söka jobb, utbilda sig och ta rimliga erbjudanden. Den enskilde har ett eget ansvar att söka lämpliga arbeten - även inom områden och yrken där man inte tidigare har jobbat. Men vi kan inte ensidigt fokusera på kraven på den som är arbetslös. Arbetsmarknadspolitiken har inte erbjudit tillräckligt många meningsfulla utbildningar. Det behövs ytterligare satsningar på de utbildningar som leder till jobb - där man lär sig ett yrke och där det råder brist på arbetskraft. Arbetsförmedlingens brister i service och bemötande måste snarast åtgärdas. Den första kontakten mellan arbetssökande och handläggare ska ske tidigare, arbetsförmedlingen måste snabbare fånga upp dem som riskerar att hamna utanför arbetslivet. Individuella handlingsplaner är viktiga och ska följas upp kontinuerligt.Det är nödvändigt att utveckla arbetsplatser för dem som har funktionshinder. Samhall måste utvecklas. Det är viktigt att erbjuda särskilda insatser och subventioner för dem som annars har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Riktade insatser till människor som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden är centralt. Det kan vara tillfälliga skattelättnader eller permanenta subventioner - beroende på de behov som föreligger. Undervisningen i svenska för invandrare (SFI) måste alltid hålla en hög kvalitet. Detta har inte alltid varit fallet. Fler måste bli anställningsbara genom SFI. Dessutom bör SFI-undervisningen utvecklas med praktikmöjligheter. Sådan praktik gör att man kommer in i samhället på ett bättre sätt och lär sig språket snabbare. Validering av utbildningar från utlandet är viktigt. Ett nationellt system för validering bör inrättas. Möjligheterna till kompletteringsutbildningar för dem som har en utbildning från annat land måste förbättras. Men arbetsgivare kan gå före och anställa fler personer med utländsk härkomst. Den offentliga sektorn borde vara en föregångare i detta.
Framtidens arbetsmarknad rymmer många möjligheter men också svåra utmaningar. Den internationella konjunkturen är fortfarande stark men vi ser redan nu hur jobbtillväxten stannar av. Sverige behöver en framtidsinriktad, offensiv och ansvarstagande politik. Politiken för fler jobb, full sysselsättning och lägre arbetslöshet står alltid högst på vår dagordning. Den måste alltid diskuteras och vidareutvecklas. Genom vårt rådslag har vi nu möjligheter att genomföra de förändringar som behövs. Nu är det en angelägen uppgift för oss i rådslagsgruppen att sortera, prioritera och utveckla de förslag som inkommit. Luciano Astudillo
Sven-Erik Österberg
DN 080228:
Maud Olofsson:
"S hyllar alliansen"
Näringsminister Maud Olofsson (c) glädjer sig åt dagens DN Debatt-artikel där socialdemokraterna rannsakar sin egen arbetsmarknadspolitik. Hon välkomnar också den kritik som riktats mot hennes 100-miljonerssatsning på kvinnliga företagare.
På DN Debatt skriver i dag socialdemokraterna Sven-Erik Österberg och Luciano Astudillo om de förslag som partiets jobbrådslag har lagt. Maud Olofsson tycker om hela paketet.
- Artikeln är en svidande kritik mot socialdemokraternas tidigare jobbpolitik och ett hyllande av alliansens nuvarande. På punkt efter punkt är rådslagets förslag saker som regeringen redan håller på att genomföra, säger Maud Olofsson till DN.se.
Hon räknar nu med att det socialdemokratiska partiet "också inser vad rådslaget redan har insett".
- De har ju sagt att de ska vara ett öppet parti som lyssnar mycket, så jag utgår från att man kommer att följa rådslaget. Det är mitt råd till dem.
Som Maud Olofsson ser förslagen som presenteras i dagens debattartikel är de en socialdemokratisk omsvängning.
- Alla delar de tar upp signalerar inte mer bidrag, det vill säga traditionell socialdemokratisk politik, utan man efterfrågar arbetsstimulerande åtgärder och bättre företagarklimat.
DN.se har hittills utan framgång sökt Mona Sahlin för en kommentar.
På tisdagens debattsidor i DN kritiserade en dryg handfull direktörer och företagarrepresentanter Maud Olofsson för sin satsning om 100 miljoner kronor årligen till kvinnliga företagare. Kritikerna kallar det diskriminerande mot män och menar att pengarna borde användas för att stimulera till att fler kvinnor startar företag.
- Jag hävdar att det fortfarande behövs efter socialdemokraternas misslyckande med företagande kvinnor. Det är viktigt att ha generella genusglasögon när man genomför förändringar i företagspolitiken, men det är också viktigt att göra specifika satsningar som denna, säger Maud Olofsson.
Att få fler kvinnor att starta företag är också viktigt, menar hon, men att det kan ske genom andra åtgärder.
- Kan vi öppna upp den offentliga sektorn kommer allt fler kvinnor att få möjlighet till det. Vi har dessutom vidtagit flera åtgärder som generellt förenklar företagande, bland annat förenklingar av regelkrånglet som många kvinnor hävdat som problem.
Maud Olofsson säger att en annan vidtagen generell åtgärd är en översyn av de sociala trygghetssystemen. Syftet är att företagare ska omfattas av en trygghet som är likvärdig löntagares, inom såväl sjukförsäkringar och a-kassa som föräldraförsäkring.
- Jag välkomnar att näringslivet deltar i debatten om hur vi ska få fler kvinnor att starta företag. Jag hoppas att de stora bolagen, nu när de går in i ett skede då nya styrelser ska utses, inser att fler kvinnor också behövs där. Det ansvaret känner jag när jag nominerar till de statliga bolagen. Det behövs fler kvinnliga förebilder.
Ossi Carp
|
»Kalendarium