615 Läkemedelsbehandlingar, sköterskevård, fysikalisk terapi o d.
615A Farmakologi, läkemedelsforkning. 615 B Allmänna sjukvårdverksamheter. 615 C Personal för mottagningar, laboratorier, och öppenvård, utom läkare. 615 D Vårdpersonal för allm. medicinska och kirurgiska vårdavd., barnavd., långvård o d 615 E Vård-personal för psykiatrisk vård och vård av utvecklingsstörda, utom läkare. 615 F Personal för röntgenterapi, röntgendiagnostik och fysiklisk terapi o d. 615 G Narkoman-o alkoholistvård, förgiftning.

616/618 Läkarverksamheter o d av läkare, operationsassistenter o d
616 Allmänläkare, laboratorieläkare o d, läkare för särskilda medicinska sjukdomar, nerv- och psykiatriska sjukdomar, infektionssjukdomar o d. 616 A Allmänläkare och läkare med allmänt laboratoriearbete o d. 616 B Läkare för särskilda medicinska sjukdomar. (6161 / 6167) . 6161 Hjärt- och kärlsjukdomar (Kardiovaskulära sjukd.). 6162 Andningsorganens sjukdomar. 6163 Matsmältningsorganen sjukdomar. 6164 Sjukdomar i blodbildande organ, endokrina körtlar, lymfatiska system o d. 6165 Hudsjukdomar. Dermatologi. 6166 Urogenitala systemets sjukdomar, urologi. 6167 Rörelseappararatens sjukdomar. Muskuloskeletala sjukdomar. 6168 Läkare för nerv- och psykiatriska sjukdomar. Neurologi. Psykiatri. 6169 Läkare för infektionssjukdomar o d, smittosamma sjukdomar.
617 Kirurgiläkare. Tandläkare o d. Läkare för ögon och öron-näsa-hals. Narkosläkare och operationsassistenter o d. 6171/6175 Kirurgiläkare. 6176 Tandläkare. 6177/6178 Läkare för ögon och öron-näsa-hals. Oftalmiatrik. Otorinolaryngologi. 6179 Narkosläkare och operationsassistenter o d .
618 Kvinno-, barn- och ålderssjukdomar. Mödravård och vård av nyfödda o d

Beskrivningar av olika slag daterade 2013 och tidigare,
Nytt finns i ovanstående sammanställningar.

Beskrivningarna var intressanta när de lades in. Vilket värde de har nu är okart. Men de belyser vad området handlar om, och det är en viktig uppgift. Vad som hänt senare behandlas i de sammanställningar som förtecknats här tidigare. Det allra senaste finns på entrésidan. För att komma dit klicka på Till Entrésidan

Innehåll:
Det regeringen arbetar med enligt Internet 080216.
Ska läkaren bli bödel?
En förnyad folkhälsopolitik.
Socialstyrelsen: Hälso- och sjukvård. Lägesrapport 2007.
Stillasittande och sprit driver på psykisk ohälsa.
Vårdens enkla val.
Onödiga läkemedelsbidrag slukar 400 miljoner per år.
Sjukdom till salu.
Omvårdnadsprogrammet.
Svenska folkets hälsa.
Folkhälsorapport 2001.
Milstolpar i medicinens historia.
IT-kommissionen.
Hunden kan det mesta.
Alkohol och narkotika.
SOU 2000:91. Hälsa på lika villkor - nationella mål för folkhälsan.
Svenska regeringens årsbok om EU 2001.
Patientorganisationer m m

Sven Wimnell 080216: Det regeringen arbetar med enligt Internet 080216.

"Ska läkaren bli bödel?"

I folkhälsoarbetet är det viktigt med en helhetssyn på människan. Det hälsofrämjande inslaget i det förebyggande folkhälsoarbetet bör betonas. Barn och unga samt äldre är särskilt angelägna målgrupper för det hälsofrämjande folkhälsoarbetet. Det är viktigt att folkhälsoarbetet bygger på evidens och kunskap som grund. Regeringen vill främja den enskilda människans intresse, ansvar och möjligheter att ta hand om den egna hälsan, egenmakt eller "Empowerment" är viktiga begrepp i hälsofrämjande sammanhang. Det lokala och regionala arbetet är väldigt viktigt för att de folkhälsopolitiska åtgärderna ska lyckas. Det behövs också ett ökat samarbete med det civila samhället.

Folkhälsopropositionen innehåller elva målområden: 1. Delaktighet och inflytande i samhället; 2. Ekonomiska och sociala förutsättningar; 3. Barns och ungas uppväxtvillkor; 4. Hälsa i arbetslivet; 5. Miljöer och produkter; 6. Hälsofrämjande hälso- och sjukvård; 7. Skydd mot smittspridning; 8. Sexualitet och reproduktiv hälsa; 9. Fysisk aktivitet; 10. Matvanor och livsmedel; 11. Tobak, alkohol, narkotika, dopning och spel.

För att intensifiera och förstärka arbetet inom särskilt viktiga folkhälsopolitiska områden har regeringen avsatt 115 miljoner kronor 2008 och avser att avsätt samma belopp årligen 2009 och 2010. Dessa medel kommer framför allt att användas till att stärka och stödja föräldrar i deras föräldraskap, att intensifiera det självmordsförebyggande arbetet, att främja bra kostvanor och fysisk aktivitet samt att minska tobaksbruket.

Kunskapsgrund för folkhälsoarbetet

Regeringen avser att avsätta 50 miljoner kronor 2008 för att utveckla det lokalt sektorsöverskridande hälsofrämjande arbetet. Arbetet ska vila på vetenskaplig grund och syfta till att främja barns och ungas psykiska och fysiska hälsa och till att generera kunskap om såväl effektiva metoder som kostnadseffektiva samverkansformer.

Föräldrastöd

Ingen kan som föräldrar ge sina barn kärlek och goda vanor för livet. Alla föräldrar bör få stöd och hjälp och möjlighet till utbildning i den utsträckning som de behöver för att klara vardagen med sitt barn. Stödet ska vara frivilligt och bygga på föräldrarnas behov och intresse och utgå från barnets rätt till goda uppväxtförhållanden. Föräldrastödet ska erbjudas alla föräldrar med barn upp till 18 års ålder.

Regeringen avser att ge en särskild utredare i uppdrag att ta fram ett förslag på en långsiktig nationell strategi för en kvalitetshöjande kompetensuppbyggnad och utveckling av samhällets stöd och hjälp till föräldrar i deras föräldraskap, som ska vara klart i december 2008.

Vidare avser regeringen att uppdra till Statens folkhälsoinstitut (FHI) att
- pröva och värdera olika tillvägagångssätt att "utbilda utbildare" inom relevanta yrkeskategorier i olika evidensbaserade föräldrastödsmetoder,
- kartlägga det befintliga föräldrastödet på regional och lokal nivå, samt
- genomföra en behovsanalys av vilket stöd och vilken hjälp som föräldrar efterfrågar.

Kost och fysisk aktivitet

Regeringen har för avsikt att tillskapa ett dialogforum med nyckelaktörer inom livsmedelssektorn, experter, frivilligorganisationer, myndigheter och media för att gemensamt diskutera nationella utmaningar och olika aktörers möjliga bidrag till gagn för folkhälsan.

Regeringen avser att ge Statens folkhälsoinstitutet (FHI), i samverkan med Livsmedelsverket, i uppdrag att bilda en samverkansgrupp på expertnivå för att samordna, genomföra, följa upp och utvärdera insatser för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet med fokus på överviktsproblematiken.

Regeringen avser att uppdra till Socialstyrelsen att utvidga det medicinska födelseregistret till att även omfatta uppgifter om barns längd och vikt.

Vidare avser regeringen att ge FHI följande uppdrag inom området fysisk aktivitet på recept:
- att genomföra en nationell utvärdering av fysisk aktivitet på recept (FaR),
- att sprida skriften FYSS 2 (Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling till landsting och kommuner), samt
- att ta fram ett utbildnings-/fortbildningspaket avseende metoden motiverande samtal och FaR.

Dessutom avser regeringen att ge FHI följande uppdrag:
- att utveckla konkreta åtgärdsförslag för att förbättra äldres hälsa och livskvalitet, samt
- att utveckla manualer, där nyckelperspektiv i samhällsplaneringen finns med för att främja fysisk aktivitet, och för att underlätta planering av bebyggda miljöer.

Suicidprevention

Självmord går i många fall att förebygga och samhällets förebyggande insatser för att motverka psykisk ohälsa och samhällets olika system för att hantera risker för självmord måste ständigt förbättras. Ingen människa ska behöva hamna i en situation där den enda utvägen upplevs vara att ta sitt liv. Regeringen har som vision att ingen ska behöva ta sitt liv.

Regeringen avser att uppdra till Socialstyrelsen att initiera ett projekt för att öka kunskapen i befolkningen om självmordsprevention, så kallade Första hjälpen utbildningar för de som mår psykiskt dåligt. Projektet ska också syfta till att sprida information om hur man uppmärksammar tidiga signaler och känna till var man kan söka hjälp och stöd. Informationsinsatsen ska genomföras i samverkan med Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd (SPES) samt Nationell prevention av suicid och psykisk ohälsa (NASP).

Regeringen avser att uppdra till Socialstyrelsen att initiera ett projekt i syftet att öka kunskapen i befolkningen om självmord och vart man vänder sig för att få hjälp och stöd samt föreslå hur informationen ska spridas inom hälso- och sjukvården samt övriga samhället. FHI i samverkan med Socialstyrelsen får också i uppdrag att ta fram förslag på utbildningsinsatser för att höja kompetensen avseende vård och omhändertagande av personer med självmordsproblematik.

Tobaksprevention

Statens folkhälsoinstitut (FHI) får i uppdrag att ansvara för en nationell satsning för stöd till lokalt arbete och att samordna det nationella tobaksförebyggande arbetet. Regeringen har för avsikt att genomföra en nationell rökavvänjningssatsning.

Vidare får FHI i uppdrag att utveckla och förstärka det nationella tillsynsarbetet. En utredning bör tillsättas för tillsyn avseende tobakslagens bestämmelser om detaljhandel med fokus på åldersgränser. Tobak bör samordnas i Riskbruksprojektet och tobaksinsatser bör på ett tydligare sätt ingå i Skolprojektet.

Ett starkare civilsamhälle

Samverkan mellan staten och den ideella sektorn bör utökas och förutsättningarna för den ideella sektorns arbete förbättras. Regeringen avser att under mandatperioden avsätta medel för att stödja Volontärbyråns verksamhet och medel för en stödstruktur till frivilligcentralerna. Dessutom avsätts medel för finansiering av en halvtidstjänst som koordinator för nätverket Nationella Healthy Cities. Det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande perspektivet bör stärkas i hela hälso- och sjukvården. Regeringen avser att avsätta medel för att stödja utvecklingsarbetet som nätverket Hälsofrämjande sjukhus bedriver inom området.

Kunskapen om hälsotillståndet hos de cirka 500 000 människor som tillhör de nationella minoriteterna är bristfällig. Regeringen avser därför att ge Statens folkhälsoinstitut i uppdrag att, i samråd med Socialstyrelsen, företrädare för de nationella minoriteterna och Delegationen för romska frågor, genomföra en kartläggning av hälsosituationen bland de nationella minoriteterna samt lämna förslag på hur folkhälsoarbetet kan bedrivas för att främja hälsan och förebygga ohälsan bland minoriteterna.

Stärkt smittskydd

Regeringen har för avsikt att under våren 2008 tillsätta en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av de nationella strukturerna som finns inom smittskyddsområdet. I uppdraget bör bland annat ingå att se över Socialstyrelsens, Smittskyddsinstitutets, Statens folkhälsoinstituts och andra strukturers uppgifter inom smittskyddet. I ljuset av nya infektionshot och en mer innovativ vaccinindustri finns det behov av att se över den nuvarande regleringen av de nationella vaccinationsprogrammen. Under våren 2008 avser regeringen att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av nuvarande system och lämna förslag till hur det nationella vaccinationsprogrammen bör utformas i framtiden.

Ekonomiska insatser för folkhälsan

- 260 Mkr/år 2008-2010 Alkohol, narkotika, dopning, tobak
- 1 Mrd kr, 2008-2010 Pandemiberedskap
- 145 Mkr/år HIV/Aids och övriga smittsamma sjukdomar
- 1,35 Mrd kr/år, 2008-2010 Äldresatsning
- 500 Mkr 2007-2008, 250 Mkr 2009 Psykiatrisatsning

Ytterligare 115 Mkr 2008

- Kartläggning, analys av föräldrastöd, 7 Mkr
- Stöd till lokalt hälsofrämjande arbete, 50 Mkr
- Nationell mätning av ungas psykiska hälsa 10 Mkr
- Upprättande av nationell databas, längd och vikt 4 Mkr/år
- Tobaksområdet 23 Mkr/år
- Stöd till frivilligorganisationer

För 2009-2010 satsas 70 Mkr/år på ett nationellt föräldrastöd.

Kontakt

Niclas Thorselius
Pressekreterare hos Maria Larsson
08-405 50 65
070-509 50 65
e-post till Niclas Thorselius

Socialstyrelsen: Hälso- och sjukvård. Lägesrapport 2007.

Socialstyrelsen: Hälso- och sjukvård – Lägesrapport 2007 (pdf 1286 kB)

Sammanfattning

Förutsättningarna för att kunna analysera den svenska vårdens tillgänglighet och kvalitet har förbättrats under senare år. Allt oftare jämförs också olika länders hälso- och sjukvårdsystem med varandra. Möjligheterna till nationell uppföljning och analys är dock fortfarande begränsade till verksamheterna inom den somatiska specialistvården, medan många andra viktiga områden fortfarande saknar gemensamma uppföljningssystem.

Syftet med årets lägesrapport är att ge en bild av läget i hälso- och sjukvården – dels ur ett internationellt perspektiv, dels ur ett medborgarperspektiv. Vidare redovisas utvecklingen över tid inom några utvalda medicinska områden utifrån aktuella kartläggningar, relevant forskning samt analys av data från olika register och enkäter.

Lägesbeskrivning och trender

Kostnaderna för hälso- och sjukvården ökade under perioden 1993–2006 med cirka 24 procent i fasta priser. År 2006 uppgick kostnaderna för sjukvården (inklusive den kommunala äldreomsorgen) till cirka 258 miljarder kronor, vilket motsvarar 9,1 procent av BNP.

Allt fler behandlingar sker i den öppna vården och antalet besök i primärvården har ökat, samtidigt som besök hos specialistläkare liksom vårdtider minskat något under de senaste åren. Andelen privat drivna vårdcentraler har ökat från ungefär 18 procent till cirka 25 procent mellan åren 2005 och 2007.

Det är stora variationer mellan landstingen i hur vården är organiserad och i vilken omfattning ersättningsmodellerna omfattar kvalitetsutfall. Många landsting fortsätter att utveckla modeller för så kallad närvård och närsjukvård och flera landsting inför fritt vårdval.

Patientsäkerheten utgör ett tydligt utvecklingsområde inom dagens hälso- och sjukvård och den står högt på dagordningen, både nationellt och internationellt. En rad förbättringsarbeten pågår, men området utgör fortfarande en betydande utmaning för hälso- och sjukvården. Fortsatta insatser för att utveckla en säkerhetskultur i vården är angelägen. Fallen av antibiotikaresistenta stafylokockinfektioner (MRSA) fortsätter till exempel att öka, även om ökningstakten avtagit något.

En annan tydlig trend är arbetet med öppna redovisningar inom vården. Denna typ av redovisningar har fått stort genomslag på ledningsnivåerna i samtliga landsting. Socialstyrelsens vägledning för ”god vård” (med de sex dimensionerna kunskapsbaserad, säker, jämlik, patientfokuserad, effektiv och tillgänglig vård) har också fått stort genomslag och utgör numera i allt större utsträckning en grund för utvecklingen av vården.

I ett internationellt perspektiv uppvisar Sverige goda resultat när det gäller övergripande mått på hälso- och sjukvårdssystemets effektivitet och kvalitet, exempelvis canceröverlevnad och medellivslängd. Skillnaderna mellan OECD:s medlemsländer minskar. Sverige utmärker sig genom korta vårdtider, få vårdplatser och brister i tillgängligheten. Stora skillnader finns mellan länder, framför allt var gäller struktur, finansiering och organisation. Skillnaderna är särskilt markanta för primärvården. Relativt få privatpraktiserande allmänläkare samt få hembesök är två exempel där svensk primärvård avviker.

Sveriges sjukvårdskostnader ligger något över genomsnittet jämfört med andra OECD-länder. Länder med kostnader på samma nivåer som Sverige är bland annat Norge, Nederländerna, Danmark och Nya Zeeland. Prestationsbaserade ersättningsmodeller som är kopplade till olika typer av kvalitetsmål blir allt vanligare och används bland annat i USA, Australien och Storbritannien. Inom OECD arbetar man sedan 2001 med att försöka förbättra jämförelser mellan länder.

Vad gäller medborgarnas syn på vården så visar aktuella enkätundersökningar på förbättringar när det gäller exempelvis medborgarnas övergripande betyg på vården, telefonframkomlighet, information om den egna sjukdomen, bemötande och förtroende. Variationerna mellan olika verksamheter och regioner är dock relativt betydande. Patienternas valfrihet har ökat under det senaste decenniet men undersökningar visar ändå på brister i tillgång till jämförande information om behandlingsalternativ och möjligheterna att fritt välja vårdgivare.

Det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet förfaller att ha ökat de senaste åren och fler vårdcentraler uppger att de har rutiner och program för till exempel rökavvänjning och fysisk aktivitet. Bilden är dock blandad och det behövs betydande förbättringar när det gäller exempelvis skolhälsovården och hälsosamtal för asylsökande. Vad gäller ojämlikhet i hälsa så manifesterar den sig inom sjukvården i avsevärt högre dödstal i så kallad åtgärdbar dödlighet (dödlighet i sjukdomar som hälso- och sjukvården bedöms kunna påverka med förebyggande eller behandlande insatser) för utlandsfödda och grupper med lägre utbildningsnivå. Dessa grupper tas också betydligt oftare in på sjukhus i tillstånd som är behandlingsbara i den öppna vården. Läkemedelsbehandlingen vid vissa större folkhälsosjukdomar som hjärtinfarkt, hjärtsvikt, stroke och kronisk obstruktiv lungsjukdom är i lägre grad anpassad till moderna riktlinjer för lågutbildade personer och personer födda utanför EU. Skillnader i primärvårdens geografiska tillgänglighet kan också bidra till en ojämlik tillgång till hälso- och sjukvården. För några utvalda medicinska områden visar data från nationella kvalitets- och hälsodataregister på fortsatt positiva rikstrender när det gäller tillgång till och resultat av kunskapsbaserad vård vid några av de stora folksjukdomarna såsom cancer, hjärtinfarkt, hjärtsvikt, stroke, diabetes och grå starr.

En mer problematisk bild framträder dock när det gäller andra stora och viktiga vårdområden – exempelvis psykiatrisk vård samt vård och rehabilitering vid rörelseorganens sjukdomar. Det finns i dagsläget inga nationella data inom stora delar av dessa områden och de data som finns tyder i flera avseenden på problem och brister. När det gäller psykiatrin visar visserligen Socialstyrelsens utvärderingar att mycket positivt har hänt i kommuner och landsting, men samtidigt återstår betydande utmaningar. I dagsläget saknas också data och indikatorer avsedda att kartlägga kvalitet och resultat för mer komplexa processer, till exempel arbetet med multisjuka äldre eller personer med kronisk smärta i rörelseorganen. Det finns en påtaglig risk att endast de områden där resultat och processer av vården är lätta att mäta uppmärksammas, vilket kan bidra till ökade skillnader mellan olika patientgrupper.

Slutsatser

Internationella jämförelser fortsätter att visa att svensk sjukvård står sig väl i jämförelse med andra länder och att Sverige uppvisar bättre resultat än andra länder när det gäller till exempel medellivslängd, spädbarnsdödlighet och överlevnad i cancer och hjärtinfarkt. I övrigt utmärker sig Sverige med relativt få vårdplatser, korta vårdtider och problem med tillgänglighet.

Årets lägesrapport visar också att vården fortsätter att nå allt bättre resultat för flera av de stora folkhälsosjukdomarna – som exempelvis hjärtinfarkt, stroke, diabetes och grå starr. Andra positiva inslag är arbetet med öppna redovisningar och patientsäkerhet. Inom till exempel psykiatrin framträder en mer problematisk bild. Andra områden med stor förbättringspotential är skolhälsovården samt vård vid rörelseorganens sjukdomar och kronisk obstruktiv lungsjukdom. Vidare tyder årets analyser på att jämlikheten i vård och behandling i vissa avseenden brister.

Gynnsam utveckling:

• Medborgarnas och patienternas betygsättningar av hälso- och sjukvården uppvisar vissa positiva rikstrender för exempelvis telefontillgänglighet, bemötande och information.

• Det sjukdomsförebyggande arbetet förefaller att ha ökat och allt fler landsting rapporterar att detta är ett prioriterat område.

• Analyser visar på fortsatt positiva trender när det gäller tillgången till kunskapsbaserad vård och behandling vid stora folksjukdomar såsom hjärtinfarkt, hjärtsvikt, stroke, diabetes och grå starr. Likaså visar många av de analyserade områdena successiva förbättringar av vårdens medicinska resultat.

• Primärvårdens möjligheter att erbjuda effektiv samtalsbehandling vid psykisk ohälsa har förbättrats under de senaste två åren.

• Arbetet med öppna redovisningar av vårdens resultat har fått stort genomslag inom landstingen och används i ökad omfattning inom ramen för huvudmännens förbättringsarbete.

• Patientsäkerhetsarbete, såsom förebyggande av vårdrelaterade infektioner, fallolyckor och läkemedelsrelaterade problem, står i dag högt på huvudmännens dagordning och flera satsningar genomförs.

Otillfredsställande förhållanden:

• Trots relativt positiva trender på nationell nivå när det gäller medborgarnas bedömning av vården, så finns det fortfarande utrymme för förbättringar avseende tillgänglighet, bemötande och patienternas tillgång till information. Vidare har personer som inte är födda i Sverige lägre förtroende för vården och de är också mindre nöjda med information och bemötande än svenskfödda.

• Jämlikheten i vården uppvisar vissa brister. Det handlar bland annat om geografiska skillnader i tillgång till primärvård och akut omhändertagande.

• Brister i vårdens jämlikhet innefattar också lägre användning av väldokumenterade läkemedelsbehandlingar för lågutbildade personer och personer med utländsk bakgrund vid exempelvis hjärtinfarkt, hjärtsvikt, stroke och kronisk obstruktiv lungsjukdom. Socialstyrelsens analyser visar dessutom på avsevärt fler vårdtillfällen på sjukhus i diagnoser som är behandlingsbara i den öppna vården för män, personer med lägre utbildningsnivå samt för dem med utländsk bakgrund.

• Inom psykiatrin kvarstår en rad utmaningar, bland annat när det gäller tillgång på psykiatriker, samverkan med andra delar av vården samt utveckling av verksamhetsuppföljningar som inkluderar vårdens resultat.

• Det finns stora regionala skillnader vad gäller resurser för skolhälsovården, vilket reser frågor när det gäller möjligheterna att arbeta effektivt med det hälsofrämjande och förebyggande arbetet.

DN 080224:

"Stillasittande och sprit driver på psykisk ohälsa"

Ny studie visar att ohälsosam livsstil skapar psykisk sjuklighet: Människor som röker, dricker för mycket, äter dåligt och inte rör på sig löper flerdubbel risk att drabbas av dålig psykisk hälsa. Risken att drabbas av psykisk ohälsa ökar dramatiskt vid fysisk inaktivitet, alkoholmissbruk och andra former av osunda levnadsvanor. De människor som dragit på sig flera slag av ohälsosam livsstil löper upp till 300 procent större risk att hamna i psykisk sjuklighet än människor med hälsosamma levnadsvanor. Det visar en ny rikstäckande enkät bland 26 000 män och 30 500 kvinnor i åldern 18-24 år. Dessa resultat går emot föreställningen att det är personer med psykisk ohälsa som dras till en osund livsföring. Att satsa på effektiva metoder för att förebygga en osund livsstil skulle därför vara mycket lönsamt både för enskilda individer och för samhällsekonomin. Det skriver docent Sarah Wamala, lektor vid Karolinska institutet och avdelningschef vid Centrum för folkhälsa, samt Johanna Ahnquist, utredare vid Statens folkhälsoinstitut.

Ledande forskare inom universitet och globala institutioner, exempelvis inom WHO, Världsbanken, EU och OECD, har konstaterat att drygt 60 procent av den påverkbara ohälsan och förtida dödligheten beror på ohälsosamma livsstilsfaktorer. Detta är dubbelt så höga siffror som för förtida dödlighet som orsakas av alla samlade smittsamma sjukdomar: hiv/aids, tuberkulos, malaria, mödravårdsrelaterade faktorer och bristande nutrition.

Hjärtkärlssjukdomar, stroke, vissa typer av cancer, kroniska andningsrespiratoriska svårigheter och typ 2-diabetes pekas ofta ut som icke smittsamma sjukdomar, utan som i stället som sjukdomar till följd av ohälsosamma livsstilsfaktorer. En uppskattning är att eliminering av ohälsosamma matvanor, stillasittande och rökning skulle förebygga 80 procent av hjärtkärlssjukdomar, stroke, och typ-2 diabetes och 40 procent av vissa typer av cancer. Dessa folkhälsoproblem, som vi inte har tillräckligt empiriskt underlag om, berör många människor i vårt samhälle och i övriga världen.

En nyligen publicerad studie från England och Wales visar att en stor andel av minskningen av hjärtinfarkt kan förklaras av ökade insatser mot ohälsosamma levnadsvanor.

Ett annat fenomen är den växande psykiska ohälsan i vårt samhälle. Det finns inte tillräckligt många studier som empiriskt redovisar sambandet mellan psykisk ohälsa och ökade ohälsosamma livsstilsfaktorer. Vi vet, från en rapport som regeringen tagit fram, att antalet sjukskrivingar generellt har minskat, men samtidigt har enligt rapporten andelen sjukskrivna ökat bland unga vuxna. Depression, ångest och oro är överrepresenterade som orsaker till sjukskrivningar bland unga vuxna. Pararellt med detta har andelen unga vuxna med riskbeteende, till exempel daglig rökning och riskbruk av alkohol, ökat under de senaste tio åren. Kan det finnas ett samband här? Finns det evidens för att psykisk ohälsa liksom hjärtkärlssjukdom och diabetes kan förebyggas genom livsstilsförändring?

I en rikstäckande enkät från 2006 som vi nu kan presentera har vi studerat förekomst av självskattad dålig psykisk hälsa och användning av antidepressiv och lugnande medicin i relation till livsstilsfaktorer hos drygt 26 000 män och 30 500 kvinnor i åldern 18-84 år.

Vi har kategoriserat individer efter förekomst av livsstilsriskfaktorer (stillasittande, daglig rökning, kost med bristande intag av frukt och grönsaker, och riskbruk av alkohol). Vi fann att 60 procent av kvinnorna och 46 procent av männen inte rapporterade en enda ohälsosam livsstilsfaktor, medan 28 procent av kvinnorna och 35 procent av männen rapporterade endast en ohälsosam livsstilsfaktor samt 3 procent av kvinnorna och 4 procent av männen rapporterade tre till fyra ohälsosamma livsstilsfaktorer.

Vi granskade också sambandet mellan förekomst av dålig psykisk hälsa och samlade livsstilsriskfaktorer. Jämfört med personer med hälsosamma levnadsvanor fann vi en ökad risk för dålig psykisk hälsa hos dem som rapporterade en riskfaktor - 22 procent hos männen och med 51 procent hos kvinnorna. Denna risk uppgick till 289 procent hos män och till 275 procent hos kvinnor som rapporterade tre till fyra ohälsosamma livsstilsfaktorer, efter justering för ålder, boendestatus, födelseland, socioekonomiska faktorer och långvarig sjukdom.

Vi fann att fysisk inaktivitet bidrog med 28-56 procents ökning av självskattad dålig psykisk hälsa, medan riskbruk av alkohol ökade den med 29-50 procent. Dessa båda faktorer hamnade i topp när vi rangordnade vilka levnadsvanor som hade störst betydelse för psykisk hälsa.

Med våra resultat vill vi lyfta fram fyra argument:

Att hälso- och sjukvården bör arbeta förebyggande för livsstilsförändring och att detta kan ge goda effekter inte enbart på kända sjukdomar såsom hjärtkärlssjukdomar, stroke och typ-2 diabetes utan även på psykisk ohälsa.

Att åtgärder för att främja psykisk hälsa bör ta hänsyn till ett brett perspektiv.

Att en ansamling av ohälsosamma livsstilsfaktorer kan vara tecken på dålig psykisk hälsa och att dessa personer bör uppmärksammas i vården.

Att traditionella vårdinsatser för att främja psykisk hälsa inom psykiatri behöver ta hänsyn till förebyggande av ohälsosamma livsstilsfaktorer.

Det är möjligt att sambandet kan bero på att personer med nedsatt psykisk hälsa kan ha svårt att leva hälsosamt. Det finns dock studier som visar att livsstilsförändring kan leda till en förbättrad psykisk hälsa även när den redan är nedsatt.

Hälsosamma levnadsvanor i befolkningen kan främjas genom förebyggande arbete. Samhället bör anpassas på så sätt att det finns villkor och miljöer som underlättar människors möjligheter att göra hälsosamma val. Exempelvis kan samhällsplanering underlätta motion och hälsofrämjande fysisk aktivitet samt tillgängligheten av tobak, alkohol och droger. Utöver detta kan människors egna möjligheter att göra hälsosamma val stärkas genom kunskap, medvetenhet och egen makt.

Främjande av hälsosamma levnadsvanor bör introduceras i tidig ålder, det vill säga hos barnen. Många studier visar att människors individuella livsstil skapas under barndomen och sitter kvar i många år. Detta kan förklara varför det är svårt att ändra livsstil trots kunskap och vilja. Förebyggande arbete i tidig ålder bidrar också till minskad ohälsa i senare ålder. Här har förskolan och skolan en stor roll.

Forskning kring hur man ska introducera och använda effektiva metoder för att förebygga ohälsosamma levnadsvanor bör prioriteras. Detta skulle vara mycket lönsamt både för individen och för samhällets ekonomi. Regeringens nya satsning på ökad forskning bör därför behandla folkhälsoforskning som en del av innovativ forskning för hållbar utveckling i Sverige.

Sarah Wamala
Johanna Ahnquist

DN 080308:

Vårdens enkla val

P C Jersild

Den som såg Mona Sahlin och Filippa Reinfeldt debattera Vårdval Stockholm i "Agenda" i söndags kanske inte blev så mycket klokare. De politiska slagorden korsade varandra. Valfrihet ställdes mot rättvisa, behov mot efterfrågan. Men egentligen är frågan enkel, bara man håller tre fyra frågor i huvudet: sambandet med ålder och sjukdom, sambandet mellan klass och sjukdom, segregationen samt skillnaden mellan behov och efterfrågan. Det finns andra faktorer, som privata vårdcentraler kontra landstingsdrivna, men de har inte samma tyngd och är inte lika styrande för att nå målet, vård efter behov.

Sjukdom och ålder följs åt efter en J-formad kurva. Spädbarn har förhållandevis stort behov av medicinska insatser, ungdom och medelålders har ett mindre behov medan ju äldre man blir, desto större är behovet. Man brukar säga att sista året i livet kräver lika mycket vård som alla tidigare levnadsår sammantagna. Detta gäller fortfarande fast många sjuttioåringar har en kondition som femtioåringarna hade för några decennier sedan. Trots att vi lever längre och är friskare högre upp i åldrarna, kommer de flesta av oss förr eller senare att hamna i ett utdraget, vårdkrävande döende.

Kopplingen mellan sjukdom och ålder är dessbättre inte kontroversiell. I Vårdval Stockholm tar man hänsyn till åldersfaktorn. Dessvärre gäller inte det ett annat samband som kan vara lika utslagsgivande: klasstillhörighet. Sverige är fortfarande - trots allt vackert tal - ett klassamhälle. Vad som förvirrar är att klasserna, framför allt underklassen, inte riktigt ser ut som de gjorde under industrialismen. Den klassiska arbetarklassen har fragmenterats. Låglöneyrkena domineras av kvinnor. Den nya underklassen är en brokig skara arbetslösa, lågutbildade, utlandsfödda, fattigpensionärer, långtidssjukskrivna och ungdomar som inte lyckats ta sig in i arbetslivet. Inte lär det bli lättare när ekonomin stagnerar. Vad de alla har gemensamt är ett större vårdbehov än andra grupper.

Denna koppling är fastlagd i ett otal undersökningar. Det är sällan så - som vissa tycks föreställa sig - att är man svag på en punkt så är man stark på en annan. Ty så orättvist är livet funtat att negativa faktorer klumpar ihop sig. Den som är psykiskt svag är sällan kroppsligt stark, den som inte är så kvick å huvudets vägnar behöver därför inte vara händig. Det som utmärker den nya underklassen är framför allt anhopningen av ogynnsamma levnadsfaktorer.

Till detta kan man lägga segregationen. Vissa stadsdelar domineras av utlandsfödda och låginkomsttagare. Grovt räknat har människor i Rinkeby och förorterna söder om Söder ett större vårdbehov än andra. I den mån folk på Östermalm har ett stort vårdbehov är det i första hand knutet till ålder, inte till klass. Klassfrågan kan man inte strunta i när man organiserar öppenvården. Det är dessvärre precis vad Filippa Reinfeldt gör.

Den fjärde diskussionspunkten handlar om behov och efterfrågan. Här måste man ha klart för sig att begreppen används olika. För ekonomer kan efterfrågan vara ett honnörsord, inom vården är det inte lika enkelt. I medicinska sammanhang definieras efterfrågan som det som den mer eller mindre informerade patienten säger sig vilja ha. Behov är något annat - nämligen en sammanvägning av det patienten vill ha och det doktorn menar är befogat. Har någon värk i pannan och kräver en rad avancerade undersökningar för att utesluta hjärntumör, kanske läkaren i stället påpekar att det kan vara dags att byta glasögon.

Det som komplicerar diskussionen är att patientens självbestämmande fått allt större tyngd i sjukvårdslagen. Det är i sig ett viktigt framsteg men kan gå för långt om det kombineras med köpkraft. Människor har rätt att vägra undersökningar och behandlingar, också om det skadar dem själva. Däremot har man inte rätt att kräva medicinska insatser. Men om läkarna måste locka till sig patienter, ungefär som privatskolorna lockar elever, blir risken att efterfrågan kan dominera på behovets bekostnad. Det finns nämligen ingen naturlig gräns för medicins-ka insatser. I princip kan man sätta in hur stora resurser som helst också på struntsaker. Någon måste därför kunna säga ifrån när det inte är meningsfullt. En läkare ska kunna vägra skriva ut antibiotika i oträngt mål liksom vägra recept eller sjukskrivning när det inte är befogat. Läkaren måste ha råd att bli ovän med sin patient.

På riksplanet har moderaterna lyckats göra sig av med en rad gamla högeridéer. Därför kan det förvåna att Filippa Reinfeldt är så rigid. Bättre än att låta marknaden styra fritt vore att förutom ålder också ta hänsyn till klass, segregation och risken att efterfrågan tar över på vårdbehovets bekostnad.

DN 080215:

"Onödiga läkemedelsbidrag slukar 400 miljoner per år"

Läkemedelsförmånsnämnden avslöjar slöseri med skattemedel: Onödigt dyra läkemedel förbrukar mångmiljonbelopp av skattebetalarnas pengar som bättre kan användas för andra vårdbehov. Nästan var fjärde svensk använder läkemedel mot högt blodtryck som till stor del subventioneras av samhället. Enbart i denna grupp finns det 400 miljoner kronor per år att spara på en mer kostnadseffektiv läkemedelsanvändning. Det visar en ny granskning som i dag presenteras av Läkemedelsförmånsnämnden. Nästan 150 miljoner härrör från att läkemedelsföretag har tagit för höga priser. Att läkare väljer onödigt dyra läkemedel, samt att landstingen har varit dåliga med att ge information, svarar för 250 miljoner. De pengarna borde frigöras för att användas till andra trängande vårdbehov. Det skriver Axel Edling och Ann-Christin Tauberman, ordförande respektive generaldirektör för Läkemedelsförmånsnämnden.

Frågan om hur vi får råd med nya och dyra läkemedel diskuteras allt oftare i den allmänna debatten. I den debatten vill vi ta ett steg tillbaka och fråga oss: Hur används de skattepengar som redan nu går till läkemedel? Får vi ut så mycket hälsa som möjligt för pengarna?

Läkemedelsförmånsnämnden (LFN) granskar systematiskt alla läkemedel som via högkostnadsskyddet är subventionerade av samhället. Vår uppgift är bland annat att se till att vi får valuta för de skattepengar som går till subvention av läkemedel. Totalt ska 49 läkemedelsgrupper granskas. Läkemedel mot högt blodtryck är den fjärde gruppen.

Nästan var fjärde svensk använder läkemedel mot högt blodtryck och samhället subventionerade under 2007 denna användning med 2,4 miljarder kronor. LFN:s granskning av femtiotalet läkemedel mot högt blodtryck visar att det bara i den här gruppen finns 400 miljoner kronor per år att spara på en mer kostnadseffektiv läkemedelsanvändning. Detta är pengar som kan användas till angelägna insatser inom hälso- och sjukvården. Besparingen motsvarar exempelvis hela kostnadsökningen 2007 för de nya, dyra cancerläkemedlen.

I dag läggs mångmiljonbelopp på subvention av onödigt dyra läkemedel, trots att det finns betydligt billigare alternativ som ger samma medicinska effekt. Om läkare väljer det mest kostnadseffektiva läkemedlet, kan skattemedel frigöras som exempelvis kan användas till nya läkemedel och andra behandlingsmetoder som många patienter behöver.
Vår utgångspunkt är att ett läkemedel som subventioneras med skattemedel ska vara kostnadseffektivt. Det betyder att vi ställer den nytta läkemedlet gör för patienten och samhället mot kostnaden. Därutöver ser vi också till behovet hos patientgruppen och respekten för alla människors lika värde.

Att ett läkemedel är kostnadseffektivt betyder inte att det måste vara billigt. Har ett läkemedel stora positiva effekter på människors hälsa och livskvalitet, ja då får det också kosta. Det finns däremot ingen anledning att betala mer för vissa läkemedel, om de inte gör någon extra nytta jämfört med andra preparat.

LFN konstaterar att det är angeläget att behandla högt blodtryck för att undvika risken att drabbas av allvarliga följdsjukdomar som exempelvis stroke och hjärtsvikt och det framstår också som kostnadseffektivt att göra det. Vi konstaterar också att många läkemedel som används för behandling av högt blodtryck är likvärdiga i fråga om medicinsk effekt och biverkningar, men att priserna varierar kraftigt.

LFN:s granskning leder till besparingar genom att läkemedelspriserna sänks, vissa läkemedel mister sin subvention och andra läkemedel får en begränsad subvention.

I våra beslut har vi tagit hänsyn till att det finns ett behov av att ha många olika blodtryckssänkande läkemedel kvar inom läkemedelsförmånerna. Inom rimliga gränser är det viktigt att kunna erbjuda patienter mer än ett behandlingsalternativ inom alla de stora läkemedelsklasserna för behandling av högt blodtryck.

Genom vår granskning blir det tydligt för företagen att de inte kan ta extra betalt om deras läkemedel inte har bättre effekt än konkurrenternas. Ett antal läkemedelsföretag har därför valt att sänka sina priser, eftersom man annars riskerar att bli av med sin subvention. Detta ger en besparing på 115 miljoner kronor per år.

Tre läkemedel mot högt blodtryck försvinner helt från högkostnadsskyddet, vilket ger en besparing på närmare 30 miljoner kronor per år. LFN bedömer att de läkemedlen kan ersättas med andra mer effektiva eller likvärdiga läkemedel inom högkostnadsskyddet. I dessa fall har företagen inte velat sänka sina priser till en rimlig nivå.

Den största delen av besparingen är på 250 miljoner kronor per år och handlar om att rätt läkemedel ska ges till rätt patient. LFN har därför valt att begränsa subventionen för ett antal läkemedel. Begränsningen innebär att några av de dyrare läkemedlen mot högt blodtryck, som angiontensin receptorblockerare (ARB), inte ska användas i första hand utan bara när de verkligen behövs. I några fall har LFN också valt att begränsa subventionen till patienter med speciella behov, som exempelvis gravida kvinnor eller till patienter med hjärtsvikt efter hjärtinfarkt.

För att den samlade besparingen på 400 miljoner kronor per år ska få fullt genomslag krävs att landstingen och läkarna följer våra beslut. Det är läkaren som ska kontrollera att kraven för subvention är uppfyllda och sedan markera på receptet om läkemedlet ska ingå i högkostnadsskyddet. Men det saknas i dag information om ett läkemedels subventionsstatus i nästan alla landstingens journalsystem. Att ha information lättillgänglig om när ett läkemedel är subventionerat skulle underlätta för läkarna när de ska välja det läkemedel som är fördelaktigt, inte bara effektmässigt utan även kostnadsmässigt. Läkarna måste ha rätt information när de skriver ut läkemedel, så att rätt läkemedel skrivs ut till rätt patient. Landstingen har här en viktig roll för att säkerställa att de skattepengar som går till subvention av läkemedel används så effektivt som möjligt.

Genomgången av subventionerade läkemedel fortsätter. Under innevarande år presenterar vi också granskningar av läkemedel mot depression och höga blodfetter. Vi är övertygade om att dessa genomgångar kommer att kunna leda till att ännu mer resurser kan frigöras till exempel för nya, dyra och kostnadseffektiva läkemedel. Syftet är att vi ska få ut så mycket hälsa som möjligt för de skattepengar som går till läkemedel.
Axel Edling
Ann-Christin Tauberman

DN 080309:

Sjukdom till salu.

Lanseringen av nya läkemedel kan ibland göra fler sjuka - inte färre. Med pr-kampanjer och gratiskurser för läkare om nya sjukdomar vidgar läkemedelsföretagen sina marknader. I den nya boken "Pillret" skildrar DN-medarbetaren Ingrid Carlberg de antidepressiva medicinernas historia. DN publicerar här ett utdrag. Det handlar om hur den bortglömda sjukdomen generaliserad ångest, GAD, skakats till liv igen av läkemedelsbolaget Wyeth.

Här följer ett bearbetat utdrag ur boken "Pillret".

På kvinnodagen den 8 mars 2000 slog Expressen till med en lätt alarmistisk rubrik över en helsida: "400.000 lider av 'framtidspanik'."

Även ingressen var dramatisk: "Ständig oro, överdriven ängslan och en tendens att alltid vänta sig det värsta. Det är generaliserad ångest. Runt 400.000 svenskar lider av den okända sjukdomen - många utan att veta om det. Nu finns ett nytt botemedel."

Tillslaget kom sig förmodligen av att det amerikanska läkemedelsföretaget Wyeths pr-byrå Andréasson PR dagen innan skickat ut en pressinbjudan med Karolinska institutets auktoritativa brevhuvud. Brevet var riktat till medicinjournalister och gällde ett medieseminarium, "Generaliserad ångest - en okänd sjukdom", med docent Christer Allgulander. Seminariet skulle hållas den 16 mars på Ingenjörsvetenskapsakademien och anmälningarna göras till pr-byrån.

Så okänt var inte tillståndet, inte för pålästa specialister i psykiatri. Det tillhörde bara inte de vanligast förekommande diagnoserna, varken i psykiatrin eller i primärvården. Det ville läkemedelsföretaget Wyeth ändra på genom att via medierna nå allmänheten och allmänläkarna.

Wyeths läkemedel Efexor hade godkänts för behandling av depression redan 1995. Men det var först nu, med lanseringen av en ny sjukdomsmarknad, som försäljningen tog fart på allvar.

Expressen jobbade snabbt och kom först med nyheten. Efter medieseminariet skulle den nya, okända folksjukdomen dyka upp som en nyhet också i andra tidningar, liksom i radio och teve i olika omgångar under året.

Av inbjudan framgick att medieseminariet arrangerades med anledning av att Läkemedelsverket nyligen godkänt medicinen Efexor för behandling av generaliserad ångest, GAD. Längst ned i texten fanns också en mening om att Wyeth svarade för de praktiska arrangemangen. Detta var information som dock aldrig påpekades i den efterföljande mediebevakningen, trots att den i allra högsta grad var relevant.

Reglerna förbjuder läkemedelsföretag att sprida information och reklam direkt till allmänheten, de tänkta patienterna, om receptbelagda läkemedel. Medieseminarium och pr-insatser var ett sätt för Wyeth att komma runt detta, en kanske krokigare, men för företaget ändå effektiv väg att nå ut just till allmänheten.

I Expressen-artikeln, som kom före seminariet, ringades den aktuella patientgruppen in. Det rörde sig om överdrivet ängsligt lagda personer, pessimister som tar ut all oro i förskott, "målar fan på väggen", och väntar sig det värsta. "Men nu finns det ny, effektiv behandling", fastslog Christer Allgulander, som hade varit en av de centrala läkemedelsprövarna i Wyeths stora europeiska läkemedelsstudie om GAD.

Preparatet Efexor nämndes vid namn flera gånger i reportaget, där dåvarande ordföranden i patientorganisationen Paniksyndromsällskapet (PS) för övrigt ställde upp på bild. Inte som ordförande i första hand, utan som exempel på en drabbad GAD-patient, som blivit bättre efter att ha börjat med Efexor.

Kanske hängde ordförandens medverkan samman med att patientföreningen i fråga just hade fått läkemedelsföretaget Wyeth som ny sponsor. Patientföreningen skulle också sluta separata ekonomiska avtal med Wyeth om informationssatsningar kring just GAD.

I sitt reportage på kvinnodagen infogade Expressen en pil med texten "Se här om du har den okända ångesten". Tidningen tillhandahöll en kontrollista med olika vardagssituationer beskrivna. Den som kände igen sig uppgavs kunna lida av sjukdomen generaliserad ångest (GAD).

Blev du till exempel ängslig över att ditt barn var två minuter försenat på hemväg från dagis fanns anledning att tänka efter. Detsamma gällde om du fick nya uppgifter på jobbet och blev orolig i stället för glad. Bland de fyra uppräknade sjukdomssignalerna nämndes också att befinna sig på semester i Florens med familjen, äta glass och se på konst utan att riktigt kunna njuta av konsten och glassen av oro för att bli magsjuk eller rånad av ficktjuvar.

Ångestområdet är tacksamt för den här sortens bredare marknadsföring, eftersom gränserna mellan sjukt och friskt inte är lika absoluta där som vid exempelvis en urinvägsinfektion. Vad gäller GAD fanns en marknadstänjande lättare variant av diagnosen, en kärna av verkligt svårt drabbade patienter och däremellan en glidande skala. Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) konstaterade senare att generaliserat ångestsyndrom (GAD) var ett ovanligt dåligt avgränsat tillstånd, eftersom över hälften av dem som uppfyllde kriterierna också kunde kvala in under diagnosen depression.

I Wyeths marknadsföring ingick också företagsfinansierade fortbildningar om diagnosen generaliserad ångest för allmänläkare runt om i landet. Under utbildningsdagarna hände det att Wyeths representanter mötte en del förlöjligande kommentarer från allmänläkarna om sin GAD-lansering. "Ja, ja, så där känner jag mig varje måndagsmorgon, ungefär", kunde läkarna säga till läkemedelssäljarna. "Nu har Wyeth hittat på en ny sjukdom för att sälja mer." Men nyheten var inte tillståndet GAD:s existens, utan att Wyeth, med sitt Efexor, blivit först i Sverige med att söka och få godkänt för behandling av tillståndet.

Svåravgränsade diagnoser erbjöd ofta intressanta marknadsmöjligheter. I pressmaterialet från Wyeths pr-byrå redovisades också en del lovande uppskattningar av sjukdomens spridning, som upprepades under utbildningarna.

Mest spännande var resultaten från Världshälsoorganisationens, WHO, stora studie över förekomsten av ångesttillstånd i primärvården i fem länder. WHO:s slutsats var att hela nio procent av alla patienter i primärvården lider av generaliserad ångest, GAD.

Den siffran smällde högre än den etablerade uppskattningen av en spridning hos allmänheten på mellan en och tre procent. Det märktes på de täta referaten i Wyeths reklammaterial att den siffran var populär på läkemedelsföretagets marknadsavdelning. "Nio procent är inte kattskit, precis", som det kunde heta i branschen.

En av författarna i den uppmärksammade WHO-studien hette Emmanuelle Weiller. Wyeths läkemedelsprövare hade mött henne långt innan studien publicerades 1998. Två år dessförinnan hade hon nämligen varit inhyrd som konsult hos företaget Wyeth. Hon rekryterades för att hjälpa till i Wyeths utbildningar av de europeiska läkare som skulle pröva läkemedlet Efexor mot just generaliserad ångest. Men den informationen kom aldrig med när WHO-studien publicerades.

Onsdagen den 25 oktober 2000 var kvällen då reklampriset 100-wattaren skulle delas ut i Blå hallen i Stockholms stadshus. Blivande pristagare i hela femtiofyra kampanjer vimlade runt bland branschgästerna på den stora festen. Till skillnad från det andra stora svenska reklampriset, Guldägget, är 100-wattaren en utmärkelse som inte placerar reklamens estetiska utformning i fokus. Den här kvällen korades vinnare uteslutande efter hur mycket reklaminsatsen ökat kundens försäljning.

Bland förstapriserna detta år märktes en kampanj för bordsmargarinet Lätt & lagom och en för drycken Festis. Reklambyrån Heart tillhörde de nominerade och fanns på plats i Blå hallen, med några av sina uppdragsgivare från läkemedelsföretaget Wyeth. Redan det var en ära, eftersom finalisterna valts ut bland flera hundra inskickade bidrag. Hearts och Wyeths nominering gällde kampanjen för sjukdomen generaliserad ångest, framför allt reklamen som gått i Läkartidningen och Dagens medicin.

Till reklambyråns bidrag räknades också läkarbroschyren "Måndag. Att leva med ständig ängslan" samt en patientbroschyr om generaliserad ångest, "Ängslas du för mycket för småsaker?", framtagen av reklambyrån Heart och författad av docent Christer Allgulander.

Annonserna i Läkartidningen föreställde en pensionär med vänner på fiskeutflykt. De åtföljdes av texten "Fiskelycka. Pensionen kommer inte att räcka. Tänk om något hänt med barnbarnen?" samt en kortare text om Efexors verkan på sjukdomen generaliserad ångest.

När festen var slut i Blå hallen kunde folket från Heart och Wyeth gå hem med ett av prisen, en 25-wattare. Det var inte så konstigt. Kampanjen för sjukdomen generaliserad ångest hade satt ordentlig fart på försäljningen av Efexor. Året därpå skulle preparatet spränga drömgränsen 200 miljoner kronor i årlig försäljning.

En månad senare blev samma kampanj utnämnd till "Årets bottennapp" av SFAM, Svensk förening för allmänmedicin. SFAM:s läkemedelsråd ansåg att Wyeths satsning på ett olyckligt sätt medikaliserade bekymmer i vardagslivet.

"Oro för vardagsekonomin, skolresultat, scenframträdanden, karriär och anhöriga är företeelser som kan anta patologiska proportioner, men bör i första hand åtgärdas med andra metoder än farmakologiska", skrev rådets ordförande, distriktsläkaren Jan Håkansson i Krokom, i sin motivering.

Ingrid Carlberg

Omvårdnadsprogrammet.

Del av skolverkets gymnasieprogram. (Nov 98)
Se http://www2.skolverket.se/kursinfo/skolform/21/studvag/utskr/_OP.html

OP - Omvårdnadsprogrammet
3 år

Kursutbudet inom Omvårdnadsprogrammet ger eleverna möjlighet att uppnå kompetenser som motsvarar de grundläggande yrkeskraven inom hälso- och sjukvård, social omsorg eller tandvård.

Omvårdnadsprogrammets uppläggning och inriktning utgår från de centrala och mångdimensionella begreppen människa, hälsa, miljö, omvårdnad och social omsorg. De centrala begreppen belyses i varierande grad i de olika kurserna och har som uppgift att underlätta en helhetssyn på den grundläggande kompetens som utbildningen leder till. Begrepp av detta slag utvecklas ständigt och kan i undervisningssammanhang utgöra en del av kunskapsutvecklingen, progressionen inom kurser eller i kurser som bygger på varandra. Att utbildningen som helhet syftar till att utveckla elevernas allmänmänskliga kompetens framhävs i de nationella målen för gymnasieskolan men ses också som en del av utvecklingen mot en yrkeskompetens.

Utvecklingstrender

Vård och omsorg kommer framledes att rekrytera vårdpersonal utbildad enligt gymnasieskolans och vuxenutbildningens Omvårdnadsprogram. De kommer att samarbeta med läkare, sjuksköterskor, hemtjänstassistenter, specialpedagoger, logopeder, socionomer och sjukgymnaster.

Detta kommer att kräva breda kunskaper. Områdena social omsorg och omvårdnad blir i det praktiska yrkeslivet ett gemensamt kunskapsfält.

Inom tandvården har under senare år införts nya vårdmodeller som innebär förändrade och utökade arbetsuppgifter. Dessa nya arbetsuppgifter ställer stora krav på breda tandvårdskunskaper, god kommunikationsförmåga både i relation till patienten som övriga i tandvårdsteamet. Det ställs även stora krav på patientomvårdande kunskaper. För att uppfylla detta krävs en god förmåga till egenuppfattning av sina kunskaper. Den förebyggande tandvården för olika ålderskategorier kommer att vara ett centralt arbetsområde.

Fothälsovården kommer att ställa höga krav på förebyggande vård, behandling och information.

Möjliga vägar genom programmet

Inom Omvårdnadsprogrammet finns ett trettiotal kurser. I strukturen presenteras först de ämnen och kurser som är gemensamma för hela programmet. Därefter följer ämnen och kurser som är gemensamma inom respektive gren. Slutligen presenteras de ämnen och kurser som är valbara inom programmet. Bland dessa ämnen och kurser finns möjlighet att välja vägar som antingen leder till breddning/fördjupning inom ett visst område eller en mer generell och bred kompetens.

De gemensamma kurserna skall ge en grund i omvårdnad och social omsorg och är individ- och uppgiftsrelaterade.

De gemensamma kurserna förmedlar kunskap som är oumbärlig oavsett vilken yrkesverksamhet eleven riktar sig mot inom Omvårdnadsprogrammet. Kurserna förläggs inte nödvändigtvis till första läsåret utan till den tidpunkt som är mest lämplig, med tanke på pedagogik, lokala förutsättningar och fortsatt utbildning.

De valbara kurserna skall ses som intresseinriktningar där eleverna får omsätta sina kunskaper i olika vård- och socialomsorgsformer. Kurserna har en orientering mot samverkan/samarbete.

De valbara kurserna har olika karaktär genom att antingen behandla ett smalt område, t.ex. fothälsovård, eller bredda kunskaperna inom ett område som eleven redan erhållit grundläggande kunskaper i, t.ex. psykiatri.

Det finns stora möjligheter att integrera kärnämnen och karaktärsämnen inom Omvårdnadsprogrammet.

Inriktning mot omvårdnad ger specifika kunskaper i social omsorg och omvårdnad.

Inriktning mot tandvård ger kunskaper inom såväl den förebyggande som den reparativa tandvården och de valbara kurserna ger förberedelse för att aktivt kunna deltaga i tandvårdsarbetes olika vårdmodeller.

051010
Sven Wimnell 051010: Folkhälsopolitik med nytt målområde: Kunskaper, förmåga, erfarenheter, vilja. (http://wimnell.com/omr61a.pdf)

Svenska folkets hälsa.

DN 030312 sid Kultur 19:

“Svenska folkets hälsa är inte vad den borde vara.

   I dag börjar den första nationella Folkhälsostämman i Stockholm, avsedd att bli avstampet för en ny folkhälsopolitik.
   Det kommer folk från hela landet, från kommuner och landsting, Konsortiet för akademiskt folkhälsoutbildning och Svensk förening för folkhälsoarbete.
   - Situationen är allvarlig. Vi måste ta till krafttag, säger institutets generaldirektör Gunnar Ågren.
   Folkhälsostämman arrangeras parallellt i Stockholm City Conference Centre, i Folkets hus och i Folkhälsoinstitutets lokaler på Olof Palmes gata.
   Sammanlagt får stämman 1700 deltagare. Bland dem märks två ministrar, vice statsminister Margareta Winberg och den nyutnämnde folkhälsoministern Morgan Johansson.
   Några exempel på frågor som kommer upp är den stora alkoholkonsumtionen, hur arbetet med att förebygga sexuellt överförda sjukdomar ska förbättras samt de lavinartat ökande sjukskrivningarna.
   Regeringen fattade nyligen ett beslut om nya folkhälsomål. De ansvariga har länge sett att folkhälsan börjat svikta.

Hur illa är det ställt, Gunnar Ågren?
- Det kunde vara värre. Vi har fortfarande en utmärkt mödra- och barnavård, fler barn räddas till livet i Sverige än i något annat land. Rökningen ligger på en låg nivå, 20 procent av landets vuxna röker. Men det kan bli ännu bättre !

Hur är det med spritmissbruket?
- Där är bilden en annan och dystrare. Supandet skenar i väg och nu måste vi göra något drastiskt.
Till exempel vad?
-Vi hoppas att regeringen ska införa en lag som stänger krogarna tidigare. Detta måste ske över hela landet utan undantag.

Oj då. Vilka fler problem anser du vara akuta?
   - Sjukskrivningarna förstås. De är ett symtom på att folk mår dåligt.
Varför det, tror du?
   - En oro finns i landet som är ny. Något hände åren 1997-1998, därefter stiger alla kurvor brant.
Och dem hoppas ni vrida åt rätt håll?
   -Det är både vårt hopp och vår avsikt.

Ska Folkhälsostämman bli en årlig institution?
   -Till att börja med ska den arrangeras tre år i sträck. Sedan gör vi en utvärdering.
Hur får man veta vad ni kommer fram till?
   - Genom att gå in på nätet. Vår e-adress är folkhalsostamman.nu och den uppdateras hela tiden.
Och om man inte har en dator hemma?
   -Då får man gå till CCC, gamla Norra latin, och hämta skriftligt material.

MARTIN STUGART
martin.stugart@dn.se 08-738 10 68”

Folkhälsostämman

Sjukdomar orsakade av rökning är många, man räknar nu med mer än 1300 dödsfall per år i Sverige, ungefär dubbelt så många som vägtrafiken ger.

Folkhälsorapport 2001.

010331:
Från Socialstyrelsen :

Det finns senare rapporter på Socialstyrelsen.

Folkhälsorapport 2001. Sammanfattning

Livslängden fortsätter att öka

Den första nationella folkhälsorapporten, som gavs ut 1987, visade att medellivslängden i Sverige ökat med ett år under första hälften av 1980-talet – en kraftigare ökning än någon gång tidigare under efterkrigstiden. Sedan dess har mäns medellivslängd ökat 3,3 år och kvinnors 1,9. Männens medellivslängd som stagnerat under 1970-talet har alltså ökat snabbare än kvinnornas, och skillnaden mellan mäns och kvinnors genomsnittliga livslängd har reducerats från 6 till 4,6 år. Sedan 1983/84 har dessutom spädbarnsdödligheten halverats – den var år 2000 så låg som 3,2 döda under första levnadsåret av 1000 levande födda barn.

Livslängd och hälsa ojämnt fördelade
Redan 1987 års rapport fäste uppmärksamheten på att hälsan var ojämnt fördelad. Trots att klassklyftorna i den materiella välfärden minskat var arbetares risk att bli sjuka större än tjänstemäns. En rad faktorer av betydelse för hälsoutvecklingen visades dessutom vara så fördelade att man måste befara att klassklyftorna i hälsa skulle komma att öka.

Ingen av de följande tre folkhälsorapporterna och inte heller denna, den femte i raden, har kunnat finna annat än att de sociala skillnaderna i hälsa kvarstår. Nu som då är de störst bland männen. Manliga högre tjänstemän förväntas vid 35 års ålder leva 2 år längre än ej facklärda manliga arbetare och kvinnliga högre tjänstemän 0,7 år längre än kvinnliga ej facklärda arbetare.

Hälsoskillnaderna mellan sociala grupper tycks dock nu minska något bland män medan de i stället snarare ökar bland kvinnor.

I denna rapport konstateras också att hälsoutvecklingen är fördelaktigare för den del av befolkningen som är 45 år eller äldre än för yngre vuxna. Barn och ungdomar i Sverige har under lång tid haft en mycket gynnsam hälsoutveckling men även beträffande dem finns oroande tecken.

Hjärt–kärlsjukdomarna minskar

Hjärt–kärlsjukdomar är den grupp av sjukdomar som orsakar flest förtida dödsfall samtidigt som de ofta medför långvariga hälsoproblem och funktionsnedsättningar. Under 1990-talet har risken att insjukna i kranskärlssjukdom, framför allt i hjärtinfarkt, minskat med cirka 20 procent, och risken att dö i kranskärlssjukdom har minskat ännu mer. Detta är den viktigaste förklaringen till att medellivslängden ökat så mycket på senare år. Även risken att dö av slaganfall har minskat. De minskade riskerna att insjukna i hjärt–kärlsjukdom beror på förbättringar av sådana levnadsvanor som påverkar hälsan, främst minskad rökning och förbättrade kostvanor, medan minskade risker att dö för dem som insjuknat framför allt får tillskrivas sjukvårdens insatser. Uppskattningsvis räddas 3 000 människor till livet varje år tack vare förbättrad kranskärlssjukvård. Dödligheten i hjärt–kärlsjukdomar är betydligt högre bland män än bland kvinnor, men det är männen som vunnit mest i livslängd när dessa sjukdomar blivit mindre vanliga och mindre dödliga.

Långsammare ökning och minskad dödlighet i cancer

Tumörer orsakar hälften av alla dödsfall före 65 års ålder bland kvinnor och en tredjedel bland män. Cancer är annars främst en ålderssjukdom och två tredjedelar av all cancer inträffar efter 65 års ålder. Risken att insjukna i någon cancersjukdom ökade med drygt en procent per år under 1980-talet men ökningstakten har minskat till en halv procent per år under 1990-talet. Vart tredje cancerfall förklaras av tobak, kostvanor och solvanor. Dödligheten i cancer har minskat med i genomsnitt 1,5 procent per år den senaste tjugoårsperioden.

De två vanligaste cancerformerna – bröstcancer bland kvinnor och prostatacancer bland män utgör en tredjedel av all cancer. Båda har ökat något under 1990-talet men någon motsvarande ökning av dödligheten har inte skett.

Både lungcancer och dödlighet i lungcancer ökar bland kvinnor men minskar bland män.

Malignt melanom ökar för båda könen men denna ökning motsvaras inte av ökad dödlighet.

Minskad olycksfallsdödlighet

Skador efter olycksfall är den största dödsorsaken i åldrarna upp till 45 år. Dödligheten i skador har minskat 37 procent för män och nästan halverats för kvinnor sedan 1980. Två tredjedelar av dem som dör av skador är män. Trafiken dominerar som orsak till dödsolyckor och orsakar en femtedel av alla dödsfall i skador. Dödligheten i olycksfall är störst i glesbygdskommuner.

Fallolyckor är den vanligaste skadeorsaken i alla åldrar men särskilt bland äldre.

Självmorden minskar

Självmordsfrekvensen fortsätter att minska och de senaste två decennierna har dödligheten i självmord minskat med 38 procent bland både män och kvinnor. Självmord är vanligare bland män. År 1998 begick tre gånger så många män som kvinnor självmord. Däremot är självmordsförsök vanligare bland kvinnor än bland män.

Alkoholrelaterad dödlighet minskar

Den alkoholrelaterade dödligheten har minskat med en tredjedel sedan 1980-talets början. Sannolikt har det förändrade dryckesmönstret med minskad spritkonsumtion bidragit till detta.

Äldre blir friskare men skiftande utveckling i övriga åldrar

Det förefaller som om medelålders och äldre har haft den gynnsammaste hälsoutvecklingen i Sverige de senaste två decennierna. De som är över 45 år betraktar i ökande utsträckning sin hälsa som god. I åldrarna 16–44 år har andelen inte förändrats under större delen av 1980-talet, och under 1990-talet har den långsamt minskat. I synnerhet har psykisk ohälsa som ängslan, oro och ångest och sömnproblem blivit vanligare i dessa åldrar under 1990-talet. Dessa problem minskade i alla åldrar under 1980-talet för att sedan öka något under 1990-talet, utom bland kvinnor över 65 år, för vilka förbättringen fortsatt. Dessa problem är annars i slutet av 1990-talet vanligast bland utrikesfödda, framför allt från länder utanför Europa.

De äldres rörelseförmåga har förbättrats under en längre period. Det är sannolikt till en del en effekt av höft- och knäledsplastik.

Andelen äldre med nedsatt syn blir allt mindre vilket delvis torde bero på det stora antalet starroperationer.

Värk i rörelseorganen – problem för många

Under 1990-talet har sjukdomar i rörelseorganen ökat bland kvinnliga lägre tjänstemän i åldrarna upp till pensionsåldern och bland manliga i åldrarna 45–64 år. Bland manliga arbetare har de dock minskat. Smärtor och värk i rörelseorganen är mycket vanliga. Hälften av männen och 70 procent av kvinnorna har värk i rygg, nacke, axlar, armbågar, ben eller knän. Olika slags värktillstånd har blivit vanligare sedan början av 1980-talet, i synnerhet bland kvinnor. Även dessa problem är vanligare bland utrikesfödda än bland infödda svenskar, i synnerhet bland kvinnor från länder utanför Europa.

Allergierna forsätter öka

Andra stora folksjukdomar är astma, allergier och annan överkänslighet – besvär som ökat kraftigt de senaste decennierna och som i synnerhet drabbar barn och ungdomar.

Diabetes ökar bland barn

Insjuknandefrekvensen i barn- och ungdomsdiabetes (typ 1) har ökat under 1990-talet, särskilt i de yngre åldersgrupperna. Orsakerna är inte klarlagda, men förskjutningen mot en ökning i yngre åldrar pekar på att miljöfaktorer och/eller livsstilsfaktorer spelar roll.

Infektionssjukdomarna är fortfarande ett väsentligt samhällsproblem

Infektionssjukdomar var förr en dominerande dödsorsak men har under 1900-talet minskat drastiskt. På senare tid har emellertid resistenta bakterier och antibiotikaresistens gjort det svårare att behandla infektionssjukdomar. Genom människors resande sker en kontinuerlig import av resistenta bakterier från vår omvärld. Ett speciellt problem utgör resistent tuberkulos, som det i vissa fall saknas behandling mot.

Sexuellt överförbara sjukdomar ökar igen
Klamydia är numera den största sexuellt överförda sjukdomen i Sverige. En oroande ökning av rapporterade fall har setts under slutet av 1990-talet främst bland ungdomar, men också gonorré i storstäderna och syfilis och hiv, båda främst bland homosexuella män, ökar. I Sverige utgör hiv och syfilis ett relativt begränsat problem men ökande frekvenser kan vara en signal att smittskyddet inte helt och hållet fungerar.

De sociala skillnaderna i tandhälsa fortsatt stora

Tandhälsan har förbättrats avsevärt de senaste 25 åren i synnerhet bland barn och äldre över 65 år. De sociala skillnaderna i tandhälsa är fortfarande stora och minskar inte. Alltfler besöker tandläkare under en tvåårsperiod utom yngre personer och manliga tjänstemän på mellannivå och högre.

Tungt arbete är fortfarande en hälsorisk

Förr arbetade många på mycket hälsovådliga arbetsplatser. Särskilt arbetare riskerade att drabbas av olycksfall eller exponeras för farliga ämnen. Under decennier har satsningar på att förbättra arbetsmiljön varit högt prioriterade i Sverige, och arbetsolyckor och arbetsmiljörisker påverkar inte längre folkhälsan i samma utsträckning som tidigare. Arbetsmiljön spelar numera en relativt sett liten roll för bland annat uppkomsten av cancer. Fortfarande orsakar dock tungt arbete, tunga lyft och ensidiga arbetsuppgifter en hel del rygg- och nackbesvär och sjukdomar i rörelseorganen. De senare låg bakom nästan hälften av kvinnors och en tredjedel av mäns nybeviljade förtidspensioner år 1999. Datorarbete ökar kontinuerligt och mellan 60 och 70 procent av både kvinnor och män använder numera dator i sitt arbete, vilket kan vara en förklaring till att besvär från nacken och övre delen av ryggen har ökat.

Stress – ett ökande arbetsmiljöproblem

Den psykosociala arbetsmiljön uppmärksammas allt mer. Arbetstempo och tidspress fortsätter att öka. Jäktiga arbeten har ökat kontinuerligt under 1990-talet, särskilt bland kvinnor. Andelen som arbetar övertid har också blivit större under senare delen av 1990-talet, och andelen som känner olust inför att gå till sitt arbete har ökat. De förvärvsarbetandes försprång i hälsa minskar. Den andel som bedömer sin hälsa som god har sedan 1993 minskat mer bland dem som haft arbete än bland dem som inte förvärvsarbetat.

Stress kan vara både bra och dåligt
Det kan vara svårt att avgöra om stress i arbetet är positivt eller negativt för hälsan. En del forskningsresultat visar på att negativ stress – att till exempel ha ett arbete som ställer höga krav på arbetsinsatsen men små möjligheter att påverka uppläggningen av arbetet – ökar riskerna för bland annat hjärtinfarkt.

Positiv stress, dvs. höga krav på prestation och stora möjligheter att påverka sin arbetssituation, anses inte lika farligt eller kanske t.o.m. som en skyddande faktor. Ekonomisk stress kan dock vara mer negativ för dem som saknar ett betalt arbete än de krav och belastningar, som de som har ett förvärvsarbete, utsätts för.

Trots att utvecklingen inom arbetslivet oftast beskrivs som negativ är nästan tre fjärdedelar av de förvärvsarbetande i Sverige på det hela taget mycket nöjda med sitt arbete. Om tidspress och övertid ökar, så minskar emellertid möjligheterna att kombinera arbetsliv och privatliv, och det kan i längden medföra ökade såväl hälsoproblem som sociala problem.

Negativ utveckling för vårdpersonal och lärare

Hälsoutvecklingen synes under 1990-talet ha varit särskilt negativ för anställda inom kommuner och landsting, främst kvinnor. I synnerhet inom omsorgs- och utbildningssektorn förefaller såväl arbetsmiljö som välbefinnande ha försämrats. Omorganiseringar och besparingar har ökat belastningen på dem som arbetar inom dessa sektorer som domineras av kvinnor.

Bättre levnadsvanor

Rökningen minskar
Visserligen är rökning fortfarande kanske den största hälsorisken, men den har minskat i alla socioekonomiska grupper både bland män och kvinnor sedan mitten 1980-talets början. Bland männen har minskningen varit snabbare än bland kvinnorna. Dock bör noteras att utrikesfödda män röker i betydligt större omfattning än män som är födda i Sverige. Det framkom i en studie att bland invandrare från Chile, Iran och Turkiet rökte yngre män i större omfattning än äldre. Bland infödda svenska män är mönstret det motsatta – snusning är dock vanligare bland yngre än bland äldre män. Andelen dagligrökare bland män är internationellt sett låg i Sverige där män och pojkar röker i minst omfattning i Europa.

Bland kvinnor började andelen rökare minska betydligt senare än bland män. Det är förklaringen till att lungcancern, som numera minskar bland män, ökar bland kvinnor och kommer att fortsätta öka under 10–20 år. Rökning ligger bakom fyra femtedelar av all lungcancer. Årligen inträffar 400 fall av lungcancer till följd av radon. Till 80 procent rör det sig emellertid om den kombinerade effekten av radon och rökning.

Vi äter bättre
Matvanorna har utvecklats positivt. Vi äter mer frukt och grönsaker, mer fiberrik kost och mindre fett. Det gäller män och kvinnor, unga och gamla.

Fler motionerar men inte tillräckligt många
Motion på fritiden blir också allt vanligare. Ändå är det endast en femtedel av befolkningen som kan anses vara tillräckligt aktiv på fritiden för att det skall ha någon positiv effekt ur ett hälsoperspektiv.

Några utmaningar

Alkoholproblemen kan komma att öka
Förändringarna inom alkoholpolitiken mot ökad tillgänglighet och lägre priser kan förväntas leda till att alkoholproblemen ökar. Detta kan till en del motverkas av att dryckesmönstret förändras mot ökad konsumtion av vin och mindre sprit, vilket kanske minskar riskerna för alkoholrelaterade sjukdomar.

Ungdomars vanor oroar
Utvecklingen under senare år mot att allt fler ungdomar prövar narkotika och regelbundet dricker alkohol inger tillsammans med ökad frekvens av tonårsaborter och fler fall av klamydia oro. Inte minst allvarligt är att andelen överviktiga ökar mycket bland de yngre samtidigt som alltfler tycks röra sig allt mindre i det vardagliga livet och välja stillasittande fritidsaktiviteter.

Svenska barn och ungdomar brukar i intervjuundersökningar i europeiska länder framstå som friskast och mest nöjda med livet. Icke desto mindre har psykosomatiska symtom som ont i magen, ont i huvudet och sömnbesvär ökat fortlöpande bland skolungdomar sedan 1980-talets mitt.

Övervikt blir vanligare, främst bland yngre vuxna
I alla åldrar ökar andelen överviktiga men i synnerhet bland yngre vuxna. Troligen beror ökningen på att vi rör oss för litet i förhållande till hur mycket vi äter.

Andelen med övervikt har ökat i alla socioekonomiska grupper sedan början av 1980-talet. I fråga om kraftig övervikt har de sociala skillnaderna ökat något både bland män och kvinnor. Skillnaderna är dock större bland kvinnor än bland män. Kraftig övervikt ökar risken för sjukdomar och besvär i rörelseorganen och – om det är fråga om bukfetma – för högt blodtryck, hjärt–kärlsjukdom och diabetes typ 2.

Större hälsorisker i utsatta grupper
Ensamståendes hälsa bör uppmärksammas. Bland dem finns grupper med avsevärda hälsorisker. Det rör sig då ofta om personer med låg inkomst och låg utbildning. Även barn till ensamstående löper större risker att bli sjuka eller skadas än barn i familjer med två vuxna. Under 1990-talet har de sociala och ekonomiska problemen ökat för ensamstående med barn. Drygt 40 procent av de ensamboende mammorna röker vilket är dubbelt så stor andel som bland kvinnor i allmänhet. Bland annat pekar detta på att det finns behov av att se över de ensamståendes levnadsvillkor, inte minst ensamstående föräldrars.

Även barn till psykiskt sjuka föräldrar och barn till missbrukare har befunnits löpa större risker att bli sjuka eller skadas än andra barn.

Att riskerna är större inom vissa grupper innebär inte att alla där har hälsoproblem. Tvärtom rör det sig även i grupper med kraftig överrisk endast om ett fåtal individer som kan visas ha större problem än genomsnittligt. Barn till psykiskt sjuka föräldrar löper till exempel klart högre risk än barn i allmänhet att dö eller att vårdas i sluten vård för psykiatrisk sjukdom, drogberoende eller olyckor. Det är då viktigt att veta att inte mer än 2 procent av de barn som hade någon psykiskt sjuk förälder fick någon psykiatrisk diagnos under en studerad fyraårsperiod. Även bland barn till missbrukande föräldrar som också hade höga konstaterade överrisker, omhändertas en mycket liten del.

Flera problem samtidigt ökar risken för ohälsa
Riskerna är störst för dem som samtidigt har flera ogynnsamma förhållanden. Att vara ensamstående förälder kanske inte i sig ökar hälsoriskerna särskilt mycket. Har man dessutom låg utbildning och låg inkomst så försvåras möjligheterna att leva ett bra liv. Det förefaller också som om ohälsosamma levnadsvanor tenderar att ansamlas i grupper som på annat sätt är socialt utsatta. Då ökar risken för ohälsa för både förälder och barn.

Den framtida sjukdomsbördan

Framtidens sjukdomspanorama ser ut att komma att domineras av åldrandets hälsoproblem. Genom att risken minskar att bli allvarligt sjuk och att dö för tidigt av allvarliga sjukdomar, så lever allt fler till hög ålder.

Denna rapport visar att äldres hälsa fortsätter att förbättras. Deras syn och rörelseförmåga blir allt bättre liksom tandhälsan. Inga tydliga tecken pekar mot att den sjukdomsperiod som vanligen inträder i livets slutskede håller på att förlängas.

Men även om risken för individen att i en given ålder bli sjuk minskar för många sjukdomar, t.ex. hjärt–kärlsjukdomar, så talar mycket för att förekomsten av sjukdom i befolkningen totalt sett kommer att öka som följd av att fler överlever sina sjukdomar. Många av dem som idag överlever efter en hjärtinfarkt kommer senare i livet att få andra sjukdomar som hjärtsvikt eller cancer. Därför måste vi räkna med att de äldres sjukdomar kommer att utgöra en ökad börda för samhället och hälso- och sjukvården.

Sammanfattningar kapitelvis
Kapitel 1: Den femte nationella folkhälsorapporten

Folkhälsorapport 2001 är den femte i raden av nationella folkhälsorapporter som överlämnas till regeringen. Tidigare rapporter har utgivits åren 1987, 1991, 1994 och 1997. Sedan år 1994 har sociala rapporter publicerats samtidigt.

I Sverige finns en lång tradition av ett slags folkhälsorapportering i och med att dåtidens provinsialläkare från år 1854 avkrävdes årliga rapporter om befolkningens hälsa i deras upptagningsområden. Denna rapportering pågick till år 1911. Därefter hamnade detta breda befolkningsperspektiv på hälsofrågorna successivt i skymundan till följd av medicinska framsteg och sjukvårdens och läkarverksamhetens fortgående specialisering. Istället kom den enskilde patienten i fokus.

Ett nytt intresse för folkhälsoperspektivet manifesterades 1984 i och med WHO:s strategi "Health for all by the year 2000" med de 38 målen för Europaregionen (1). Det kan sägas vara kulmen på en trend som inspirerats av några betydelsefulla nationella dokument från början av 1970-talet. Först kom den så kallade Lalonde-rapporten "A new perspective on the health of Canadians" 1974 och "Sharing resources for Health in England" 1976. Dessa rapporter följdes av hälsostrategier från WHO (2) och den välkända "Black report" (3) som tydligt lyfte fram den ojämlika hälsan i Storbritannien. Sverige och övriga medlemsländer i WHO:s europaregion antog 1999 gemensamt HÄLSA 21, som ett vägledande dokument för utveckling av nationell folkhälsopolitik för 2000-talet (4). Antalet mål har reducerats från 38 till 21 och målet att minska hälsoskillnader ses nu som överordnat de övriga. Målens innehåll har förskjutits i riktning mot att i större utsträckning påverka de faktorer som är mest betydelsefulla för att utveckla folkhälsan.

Landstingsförbundet presenterade 1972 ett diskussionsunderlag "Från sjukvårdspolitik till hälsopolitik som bas för hälsoplanering". Det kan ses som det första steget i en liknande utveckling i Sverige. 1978 initierades projektet "Hälsoproblem i ett landsting – som underlag för hälsoplanering" (5). Den statliga HS 90-utredningen (6) utvecklade en modell för systematiska beskrivningar av befolkningen och dess hälsorisker, hälsoproblem och vårdmöjligheter. Som en följd härav föreslog regeringen i propositionen "Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården" (1984/85:181) för första gången att en sammanställning och analys av hälsoutvecklingen inom befolkningen skulle publiceras vart tredje år. Uppdraget gavs till Socialstyrelsen som 1987 publicerade Sveriges första nationella folkhälsorapport.

Rapporten väckte stor uppmärksamhet. Särskilt fäste man sig vid de sociala skillnaderna i ohälsa. I och med den kartläggning och analys av hälsosituationen som presenterades i Folkhälsorapporten bedömde regeringen att det fanns behov av ett mer samlat grepp om folkhälsofrågorna. En brett sammansatt hälso- och sjukvårdsberedning inrättades och började arbeta 1987. På statsministerns initiativ inrättades 1988 den s.k. Folkhälsogruppen, en rådgivande grupp med uppgift att behandla tvärpolitiska hälsopolitiska frågor som aviserats redan i propositionen (7). Dess främsta uppgifter var att följa hälsoutvecklingen och diskutera behov av hälsopolitiska initiativ, komma med konkreta åtgärdsförslag, analysera kunskaps- och forskningsbehov samt beakta möjligheter att förstärka den folkhälsovetenskapliga forskningen. Speciellt skulle uppmärksamhet ägnas ohälsans ojämlika fördelning. Gruppen skulle vara ett beredningsorgan för hälsopolitiska frågor åt hälso- och sjukvårdsberedningen.

Folkhälsogruppens sammansättning bestämdes dels av behovet av att få en praktisk och konkret inriktning, dels av att man ville lägga ökad tyngdpunkt på tvärsektoriellt samarbete. I Folkhälsogruppen ingick därför generaldirektörerna för Arbetarskyddsstyrelsen, Boverket, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Riksförsäkringsverket, Skolöverstyrelsen och Socialstyrelsen samt företrädare för Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Folkhälsoperspektivet företräddes av tio olika experter med bred kompetens inom det samhällsmedicinska området. Ordförande i gruppen var statssekreteraren i socialdepartementet. En rad skrifter utarbetades som redogjorde för olika samhällssektorers roll och behov av samarbete och samordning (8). Gruppen tog initiativ till ett projekt med avsikten att utveckla en samlad strategi för folkhälsoarbetet i Sverige. Strategins syfte var att motverka ojämlikheter i hälsa genom förebyggande och hälsofrämjande åtgärder. Strategiprojektets arbetsmaterial utgjorde underlag för socialdepartementets folkhälsoproposition 1990 (9). I samma proposition aviserade regeringen att ett nationellt Folkhälsoinstitut skulle inrättas med uppgift att bygga upp ett hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete på nationell nivå. Folkhälsogruppen fortsatte sitt arbete till 1992 då den upplöstes. Folkhälsoinstitutet tog över rollen att samla berörda generaldirektörer i en särskild rådsgrupp för folkhälsofrågor. Sedan 1996 har en parlamentariskt sammansatt nationell folkhälsokommitté arbetat med att ta fram folkhälsomål för Sverige. I kommitténs slutbetänkande år 2000 redovisas förslag till 18 folkhälsomål.

Kapitel 2: Folkhälsans utveckling och fördelning

Minskad dödlighet gör att andelen äldre i befolkningen ökat kraftigt. Medellivslängden förväntas fortsätta att öka.

Kvinnor lever i genomsnitt 4,6 år längre än män. Skillnaden mellan mäns och kvinnors medellivslängd minskar genom att mäns medellivslängd ökar snabbare än kvinnors.

En manlig högre tjänsteman beräknas leva 2 år längre i åldersintervallet 35–84 år än en ej facklärd arbetare. Motsvarande skillnad bland kvinnor är 0,7 år. Skillnaderna har knappast ändrats bland män sedan början av 1980-talet men har ökat något bland kvinnor.

Dödstalet har minskat i alla åldersgrupper sedan 1980, relativt sett allra mest i åldrarna över 75 år. Minskningen har varit betydande även bland barn 1–14 år samt i åldersintervallet 25–64 år.

Spädbarnsdödligheten fortsätter att minska. År 2000 var den nere i 3,2 per 1000 levande födda.

Minskningen av dödligheten – och därmed den ökade medellivslängden – beror främst på att dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar minskar.

Hjärt- och kärlsjukdomar orsakar den största andelen av alla dödsfall. Tumörer och skador står emellertid vardera för den största andelen av förlorade levnadsår före 65 års ålder.

Rörelseorganens sjukdomar och psykisk ohälsa dominerar som orsaker till förtidspension. Psykisk ohälsa bidrar mest till sjukdomsbördan.

Drygt tre fjärdedelar av befolkningen anser sig ha god hälsa, män i större omfattning än kvinnor. 40 procent av männen och 50 procent av kvinnorna uppger att de har någon långvarig sjukdom eller besvär.

Andelen som anser sig ha god hälsa ökade fortlöpande i alla åldrar under 1980-talet men har minskat i yngre åldrar, 16–44 år, under 1990-talet.

De socioekonomiska skillnaderna i självrapporterad hälsa är stora. Skillnaderna mellan arbetare och tjänstemän är i stort sett oförändrade sedan början av 1980-talet.

Livslängden ökar men inte antalet år med full hälsa. I stort sett är det antalet år med lätt ohälsa som ökat. Antalet år med svår ohälsa har minskat något för män.

Antalet hälsovägda levnadsår har ökat stadigt sedan mitten av 1970-talet både för män och kvinnor, mest för män.

Hälsoförbättringen sedan 1980, dvs. ökningen i hälsovägda levnadsår, låg främst i åldrarna över 45 år.

Kapitel 3: Folksjukdomar

Kapitlet om folksjukdomar inleds med ett avsnitt om stress. Stress tillmäts ofta stor betydelse för uppkomsten av ohälsa av många slag. Avsnittet är avsett som bakgrund eller komplement till rapporteringen om folksjukdomarna i synnerhet med tanke på förebyggande hälsoarbete och information. Det som beskrivs är stressens orsaker, mekanismer och yttringar men inte stressproblemens utbredning eller utveckling. I den fortsatta framställningen finns begreppet stress med som ett uttryck för psykisk ohälsa, som medverkande orsak till bland annat hjärt–kärlsjukdom och sjukdomar i rörelseorganen. Stressen i arbetslivet tycks öka och allt fler ungdomar känner stressrelaterade problem.

Därefter behandlas i kapitlet följande folksjukdomar: hjärt–kärlsjukdomar, psykisk ohälsa, tumörsjukdomar, rörelseorganens sjukdomar, olycksfallsskador, allergisjukdomar, vissa infektionssjukdomar och tandhälsa. Dessa folksjukdomar har beskrivits i samtliga tidigare folkhälsorapporter.

Det finns också flera andra hälsoproblem som av omfattning och karaktär mycket väl kan definieras som folkhälsoproblem. /Fotnot: Definition av folkhälsoproblem, se kapitel 2/ Vi har i varje tidigare folkhälsorapport behandlat ett eller ett par sådana problem. /Fotnot: Mer om detta i kapitel 1/ Denna gång behandlas dels diabetes, dels urininkontinens.

Hjärt–kärlsjukdomar

Hjärt–kärlsjukdomar utgör det största folkhälsoproblemet i Sverige. Risken att insjukna i kranskärlssjukdomar, framför allt hjärtinfarkt, har minskat med cirka 20 procent under perioden 1987–1997. Risken att dö i kranskärlssjukdomar har minskat ännu mer.

Risken att insjukna och dö i hjärt–kärlsjukdom har minskat för båda könen och för alla socialgrupper. Den stora nedgången i dödlighet i hjärt–kärlsjukdomarna är den största förklaringen till den ökande medellivslängden på senare år.

Sett ur ett internationellt perspektiv har dock Sverige fortfarande en hög dödlighet i kranskärlssjukdomar. Den är t.ex. dubbelt så hög i Sverige som i Frankrike. Möjligheterna att uppnå ytterligare förbättringar med förebyggande insatser är därför stora.

Däremot har Sverige en internationellt sett låg dödlighet i cerebrovaskulära sjukdomar (slaganfall m.m.) även om såväl risken att insjukna som att dö i sådana varit relativt oförändrade under 1990-talet.

Det är stora sociala skillnader i dödlighet i kranskärlssjukdomar. En ej facklärd arbetare har jämfört med tjänstemän på mellannivå eller högre en nästan fördubblad risk att dö i kranskärlssjukdomar.

Manliga facklärda arbetares risk att dö i kranskärlssjukdom har minskat med drygt 20 procent mellan perioderna 1986–1990 och 1991–1995 och de kvinnligas med 7 procent. Välutbildade tjänstemän har dock haft den mest positiva utvecklingen med en minskad dödlighet i storleksordningen 30 procent för män och 20 procent för kvinnor.

För män som inte klassificerats i någon socioekonomisk grupp (till stor del förtidspensionärer) minskade dödligheten under samma period med nästan 30 procent, medan motsvarande grupp bland kvinnor bara marginellt minskat sin dödlighet.

Trots att dödligheten i kranskärlssjukdomarna således sjunker i alla socialgrupper har de sociala skillnaderna i dödlighet ökat.

Diabetes

Omkring 3–4 procent av den vuxna befolkningen har diabetes varav cirka 80 procent har s.k. åldersdiabetes (typ 2) och 15 procent ungdomsdiabetes (typ 1).

Diabetes är en sjukdom som delvis är ärftlig och delvis kan förebyggas genom fysisk aktivitet och näringsriktig mat. Goda levnadsvanor och välkontrollerad behandling kan minska komplikationerna av diabetes. Övervikt är en riskfaktor för typ 2-diabetes.

Andelen i befolkningen som har diabetes har ökat kontinuerligt i Sverige, bl.a. som en följd av att nyinsjuknandet i barn- och ungdomsdiabetes (typ 1) ökat, ökad diagnostisering och att diabetiker i dag lever längre med sin sjukdom än tidigare.

Däremot finns det inga tydliga resultat som pekar på att nyinsjuknandet i åldersdiabetes (typ 2) ökat under 1990-talet. Detta är något förvånansvärt med tanke på att andelen överviktiga i befolkningen ökat under de senaste 10–15 åren.

Det finns sociala skillnader i diabetesdödlighet och de ser ut att öka. Ej facklärda manliga arbetare hade under perioden 1991–1995 dubbelt så hög dödlighet som tjänstemän på mellannivå eller högre. De sociala skillnaderna är mindre för kvinnor, men uppvisar ett likartat mönster.

En ökad andel överviktiga personer i Sverige är en indikator på att insjuknande i typ 2-diabetes kan öka i framtiden.

Insatser som förebygger utveckling av övervikt och som befrämjar allsidig fysisk aktivitet från barnaåren genom hela livet torde vara bland de viktigaste åtgärderna för att förebygga diabetes.

Psykisk ohälsa

Omkring 15 procent av befolkningen uppskattas vid ett givet tillfälle ha någon psykisk sjukdom eller störning. Omfattningen anses vara i stort oförändrad sedan 1950-talet.

Psykisk ohälsa och missbruk är betydande riskfaktorer för självmord. Självmord är vanligare bland män medan självmordsförsök är vanligare bland kvinnor.

Självmorden har minskat med nästan 40 procent sedan 1980-talets början. Flera faktorer har sannolikt betydelse såsom förebyggande åtgärder, försiktighet vid förskrivning av mediciner, nya psykofarmaka, minskad alkoholkonsumtion, bättre omhändertagande och behandling av människor med depressioner samt bättre uppföljning efter självmordsförsök.

Nästan en fjärdedel av kvinnorna och 15 procent av männen i åldrarna 16–84 år rapporterar ängslan, oro, ångest eller sömnbesvär.

Ängslan, oro, ångest och sömnbesvär har ökat under 1990-talet i åldrarna upp till pensionsåldern. Den största ökningen har skett i yngre åldrar, främst bland kvinnor.

Utrikes födda har dessa besvär i större omfattning än infödda svenskar.

Sociala skillnader i psykiska besvär är större fram till pensionsåldern

Arbetsförhållandena har betydelse för psykisk hälsa. Arbetstakten och stress i arbetet har ökat under 1990-talet, främst gäller det för kvinnor inom vård och omsorg samt i läraryrken.

Tumörsjukdomar

Cancer drabbar framförallt äldre. Två fall av tre inträffar efter 65 års ålder.
Genom att svenska folket blir allt äldre inträffar för varje år fler fall av cancer. Var tredje svensk kommer att få cancer någon gång under sitt liv.
Cancer är den näst största dödsorsaken efter hjärt-kärlsjukdom både för män och kvinnor.
Nyinsjuknandet i cancer, sedan hänsyn tagits till åldersfördelningen, ökar inte längre i samma utsträckning som tidigare. Bland annat minskad rökning kan innebära att vi närmar oss ett trendbrott.
Vart tredje cancerfall kan förklaras av tobak, matvanor och solvanor.
Antalet cancerfall i Sverige har ökat för både män och kvinnor med i genomsnitt 1,2 procent per år mellan åren 1979 och 1998. Det senaste decenniet har ökningstakten varit lägre: 0,9 procent för bägge könen. Nästan hälften av ökningen kan förklaras med att befolkningen blir allt äldre.
Omkring 45 procent av alla som fått en cancerdiagnos förväntas idag leva lika länge som jämnåriga. Framför allt tidig upptäckt men också förbättrade behandlingsmetoder ökar överlevnaden. Cancerdödligheten har minskat med i genomsnitt 1,5 procent per år den senaste tjugoårsperioden.
Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor och utgjorde 29 procent av all kvinnlig cancer 1998. Bröstcancer har ökat med 1 procent per år under de senaste tio åren. Dödligheten ökar emellertid inte.
Prostatacancer utgör nästan en tredjedel av all cancer hos män. Sjukdomen har ökat med i genomsnitt 2,7 procent per år den senaste tioårsperioden, främst beroende på tidig upptäckt. Ökningen motsvaras inte av ökad dödlighet.

Urininkontinens

Urininkontinens förekommer hos 12 procent av 50-åriga kvinnor och 25 procent vid 80 års ålder. Bland 70-åriga män förekommer urininkontinens hos 10 procent och ökar till cirka 20 procent eller mer hos män som är äldre än 80 år.
Bäckenbottenträning har visat sig ge förbättring och är en viktig förebyggande åtgärd för kvinnor. Bäckenbottenträning och blåsträning kan ge god effekt även för män.

Rörelseorganens sjukdomar

Sjukdom i rörelseorganen är den vanligaste orsaken till smärta, nedsättning av arbetsförmågan, långvarig sjukskrivning och förtidspensionering i Sverige.
Dessa sjukdomar och besvär är starkt åldersrelaterade. Eftersom andelen äldre i befolkningen ökar blir det allt fler personer som har dessa sjukdomar och besvär.
Besvär av dessa sjukdomar är också starkt arbetsrelaterade, varför de ofta minskar något i anslutning till pensioneringen, i synnerhet bland män.
Omkring var femte kvinna och var sjunde man i åldrarna 16–84 år i Sverige uppgav i intervju 1998/99 att de har någon långvarig sjukdom eller besvär relaterat till rörelseorganen. Dessa besvär blev vanligare under 1980-talet.
Under 1990-talet tycks ökningen totalt sett ha avstannat. Andelen med sjukdomar i rörelseorganen minskade dock bland manliga arbetare men ökade bland både kvinnliga och manliga lägre tjänstemän. De sociala skillnaderna minskade härigenom bland män.
Rörelsehinder minskade i befolkningen under 1980-talet och har fortsatt att minska bland kvinnor även under 1990-talet och bland män över 75 år.
Eftersom rörelsehinder minskat mest bland arbetare har en social utjämning skett, bland männen successivt sedan början av 1980-talet, medan en utjämning bland kvinnorna kommit till stånd först efter 1995.
Under 1980-talet och fram till 1995 har enligt intervjuundersökningar ökande andelar av befolkningen haft värk t.ex. i rygg, skuldror, armar eller ben. Ökningen har framför allt gällt kvinnliga arbetare medan andelen snarast sjunkit bland manliga. De sociala skillnaderna har således minskat bland män.
Efter 1995 har andelen med svår värk minskat utom bland 45–64 åriga kvinnor. Omfattningen av svår värk har fortsatt att öka i alla socioekonomiska grupper bland kvinnorna i dessa åldrar, främst bland arbetarkvinnorna.

Skador

Skador är den vanligaste dödsorsaken bland personer under 45 år. Två tredjedelar av dem som dör av skador är män.
Skador, huvudsakligen efter olycksfall svarar för nästan 5 procent av alla dödsfall och omkring 12 procent av sjukhusvården.
Manliga arbetare har 1,7 gånger större risk att avlida till följd av skada eller förgiftning än tjänstemän. Skillnaderna är störst i fråga om självmord (2,5 gånger större) och minst för motorfordonsolyckor. Kvinnliga arbetare har 2 gånger så stor risk att avlida av självmord som kvinnliga tjänstemän.
Dödligheten i olycksfall är störst i glesbygdskommuner och minst i förorter och storstäder.
Fallolyckor är den vanligaste skadeorsaken i alla åldrar.
Sport och idrott genererar många skador bland barn och ungdomar. Skador inom lagsporter, främst fotboll dominerar.
Trafikolycksfallen fortsätter att minska. Högst dödsrisk har oskyddade trafikanter.
Antalet döda i arbetsolycksfall fortsätter att minska, men anmälningarna av arbetsskador har ökat under senare år.
Våld eller hot om våld i arbetet har ökat med 13 procent sedan 1995. Anställda i hälso- och sjukvård, socialtjänst och omsorgsverksamhet är mest utsatta. Väktare är en annan utsatt grupp.
Ungdomar är mest utsatta för våld eller hot om våld. 19 procent av 16-24 åriga män och 14 procent av kvinnor i samma ålder hade 1996/97 blivit utsatta för våld eller hot om våld. I befolkningen 16-84 år var motsvarande andelar 8 respektive 6 procent.

Allergi och astma

Allergier och annan överkänslighet har ökat kraftigt i hela västvärlden. Trenden fortsätter uppåt.
Allergisk astma, allergisk snuva och atopiskt eksem har mer än fördubblats i omfattning de senaste 20–30 åren. Under samma period har det också blivit allt vanligare med kontaktallergi mot bland annat nickel och parfymämnen.
Allergier och annan överkänslighet är det långvariga hälsoproblem som är vanligast bland barn.
Besvär av astma, hösnuva och eksem har ökat i alla åldrar. Ökningen har varit störst i åldrarna 16–44 år. Idag tilltar allergisjukdomarna mest bland dem som är födda efter 1970.
Under barnaåren är atopiska sjukdomar vanligare hos pojkar men i tonåren börjar de bli vanligare bland flickor. Det gäller både astma, hösnuva, atopiskt eksem, handeksem och nickelallergi.
Även i vuxen ålder är allergi vanligare bland kvinnor än bland män.

Infektionssjukdomar

Den vanligaste bakteriella livsmedels-/vattenburna infektionen förorsakas av Campylobacter. Drygt 7 000 fall anmäldes 1999, en ökning med 44 procent sedan 1990. Salmonella är näst vanligast. År 1999 smittades nästan 5 000 personer. De flesta hade smittats utomlands.
Klamydia är numera den vanligaste sexuellt överförda sjukdomen i Sverige. Efter en nedgång under 1980-talet har allt fler fall rapporterats under de sista åren på 1990-talet och ökningen förefaller fortsätta. Totalt rapporterades 1999 drygt 16 700 fall av klamydia, varav 58 procent rörde kvinnor. Medelåldern för smittade kvinnor var 22,7 år och 25,5 år för män.
Gonorré och än mer syfilis är ovanliga i Sverige. De senaste två åren har man dock kunnat notera en oroande tendens till ökning.
Hiv och aids är ett begränsat problem i Sverige. Situationen i omvärlden är däremot oroande och många av de nya fallen i Sverige beror på smitta utomlands.
Sjukdomar som tidigare inte betraktats som infektionssjukdomar men numera förknippas med infektionsämnen är t.ex. magsår (Helicobacter pylori), livmoderhalscancer (Humant papillomavirus) och möjligen också hjärtsjukdomar (Chlamydia pneumonioe).
Resistenta bakterier och antibiotikaresistens har blivit ett problem på senare tid, varför det har blivit svårare att behandla infektionssjukdomar. Ett tvärsektoriellt samarbete för att komma till rätta med problemet (STRAMA) pågår sedan år 1995 mellan myndigheter, institutioner och sakkunniga.

Tandhälsa

Tandhälsan har överlag förbättrats avsevärt de senaste 25 åren, i synnerhet bland äldre över 65 år.
De sociala skillnaderna i tandhälsa är fortfarande stora och minskar inte.
Invandrare har sämre tandhälsa än infödda svenskar.
Fler besöker tandläkare under en tvåårsperiod utom yngre personer och manliga tjänstemän på mellannivå och högre.
Barnens och ungdomarnas tänder förbättras alltjämt. De regionala skillnaderna med avseende på barns och ungdomars tandhälsa är stora.

Kapitel 4: Barns och ungdomars hälsa

Barn och ungdomar i Sverige bedömer sin hälsa och livskvalitet som mycket god och generellt sett bättre än i andra länder i Europa.
Flickor bedömer sin livskvalitet som sämre än pojkar under högstadietiden.
Fler svenska 15-åringar har psykosomatiska och stressrelaterade symtom än i mitten av 1980-talet. Flickorna uppger mer symtom än pojkar.
Långvarig sjukdom har sannolikt ökat bland barn under 1990-talet, nästan helt beroende på ökade allergiska besvär.
Insjuknandefrekvensen i ungdomsdiabetes har ökat med 2,2 procent per år under 1990-talet och ännu mer bland barn under 10 år. Orsaken är oklar, men går parallellt med ökad välfärd.
Det finns en socialt betingad ojämlikhet i hälsa bland svenska barn, men det kan inte säkert visas om den ökat under 1990-talet, trots den ekonomiska nedgången i landet och ökad arbetslöshet som framför allt drabbat ungdomar och småbarnsfamiljer.
Omkring 1,5 procent av alla barn uppskattas ha svår DAMP. Två tredjedelar av dem är pojkar.
Psykisk sjukdom hos barn behöver inte betyda psykisk sjukdom i vuxen ålder, men förefaller vara en varningslampa för framtida kriminalitet, särskilt hos pojkar.
Dödligheten bland barn och ungdomar har minskat under 1990-talet i alla åldersgrupper.
Under spädbarnsåret har dödligheten sjunkit kraftigt, huvudsakligen till följd av att plötslig oväntad spädbarnsdöd minskat.
Pojkar har fortfarande en betydande överdödlighet jämfört med flickor, särskilt under ungdomsåren. Orsakerna är främst trafikolycksfall.
Såväl alkohol som experimenterande med narkotika ökar bland ungdomar. Svenska ungdomar hör till dem som röker minst i Europa.
Barnmisshandeln har med största sannolikhet minskat under 1990-talet, samtidigt som en alltmer negativ attityd till aga ger upphov till alltfler polisanmälningar. Frekvensen av sexuella övergrepp tycks inte ha minskat. Samtidigt rapporterar barn att de i hög utsträckning utsätts för våld och mobbning under sin fritid och i skolan.
Svenska barn blir allt tyngre, främst beroende på ett alltmer stillasittande liv. Detta ökar risken för både åldersdiabetes och hjärt–kärlsjukdom i framtiden.
Barn framför stora klagomål på den fysiska miljön i skolan. Det gäller framför allt hög ljudnivå, dålig luft och otrevliga toaletter.

Kapitel 5: Äldres hälsa – från 65 års ålder

Pensionärerna som grupp har fått bättre ekonomi och många äldre bor kvar i sina hem.
Familj och sociala nätverk tunnas ut i ålderdomen, men fler äldre har idag egen familj högt upp i åldrarna än i början av 1980-talet.
De äldsta kvinnorna träffar oftare en nära anhörig varje vecka idag än för tjugo år sedan. Färre, både kvinnor och män, uppger att de saknar en nära vän idag än för tjugo år sedan. Umgänget med grannar har däremot minskat i omfattning i den äldsta gruppen, vilket gäller för båda könen.
Självrapporterad hälsa har förbättrats. Rörelseförmågan har förbättrats, andelen med rörelsehinder har minskat liksom andelen med svårigheter att klara sina dagliga sysslor. Synförmågan har förbättrats.
Fler rapporterar långvariga sjukdomar.
Lättare psykiska besvär rapporteras i mindre utsträckning än tidigare. Självmorden fortsätter att minska.
Problem med värk tycks öka. Hörseln har försämrats i vissa grupper.
Tandhälsan har förbättrats betydligt.
Alkoholkonsumtionen minskar med stigande ålder.
Äldre män är oftare rökare än yngre män.
Regelbunden motion har blivit vanligare bland äldre, mest bland män. Fysisk aktivitet har många positiva effekter för äldre.

Kapitel 6: Levnadsvanor och folkhälsa

Så kallad "intensivkonsumtion" av alkohol minst en gång i månaden har ökat bland ungdomar sedan mitten av 1980-talet.
Andelen dagligrökare fortsätter att minska bland kvinnor men inte bland män.
Kvinnor med små barn röker i samma utsträckning som kvinnor utan små barn.
Det är dubbelt så vanligt att ensamstående mammor röker dagligen som att övriga jämnåriga kvinnor gör det.
Rökningen minskar i alla sociala grupper – men de sociala skillnaderna består.
Bland flickor i årskurs 9 ökade andelen dagligrökare mellan 1998 och 1999.
Svenska män och 15-åriga pojkar röker minst i Europa.
Andelen snusare ökar – mest bland män i åldrarna 35–44 år.
Andelen ungdomar som prövat narkotika fortsätter att öka.
Svenskarnas matvanor tycks ha förbättrats under 1990-talet.
Bland ungdomar finns en oroande trend mot mer oregelbundna måltidsmönster och intag av "tomma kalorier" i form av godis och läsk.
I Sverige ses en trend mot en fysiskt aktivare fritid bland vuxna. Trots detta är endast cirka 20 procent av befolkningen tillräckligt fysiskt aktiva ur ett hälsoperspektiv.
Speciellt oroande är att stillasittandet ökar bland barn och unga.
Betydande skillnader i fysisk aktivitet ses i relation till ålder, utbildningsnivå, etnicitet och socioekonomi.
Andelen överviktiga ökar – mer på 1990-talet än under 1980-talet och mest bland yngre vuxna. Drygt 2,5 miljoner svenskar var överviktiga 1998 varav en halv miljon hade kraftig övervikt.
De sociala skillnaderna i fråga om kraftig övervikt har ökat något både bland män och kvinnor. Skillnaderna är större bland kvinnor än bland män.
Att ha minst två ohälsosamma levnadsvanor (hög alkoholkonsumtion, ingen regelbunden motion på fritiden, övervikt eller dagligrökning) samtidigt är vanligare ju äldre vi blir. Det är knappt fyra gånger så vanligt bland lågutbildade som bland högutbildade.

Kapitel 7: Arbetsvillkor, arbetsmiljö och hälsa

Mer än 70 procent av de förvärvsarbetande i Sverige är på det hela taget mycket nöjda med sitt arbete trots att utvecklingen inom arbetslivet oftast beskrivs som negativ. Samtidigt har andelen som känner olust inför att gå till jobbet ökat.
Flertalet fysiska och kemiska/fysikaliska arbetsmiljöexponeringar har inte förändrats under 1990-talet. Användningen av datorer har dock ökat och passiv rökning minskat.
Arbetare är alltjämt mest utsatta för fysiska belastningar. Andelen med tunga lyft ökade bland kvinnor under första halvan av 1990-talet såväl bland facklärda arbetare som bland tjänstemän på låg- och mellannivå. Efter 1995 har andelen som behöver lyfta tungt i sitt jobb däremot minskat i nästan alla grupper.
I övrigt verkar ingen utjämning mellan klasserna ha skett i ergonomiskt avseende (obekväma arbetsställningar etc.).
I fråga om enformiga arbeten och psykiskt ansträngande arbeten har just inga förändringar skett. Arbeten med höga krav och litet inflytande (spända arbeten) ökade något mellan 1995 och 1997.
Dödliga arbetsolyckor har minskat de senaste trettio åren.
Sjukfrånvaro minst 30 dagar minskade före 1997 men har sedan ökat, för kvinnorna till en högre nivå än 1992. Sannolikt beror det främst på att andelen äldre ökat bland de förvärvsarbetande.
Den faktiska arbetstiden ökade från 1995 till 1999 för kvinnor med i genomsnitt en timme vecka. För 60–64-åringar ökade den med 2,5 timmar per vecka, både bland män och kvinnor.
I det nya arbetslivet ses ett ökat inslag av behovsanställningar. Flextider och lösare anställningskontrakt blir vanligare. Distansarbete blir inte vanligare.
Den genomsnittliga kvalifikationsnivån i yrken ökar långsamt.
Datorarbetet ökar kontinuerligt. 63 procent av kvinnorna och 68 procent av männen använder dator i arbetet.
Arbetstempo och tidspress fortsätter att öka. Jäktiga arbeten har ökat kontinuerligt under 1990-talet, särskilt bland kvinnor. Nästan 70 procent av de förvärvsarbetande hade sådana jobb 1997/98. Andelen som arbetar övertid har ökat något.
De förvärvsarbetandes försprång i hälsa minskar. Den självskattade hälsan har försämrats mer bland dem som haft arbete än bland dem som inte förvärvsarbetat, särskilt efter 1993.
Oro, ängslan och trötthet har ökat påtagligt från slutet av 1980-talet bland både förvärvsarbetande och öppet arbetslösa. Oro och ängslan ökade dock mest bland arbetslösa.
För anställda inom kommuner och landsting har både arbetsmiljö och välbefinnande utvecklats särskilt negativt under 1990-talet. Det gäller särskilt lärare och personal inom vård och omsorg.

Kapitel 8: Allmänna miljöfaktorer och hälsa

Hälsoskadliga miljöfaktorer kan ge upphov till en rad ogynnsamma hälsoeffekter från lätta, snabbt övergående besvär till cancer och andra allvarliga sjukdomar.
En relativt stor andel av befolkningen sätter miljöfaktorer i samband med olika allmänna besvär. Vanligast är besvär av buller, som upplevs av drygt en femtedel av befolkningen. Andra miljöfaktorer som ger besvär är luftföroreningar utomhus, främst bilavgaser, och inomhus såsom dålig ventilation.
Kvinnor upplever besvär något oftare än män. Personer med astma eller allergi upplever besvär i större utsträckning än andra.
Under de senaste årtiondena har luften blivit mindre förorenad. Halterna av de klassiska luftföroreningarna svaveldioxid, kvävedioxid och sot har minskat under 1980- och 1990-talen. För mycket små partiklar och ozon är utvecklingen inte känd. Hälsoeffekter i form av symtom, sjukhusinläggningar på grund av luftvägssjukdomar och hjärt–kärlsjukdom men även viss ökad dödlighet kan fortfarande relateras till förekomsten av luftföroreningar.
Astma och allergiska besvär är relaterade till förekomsten av kvalster, pälsdjursallergen och miljötobaksrök i inomhusmiljön. Irritationssymtom från luftvägarna är vanligare bland dem som bor i hus med fuktskador och/eller bristfällig ven-tilation.
Halten av metylkvicksilver i fisk och halten av kadmium i spannmål har blivit förhöjd i Sverige som följd dels av ekologiska förändringar, dels av föroreningssituationen i Europa. Metylkvicksilverhalten i svensk insjöfisk är så hög att daglig konsumtion under graviditet kan ge upphov till skador på fostret. Livsmedelsverket har därför utgivit kostrekommendationer. Kadmiumintag med kosten kan hos en liten andel särskilt känsliga personer ge njurpåverkan. Detta kan sannolikt medverka till osteoporos hos därför disponerade personer.
Omkring 400 fall av lungcancer anses varje år förorsakas av radon i bostäder. De inträffar huvudsakligen hos rökare, men risken är förhöjd också för icke-rökare. Fortsatta ansträngningar för att minska exponeringen för bostadsradon är angelägna.
Ändrade solningsvanor anses vara orsaken till ett ökat antal fall av malignt melanom och annan hudcancer. Det är därför angeläget att påverka dessa vanor så att befolkningen exponeras mindre för UV-ljus.

Kapitel 9: Sociala skillnader, utsatthet och ohälsa

Arbetare har genomgående större sjukdomsrisker än tjänstemän. Lågutbildade har betydligt fler hälsoproblem än välutbildade.
Låginkomsttagare har högre dödlighetsrisker än höginkomsttagare.
De som tillhör vissa ekonomiskt och socialt utsatta grupper löper större risk än andra att bli sjuka eller skadas. Dit hör socialbidragstagare, barn till missbrukare och psykiskt sjuka.
Ensamstående föräldrar, både mödrar och fäder har sämre hälsa än sammanboende föräldrar. Ensamboende män har särskilt stora risker att dö i förtid.
Barn till ensamstående föräldrar löper större risk än barn till sammanboende föräldrar att bli sjuka eller skadas framförallt när det gäller psykisk ohälsa, drogrelaterade diagnoser och självmord. En stor del av den förhöjda förekomsten verkar förklaras av ekonomiska och sociala förhållanden.
Troligen har dessa skillnader ett flertal orsaker, från biologiska stressmekanismer utlösta av sociala och ekonomiska levnadsvillkor till levnadsvanor och arbetsförhållanden, som samspelar i ett komplicerat mönster under en människas hela livscykel.
Dödligheten minskar för nästan alla socioekonomiska grupper utom för kvinnor i okvalificerade arbetaryrken.
Svenska män och kvinnor i arbetaryrken har den lägsta dödligheten bland motsvarande yrkesgrupper i hela Europa.

Kapitel 10: Hälso- och sjukvårdens betydelse för folkhälsan

Hälso- och sjukvården har stor betydelse för folkhälsan. Uppskattningar tyder på att hälso- och sjukvården bidrar till att förlänga medellivslängden med flera år. Den bidrar också i kanske ännu större utsträckning till att förbättra många människors funktionsförmåga och livskvalitet.

Detta kapitel fokuserar på hälso- och sjukvårdens insatser under 1990-talet. Slutsatsen är att den svenska hälso- och sjukvården håller hög internationell standard och har gjort stora framsteg under 1990-talet, främst på områden som rör hjärt–kärlsjukvården, men också t.ex. genom att många fler slipper problem med sina höft- och knäleder eller får tillbaka sin syn. Tack vare de medicinska framsteg som gjorts under det senaste decenniet har i genomsnitt drygt 3 000 hjärt-kärlsjuka räddats till livet varje år under 1990-talet. Varje år görs 60 000 starroperationer, vilket är en fördubbling gentemot tidigare decennium. De flesta som opereras får avsevärt förbättrad syn.

Bilden är dock inte odelat positiv. Under början av 1990-talet fanns det tydliga tecken på att vården inte nyttjades på lika villkor. Mot slutet av 1990-talet förefaller vården åter ha blivit mer jämlik, men fortfarande finns oroande tecken. Tandvården skiljer sig från sjukvården genom ett tydligt ojämlikt vårdutnyttjande. Vidare drabbas patienter av skador förorsakade av medicinska eller kirurgiska behandlingar. De kraftiga personalminskningarna inom vården leder rimligen till försämrad vårdkvalitet, men effekten på folkhälsan är svår att bedöma.

Kapitel 11: Folkhälsan i framtiden

Sverige har, bland annat tack vare god tillgång till statistik från många områden av betydelse för hälsoutvecklingen samt nationella hälsodataregister och personnummer, internationellt sett unika möjligheter att rapportera om hälsa och sociala förhållanden i olika befolkningsgrupper. Data från hälsoregistren kompletterade med forskningsresultat från epidemiologiska studier har utgjort en av grunderna för folkhälsorapporteringen i Sverige.

I denna folkhälsorapport används en mängd datakällor för att beskriva olika aspekter av folkhälsan. Vardagliga problem beskrivs bäst med statistik från den öppna vården eller med hjälp av intervjuundersökningar. Svårare sjukdomar leder ofta till sluten vård på sjukhus och omfattningen av dem kan studeras med hjälp av patientstatistik. De sjukdomar som har stor betydelse för vår överlevnad utgör ett dominerande inslag i dödsorsaksstatistiken.

Detta kapitel om framtida folkhälsoproblem blir med nödvändighet spekulativt. Vissa framtidsscenarier är rent hypotetiska, t.ex. hur medellivslängden skulle förändras om död i vissa sjukdomar kunde elimineras, medan andra tar sikte på faktiska trender och försöker ge en så realistisk bild som möjligt av framtidens folkhälsa. Spekulationerna grundas dock alltid på faktiska data och etablerade metoder för att analysera data. Innan vi går vidare med att sia om framtiden vill vi ge en kort översikt över några epidemiologiska begrepp och metoder.

	Milstolpar i medicinens historia.
	Dagens Nyheter den 1 april 1999 sid A6:

	”Milstolpar i medicinens och sjukvårdens historia
ca460-
377 f Kr	Hippokrates, läkekonstens fader
529 e Kr.	klostersjukvården startar(Benedikt av Nursia)
1300-talet	de första glasögonen
1348-1352	digerdöden dödar var fjärde person i Europa
1495	syfilis sprids i Europa och vidare till indianerna i Amerika
1510-1580	Paré, den moderna kirurgins fader
1628	blodomloppet kartläggs(Harvey)
1683	mikroskopet gör det möjligt att se bakterier
1727	första mätningen av blodtrycket
1752	Serafimen, Sveriges första lasarett
1785	effekten av digitalis på hjärtat upptäcks
1796	smittkoppsvaccinet tas fram
1816	vaccination mot smittkoppor blir obligatorisk i Sverige
1817	koleraepidemier i Europa (även 1826, -46, 63, -73 och -91)
1846	16 okt, eterdagen, den första narkosen
1848	blindtarmsoperationer
1859	läran om det naturliga urvalet (Darwin)
1863	Röda korset bildas
1865	ärttlighetsläran presenteras (Mendel)
1880-talet	kirurgerna opererar inne i kroppen
1885	rabiesvaccin (Pasteur)
1895	röntgenstrålarna (Röntgen)
1898	radium (makarna Curie)
1901	människans olika blodgrupper kartläggs
1902	EKG-apparaten (Einthoven)
1905	hjärnkirurgi (Cushing)
1921	vaccination mot tbc (Calmette)
1921	insulin mot diabetes (Banting mfl.)
1927	graviditetstest
1932	första antibiotikan, sulfa
1939	DDT mot smittöverförande bakterier
1941	cytostatika börjar testas i cancerbehandling
1942	penicillinet
1950	vetenskapliga bevis för att rökning kan ge lungcancer
1950-talet	konstgjorda höftleder och knän (Charnley)
1953	DNA-strukturen (Watson, Crick)
1954	första njurtransplantationen(Murray)
1955	poliovaccin (Salk)
1956	första benmärgstransplantationen på en cancerpatient
1959	första kromosomavvikelsen hos människa upptäcks, Downs syndrom
1960	interferon, ett kroppseget virusläkemedel, upptäcks
1960-talet	datortomografin, radiologiska undersökningar, börjar användas
1967	första hjärttransplantationen (Barnard)
1969	den första onkogenen, "cancergenen' presenteras
1978	första "provrörsbarnet"
1978	första diagnosen av sjukdom med genteknik "sickle-cell"
1979	sjukdomen smittkoppor utrotad
1980-talet	acetylsalicylsyra används mot hjärtinfarkt och stroke
1981	aids upptäcks
1982	mänskligt insulin produceras i bakterier
1984	upptäckten att hiv orsakar aids
1985	tillväxthormon tillverkas i bakterier
1988	abortpillret RU 486 börjar användas
1988	magsårsmedicinen Losec börjar användas
1990-talet	ett flertal sjukdomsgener identifieras
1991	kartläggningen av människans arvsmassa startar, Hugoprojektet
	Källor: Bra Böckers läkarlexikon, Nationalencyklopedin, Nobelstiftelsen ”

61 Hälso- och sjukvård. Hygien- och räddningsverksamheter o d.

Beskrivningar av olika slag daterade 2013 och tidigare, Nytt finns i ovanstående sammanställningar.

"Ska läkaren bli bödel?"

En förnyad folkhälsopolitik

Kunskapsgrund för folkhälsoarbetet

Föräldrastöd

Kost och fysisk aktivitet

Suicidprevention

Tobaksprevention

Ett starkare civilsamhälle

Stärkt smittskydd

Ekonomiska insatser för folkhälsan

Ytterligare 115 Mkr 2008

Kontakt

Socialstyrelsen: Hälso- och sjukvård. Lägesrapport 2007.

Lägesbeskrivning och trender

Slutsatser

Gynnsam utveckling:

Otillfredsställande förhållanden:

"Stillasittande och sprit driver på psykisk ohälsa"

Vårdens enkla val

"Onödiga läkemedelsbidrag slukar 400 miljoner per år"

Sjukdom till salu.

Omvårdnadsprogrammet.

Utvecklingstrender

Möjliga vägar genom programmet

Svenska folkets hälsa.

Folkhälsorapport 2001.

Milstolpar i medicinens historia.

IT-kommissionen.

IT-kommissionen: Vision 2011.

Hunden kan det mesta.

Alkohol och narkotika.

SOU 2000:91. Hälsa på lika villkor - nationella mål för folkhälsan.

Svenska regeringens årsbok om EU 2001:

Patientorganisationer :

Myndigheter under departementen i maj 2008.

Socialdepartementet

Miljödepartementet.

Justitiedepartementet

Försvarsdepartementet

Jordbruksdepartementet

61 Hälso- och sjukvård.
Hygien- och räddningsverksamheter o d.

Beskrivningar av olika slag daterade 2013 och tidigare,
Nytt finns i ovanstående sammanställningar.