Utbildningar vid universitet och högskolor, klassifikationer i bibliotekssystem, forskningsämnen, databaser, bibliotek, offentliga organisationer enligt sverige.se, ämnen i riksdagens samhällsguide, CPV-koder för varor och tjänster, näringsgrenar, arbetsställen, yrkesklassificering, utbildningsklasser, forskning, skolämnen, klassifikationssystem för museer:

Sven Wimnell 040421: Utbildningar vid universitet och högskolor (http://wimnell.com/omr40f.pdf)

Sven Wimnell 041214+tillägg 060220 och 060525: Kunskaper vid universitet och högskolor i Sverige. Från en pågående, ej avslutad, undersökning. (http://wimnell.com/omr40h.pdf)

Sven Wimnell 050109: Infostruktur. Klassifikationssystem: LIBRIS - SAB och SW-systemet. (http://wimnell.com/omr40i.pdf)

Sven Wimnell 050101: SCB:s forskningsämnen inlagda i SW-systemet. Samt nedlagda SAFARIs ämnen inlagda i SW-systemet. (http://wimnell.com/omr40j.html)

Sven Wimnell 050112: Termer ur MeSH (Medical Subject Headings). (http://wimnell.com/omr40k.html)

Sven Wimnell 050112: Några databaser och bibliotek. (http://wimnell.com/omr40l.html)

Sven Wimnell 050121+100201: sverige.se som ersatt SverigeDirekt. Kompletterad 050411 med Riksdagens samhällsguide. Kommentar 2010: sverige.se lades ner 080305. (http://wimnell.com/omr40m.pdf)

Sven Wimnell 050130: CPV-koder 2003. Från Internet 050126. Kompletterad 100201 med SPIN 2007, som ersätter CPV. (http://wimnell.com/omr40n.pdf)

Sven Wimnell 050130: CPV-koder 2003. Inlagda i SW-klassifikationssystem. Kompletterad 100201 med SPIN 2007, som ersätter CPV. (http://wimnell.com/omr40o.pdf)

Sven Wimnell 050130: CPV-koder 2003. Inlagda i SW-klassifikationssystem. Områdena 66-69 förkortade. (http://wimnell.com/omr40p.pdf) Ej aktuell 2010.

Sven Wimnell 050203 +100201+100211: SNI 2002. Och antalet arbetsställen 1999. Inlagda i SW-klassifikationssystem. Kompletterad 100201+100211 med SNI 2007. (http://wimnell.com/omr40q.pdf)

Sven Wimnell 050203: SSYK 96. STANDARD FÖR SVENSK YRKESKLASSIFICERING.Yrken inplacerade i SW-klassifikationssystem. (http://wimnell.com/omr40r.pdf)

Sven Wimnell 050206: SUN, utbildningsklasser, Inlagda i SW-klassifikationssystem. (http://wimnell.com/omr40s.pdf)

Sven Wimnell 050206+100201+100211: SW-klassifikationssystem med inagda: LIBRIS/SAB, sverige.se 2008, SCBs forskningsämnen, CPV för varor/tjänster, SNI arbetsställen 1998, SSYK yrken, SUN 2000 utbildningar. SPIN 2007 varor och tjänster, SNI 2007 näringsgrenar, Statistisk årsbok för Sverige 2010 och Samhällsguiden 2007. 2010 CPV ej aktuell.(wimnell.com/omr40t.pdf)

Sven Wimnell 050403. Lärarutbildning. Forskning. Samhällsplanering. Skolan. (http://wimnell.com/omr40v.pdf)

Sven Wimnell 050429: SW-klassifikationssystem, med inlagda klasser enligt “Nordisk Outline”, klassifikationssystem för museer. (http://wimnell.com/omr40x.pdf)

(rev 14 maj 2010)

Sven Wimnell 070224: Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen? Ett klassifikationssystem för mänskliga verksamheter. Kunskaper om verksamheterna och deras samband för bättre demokrati och bättre framtid i en gemensam värld. (http://wimnell.com/omr40ze.pdf)

Sven Wimnell 051215: Om SCBs rapport Trender och prognoser 2005 (http://wimnell.com/omr40zb.pdf)

Sven Wimnell 080201: Sveriges och omvärldens historia. (http://wimnell.com/omr93c.pdf)

Sven Wimnell 080202: Fördomar, kunskaper, moral, politik för välfärdsfördelning och koldioxid. (http://wimnell.com/omr36-39t.pdf)

Sven Wimnell 080203: Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen? Ett forskningsarbete. Utredningar och deras innehåll. (http://wimnell.com/omr40zf.pdf) Innehållet i alla senare utredningar om samhällsplaneringens problem.

Sven Wimnell 080424: Länkar i Sunets Webbkatalog, Mölndals länkkatalog och Länkskafferiet sorterade enligt SW-klassifikationssystem (http://wimnell.com/omr102h.pdf)

Beskrivningar av olika slag:

    
Innehåll:

EU hotar barnsäkerhet.
Mobiltelefoner.

Länkar till Internet.

"EU hotar barnsäkerhet"

"Sverige skulle vilja införa barnsäkra cigarettändare. Sådana räddar livet på många barn i USA. Men det går inte. Sverige kräver sedan länge att barncyklar ska ha fotbroms. Men det kravet kan man tvingas backa från, trots att små flickor inte orkar stoppa cykeln med handbromsen. Allt oftare blir konsumenternas intressen överkörda när säkerhetskrav på olika produkter ska fastställas inom EU, skriver Konsumentverkets generaldirektör Karin Lindell. Industrin betalar dyra deltagaravgifter och kan då vara med och rösta ned säkerhetskrav man ogillar. Det ses som "lönsam investering", enligt Lindell.

Konsumentverket har länge arbetat för säkra produkter och våra resor till Bryssel är numera många. i dag kan vi ändå bara delta i en liten del av alla de grupper och undergrupper som vi skulle behöva. Vi har därför valt att prioritera produkter som har med barn att göra, för att i första hand försöka se till att leksaker, barnsängar, skötbord, nappar, lära gå-stolar och andra barnprodukter blir så säkra som möjligt. 

Med stigande oro har vi dock kunnat iaktta hur säkerhetstänkandet alltmer hamnar i underläge i standardiseringsarbetet. En orsak är att konsumentsidan i de flesta EU-länder lider brist på resurser, både ekonomiska och personella. En annan orsak är att själva systemet gynnar industrin. Det är framför allt den saken jag vill ta upp här. För mig är det nämligen uppenbart att EU:s regelverk när det gäller att ta fram säkerhetskrav på produkter måste reformeras.

I OLIKA SAMMANHANG talas det om EU:s demokratiska underskott. När det gäller standardisering är begreppet helt relevant. Alla aktörer som har intresse och gott om pengar får delta i det nationella arbetet - och därmed rösta - kring de standarder som ska fastställa säkerhetskraven i EU-direktiven. Detta gör att industrin, som har kapital, kan mobilisera enskilda tillverkare eller handlare för att få röstövervikt. När konsumentsidan lägger fram krav som företagen anser för höga, kan industrin lätt rösta ner dem genom att sätta in fler av sina egna företrädare. Och har konsumenternas representanter väl blivit nerröstade nationellt är de förhindrade att föra fram sin egen ståndpunkt vid den slutliga omröstningen på Europanivå. 

För företagen står ofta stora pengar på spel. Att delta i standardiseringsarbetet ses ofta som en "lönsam investering". Standarder som skulle kräva stora förändringar av tillverkningen ser man negativt på. De betraktas som "handelshinder". 

I praktiken kan alltså systemet innebära att farliga produkter kommer ut på marknaden och att de fritt kan säljas från land till land, med ökade risker för olyckor och tillbud. 

Ett intressant exempel är arbetet kring säkrare cigarrettändare. I standardiseringsprocessen ingår att nationella kommittéer ska besluta vilken ståndpunkt det egna landet ska ta. I Sverige är det tänkt att svenska företag och företrädare för konsumenterna ska mötas och diskutera vilka krav som bör ställas i Europa. Men utländska tändartillverkare är aktiva och betalar den dryga deltagaravgiften för att medverka i den svenska och övriga länders nationella kommittéer. De kan alltså resa runt från land till land för att rösta ner de krav de inte vill se inom EU. 

I USA, där det sedan 1994 är lag på att tändare ska ha barnsäkerhetsspärr, minskade antalet bränder relaterade till tändare med 45 procent mellan 1994 och 1998. Antalet dödsfall bland barn som lekt med tändare och orsakat brand sjönk med 43 procent under samma period. Trots denna vetskap blockerar de stora tillverkarna kraven på barnsäkra tändare i Europa. 

Barncyklar är ett annat exempel. I Sverige anser vi att fotbroms är ett måste på barn- cyklar. Det är dock ett krav som industrins företrädare i de flesta EU-länder är kallsinniga till. Detta trots att handbroms är en ren dödsfälla för bland annat småflickor. Hälften av alla 4-5-åriga flickor har helt enkelt inte den handstyrka som krävs för att kunna använda handbroms. Vi ser med fasa på utvecklingen om industrin även i den här frågan vinner en kommande omröstning.

KNALLPULVERPISTOLER ÄR ETT tredje belysande exempel. Även här har industrin övertaget. Vi anser att lekande barn ska ha samma skydd mot hörselskador orsakade av höga ljudnivåer som vuxna enligt lag har i arbetslivet. Svenska läkare har i decennier tryckt på hos Konsumentverket för att vi ska arbeta för detta. Men de svenska importörerna går emot vårt krav på ljudnivå och kan nu blockera Konsumentverket från att fortsatt driva frågan inom EU. Blir vi konsumentföreträdare överröstade nationellt har vi som sagt munkavle vid den slutliga och avgörande omröstningen. 

Vad bör då göras? Jag anser att de ojämna styrkeförhållandena mellan företag och konsumenter som jag beskrivit ovan inte hör hemma i ett demokratiskt EU. Vi måste få balans i alla kommittéer som arbetar med standardisering. Ingen sida bör kunna köpa sig till röster - och beslut. Myndigheter som har tillsyn över lagar som gäller barns liv och hälsa bör ha sista ordet när det gäller att avgöra om säkerhetskraven uppfyller intentionerna i EU-direktiven. 

Sverige har länge varit ett föregångsland för barnsäkerhet. i dag tvingas vi konstatera att det blir allt svårare att verka för säkra produkter. Ordningen är oacceptabel. Målet måste vara att svenska och europeiska för-äldrar ska kunna lita på de varor som Europas öppna marknad erbjuder. 

Karin Lindell "    

Mobiltelefoner.

DN 030204 sid Kultur 2: Om mobiltelefoner.

Sven Lindqvist:
     “ Företagen är bara sina kunders ödmjuka tjänare, säger marknadens ideologer. En marknad kan liknas vid en ständigt pågående folkomröstning där konsumenterna suveränt och in i minsta detalj styr produktionens inriktning.
     Varför, undrar jag, ser i så fall alla mobiltelefoner ut som klonade?
     Titta på de tolv testade mobilerna i decembernumret av Råd & Rön. De är alla lika stora, eller rättare sagt lika små. De har samma form, samma smala tangenter, samma för svaga ögon oläsbara siffror och symboler. De vänder sig alla till samma kunder i åldersgrupper som redan har mobiltelefon.
     Men de som inte har mobil har de inte samma behov av telefon som andra människor? Jovisst, deras telefonbehov är snarare större än andras. Men ingen tillverkare har tänkt på dem. Produkten är inte gjord för dem. Produktutvecklarna lastar på mobilen allt fler nya funktioner som gör den svårbegriplig och svårskött. Ingen bryr sig om att göra själva basfunktionen så tydlig och lättskött som möjligt.
     De tolv mobilerna i R & R:s test bedöms också med avseende på "hanterbarhet". Med några undantag får alla fyra poäng. Jag frågar: Hanterbarhet för vem? Hur många av era testpersoner hade värkbrutna fingrar, darrande händer, svaga ögon? Och vad som är nödvändigt för de handikappade - skulle inte det vara bekvämt även för oss andra?

JAG SKULLE VILJA att R & R testade telefonerna en gång till och nu jämförde dem inte bara med andra existerande apparater, alla likadana, utan också med ett verkligt alternativ, en stor, lättskött mobiltelefon med bara basfunktion.
     Den 24 november läste jag på DN Debatt om en 97-årig man som fallit omkull och brutit ryggen. Han fick ligga hjälplös med ohyggliga smärtor tills hans son råkade komma förbi för att laga hans rakapparat och kunde se till att fadern äntligen kom under läkarvård.
     Här är det i första hand Vården som har brustit. Men Marknaden skulle ha kunnat rädda situationen. Jag skrev genast ett brev till Ericssons vd Kurt Hellström och påpekade att den där 97-åringen skulle ha behövt en Ericsson. Inte en sån som finns i dag, inte ett tekniskt monster med tusen funktioner och nagelsmala tangenter. Nej, han borde ha haft en mobil som ännu inte finns, en mobil med bara två, stora, tydliga knappar - en vit till sin ene son, en röd till sin andre. Inga finesser, bara en säker möjlighet att kalla på hjälp.
     Att det finns ett stort behov av en sån mobil när de gamla blir allt fler och allt äldre och de funktionshindrade skall klara sig på egen hand och barnen blir mobbade i skolan; det kan nog inte bestridas.

VARFÖR FINNS DET DÅ INTE en sån mobil? "När man ser på utbudet av mobiltelefoner så verkar det som om dina tekniker och formgivare trodde att alla kunder var 23 år. Alla tillverkare slåss om den där 23-åringen som redan har mobiltelefon, och frågar sig aldrig vilka som inte har det och varför", skrev jag till Hellström.
     Han svarade naturligtvis inte. Kundens ödmjuke tjänare hade viktigare saker att tänka på än en stor potentiell marknad.
     Larmtelefonen med bara två knappar behöver jag ännu inte, personligen, men redan nu vill jag ha gott om utrymme för fingrarna och stora tydliga siffror som jag inte tar fel på. En sån mobil skulle vara bekväm inte bara för mig utan för miljoner pensionärer runt om i världen som hittills har dragit sig för att köpa en produkt som så uppenbart inte är gjord för dem.
     Jag kommer att köpa mobiltelefon när det finns en som är dubbelt så stor som de nuvarande och med knappar som är en centimeter i diameter. Jag kommer att köpa mobil när jag kan göra det utan att utrota gorillorna i Kongo.
     De små mobilerna är inte bara opraktiska utan också oetiska. Härom berättar R & R i sitt januarinummer. För att få minimobilerna att fungera krävs en metall som kallas coltan och som utvinns bland annat i Kongo, där den förstör naturreservat och utrotar de fridlysta gorillorna.
     Enligt marknadsekonomisk teori har konsumenten i köp-ögonblick et en oerhörd makt. När du står där med en mobil i vardera handen och väljer mellan dem, så bestämmer du i praktiken om gorillan skall utrotas. Du bestämmer också i vilka länder och av vilka leverantörer mobilen skall tillverkas och vilka underleverantörers underleverantörer som skall anlitas. Du bestämmer vilka löner som skall betalas, hurdan arbetsmiljön skall vara, vilka ändliga resurser som skall förbrukas och hur andra människors konsumtion skall bli påverkad.

KORT SAGT: du bestämmer de samlade samhälleliga konsekvenserna av ditt konsumtionsval. Och detta beslut fattar du fullständigt i blindo, utan att ha en aning om hur det gick till när mobilen tillverkades, vilka svältlöner som betalas, vilka fackliga rättigheter som kränks eller hur många liv din mobil har på sitt samvete.
     Undersökningar såna som den R & R redogör för kan göra valet något mindre blint. Men det kräver att marknaden erbjuder alternativ. Om alla företag tävlar om samma kund med samma produkt och med samma okunnighet om andra kunders behov och om gorillornas öde - vem är det då som styr?

SVEN LINDQVIST ”

SUNET:

Mölndals länkkatalog: