57 Biologi o d. Ekologi, mikrobiologi.570 Allmänt , 571 Naturgeografi. 572 Antropologi, människoraserna. 573 Biologi i allmänhet. 574 Allmän ekologi o d. Hydrobiologi. Biogeografi. 575 Utvecklings-o ärftlighetslära .576 Mikrobiologi, cellen, mikrober. 577 Biokemi, den genetiska koden. 578 Biologisk teknik. 579 Samlingar och preparering. (SAB Ue. DC, DK 57) Utbildningar vid universitet och högskolor, klassifikationer i bibliotekssystem, forskningsämnen, databaser, bibliotek, offentliga organisationer enligt sverige.se, ämnen i riksdagens samhällsguide, CPV-koder för varor och tjänster, näringsgrenar, arbetsställen, yrkesklassificering, utbildningsklasser, forskning, skolämnen, klassifikationssystem för museer: Sven Wimnell 040421: Utbildningar vid universitet och högskolor (http://wimnell.com/omr40f.pdf) Sven Wimnell 050112: Termer ur MeSH (Medical Subject Headings). (http://wimnell.com/omr40k.html) Sven Wimnell 050112: Några databaser och bibliotek. (http://wimnell.com/omr40l.html) (rev 14 maj 2010) Några av många andra utredningar: Sven Wimnell 051010: Folkhälsopolitik med nytt målområde: Kunskaper, förmåga, erfarenheter, vilja. (http://wimnell.com/omr61a.pdf) Sven Wimnell 060224: Samhällsplaneringens problem. Klassifikationssystemet för verksamheter. (http://wimnell.com/omr40zd.pdf) Här finns bla förteckning över sammanställningar gjorda före 2004.
Sven Wimnell 070224:
Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen?
Ett klassifikationssystem för mänskliga verksamheter.
Kunskaper om verksamheterna och deras samband
för bättre demokrati och bättre framtid i en gemensam värld.
(http://wimnell.com/omr40ze.pdf)
Sven Wimnell 080203:
Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen? Ett forskningsarbete. Utredningar och deras innehåll.
(http://wimnell.com/omr40zf.pdf)
Innehållet i alla senare utredningar om samhällsplaneringens problem.
Beskrivningar av olika slag:Innehåll: Grundskolans ämne biologi. Nobelpriset i Fysiologi eller Medicin år 2004. Nobelpriset i Fysiologi eller Medicin år 2001. Nobelpriset i medicin. Länkar till Internet. Grundskolans ämnen matematik, naturorienterande ämnen, fysik, kemi,biologi. Kursplanerna för matematiken, fysiken , kemin och biologin innehåller intressanta beskrivningar och mål. Ämnena hör hemma på avdelningarna 50-59 och i någon mån 61 när det gäller människokroppens funktion o d. 010926: Biologi
Ämnets syfte och roll i utbildningenBiologiämnet syftar till att beskriva och förklara naturen och levande organismer ur ett naturvetenskapligt perspektiv. Samtidigt skall utbildningen befästa upptäckandets fascination och glädje och människans förundran och nyfikenhet inför det levande. Utbildningen i biologi syftar också till att göra kunskaper och erfarenheter användbara för att främja omsorgen om och respekten för naturen och medmänniskorna. Mål att sträva motSkolan skall i sin undervisning i biologi sträva efter att eleven beträffande natur och människa – utvecklar kunskap om olika livsformer och deras betingelser, – utvecklar kunskap om organismernas samspel med varandra och med sin omgivning, – utvecklar kunskap om människokroppens byggnad och funktion, – utvecklar kunskap om pubertetens inverkan på individen, – utvecklar kunskap om livets villkor och utveckling och kan se sig själv och andra livsformer i ett evolutionsperspektiv, beträffande den naturvetenskapliga verksamheten – utvecklar kunskap om biologins betydelse för människans sätt att gestalta, bruka och uppleva naturen, – utvecklar kunnande i de olika arbetssätten inom biologin, som fältobservationer och laborationer, samt kunskap om hur de växelspelar med de teoretiska modellerna, beträffande kunskapens användning – utvecklar omsorg om naturen och ansvar vid dess nyttjande, – utvecklar förmågan att diskutera frågor om hälsa och samlevnad utifrån relevant biologisk kunskap och personliga erfarenheter. Ämnets karaktär och uppbyggnadFyra centrala dimensioner karaktäriserar biologiämnets innehåll: ekosystem, biologisk mångfald, cellen och människan. I alla dessa fyra dimensioner kommer kunskaper i biologi till användning i samband med människans existentiella frågor, som angår både individen och samhället i stort. Ekosystem Biologiämnet introducerar ekologins begrepp och ger en bild av organismernas samspel med varandra och med sin omgivning. Ämnet omfattar bl.a. kunskap om delsystem som producenter, konsumenter, nedbrytare och råmaterial samt om dynamiska processer i ekosystemet som energins flöde genom systemet och materians kretslopp. Studier av enskilda organismer, populationer och samhällen utgör grunden för detta. Ämnet bearbetar även estetiska och etiska aspekter av de upplevelser som kontakten med naturen ger upphov till. Frågor om bevarandet av naturtyper behandlas med både naturvetenskapens verktyg och de verktyg som härrör från andra mänskliga verksamheter som friluftsliv, konst och skönlitteratur. Biologisk mångfald Biologiämnet presenterar den biologiska vetenskapens sätt att ordna och systematisera naturens mångfald. Grundläggande utgångspunkter är teorier om ekosystem och evolution, liksom artkunskap och kunskap om växters och djurs livsbetingelser och inbördes relationer. De vardagliga upplevelserna av mångfalden i naturen är ofta av etisk och estetisk karaktär och kommer exempelvis till uttryck i olika former av miljöengagemang. Ett av biologiämnets viktigaste bidrag till bearbetningen av människans relation till naturen är därför att belysa mångfalden av livsformer ur såväl de naturvetenskapliga som de estetiska och etiska perspektiven. Cellen och livsprocesserna Den naturvetenskapliga förklaringen till flera av de fenomen och funktioner som eleven upplever och iakttar hos sig själv och i omvärlden står att finna i kunskapen om cellen. Denna kunskap, och speciellt kunskapen om cellernas inre processer, har öppnat nya möjligheter inom t.ex. gentekniken. Dessa möjligheter innebär en förändring av människans livsvillkor, vilket har viktiga etiska aspekter. Förståelsen av denna förändring kräver kunskap om bl.a. fotosyntes, förbränning och den genetiska koden. Människan Biologiämnet behandlar människan som biologisk varelse. Häri ingår kunskaper om cellen, om inre organ och deras funktion samt hur dessa samverkar. Frågor som hälsa, droger och funktionshinder belyses. Utifrån perspektivet att ta ansvar både för sig själv och andra behandlas frågor om kärlek, sexualitet och samlevnad. Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det femte skolåretEleven skall beträffande natur och människa – känna igen och namnge några vanligt förekommande växter, djur och andra organismer i närmiljön samt känna till deras krav på livsmiljö, – kunna ge exempel på livscykler hos några växter och djur och deras olika stadier, – känna till viktiga organ i den egna kroppen och deras funktion, - ha insikt om människans fortplantning, födelse, pubertet, åldrande och död, – ha inblick i beroendeframkallande medels inverkan på hälsan, – ha kännedom om berättelser om naturen som återfinns i olika kulturer, beträffande den naturvetenskapliga verksamheten – ha inblick i genomförandet av laborationer samt av återkommande observationer i fält i sin närmiljö, – känna till några exempel där biologins upptäckter har påverkat vår kultur och världsbild, beträffande kunskapens användning – kunna delta i samtal om bevarandet av naturtyper och mångfalden av arter, – känna till några exempel där biologisk kunskap används för att förbättra våra livsvillkor, t.ex. växtförädling och genteknik, – ha inblick i och kunna diskutera betydelsen av goda hälsovanor. Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det nionde skolåretEleven skall beträffande natur och människa – ha kännedom om några av jordens ekosystem och hur organismers samverkan kan beskrivas i ekologiska termer, – ha insikt i fotosyntes och förbränning samt vattnets betydelse för livet på jorden, – kunna ge exempel på kretslopp och anrikning i ett ekosystem, – ha kännedom om hur celler är byggda och hur de fungerar, – ha kännedom om det genetiska arvet, – känna till grunddragen i livets utveckling samt villkoren för och betydelsen av biologisk mångfald, – ha kunskap om vad befruktning innebär, – ha kunskap om sexuallivets biologi, preventivmetoder och sexuellt överförbar smitta, – ha kännedom om den egna kroppens organ och organsystem samt hur de fungerar tillsammans, – ha kunskap om beroendeframkallande medels inverkan på hälsan, beträffande den naturvetenskapliga verksamheten – kunna genomföra observationer i fält och laborativa undersökningar samt ha insikt i deras utformning, – kunna utföra och tolka enkla mätningar av miljöfaktorer, – kunna med hjälp av exempel belysa hur biologins upptäckter har påverkat vår kultur och världsbild, beträffande kunskapens användning – kunna använda såväl naturvetenskapliga som estetiska och etiska argument i frågor om bevarande av naturtyper och mångfalden av arter samt användning av genteknik, – kunna med historiska exempel beskriva hur kunskaper i biologi har bidragit till förbättringen av våra levnadsvillkor samt hur de har missbrukats, – kunna föra diskussioner om sexualitet och samlevnad och därvid visa respekt för andras ståndpunkter och för olika samlevnadsformer, – kunna föra diskussioner om betydelsen av regelbunden motion och goda
hälsovanor.
041221 från: http://nobelprize.org/medicine/laureates/2004/ (Nobelprisen: http://nobelprize.org) (Lista på alla Nobelpristagare genom åren: http://nobelprize.org/search/all_laureates_c.html)
Pressmeddelande: Nobelpriset i Fysiologi eller Medicin år 2004.4 oktober 2004 Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet har idag beslutat att Nobelpriset i Fysiologi eller Medicin år 2004 gemensamt tilldelas Richard Axel och Linda B. Buck för deras upptäckter av ”luktreceptorer och luktsinnets organisation”
SammanfattningLuktsinnet var länge det mest gåtfulla av våra sinnen. Man förstod inte grundprinciperna för hur vi kan känna igen och minnas inte mindre än 10 000 olika dofter. Årets två Nobelpristagare i Fysiologi eller Medicin har löst denna gåta och i en serie revolutionerande arbeten klargjort hur vårt luktsinne fungerar. De upptäckte en stor genfamilj av närmare tusen olika gener (tre procent av våra gener), som ger upphov till lika många typer av luktreceptorer. Dessa sitter på luktreceptorcellerna som finns i ett litet område i övre delen av nässlemhinnan. Där kan de känna av de doftmolekyler som vi andas in. Varje luktreceptorcell har bara en typ av luktreceptor, och var och en av dessa kan känna av ett begränsat antal doftämnen. Våra cirka tusen olika typer av luktreceptorceller är därför starkt specialiserade för enskilda doftämnen. Luktreceptorcellerna sänder tunna nervutskott direkt till avgränsade mikroregioner, glomeruli, i hjärnans primära luktområde, luktbulben. Varje sådan glomerulus aktiveras endast av utskott från en typ av luktreceptorcell. Från dessa mikroregioner i luktbulben sänds informationen vidare till andra delar av hjärnan. Här kombineras informationen från flera luktreceptorer så att ett mönster bildas. Det gör att vi medvetet kan uppleva exempelvis doften av en syren på försommaren, eller kan återkalla ett sådant doftminne vid andra tidpunkter. Richard Axel, New York, USA, och Linda Buck, Seattle, USA, publicerade år 1991 tillsammans det grundläggande arbetet, där de påvisade den mycket stora familjen av luktreceptorgener. Axel och Buck har sedan arbetat parallellt och oberoende av varandra och har i flera eleganta arbeten klarlagt hur luktsystemet fungerar, från molekylär nivå till hur cellerna är organiserade. Luktsinnet viktigt för vår livskvalitetNär något smakar riktigt gott är det framför allt luktsinnet som har aktiverats och hjälpt oss att upptäcka de olika kvaliteter som vi uppfattar som positiva. Ett gott vin eller ett solmoget smultron aktiverar ett helt batteri av luktreceptorer. Dessa hjälper oss att förnimma olika doftämnen. En unik doft kan framkalla distinkta minnen från vår barndom eller från känsloladdade händelser – positiva eller negativa. En enstaka mussla som inte är fräsch utan orsakar illamående kan lämna ett bestående minne över många år, ett minne som gör att vi inte kan förmå oss att äta någon rätt som innehåller musslor – hur läcker den än må vara. Att förlora luktsinnet är ett allvarligt handikapp – då kan man inte längre uppfatta matens olika kvaliteter eller olika varningssignaler, exempelvis brandrök.Lukten central för de flesta arterAlla levande varelser har förmågan att upptäcka och identifiera kemiska ämnen i omgivningen. Att kunna identifiera lämplig föda och undvika mat som är härsken eller otjänlig som föda har naturligtvis ett stort överlevnadsvärde. Medan fiskar har ett ganska litet antal luktreceptorer, cirka hundra, har möss – som Axel och Buck arbetade med – omkring tusen. Vi människor har något färre än möss, och några av generna för luktreceptorer har förlorats under evolutionen. För en nyfödd däggdjursunge är lukten central för att den till exempel ska kunna hitta moderns spenar och få mjölk – utan luktsinne överlever den normalt inte. För många vuxna djur spelar luktsinnet också en helt avgörande roll; till stor del lever de och tolkar omvärlden genom sitt luktsinne. Hundar har exempelvis ett cirka 40 gånger större område i näsan avdelat för luktreceptorer än vad människor har.Den stora genfamiljen av luktreceptorerLuktsinnet är det första sinnessystem vars funktion har kartlagts främst med molekylära tekniker. Axel och Buck visade att tre procent av våra gener används för att producera de olika luktreceptorerna, som finns på ytan av luktreceptorcellerna. När en luktreceptor aktiveras av ett doftämne leder det till att luktreceptorcellen stimuleras och skickar en elektrisk signal via sina utskott till hjärnan. Varje luktreceptor påverkar först ett G-protein, som den är direkt kopplad till. G-proteinet aktiverar i sin tur bildningen av en budbärarmolekyl inne i cellen, cAMP (cykliskt AMP). Sedan påverkar cAMP jonkanaler så att dessa öppnas och cellen aktiveras. Axel och Buck kartlade den mycket stora genfamiljen av luktreceptorer och visade att den tillhör gruppen G-protein-kopplade receptorer, GPCR. Alla de cirka tusen olika luktreceptorerna är besläktade proteiner som skiljer sig åt i vissa detaljer, vilket förklarar att de kan aktiveras av olika doftämnen. De består av en lång kedja av aminosyror, som är förankrad i cellmembranet och passerar genom detta sju gånger. Kedjan skapar ett bindningställe till vilket doftämnet kan knytas. När doftämnet binds ändras proteinets form så att G-proteinet aktiveras. En sorts luktreceptor i varje luktreceptorcellAxel och Buck visade oberoende av varandra att varje enskild luktreceptorcell enbart uttrycker en av de närmare tusen olika luktreceptorgenerna. Vi har alltså lika många typer av luktreceptorceller som luktreceptorer. Genom att registrera de elektriska signalerna från enskilda luktreceptorceller kunde de visa att varje cell inte reagerar enbart på ett doftämne utan på flera snarlika molekyler – dock med varierande känslighet. Bucks forskargrupp studerade olika luktreceptorcellers känslighet för olika doftämnen. Med hjälp av en pipett tömde man sedan de enskilda cellerna på sitt innehåll och kunde visa exakt vilken gen som var uttryckt i den undersökta cellen. På så sätt kunde man sluta sig till vilka doftämnen som aktiverar en enskild receptormolekyl. De flesta lukter är sammansatta av flera doftämnen, och varje doftämne aktiverar flera olika luktreceptorceller. Därmed får vi en kombinationskod som kan bilda olika "luktmönster" – på motsvarande sätt som färgerna i ett lapptäcke eller i en mosaik. Detta gör att vi kan känna av och forma minnesbilder av cirka 10 000 olika dofter. Luktreceptorceller aktiverar mikroregioner i hjärnans luktbulbFyndet att varje luktreceptorcell bara uttrycker en enda luktreceptorgen var högst oväntat. Axel och Buck gick vidare med att undersöka hur den första omkopplingsstationen i hjärnan är organiserad. Luktreceptorcellerna sänder sina utskott till luktbulben, där det finns cirka 2 000 väl avgränsade mikroregioner, glomeruli. De är alltså ungefär dubbelt så många som antalet typer av luktreceptorceller. Axel och Buck visade oberoende av varandra att luktreceptorceller som uttrycker samma luktreceptor sänder ut nervutskott som sammanstrålar i en gemensam glomerulus. Axels forskargrupp använde sig av avancerad genetisk teknologi för att i möss påvisa luktreceptorernas roll i denna process. Att nervutskott från celler med samma luktreceptor kopplas till samma glomerulus ledde till insikten att glomeruli är höggradigt specialiserade (se figur). I dessa glomeruli finns inte bara nervtrådarna från luktreceptorcellerna utan också utskott från nästa lager av nervceller i luktbulben, mitralceller. Varje sådan mitralcell aktiveras endast från en glomerulus och bibehåller därmed sin specifika information. Via sina långa nervutskott skickar de information till flera områden i hjärnan om vilken luktreceptortyp som har aktiverats. Buck visade att dessa nervsignaler i sin tur går till specifika mikroregioner i hjärnbarken. Här kombineras informationen från flera olika typer av receptorer till ett mönster som är typiskt för varje doft. Detta tolkas slutligen till den medvetna upplevelsen av en viss igenkännbar doft. Feromoner och smaksinnetMånga av de principer som gäller för luktsinnet gäller också för andra sinnen. Feromoner är ämnen som kan påverka olika typer av beteenden, främst hos djur. Axel och Buck har, oberoende av varandra, påvisat att feromoner kan detekteras av två andra GPCR-familjer, som finns i en helt annan del av nässlemhinnan. På tungans smaklökar finns ytterligare en familj av GPCR som är kopplade till smaksinnet.
Referens Luktreceptorer och luktsinnets organisation
|
|
011010: Pressmeddelade: Nobelpriset i Fysiologi eller Medicin år 2001.8 oktober 2001 Nobelförsamlingen
vid Karolinska Institutet har idag beslutat att Nobelpriset
i Fysiologi eller Medicin år 2001 Leland H. Hartwell, R. Timothy (Tim) Hunt och Paul M. Nurse för deras upptäckter rörande "kontrollen av cellcykeln" SammanfattningAlla organismer är uppbyggda av celler,
som förökar sig genom delning. En vuxen människa
består av cirka 100 000 miljarder celler, som uppstått
från en enda cell, den befruktade äggcellen. Även
hos vuxna delar sig ständigt en enorm mängd celler för
att ersätta de som dör. För att en cell ska kunna
dela sig måste den tillväxa i storlek, kopiera sin arvsmassa
och exakt fördela den till dottercellerna. Dessa processer
samordnas i den s k cellcykeln.
|