51 Matematik, matematikforskning o d.



511 Allmänt. 512 Algebra. 513 Aritmetik. 514 Topologi. 515 Analys. 516 Geometeri. 519 Sannolikhet och tillämpad matematik.
(SAB T. DC, DK 51)

Utbildningar vid universitet och högskolor, klassifikationer i bibliotekssystem, forskningsämnen, databaser, bibliotek, offentliga organisationer enligt sverige.se, ämnen i riksdagens samhällsguide, CPV-koder för varor och tjänster, näringsgrenar, arbetsställen, yrkesklassificering, utbildningsklasser, forskning, skolämnen, klassifikationssystem för museer:

Sven Wimnell 040421: Utbildningar vid universitet och högskolor (http://wimnell.com/omr40f.pdf)

Sven Wimnell 041214+tillägg 060220 och 060525: Kunskaper vid universitet och högskolor i Sverige. Från en pågående, ej avslutad, undersökning. (http://wimnell.com/omr40h.pdf)

Sven Wimnell 050109: Infostruktur. Klassifikationssystem: LIBRIS - SAB och SW-systemet. (http://wimnell.com/omr40i.pdf)

Sven Wimnell 050101: SCB:s forskningsämnen inlagda i SW-systemet. Samt nedlagda SAFARIs ämnen inlagda i SW-systemet. (http://wimnell.com/omr40j.html)

Sven Wimnell 050112: Termer ur MeSH (Medical Subject Headings). (http://wimnell.com/omr40k.html)

Sven Wimnell 050112: Några databaser och bibliotek. (http://wimnell.com/omr40l.html)

Sven Wimnell 050121+100201: sverige.se som ersatt SverigeDirekt. Kompletterad 050411 med Riksdagens samhällsguide. Kommentar 2010: sverige.se lades ner 080305. (http://wimnell.com/omr40m.pdf)

Sven Wimnell 050130: CPV-koder 2003. Från Internet 050126. Kompletterad 100201 med SPIN 2007, som ersätter CPV. (http://wimnell.com/omr40n.pdf)

Sven Wimnell 050130: CPV-koder 2003. Inlagda i SW-klassifikationssystem. Kompletterad 100201 med SPIN 2007, som ersätter CPV. (http://wimnell.com/omr40o.pdf)

Sven Wimnell 050130: CPV-koder 2003. Inlagda i SW-klassifikationssystem. Områdena 66-69 förkortade. (http://wimnell.com/omr40p.pdf) Ej aktuell 2010.

Sven Wimnell 050203 +100201+100211: SNI 2002. Och antalet arbetsställen 1999. Inlagda i SW-klassifikationssystem. Kompletterad 100201+100211 med SNI 2007. (http://wimnell.com/omr40q.pdf)

Sven Wimnell 050203: SSYK 96. STANDARD FÖR SVENSK YRKESKLASSIFICERING.Yrken inplacerade i SW-klassifikationssystem. (http://wimnell.com/omr40r.pdf)

Sven Wimnell 050206: SUN, utbildningsklasser, Inlagda i SW-klassifikationssystem. (http://wimnell.com/omr40s.pdf)

Sven Wimnell 050206+100201+100211: SW-klassifikationssystem med inagda: LIBRIS/SAB, sverige.se 2008, SCBs forskningsämnen, CPV för varor/tjänster, SNI arbetsställen 1998, SSYK yrken, SUN 2000 utbildningar. SPIN 2007 varor och tjänster, SNI 2007 näringsgrenar, Statistisk årsbok för Sverige 2010 och Samhällsguiden 2007. 2010 CPV ej aktuell.(wimnell.com/omr40t.pdf)

Sven Wimnell 050403. Lärarutbildning. Forskning. Samhällsplanering. Skolan. (http://wimnell.com/omr40v.pdf)

Sven Wimnell 050429: SW-klassifikationssystem, med inlagda klasser enligt “Nordisk Outline”, klassifikationssystem för museer. (http://wimnell.com/omr40x.pdf)

(rev 14 maj 2010)




Några av många andra utredningar:

Sven Wimnell 051010: Folkhälsopolitik med nytt målområde: Kunskaper, förmåga, erfarenheter, vilja. (http://wimnell.com/omr61a.pdf)

Sven Wimnell 060224: Samhällsplaneringens problem. Klassifikationssystemet för verksamheter. (http://wimnell.com/omr40zd.pdf)
Här finns bla förteckning över sammanställningar gjorda före 2004.

Sven Wimnell 070224: Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen? Ett klassifikationssystem för mänskliga verksamheter. Kunskaper om verksamheterna och deras samband för bättre demokrati och bättre framtid i en gemensam värld. (http://wimnell.com/omr40ze.pdf)

Sven Wimnell 051215: Om SCBs rapport Trender och prognoser 2005 (http://wimnell.com/omr40zb.pdf)

Sven Wimnell 080201: Sveriges och omvärldens historia. (http://wimnell.com/omr93c.pdf)

Sven Wimnell 080202: Fördomar, kunskaper, moral, politik för välfärdsfördelning och koldioxid. (http://wimnell.com/omr36-39t.pdf)

Sven Wimnell 080203: Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen? Ett forskningsarbete. Utredningar och deras innehåll. (http://wimnell.com/omr40zf.pdf) Innehållet i alla senare utredningar om samhällsplaneringens problem.

Sven Wimnell 080424: Länkar i Sunets Webbkatalog, Mölndals länkkatalog och Länkskafferiet sorterade enligt SW-klassifikationssystem (http://wimnell.com/omr102h.pdf)



Beskrivningar av olika slag:


Innehåll:

Grundskolans ämne matematik.
Gymnasiet. Matematik.
Studenternas förkunskaper för högre studier i matematik .

Länkar till Internet.




Grundskolans ämnen matematik, naturorienterande ämnen, fysik, kemi, biologi.
Kursplanerna för matematiken, fysiken , kemin och biologin innehåller intressanta beskrivningar och mål. Ämnena hör hemma på avdelningarna 50-59 och i någon mån 61 när det gäller människokroppens funktion o d.
010926:

Matematik
  inrättad 2000-07

Ämnets syfte och roll i utbildningen

Grundskolan har till uppgift att hos eleven utveckla sådana kunskaper i matematik som behövs för att fatta välgrundade beslut i vardagslivets många valsituationer, för att kunna tolka och använda det ökande flödet av information och för att kunna följa och delta i beslutsprocesser i samhället. Utbildningen skall ge en god grund för studier i andra ämnen, fortsatt utbildning och ett livslångt lärande.

Matematiken är en viktig del av vår kultur och utbildningen skall ge eleven insikt i ämnets historiska utveckling, betydelse och roll i vårt samhälle. Utbildningen syftar till att utveckla elevens intresse för matematik och möjligheter att kommunicera med matematikens språk och uttrycksformer. Den skall också ge eleven möjlighet att upptäcka estetiska värden i matematiska mönster, former och samband samt att uppleva den tillfredsställelse och glädje som ligger i att kunna förstå och lösa problem.

Utbildningen i matematik skall ge eleven möjlighet att utöva och kommunicera matematik i meningsfulla och relevanta situationer i ett aktivt och öppet sökande efter förståelse, nya insikter och lösningar på olika problem.

Mål att sträva mot

Skolan skall i sin undervisning i matematik sträva efter att eleven

– utvecklar intresse för matematik samt tilltro till det egna tänkandet och den egna förmågan att lära sig matematik och att använda matematik i olika situationer,

– inser att matematiken har spelat och spelar en viktig roll i olika kulturer och verksamheter och får kännedom om historiska sammanhang där viktiga begrepp och metoder inom matematiken utvecklats och använts,

– inser värdet av och använder matematikens uttrycksformer,

– utvecklar sin förmåga att förstå, föra och använda logiska resonemang, dra slutsatser och generalisera samt muntligt och skriftligt förklara och argumentera för sitt tänkande,

– utvecklar sin förmåga att formulera, gestalta och lösa problem med hjälp av matematik, samt tolka, jämföra och värdera lösningarna i förhållande till den ursprungliga problemsituationen,

– utvecklar sin förmåga att använda enkla matematiska modeller samt kritiskt granska modellernas förutsättningar, begränsningar och användning,

– utvecklar sin förmåga att utnyttja miniräknarens och datorns möjligheter.

Strävan skall också vara att eleven utvecklar sin tal- och rumsuppfattning samt sin förmåga att förstå och använda

– grundläggande talbegrepp och räkning med reella tal, närmevärden, proportionalitet och procent,

– olika metoder, måttsystem och mätinstrument för att jämföra, uppskatta och bestämma storleken av viktiga storheter,

– grundläggande geometriska begrepp, egenskaper, relationer och satser,

– grundläggande statistiska begrepp och metoder för att samla in och hantera data och för att beskriva och jämföra viktiga egenskaper hos statistisk information,

– grundläggande algebraiska begrepp, uttryck, formler, ekvationer och olikheter,

– egenskaper hos några olika funktioner och motsvarande grafer,

– sannolikhetstänkande i konkreta slumpsituationer.

Ämnets karaktär och uppbyggnad

Matematik är en levande mänsklig konstruktion som omfattar skapande, utforskande verksamhet och intuition. Matematik är också en av våra allra äldsta vetenskaper och har i stor utsträckning inspirerats av naturvetenskaperna. Matematikämnet utgår från begreppen tal och rum och studerar begrepp med väldefinierade egenskaper. All matematik innehåller någon form av abstraktion. Likheter mellan olika företeelser observeras och dessa beskrivs med matematiska objekt. Redan ett naturligt tal är en sådan abstraktion.

Tillämpningar av matematik i vardagsliv, samhällsliv och vetenskaplig verksamhet ger formuleringar av problem i matematiska modeller. Dessa studeras med matematiska metoder. Resultatens värde beror på hur väl modellen beskriver problemet. Kraftfulla datorer har gjort det möjligt att tillämpa allt mer precisa modeller och metoder inom områden där de tidigare inte varit praktiskt användbara. Detta har också lett till utveckling av nya kunskapsområden i matematik som i sin tur lett till nya tillämpningar.

Problemlösning har alltid haft en central plats i matematikämnet. Många problem kan lösas i direkt anslutning till konkreta situationer utan att man behöver använda matematikens uttrycksformer. Andra problem behöver lyftas ut från sitt sammanhang, ges en matematisk tolkning och lösas med hjälp av matematiska begrepp och metoder. Resultaten skall sedan tolkas och värderas i förhållande till det ursprungliga sammanhanget. Problem kan också vara relaterade till matematik som saknar direkt samband med den konkreta verkligheten. För att framgångsrikt kunna utöva matematik krävs en balans mellan kreativa, problemlösande aktiviteter och kunskaper om matematikens begrepp, metoder och uttrycksformer. Detta gäller alla elever, såväl de som är i behov av särskilt stöd som elever i behov av särskilda utmaningar.

Matematik har nära samband med andra skolämnen. Eleverna hämtar erfarenheter från omvärlden och får därmed underlag för att vidga sitt matematiska kunnande.

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det femte skolåret

Eleven skall ha förvärvat sådana grundläggande kunskaper i matematik som behövs för att kunna beskriva och hantera situationer och lösa konkreta problem i elevens närmiljö.

Inom denna ram skall eleven

– ha en grundläggande taluppfattning som omfattar naturliga tal och enkla tal i bråk- och decimalform,

– förstå och kunna använda addition, subtraktion, multiplikation och division samt kunna upptäcka talmönster och bestämma obekanta tal i enkla formler,

– kunna räkna med naturliga tal – i huvudet, med hjälp av skriftliga räknemetoder och med miniräknare,

– ha en grundläggande rumsuppfattning och kunna känna igen och beskriva några viktiga egenskaper hos geometriska figurer och mönster,

– kunna jämföra, uppskatta och mäta längder, areor, volymer, vinklar, massor och tider samt kunna använda ritningar och kartor,

– kunna avläsa och tolka data givna i tabeller och diagram samt kunna använda elementära lägesmått.

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det nionde skolåret

Eleven skall ha förvärvat sådana kunskaper i matematik som behövs för att kunna beskriva och hantera situationer samt lösa problem som vanligen förekommer i hem och samhälle och som behövs som grund för fortsatt utbildning.

Inom denna ram skall eleven

– ha utvecklat sin taluppfattning till att omfatta hela tal och rationella tal i bråk- och decimalform,

– ha goda färdigheter i och kunna använda överslagsräkning och räkning med naturliga tal och tal i decimalform samt procent och proportionalitet i huvudet, med hjälp av skriftliga räknemetoder och med tekniska hjälpmedel,

– kunna använda metoder, måttsystem och mätinstrument för att jämföra, uppskatta och bestämma längder, areor, volymer, vinklar, massor, tidpunkter och tidsskillnader,

– kunna avbilda och beskriva viktiga egenskaper hos vanliga geometriska objekt samt kunna tolka och använda ritningar och kartor,

– kunna tolka, sammanställa, analysera och värdera data i tabeller och diagram,

– kunna använda begreppet sannolikhet i enkla slumpsituationer,

– kunna tolka och använda enkla formler, lösa enkla ekvationer, samt kunna tolka och använda grafer till funktioner som beskriver verkliga förhållanden och händelser.



010926:

Gymnasiet. Matematik

Ämnets syfte

Gymnasieskolans utbildning i matematik bygger vidare på kunskaper motsvarande de eleverna uppnår i grundskolan och innebär breddning och fördjupning av ämnet. Utbildningen syftar till att ge kunskaper i matematik för studier inom vald studieinriktning och för fortsatta studier. Utbildningen skall leda till förmåga att kommunicera med matematikens språk och symboler, som är likartade över hela världen.

Utbildningen i matematik i gymnasieskolan syftar också till att eleverna skall kunna analysera, kritiskt bedöma och lösa problem för att självständigt kunna ta ställning i frågor, som är viktiga både för dem själva och samhället, som t.ex. etiska frågor och miljöfrågor.

Utbildningen syftar även till att eleverna skall uppleva glädjen i att utveckla sin matematiska kreativitet och förmåga att lösa problem samt få erfara något av matematikens skönhet och logik.

Mål att sträva mot

Skolan skall i sin undervisning i matematik sträva efter att eleverna

utvecklar sin tilltro till den egna förmågan att lära sig mera matematik, att tänka matematiskt och att använda matematik i olika situationer,

utvecklar sin förmåga att tolka, förklara och använda matematikens språk, symboler, metoder, begrepp och uttrycksformer,

utvecklar sin förmåga att tolka en problemsituation och att formulera den med matematiska begrepp och symboler samt välja metod och hjälpmedel för att lösa problemet,

utvecklar sin förmåga att följa och föra matematiska resonemang samt redovisa sina tankegångar muntligt och skriftligt,

utvecklar sin förmåga att med hjälp av matematik lösa problem på egen hand och i grupp bl.a. av betydelse för vald studieinriktning samt att tolka och värdera lösningarna i förhållande till det ursprungliga problemet,

utvecklar sin förmåga att reflektera över sina erfarenheter av begrepp och metoder i matematiken och sina egna matematiska aktiviteter,

utvecklar sin förmåga att i projekt och gruppdiskussioner arbeta med sin begreppsbildning samt formulera och motivera olika metoder för problemlösning,

utvecklar sin förmåga att utforma, förfina och använda matematiska modeller samt att kritiskt bedöma modellernas förutsättningar, möjligheter och begränsningar,

fördjupar sin insikt om hur matematiken har skapats av människor i många olika kulturer och om hur matematiken utvecklats och fortfarande utvecklas,

utvecklar sina kunskaper om hur matematiken används inom informationsteknik, samt hur informationsteknik kan användas vid problemlösning för att åskådliggöra matematiska samband och för att undersöka matematiska modeller.

Ämnets karaktär och uppbyggnad

Matematiken har genom en mångtusenårig utveckling bidragit till det kulturella arvet. Matematiken är en förutsättning för stora delar av samhällets utveckling och den genomsyrar hela samhället, ofta på ett sätt som är osynligt för den ovane betraktaren.

Matematiken har utvecklats ur såväl praktiska behov som ur människans nyfikenhet och lust att utforska och utvidga matematiken som sådan. Matematikens begrepp, metoder och teorier har vuxit fram inom olika kulturer. Matematik är en livaktig internationell vetenskap, vars metoder, begrepp och kunskapsområden ständigt utvecklas.

I matematik arbetar man med väldefinierade begrepp och bygger upp teorier genom att logiskt och strikt bevisa att formulerade hypoteser är giltiga. Resultaten av bevisen formuleras som satser eller samband, som visar hur begreppen kan användas. Nya begrepp införs som följd av frågeställningar i tillämpningsämnen eller av idéer inom matematiken som sådan.

Matematik är en mänsklig tankekonstruktion och matematisk problemlösning är en skapande aktivitet. Samtidigt kräver matematiken uthållighet i tankeverksamheten och förståelse för att problemlösning är en process som kräver tid. Denna process skall kunna utvecklas i en grupp men även genom att individer reflekterar över sin egen kunskap och inlärning. Detta gäller även matematikämnet i skolan.

Problemlösning, kommunikation, användning av matematiska modeller och matematikens idéhistoria är fyra viktiga aspekter av ämnet matematik som genomsyrar undervisningen.

Tillgången till tekniska hjälpmedel har delvis förändrat matematikämnet. Såväl numeriska, grafiska som algebraiska metoder utnyttjas och nya typer av problem av mer sammansatt karaktär kan studeras i ämnet. De tekniska hjälpmedlen har dock begränsat värde utan kunskaper om begrepp och metoder. Förståelse, analys av hela lösningsprocedurer och kritisk granskning av resultat samt förmåga att dra slutsatser är grundläggande i gymnasieskolans matematikämne.

En viktig del av problemlösningen är att utforma och använda matematiska modeller och på olika sätt kommunicera om de matematiska idéerna och tankegångarna. Både i vardagsliv och yrkesliv behöver allt fler kunna förstå innebörden av och kommunicera om frågor med matematiskt innehåll.

Matematikens idéhistoria kan bidra till en bild av hur olika begrepp och samband utvecklats. Detta kan motverka uppfattningen om matematiken som ett opersonligt färdigt ämne som är uppbyggt av fasta regler som endast skall läras utantill.

Matematikens kraft som verktyg för förståelse och modellering av verkligheten blir tydlig om ämnet tillämpas på områden som är välbekanta för eleverna. Gymnasieämnet matematik skall därför knytas till vald studieinriktning på sådant sätt att det berikar både matematikämnet och karaktärsämnena. Kunskaper i matematik är ofta en förutsättning för att målen för många av karaktärsämnena skall uppnås.

Matematikämnet i gymnasieskolan är uppbyggt av flera områden: aritmetik, algebra, geometri, sannolikhetslära, statistik, funktionslära, trigonometri samt differential- och integralkalkyl med differentialekvationer. Vissa av dessa områden behandlas i olika omfattning i grundskolans matematikkurs och fördjupas och utvecklas i gymnasieskolan. Nya områden införs, fördjupas och breddas successivt i gymnasieskolan.

I ämnet matematik ingår sju kurser, Matematik A–E, som bygger på varandra samt Matematik – diskret och Matematik – breddning.

Matematik A är en kärnämneskurs och ingår i alla program. Kursen bygger vidare på matematikutbildningen i grundskolan och erbjuder breddade och fördjupade kunskaper inom områdena aritmetik, algebra, geometri, statistik och funktionslära. Kursen läses av elever med vitt skilda studieinriktningar. Uppläggningen anpassas och problem väljs med hänsyn till elevernas studieinriktning. Kursen ger både allmän medborgarkompetens och utgör en integrerad del av den valda studieinriktningen.

Matematik B bygger vidare på kunskaper motsvarande grundskolans sannolikhetslära och på Matematik A inom områdena geometri, statistik, algebra och funktionslära. Kursen ger sådana insikter i matematiska begrepp och metoder som möjliggör för eleven att med hjälp av matematiska modeller kunna lösa problem inom olika områden, särskilt med anknytning till utbildningens karaktärsämnen. Dessutom behandlar kursen hur en statistisk undersökning genomförs och värderas. Matematik B är gemensam kurs på naturvetenskapsprogrammet, samhällsvetenskapsprogrammet och på teknikprogrammet.

Matematik C bygger vidare på Matematik B inom aritmetik, algebra och funktionslära. Den innehåller även differentialkalkyl. I kursen behandlas problem som gäller optimering, förändringar och extremvärden. Problemens innehåll skall så långt som möjligt ha anknytning till viktiga frågor inom elevens studieinriktning. Kursen är gemensam kurs på naturvetenskapsprogrammet och teknikprogrammet.

Matematik D bygger vidare på Matematik C och innehåller trigonometri och differential- och integralkalkyl. Kursen utgör lämplig grund för fortsatta studier inom såväl beteendevetenskap, ekonomi och samhällsvetenskap som inom naturvetenskapliga och tekniska utbildningar. Eleven utvecklar under eget ansvar sin förmåga att i en större uppgift självständigt arbeta med en problemställning i matematik. Kursen är gemensam på naturvetenskapsprogrammet.

Matematik E bygger vidare på Matematik D och ger eleven tillfälle att i en syntes använda tidigare kunskaper om talbegreppet samt kunskaper från algebra, funktionslära, trigonometri, geometri och differential- och integralkalkyl. Kursen behandlar komplexa tal samt fördjupad differential- och integralkalkyl. Kursen skall ge de fördjupade kunskaper som krävs för fortsatta studier inom matematikintensiva utbildningar. Kursen är valbar.

Matematik – diskret bygger på kunskaper från Matematik C. Kursen skall erbjuda eleven kunskaper om mängder, de hela talens egenskaper, talföljder, kombinatorik samt satslogik. Kursen lämpar sig särskilt för inriktning mot matematik i kombination med datoranvändning. Kursen är valbar.

Matematik – breddning bygger på kunskaper från Matematik C. Kursen erbjuder eleven möjlighet att bredda sina kunskaper i matematik inom något eller några kunskapsområden som är nya för eleven eller fördjupar kunskaperna inom något känt område. Förmågan att använda matematiska modeller och att formulera och arbeta med problem utgående från en öppen frågeställning utvecklas. Kursen är valbar.

Skolverket 2001-05-31



Studenternas förkunskaper för högre studier i matematik.

020607:

DN 020607 sid A4:

"Studenternas förkunskaper för högre studier i matematik har stadigt försämrats under de senaste tio åren, skriver 23 studierektorer i matematik på DN Debatt."

Tjugotre studierektorer i matematik slår larm:
"Studenterna blir allt mer okunniga"

"Förutsättningarna för högre undervisning i matematik på universitet och högskolor har drastiskt försämrats de senaste tio åren. Dåliga förkunskaper gör att studenternas resultatkurvor stadigt pekar nedåt. Vid prov med nyintagna på civilingenjörsprogrammen i Umeå 1998 löste studenterna 65 procent av uppgifterna korrekt. Vid samma prov 2001 var siffran endast 51 procent. Under tio år har antalet godkända efter första tentamen i matematik i det närmaste halverats, skriver tjugotre studierektorer i ämnet."

" Utbildningsminister Thomas Östros har uttryckt sin oro för svenska elevers kunskaper i matematik och avser att tillsätta en matematikdelegation. Vi välkomnar detta initiativ.

Med denna artikel vill vi påvisa det ökade behovet av goda matematikkunskaper, samt belysa de svårigheter vi upplever i grundutbildningen inom matematik på högskole- och universitetsnivå.

Historiskt sett har matematik växelverkat med framför allt astronomi och fysik, men även med andra naturvetenskaper. Nya teorier i matematik har vuxit fram ur upptäckter i fysik och omvänt har matematiska teorier givit vägledning för nya upptäckter i fysik. Till exempel har en del elementarpartiklar från början varit matematiska konstruktioner innan deras existens observerats i någon av världens partikelacceleratorer. På senare år har matematik funnit nya tillämpningsområden inom biologi och medicin. Andra områden som är flitiga avnämare av matematik är ekologi, meteorologi, ekonomi, epidemiologi, kryptografi, informations- och kommunikationsteknologi.

Även filmindustrin har på senare år börjat använda matematik i sin produktion. Filmer som "Star Wars", "Jurassic Park", "Sagan om ringen" och "Titanic" skulle inte ha så avancerade effekter utan häftiga matematiska modeller. Också mer vardagliga ting som bilar, cd-spelare, tv-apparater och annan elektronik döljer innanför sina skal moderna matematiska resultat. I fallet bilar är även skalet - karossen - numera ett resultat av matematisk modellering. Kort sagt, ett avancerat teknologiskt samhälle kräver goda kunskaper i matematik.

Matematikens språk och teorier används även framgångsrikt inom andra områden än naturvetenskap och nya grenar av matematik uppstår, till exempel finansiell matematik. Så har några av pristagarna av Ekonomipriset till Alfred Nobels minne varit matematiker. Den kanske mest kände av dem är John Nash - spelteorins fader - vars teorier inte bara haft inflytande inom naturvetenskap och ekonomi, utan också inom exempelvis konfliktforskning, psykologi och sociologi.

När ett företag bestämmer sig för att köpa dyrbar teknisk utrustning budgeterar de även för underhåll och säkerhet. Samma strategi borde tillämpas när det gäller mänskliga resurser. Investeringar inom vetenskap och teknologi på en hög nivå måste ha underhåll och säkerhet på lägre nivå för att trygga återväxt, kontinuitet och utveckling. I detta fall gäller det adekvat utbildning av barn och ungdomar i skolans alla stadier och inom universitet och högskolor. Utan detta blir det obönhörligt "driftsstörningar" på nästa nivå.

Förutsättningarna för den högre matematikundervisningen på universitet och högskolor i Sverige har drastiskt förändrats de senaste tio åren. Studenternas förkunskaper, både när det gäller räknefärdighet och begreppsförståelse, har stadigt försämrats. Försämringen är påvisad i Högskoleverkets utvärdering av landets matematikutbildningar och finns dessutom väl dokumenterad i form av resultat från diagnostiska prov givna till nybörjare vid till exempel Umeå universitet, KTH och Chalmers. Resultatkurvorna pekar stadigt nedåt under de senaste tio åren, från att dessförinnan varit i stort sett konstanta.

På Chalmers har ett sådant prov genomförts sedan 1973. Under åren 1973-1993 ökade antalet civilingenjörsstudenter med cirka 50 procent, men resultaten vid de diagnostiska proven var tämligen konstanta. Den största förändringen skedde 1993-94, trots att antalet nya teknologer minskade något, och 1994-95 visar på en försämring av resultaten med cirka 10 procent. Sedan dess har kurvan pekat stadigt nedåt.

Statistiken från Umeå från 1998 och framåt visar mer detaljerat att provresultaten för dem med betyget MVG från gymnasieskolans "Matematik D" sjunkit från 80 procent 1998 till 68 procent 2001, för dem med betyget VG från 66 procent till 50 procent och för dem med betyget G från 53 procent till 40 procent. Totalt sett, från alla betygskategorier, löste de nyintagna studenterna på civilingenjörsprogrammen 65 procent av provets uppgifter korrekt 1998, medan motsvarande siffra 2001 endast var 51 procent. Under samma tidsperiod sjönk resultatet för studenterna på högskoleingenjörsprogrammen från 43 procent till 33 procent. En nyligen publicerad rapport visar på samma fenomen vid KTH.

Vad sedan gäller resultaten på de första universitetskurserna i matematik, kan vi i vissa fall vid en jämförelse under cirka tio år märka i det närmaste en halvering av antalet godkända efter första tentamenstillfället.


Alla dessa iakttagelser stämmer väl överens med den bild erfarna lärare på skolor landet runt förmedlar. Utbildningsnivån var relativt konstant under 1970- och 80-talen, men någon gång under 90-talets början sker ett trendbrott. Varför har det blivit så här? En förklaring man ofta hör är det ökade antalet eftergymnasiala utbildningsplatser inom teknik och naturvetenskap. Detta är dock inte den enda förklaringen, vilket resultaten från Chalmers och betygsstatistiken från Umeå ovan belyser.

Vi vill peka på ytterligare tre möjliga orsaker, nämligen bristande tillgång på kompetenta lärare, kursernas utformning på högstadie- och gymnasieskolor samt den rådande tidsandan.

När staten överlät ansvaret för ungdomsskolan till kommunerna blev också kvaliteten i utbildningen lidande. Kommuner med dålig ekonomi kan ha svårigheter att anställa kvalificerade lärare och i många fall saknas dessutom kvalificerade sökande till utlysta tjänster. Tyvärr saknas statistik över vilken utbildning de lärare har som just nu undervisar i matematik. Ofta är det nog också så att det saknas förståelse för de konsekvenser detta får för den högre utbildningen och - i förlängningen - samhället.

Redan kring 1990 avskaffades formellt allmän och särskild kurs i matematik på högstadiet, men det dröjde några år innan denna nyordning fick genomslag. Vi anser att nivågruppering behövs så att de som har intresse för matematik bereds möjlighet att satsa lite extra. Det är märkligt att ord som "nivågruppering" och "elitsatsning" är accepterat inom idrott, men inte rumsrent inom "pluggämnen".

Nivågruppering innebär ju dessutom inte bara en satsning på "eliten", utan också att de som har svårigheter med ämnet hamnar i en grupp där takten i undervisningen är bättre anpassad till deras behov.

När eleverna så kommer till gymnasiet väntar ett antal delkurser i matematik, upp till sex stycken på naturvetarprogrammet, varav fyra för närvarande är obligatoriska med slutbetyg i var och en. Detta leder till en fragmenterad kunskap, vilket är mycket olyckligt i ett ämne med ackumulativ inlärning som matematik.

Den rådande tidsandan tycks vara att allt som är "svårt" skall tonas ner för att göra utbildningsprogrammen mer attraktiva. Därmed hamnar matematik i strykklass, eftersom ämnet av många upplevs som svårt - ett problem vi för övrigt delar med övriga naturvetenskapliga ämnen samt språkämnen. Visst kan studier i matematik vara påfrestande och krävande, men kan också ge en underbar känsla av tillfredsställelse när man behärskar konsten. Ungefär samma känsla som att kunna dansa i "Svansjön", spela fotboll på världsnivå eller måla odödlig konst - tre andra sysselsättningar som kräver mycken tålamodsprövande träning.

Vad görs då inom universitet och högskolor för att rätta till situationen? För att om möjligt överbrygga gapet mellan gymnasium och högskola erbjuds förändrade undervisningsformer, modifierade studiegångar, bantade kurser, utökad gymnasierepetition, inrättande av förberedande kurser med mera, vilket endast fungerar som konstgjord andning i väntan på att roten till det onda angrips. Allt för att försöka bevara nivån på slutprodukten - den utexaminerade studenten - men tyvärr till priset av förlängda studier.

Trots dessa åtgärder ser vi en ökad utslagning i form av avbrutna studier. En del civilingenjörsprogram har vissa år haft avhopp på över 20 procent av antalet nybörjare redan efter ett års studier. Efter två år kan antalet studenter i vissa fall ha halverats (på andra program ibland ännu värre) vilket är oacceptabelt. Studenter som antas till en utbildning måste ha en rimlig chans att klara sina studier, dessutom inom föreskriven tid.

Ytterligare ett problem är att spridningen i förkunskaper och förmåga inom studentgrupperna är mycket stor. En del studenter har mycket goda förutsättningar att bedriva högskolestudier i matematik och dessa är inte betjänta av att utbildningstiden förlängs eller att examinationskraven sänks.

En viktig uppgift för den nya matematikdelegationen bör vara att ytterligare klargöra problemen, analysera deras orsaker och ange åtgärder för att lösa dem. För att klara detta mål bör delegationen ha bredast möjliga sammansättning. Den kunskap som finns vid landets matematiska institutioner måste användas i delegationens arbete.

Vi anser att det är hög tid att göra den kraftsamling i matematik som utbildningsminister Thomas Östros föreslår. Ska Sverige förbli en högteknologisk kunskapsnation krävs genomgripande förändringar på alla nivåer inom utbildningsväsendet.

Hasse Carlsson, Thomas Weibull, Sven Järner, Göteborgs universitet/Chalmers; Håkan Blomqvist, Chalmers Lindholmen; Håkan Franklin, Karlstads universitet; Hans Tranberg, Bronislaw Krakus, Mats Boij, KTH; Arne Enqvist, Linköpings universitet; Ingemar Nilsson, Lennart Karlberg, Luleå tekniska högskola; Nils Dencker, Lunds universitet; Lars-Christer Böiers, Lunds tekniska högskola; Frank Wikström, Mitthögskolan; Lars Filipsson, Mälardalens högskola; Peter Strömbeck, Stockholms universitet; Lars Blomqvist, Per-Anders Boo, Per Bylund, Umeå universitet; Ingrid Lindström, Leif Abrahamsson, Kerstin Ekstig, Uppsala universitet; Hans Frisk, Växjö universitet "



Länkar till Internet:


Myndigheter mm enligt sverige.se på Internet 050116.

(Sedan dess har några på sverige.se avgått och några andra tillkommit). Här utan Internetadresser:

Institutet för tillämpad matematik ITM

Svenska matematikerförbundet


SUNET:

Matematik

Numerisk analys


Mölndals länkkatalog:

MATEMATIK


Länkskafferiet:

Naturvetenskap och matematik

delar om

Matematik



Till Entrésidan
Till Introduktionen
Till Forskningsarbetet om samhällsplaneringens problem.
Till Verksamheter i Sverige och i världen.
Till Verksamheter i rollerna A och B
Till Sven Wimnells systemtabell.
Till popup-tabell.
© 1999,2000,2001,2002,2003,2004,2005,2006,2007,2008 Sven Wimnell, arkitekt SAR : Epost: sven.wimnell@telia.com
080505. Denna sida har adressen http://wimnell.com/omr51.html