Inskränkningar av mänskliga fri- och rättigheter.
020414:SvD 020411 sid 5:
“ REGERINGEN FÅR INTE ÖVERLÅTA inskränkningar av mänskliga fri- och rättigheter till FN, EU eller annan stat. Men ingen tycks bry sig och konstitutionsutskottet tiger. Sverige har böjt knä för USA och kan knappast betecknas som en rättsstat längre, skriver LO:s Martin Lindblom.
Vem värnar rätten?
Fem månader har gått sedan den amerikanska administrationen utfärdade en fatwah mot tre svenska medborgare. Varje försök att få bannbullan upphävd har misslyckats. Från amerikanskt håll har inte framförts några bevis för terroristanklagelserna mot de svenska medborgarna
.
Enligt amerikansk uppfattning är bevisning inte heller nödvändig. Med brutal arrogans har de
amerikanska myndigheterna i kontakterna med de tre svenskarnas advokater förklarat att bannbullan tillkommit i preventivt syfte. Avsikten sägs vara att avskräcka svenskarna från att begå brott de ännu inte har begått.
Reaktionerna är förvånansvärt lama på denna rättsliga nyordning, trots att den
innebär att riksdag och regering godtar att rättslösheten upphöjs till dygd.
För att fullfölja rättskränkningen mot de tre svenskarna har de nyligen av EU belagts med
reseförbud; en något överdriven åtgärd kan tyckas eftersom den som fått alla ekonomiska tillgångar beslagtagna inte lär kunna resa någon längre sträcka.
Den Säpokommissarie som utrett frågan har avfärdat de ameri kanska anklagelserna i ordalag, som inte lämnar något tvivel om att han finner dem befängda. Domstolsverket har upphävt
rättshjälpsnämndens beslut att inte ge de bannlysta rättshjälp. Den åklagare som fick ta sig an den
delikata uppgiften och utreda brottsmisstanke mot de svenskar som samlat in pengar till livets
nödtorft åt de bannlysta, har inte utan viss humor och med stort civilkurage konstaterat att om insamlarna begått ett brott, vilket i sig är tvivelaktigt, är insamlarnas brott i så fall av så ringa art att det inte är ett brott som ska beivras.
Skulden för att de svenska medborgarna utsatts för detta övergrepp faller främst på riksdag och regering.
Regering och riksdag har ursäktat sig med att de inte kunnat göra annat än att acceptera
bannlysningen, eftersom Sverige förbundit sig att följa FN-stadgan och EU-förordningar, även om dessa uppenbart kränker det medborgerliga rättighetsskydd som alla medborgare garanteras i svensk grundlag.
Men stämmcr det?
Olika rättsordningar har hamnat i konflikt med varandra. Frågan är då vilken rättsordning som ska ha företräde: de bestämmelser som följer av svensk grundlag, FN deklararationen om mänskliga
rättigheter och Europakonventionen till skydd för de mänskliga fri- och rättigheterna eller de beslut som fattats av en sanktionskommitte inom FN och en ståndrätt i uppenbarelse av EU-kommissionen?
Svaret på den frågan ges i Regeringsformen (10:5). Grundlagsfäderna var inte så naiva som
dagens regering och konstitutionsutskott. Till skillnad från dem kun de de föreställa sig att en konflikt kunde uppstå mellan den svenska grundlagens rättighetsskydd och beslut i de internationella
sammanslutningar i vilka Sverige deltar. De har därför skrivit in i grundlagen hur sådana konflikter ska hanteras och lösas.
I regeringsformen stadgas att "beslutanderätt som direkt grundar sig på denna regeringsform (kan) i begränsad omfattning överlåtas till mellanfolklig organisation för fredligt samarbete till vilken riket är anslutet eller ska bliva anslutet. Därvid får ej överlåtas beslutanderätt som avser fråga /... / om be gränsning av någon av de fri- och rättigheter som avses i 2 kap" (som handlar om grundläggande fri- och rättigheter).
Det är viktigt att observera att det här rör sig om ett absolut förbud att överhuvudtaget till FN eller till EU överlämna beslutande rätt i frågor som inskränker de mänskliga fri- och rättigheterna (RF 2:23).
Om sådana inskränkningar ska aktualiseras, måste de övervägas och beslutas av den svenska
riksdagen i de former som gäller för grundlagsändring. Det har inte skett.
Om EU-förordningen alls ska kunna anses ha någon rättsverkan i Sverige, måste man därför hävda att en inskränkning av de tre svenska medborgarnas fri- och rättigheter inte har ägt rum. Men den som hävdar detta måste då också hävda att det är förenligt med svensk grundlag att utan skymten av bevis och utan rannsakan beslagta medborgares egendom, och att dessa administrativa ingripanden är tillåtna i evig tid utan att de drabbade har laglig rätt att överklaga besluten eller att inom rimlig få sin sak prövad i domstol.
I detta rättsliga skymningsläge har vi nu hamnat genom regeringens och riksdagens undfallenhet. Vi kan dessutom konstatera att regering och riksdag i förbifarten Iyckats bryta mot en rad andra centrala grundlagsbestämmelser.
Det gäller grundlagens förbud mot rättsskipning av andra organ än domstolar (1.8 RE), det gäller förbudet mot retroaktiv strafflag (2:10 RF) och det gäller förbudet mot ståndrätter och särskilda
dom stolar inrättade för redan begången gärning (2:11 RF). Att EU-för ordningarna strider mot dessa grundlagsbestämmelser kan inte råda något tvivel om.
EU-kommissionen har dömt de tre svenska medborgarna till något som måste liknas vid
brottspåföljd utan angivande av domskäl och bevisning. De har "dömts" för en gärning som inte var något brott när den genomfördes. Brottet är som bekant samröre med nätverksbanken al-Barakat, som för övrigt svenska Sida använt sig av. Och slutligen: någon EG-rätt på straffrättens område finns inte, men ändå har EU-kommissionen ansett sig ha befogenheter att uppträda som både lagstiftare, åklagare och domare, alltså med råge uppfyllt alla kriterier på en ståndrätt.
Det unika med den rättskränkning de tre svenska medborgarna utsatts för är som sagt att den uteslutande förklaras av att den politiska makten tappade sans och
omdöme efter den 11 september.
Därmed är också sagt att det bara är riksdag och regering som kan återupprätta de rättsstatliga
principer, som man så omsorgsfullt lyckats negligera.
Det kan ske genom att riksdagens konstitutionsutskott klargör sin inställning till förhållandet mellan svensk grundlag och annan rätt, och samtidigt slår fast att det som hänt aldrig får upprepas och
förutskickar kompletterande lagstiftning om sådan anses behövlig.
Regeringen kan för sin del an vända sig av abolitionsrätten - d v s rätten att om synnerliga skäl finns upphäva beslut om att utreda och lagföra brottslig gärning - och samtidigt för att markera vidden av det egna rättsmisslyckandet till erkänna de tre drabbade svenskarna ett stort skadestånd för den
rättsförlust de lidit.
Det är vad som skulle ske i en rättsstat, men frågan är om Sverige längre kan räknas in bland dessa.
MARTIN LINDBLOM
chefredaktör, LO-Tidningen “
Regeringens lojalitet mot USA:s vedergällningskampanj.
020414:
DN 020414 sid 4:
"Sverker Åström kritiserar regeringens lojalitet mot USA:s vedergällningskampanj:
Ingen bryr sig om att Sverige är i krig"
"Kampen mot terrorismen har nu pågått i över ett halvår. De fasansfulla dåden den 11 september lever i allas minne och ger opinionsmässigt stöd i de flesta länder till mycket drastiska motåtgärder, som sträcker sig från nationell lagstiftning, ofta med inskränkningar i de mänskliga rättigheterna, till öppet krig som i Afghanistan.
Som lojal, nästan entusiastisk medlem av den USA-ledda koalitionen deltar Sverige i detta krig. Det är hög tid att vi allvarligt prövar frågan vilken roll vi i fortsättningen skall spela för att kampen förs ändamålsenligt och lagenligt och att den inte utvecklas till ett allmänt krig.
President Bush har förklarat att terrorismen skall utrotas överallt och för all framtid. Han kräver ovillkorlig medverkan av världens alla folk. "Den som inte är för oss är för terrorismen."
Även om Bush förklarar sig ha både historien och Gud på sin sida, är detta givetvis en helt orealistisk målsättning.
Vad som nu i första hand krävs är en någorlunda fullständig och övertygande analys av terrordådens orsaker. När terror ägt rum tidigare i historien, har den varit relativt lätt att förklara och förstå vilket ingalunda betyder att ursäkta. Det kunde då gälla attentat som syftade till att avlägsna en som vissa ansåg misshaglig härskare som Alexander II i Ryssland.
Det fanns i folkrätten en diskussion om rätten till "tyrannmord". Eller det kunde gälla våldsdåd med sitt ursprung i etniska, religiösa och territoriella motsättningar. Sådana som fortfarande förekommer i Spanien, Irland och på flera andra håll i världen. Eller, slutligen, som i fallen Röda Brigaderna och Baader-Meinhof, försök att med våld förändra hela samhällsstrukturen.
Terrorismen sådan vi mötte den i september förra året har en helt annan bakgrund. Där spelar religiösa motiv huvudrollen, inte sociala eller ens politiska i vanlig mening. Då blir definitionen svårare. Men också viktigare.
Som utgångspunkt kan man anta att den 11 september var ett uttryck för hatet inom vissa extrema islamistiska kretsar mot "moderniteten" i vid mening, representerad av USA, och mot vad man uppfattar som förakt för och orättvisor mot den islamiska världen. Det gäller så att analysera skälen till dessa stämningar för att sedan som ett huvudmål söka minska acceptansen i den muslimska världen av terroristernas budskap och metoder.
För sådana undersökningar har vi föga att hämta från USA där tänkandet ännu, även i akademiska kretsar, tycks dominerat av krav på hämnd och vedergällning. Desto mera angeläget är det att andra länder och organisationer, inte minst EU, engagerar sig i debatten. Detta skulle betyda att vi minskar risken att köra fast i ineffektiva och kanske självdestruktiva tänkesätt och metoder i den forsatta kampen.
I denna strid kan vapenmakt ha sin plats, även om man nog måste beteckna bombningarna i Afghanistan som ett pyramidalt fiasko, nämligen om man ser till det ursprungligen angivna, enda motivet, vilket var att fånga bin Ladin "dead or alive". Först senare ändrades målet till att avse en strid mot burkan som en symbol för det talibanska förtrycket.
Motåtgärderna måste spela över ett långt vidare register än det militära och inbegripa polis- och underrättelsesamarbete samt, allra viktigast, ett politiskt, ekonomiskt och ideologiskt arbete för att ge de islamiska massorna självrespekt och värdighet i den nödvändiga dialogen och konfrontationen med den västerländska "moderniteten".
Viktigt är att kampen mot terrorismen förs på ett sådant sätt att den inte äventyrar just de värden som denna bekämpar, alltså rättssäkerheten, de demokratiska rättigheterna, individens integritet, den fria ekonomin och så vidare.
Det är mot den här tecknade bakgrunden som det svenska agerandet i terroristfrågan nu bör granskas och planeras. Vi får inte dröja för länge. Det var en förödmjukande upplevelse att följa riksdagens utrikesdebatt den 13 februari, då både regering och opposition visade en skrämmande brist på vilja och förmåga att diskutera terrorismen och strategin för dess bekämpande.
Som deltagare i den koalition som under amerikansk ledning för en militär, ekonomisk och ideologisk kampanj över praktiskt taget hela världen, kan Sverige sägas vara i krig, i själva verket för första gången sedan 1814. Men i riksdagen händer ingenting! Varken regering eller opposition ägnade annat än förstrött intresse åt den i nuläget helt avgörande utrikespolitiska frågan.
Riktlinjerna för ett svenskt handlingsprogram kunde vara följande.
* Uppgiften att från svensk sida definiera den nya terrorismen och ange effektiva åtgärder för dess bekämpande får inte som hittills lämnas till några spridda fria debattörer utan måste bedrivas inom regeringskansliet med stor effektivitet och under största möjliga öppenhet, kanske med deltagande av särskilda experter.
* Sverige måste, troget sina traditioner, bestämt kräva att alla åtgärder vidtas inom folkrättens ram. Det står klart att den utvidgade självförsvarsrätt som USA med stöd av säkerhetsrådet kunde åberopa fram till det inledande skedet av bombningarna nu har försvunnit, bland annat med hänsyn till den även av Sverige hävdade proportionaliteten.
Hela frågan måste nu återföras till rådet. Det är inte acceptabelt att USA efter sex månaders bombningar inte en enda gång rapporterat till FN. Rådet bör kräva en rapport och sedan fatta ett nytt beslut. För att så skall ske faller ett tungt ansvar på rådsmedlemmarna, således bland annat på Norge. Med ett rådsbeslut i ryggen kan USA fortsätta kampen med full legitimitet.
Utan ett sådant beslut kommer USA:s militära åtgärder att sakna rättslig grundval och i ökande grad framstå som uttryck för supermaktens arrogans, godtycke och förakt för internationell rätt.
För Sverige torde sanningens minut komma om och när USA företar ett angrepp mot Irak. Regeringen har redan uttalat att den anser ett sådant angrepp kräva FN-beslut. Det kan finnas skäl att inskärpa denna ståndpunkt så att den ofrånkomliga konfrontationen med USA i förekommande fall blir så lindrig som möjligt.
Att, som regeringen vagt antytt, acceptera Kabul-regimens medgivande till fortsatt krigföring som ett rättsligt skäl måste bestämt avvisas. Detta var exakt det motiv som Sovjet åberopade vid invasionen av Tjeckoslovakiet och Ungern.
* Det finns en principiellt viktig fråga avseende självförsvarsrätten som nu måste komma upp på den internationella agendan.
En utvidgad tolkning av denna rätt får nu anses ha accepterats av statssamfundet och kan därigenom sägas ha blivit sedvanerätt. Det kan hävdas att rätten nu omfattar en väpnad reaktion även i efterhand i fall av mycket omfattande våldsdåd av typen 11 september. Men denna rätt kan missbrukas av samvetslösa regimer och leda till en "djungelns lag", vilket till varje pris måste undvikas. Den nya regeln måste alltså noggrant definieras och avgränsas. Här föreligger en uppgift som utomordentligt väl lämpar sig för ett land som Sverige. Vi bör snarast ta ett internationellt initiativ. Det kan ta formen av ett förslag till FN:s generalförsamling i höst.
* Det står klart att koalitionen mot terrorismen kräver stöd av arabstaterna. Och det är lika klart att detta stöd försvagas och riskerar att helt försvinna, om våldsspiralen i Mellersta Östern inte bringas att upphöra och utsikterna till en fredlig uppgörelse inte förbättras.
Sverige som enskild stat, liksom för övrigt EU, är helt ur stånd att verksamt påverka utvecklingen. Det kan bara USA. Men vi kan alltid, om så bara av moraliska skäl, bidra till opinionsbildningen och, som Anna Lindh också gjort, lägga huvudansvaret på Israel. Även Göran Persson, som säger sig ha sitt hjärta i Israel och vars ord alltså väger tungt, har kraftigt kritiserat det statliga israeliska övervåldet, i själva verket en sedan länge pågående statsterrorism, liksom han självfallet fördömt de fruktansvärda attentat som begåtts av fanatiska palestinier inne i Israel.
Att icke köpa israeliska varor är väl nu en självklarhet för varje anständig människa. Vad vi också måste undvika är den form av moralisk bankrutt som en av partiledarna, moderaten Bo Lundgren, gjorde sig skyldig till när han nyligen anklagade den i några källarrum totalisolerade Arafat för att bära den direkta skulden till attentaten i Israel. Vilken förfärande gemenhet.
* Vi måste inom FN och EU med större kraft än hittills hävda att kampen mot terrorismen inte får föras till priset av ett tummande på rättsstatens principer. I det stora sammanhanget är naturligtvis behandlingen av de tre sverigesomalierna och fången på Kuba inte uppseendeväckande men den reser frågor som en rättsstat som Sverige måste tillmäta största vikt.
Sverker Åström "
020207:
Lagrummet
(http://www.lagrummet.se)
|
Under denna rubrik finner du länkar till följande typer av dokument: Kommittédirektiv Kommittéberättelsen Statens offentliga utredningar (SOU) Departementsserien (Ds) Propositioner och skrivelser Motioner Redogörelser och förslag Utskottsbetänkanden Riksdagens protokoll Sakregister över riksdagens ärenden och beslut Planeringsregister över riksdagens ärenden och beslut Författningsregister Författningar i fulltext Svensk författningssamling (SFS) som den kungörs Myndigheters föreskrifter Myndigheters avgöranden Domstolars
avgöranden Sveriges
internationella överenskommelser |
020207:
Myndigheters författningssamlingar
(http://www.lagrummet.se/list_02.asp?doc_type_id=14)
Offentlighet &IT.
020312:Statskontoret rapport 2002:1
(http://www.statskontoret.se/pdf/200201.pdf)
Offentlighet &IT Vägledning för förvaltningen om författningar och regler som styr IT-användningen..
Tredje utgåvan av vägledningen visar hur myndigheterna kan genomföra elektronisk förvaltning och visionen om ”24-timmarsmyndigheten” med bibehållna krav på offentlighet, sekretess, integritet och säkerhet. Vägledningen behandlar rättsliga regler vid användningen av informationsteknik. Från registreringen av ett ärende, via fortsatt handläggning och beslut, till arkivering och tillhandahållande av uppgifter till allmänheten. Målgruppen är främst jurister och administratörer inom förvaltningen. Vägledningen har sin tyngdpunkt i tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen. Offentlighetsprincipen och dess förhållande till informationstekniken behandlas särskilt. Detsamma gäller kopplingen mellan dessa regler och personuppgiftslagen, förvaltningslagen samt arkivlagen. Statskontoret lämnar råd i frågor som gäller offentlighetsprincipen och informationsteknik.
Källor på Internet
Datainspektionen, www.datainspektionen.se
Lagrummet, www.lagrummet.se
Regeringen, www.regeringen.se
Riksarkivet, www.ra.se
Riksdagen, www.riksdagen.se
Rixlex, www.riksdagen.se/debatt/index.asp
Statskontoret, www.statskontoret.se
Sverige Direkt, www.sverigedirekt.gov.se
Öppna Sverige, www.oppnasverige.gov.se
Personuppgifter på Internet.
011007:Datainspektionen: information om Personuppgifter på Internet.
(http://www.datainspektionen.se/PDF-filer/faktablad/personuppgifter_och_internet.pdf).
PuL = Personuppgiftslagen. Utdrag från informationsbladet::
"Samtycke.
Om den registrerade - den som personuppgifterna avser - har lämnat sitt
samtycke, är det tillåtet att publicera uppgifterna på Internet. Det är viktigt att
komma ihåg att den registrerade ska ha fått sådan information att han eller
hon kan bedöma för- och nackdelar med publiceringen.
Harmlösa uppgifter.
Enligt PuL är det bara tillåtet att överföra personuppgifter till länder som har ett
tillräckligt skydd för informationen (adekvat skyddsnivå), men harmlös information
får publiceras på Internet utan den registrerades samtycke eftersom sådana
uppgifter inte kräver något skydd. Man kan säga att den adekvata skyddsnivån
för harmlösa uppgifter är inget skydd alls - ”man behöver inget paraply om det
inte regnar!”
Vad som i praktiken kan anses vara harmlös information måste bedömas från
fall till fall. Utgångspunkten bör vara om den registrerade kan uppleva publiceringen
som kränkande. Tänk på att inte alla har samma uppfattning om vad som
är integritetskänsligt! ...
Om du är osäker på vad den registrerade kommer att tycka om publiceringen
är det en god regel att inhämta hans eller hennes samtycke.
Undantag.
Om personuppgifter behandlas uteslutande för journalistiska ändamål gäller
inte alla regler i PuL. Reglerna i PuL gäller inte heller när personuppgifter behandlas
för uteslutande konstnärligt eller litterärt skapande."....
"Några praktiska exempel
Arbetsplatsen.
Namn, befattning, telefonnummer, e-postadress och liknande arbetsplats-relaterade
personuppgifter kan normalt publiceras på en webbplats utan den
registrerades samtycke. Vill man däremot lägga ut t.ex. hemadress, hem-telefonnummer
eller foton bör man fråga personen först.
Skolan.
Uppgifter om elevers namn, klass och e-postadress till skolan kan normalt
publiceras. Vill man dessutom lägga ut hemadress, telefonnummer eller foton
bör man först fråga eleven och normalt också målsman.
Föreningslivet.
Medlemsregister innehåller normalt harmlös information, men tänk på att exem-pelvis
medlemmar i en skytteförening kan invända mot en publicering som visar
att det kan finnas vapen på en viss adress. Det kan vara lämpligt att på t.ex. ett
medlemsmöte diskutera vilka personuppgifter som ska finnas på föreningens
webbplats. Det är inte ovanligt att personer inte vill att deras adress och telefonnummer
publiceras på Internet.
Kommuner.
Personuppgifter som ingår i diarier, kallelser till sammanträden och protokoll får
läggas ut på Internet i enlighet med särskilda föreskrifter i personuppgiftsförordningen.
Huvudregeln är att uppgifter som direkt pekar ut den registrerade
inte får publiceras. Vissa undantag finns angivna i förordningen som kan hämtas
på www.datainspektionen.se
Foton.
Tänk på att även foton normalt betraktas som personuppgifter även om inga
namn nämns. Innan man lägger ut bilder från t.ex. fester på sin webbplats bör
man alltså fråga berörda personer.
Om någon invänder mot att uppgifter om honom eller henne har publicerats
på Internet, bör uppgifterna tas bort även om de för utomstående
kan verka harmlösa. "
34 Från Statistiska centralbyrån (SCB) på Intertnet 070602:
I 34 ingår domstolarnas verksamheter.
Domstolsverket
Kyrkogatan 34
551 81 Jönköping
Tfn: 036-15 53 00
Fax 036-16 57 21
Ansvarar för officiell statistik på området
Rättsväsende:
Domstolarnas verksamhet
Rättsväsende
Misstänkta personer
Uppklarade brott
Anmälda brott
Personer lagförda för narkotikabrott
Personer lagförda för brott
Läs även SCB:s tidskrift Välfärd.
Kortadress : www.scb.se/RV |
Myndigheter under departementen i maj 2008.
Justitiedepartementet:
Datainspektionen
Box 8114, 104 20 Stockholm
Tfn 08 - 657 61 00
Arbetsområde: Datainspektionen ska skapa förutsättningar för att behandlingen av personuppgifter inte medför otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet.
Domstolsverket (DV)
551 81 Jönköping
Tfn 036 - 15 53 00
Arbetsområde: Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, arrendenämnderna, hyresnämnderna och Rättshjälpsmyndigheten.
Ekobrottsmyndigheten (EBM)
Box 820, 101 36 Stockholm
Tfn 08 - 762 00 00
Arbetsområde: Åklagarmyndighet med uppgift att bekämpa ekonomisk brottslighet.
Justitiekanslern (JK)
Box 2308, 103 17 Stockholm
Tfn 08 - 405 10 00
Arbetsområde: ha tillsyn över dem som utövar offentlig verksamhet, att bevaka statens rätt och tillhandagå regeringen med råd och utredningar i juridiska frågor.
Rättshjälpsmyndigheten
Box 853, 851 24 Sundsvall
Tfn 060 - 13 46 00
Arbetsområde: handlägger vissa ärenden om rättshjälp enligt rättshjälpslagen.
Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden
Box 22523, 104 22 Stockholm
Tfn 08 - 617 98 00
Arbetsområde: Nämnden utövar tillsyn över brottsbekämpande myndigheters användning av hemliga tvångsmedel och kvalificerade skyddsidentiteter samt över Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter.
Åklagarmyndigheten
Box 5553, 114 85 Stockholm
Tfn 08 - 453 66 00
Arbetsområde: Åklagarnas uppgift är att leda förundersökningen av ett brott, att besluta om åtal ska väckas och att föra talan i domstolen.
Arbetsmarknadsdepartementet
Arbetsdomstolen
Arbetsdomstolen är en specialdomstol med uppgift att pröva arbetsrättsliga tvister. Som arbetstvist räknas varje tvist som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Box 2018, 103 11 Stockholm
Telefon 08-617 66 00
Näringsdepartementets domstol
Till Näringsdepartementets verksamhetsområde hör en domstol.
Patentbesvärsrätten
Patentbesvärsrätten är en förvaltningsdomstol som efter överklagande överprövar Patent- och registeringsverkets beslut i ärenden om patent, varumärken och mönster samt namn och utgivningsbevis. Domstolen överprövar också Statens jordbruksverks beslut i ärenden om växtsortsskydd.
Box 24160, 104 51 Stockholm
Telefon 08-783 38 50
Näringsdepartementet
Patent- och registreringsverket, PRV
PRV arbetar med ärenden som rör patent, design, varumärken, personnamn, periodiska skrifter och uppdragsverksamhet.
Box 5055, 102 42 STOCKHOLM
Telefon 08-782 25 00
Till Entrésidan
Till Introduktionen
Till Forskningsarbetet om samhällsplaneringens problem.
Till Verksamheter i Sverige och i världen.
Till Verksamheter i rollerna A och B
Till Sven Wimnells systemtabell.
Till popup-tabell.
©1999, 2000, 2001, 2002, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012, 2013, 2014, Sven Wimnell, arkitekt SAR : Epost: sven.wimnell@telia.com
140410. Denna sida har adressen http://wimnell.com/omr34.html