29 Religiösa verksamheter od: ej kristna religioner mm.291 Allmänt om icke-kristna religioner. 292 Fongrekiska och fornromerska . 293 Germanska, fornnordiska o slavisk-baltiska. 294 Indiska, Buddism. Hinduism mm. 295 Persiska, iranska. 296 Judisk, Judendom. 297 Islam. Muhammedanism. 298 Nyare religioner och religiösa riktningar.299 Övriga. 2991 Keltisk. 2992 Semitiska utom Judendom o Islam. 2993 Hamitiska, fornegyptiska. 2994 Finsk och samisk förkristen. 2995 Östasiatiska folks religioner utom buddism: Kinas religioner. Konfucianism. Taoism. Japans religioner. 2996 Afrikanska folks religioner. 2997 Nord-o mellanamerikanska folks religioner, indianer, azteker, maya. 2998 Sydamerkanska folks religioner, Inkas religion. Malajo-polynesiska folks religioner. Förhistoriska folkstammars religioner. Primitiva folks religioner. 2999 Allmänna framtidsvisionära verksamheter : profana, ej religiösa. (SAB Cm.DC, DK 29) Utbildningar vid universitet och högskolor, klassifikationer i bibliotekssystem, forskningsämnen, databaser, bibliotek, offentliga organisationer enligt sverige.se, ämnen i riksdagens samhällsguide, CPV-koder för varor och tjänster, näringsgrenar, arbetsställen, yrkesklassificering, utbildningsklasser, forskning, skolämnen, klassifikationssystem för museer: Sven Wimnell 040421: Utbildningar vid universitet och högskolor (http://wimnell.com/omr40f.pdf) Sven Wimnell 050112: Termer ur MeSH (Medical Subject Headings). (http://wimnell.com/omr40k.html) Sven Wimnell 050112: Några databaser och bibliotek. (http://wimnell.com/omr40l.html) (rev 14 maj 2010) Särskilda utredningar. Vid sidan om sidorna 10-99 på hemsidan finns särskilda utredningar som berör många av områdena 10-99. På hemsidan finns länkar till dem. Utredningarna fram till 080203 finns förtecknade i en pdf-fil : Sven Wimnell 080203: Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen? Ett forskningsarbete. Utredningar och deras innehåll. (http://wimnell.com/omr40zf.pdf) Där finns innehållsförteckningar till dem. Senare har tillkommit bl a: Sven Wimnell 080424: Länkar i Sunets Webbkatalog, Mölndals länkkatalog och Länkskafferiet sorterade enligt SW-klassifikationssystem (http://wimnell.com/omr102h.pdf) Några av många andra utredningar: Sven Wimnell 051010: Folkhälsopolitik med nytt målområde: Kunskaper, förmåga, erfarenheter, vilja. (http://wimnell.com/omr61a.pdf) Sven Wimnell 060224: Samhällsplaneringens problem. Klassifikationssystemet för verksamheter. (http://wimnell.com/omr40zd.pdf) Här finns bla förteckning över sammanställningar gjorda före 2004.
Sven Wimnell 070224:
Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen?
Ett klassifikationssystem för mänskliga verksamheter.
Kunskaper om verksamheterna och deras samband
för bättre demokrati och bättre framtid i en gemensam värld.
(http://wimnell.com/omr40ze.pdf)
Beskrivningar av olika slag:
Om Islam och demokratin.DN 080302 Sid Kultur 6:" Huset med många rum. Är islam en fredens eller krigens religion? Det beror helt på vem man frågar, i dag tar sig allt fler rätten att läsa och tolka grundtexterna på ett sätt som påminner om den kristna reformationen. Vem är det egentligen som bestämmer vad en viss religion är? Är det Benedictus XVI, pastor Green, Helle Klein eller en militant ateist som Christopher Hitchens som avgör vad som egentligen utgör kristendomens kärna? Den kärna som inte kan kompromissas bort i försök att göra religionen anpassad för det tidiga 2000- talet. Frågor som dessa har inga slutgiltiga svar som en gång för alla avgör vad som är kristendom och vad som inte är det. Påven har inte längre monopol på kristna sanningar, men det har ingen annan heller. I sin bok "Arguing the Just War in Islam" funderar John Kelsay kring dessa frågor i ett muslimskt perspektiv. Han inleder bokens första kapitel med ett par citat: "Islam är fred" som yttrades av George W Bush i september 2001. Det följs av ett yttrande av Usama bin Ladin: "Islam är det heliga krigets religion... på det att Guds ord och religion skall härska oinskränkt." Det är väl inte orimligt att i detta fall fästa större vikt vid Usama bin Ladin som, kan man väl förmoda, ägnat mer tid att studera islam än vad USA:s president har gjort. Kelsay varnar sina läsare: "De som vill hävda att islam inte har något att göra med attentaten den 11 september eller med irakiska upprorsmäns metoder kommer inte att finna något stöd här. Fakta talar sitt tydliga språk. Usama bin Ladin, Ayman al-Zawahiri och andra militanta islamister stöder sig på några av de centrala praktikerna och motiven i den islamiska traditionen." Kelsays bok är emellertid inte ytterligare en i raden av illa informerade böcker som vill skrämma okunniga läsare. Men den är inte heller en i den nästan lika långa raden av böcker som hävdar att islam inte bara oproblematiskt låter sig förenas med samtida västerländsk demokrati utan att dess historia visar att den på nästan alla punkter varit mer tolerant än vad kristendomen har varit. Den är i stället ett försök att objektivt analysera sharia - den på Koranen och Muhammads exempel grundade religiösa lagen. Kelsay beskriver koncist hur sharia har använts genom seklerna ända fram till i dag då moderna muslimer anstränger sig för att visa att sharia kan modifieras i mer tolerant, liberal riktning. Och hur det också inom islam finns betydande och ganska ortodoxa tänkare som tolkat sharias bud om det rättfärdiga kriget på sätt som inte radikalt skiljer sig från vad västerländska filosofer har kommit fram till. Sålunda förbjuds attacker mot icke-stridande, mot barn, slavar, kvinnor, blinda, halta och lytta. Ledande muslimska teologer har fördömt såväl 11 september som de samordnade attackerna mot USA:s ambassader i Kenya och Tanzania. Däremot har de inte, enligt Kelsay, på samma sätt fördömt attacker mot västerländska intressen på arabiska halvön. Dessa idéer är emellertid inte entydiga. Sålunda menar somliga att detta förbud mot civila mål inte omfattar Israel, eftersom alla där potentiellt är soldater. Andra går ännu längre och säger att förbudet inte ens inkluderar demokratier. I sådana har alla del i de handlingar som landets regering begår; utför den ogudaktiga handlingar så är alla skyldiga. al-Qaidas ledargarnityr argumenterar på det sättet. Usama bin Ladin och Ayman al-Zawahiri hävdar att amerikaner och amerikanska intressen är lovliga mål i det heliga kriget. Denna punkt berör ett problem som har vidare implikationer och som är äldre än al-Qaida: relationen mellan demokrati och islam, mellan religiösa regler och sekulär lag. Det gäller i viss grad för andra religioner men är ett särskilt svårt problem för de religioner som vilar på gudomliga uppenbarelser; i synnerhet för islam och dess heliga skrift Koranen som är Guds ord och det till den grad att det länge var snudd på hädelse att översätta denna text. Den dogmen har man sedan tvingats tumma på när islam blev en global religion och endast en minoritet av dess bekännare har arabiska som modersmål. Demokratin innebar att en sekulär majoritets tankar och önskemål kan övertrumfa Koranens, det vill säga Guds, påbud. Demokratin kan så att säga rösta bort Gud och säga till Honom att Han har fel. Kristna bekännare har det lättare, eftersom få bland dem benhårt hävdar att varje ord i Bibeln har gudomligt ursprung. Under de senaste hundrafemtio åren eller så har dessutom teologer underkastat både nya och gamla testamentet en filologisk och historisk granskning som vore de vanliga historiska dokument. Att göra något liknande med islams heliga bok är i bästa fall kontroversiellt, i många fall förenat med livsfara. De till islam avogt inställda har koncentrerat sig på denna linje, den som säger att islam inte går att reformera. Att denna religion en gång för alla är stöpt i en närmast totalitär och oföränderlig form som det är svårt att förena med de värden som omhuldas i samtida demokratier. John Kelsay, som är professor i religion vid Florida State University, hör inte till denna skara. I sin bok lyfter han i stället fram andra, alternativa traditioner i islam, traditioner som är nästan lika gamla som islam och där sharian inte har varit ett för alltid fixerat system av lika grymma som absoluta lagar. Sharia, ett ord som kan översättas "med en väg som leder till vatten" eller till "vederkvickelse", var länge en domän där de lärda hade försteg. Islams teologer, ulama, tolkade Koranens text men också de traditioner som vuxit upp kring profetens göranden och låtanden. För många var det en fråga om att mer eller mindre okritiskt och mekaniskt applicera lagen, en imitation, taqlid, av det man ansåg var de sedvänjor som gällde på den arabiska halvön när Muhammad styrde och ställde där under ett par decennier i början av 600-talet. Andra valde en annan väg. I stället för att mekaniskt applicera en påstådd historisk praxis använde de sitt eget omdöme, de tolkade efter bästa förmåga de gamla texterna. De såg motsägelser i Koranen och menade att en senare sura - kapitel - kan modifiera innebörden av en tidigare. På samma sätt kan olika traditioner upphäva varandra. Ijtihad brukar denna rätt till en egen tolkning kallas (det är i grunden samma ord som jihad). Obetänksamma eller okunniga analytiker av islam brukar ofta säga att ijtihad och en muslimsk reformation är vad som behövs. Men ijtihad garanterar inte att islam skulle förändras i en riktning som anses önskvärd bland liberala västerlänningar. Tvärtom. En av de mest berömda att praktisera rätten att dra egna slutsatser var Ibn Taymiyya - en djupt konservativ teolog från 1300-talet som har blivit ett fördömde för flera av dagens hätskaste islamister. En annan var Abd al-Wahhab som har givit sitt namn åt den mycket konservativa för att inte säga reaktionära wahhabitiska riktningen som dominerar i Saudiarabien och, genom frikostiga saudiska donationer, på många andra håll i världen. Islam har ofta rykte om sig att vara en totalitär, auktoritär religion. Kelsay visar att så inte behöver vara fallet. Länge var visserligen tolkningen av grundtexterna ett privilegium för en liten grupp av lärde, men de utmanade ofta den sekulära makten. Man diskuterade flitigt om det kanske inte var så att det till och med var varje muslims plikt att göra uppror mot orättfärdiga potentater. Först med ord och sedan, om makten inte gick att tala till rätta, med gärningar. Också här, visar Kelsay, har det funnits en tradition som inte har mycket gemensamt med fanatiska hotbilder. Uppror och krig var kanske tillåtet men först då man i görligaste mån försäkrat sig om att inga oskyldiga skulle komma till skada. Då det var svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta sådana försäkringar var man försiktig med att höja upprorsfanan eller förklara krig. På denna punkt bortser dagens islamister från stora delar av det teologiska etablissemang som de annars så gärna stöder sig på. Under de senaste hundra åren har medlemmarna i detta lärda teologiska etablissemang förlorat i inflytande. De har inte längre det monopol på tolkning som de hade under perioder då läskunnighet var förbehållen en liten elit och då texter var dyra och svåråtkomliga. I dag har var och en tagit sig rätten att läsa grundtexterna och att tolka dem; det är en utveckling som påminner om den europeiska reformation då vanligt folk fick rätt och möjlighet att läsa och tolka Bibeln. Detta har emellertid visat sig vara ett tveeggat svärd. Den traditionella ulama-klassen medsina ofta inlindade och försiktiga argument har kommit att ersättas av så att säga frilansande imamer som ofta är extremismens apostlar. Det är en utveckling som har vissa paralleller med de mer outrerade formerna av den evangeliska kristendomen som ofta slår en utanförstående betraktare som förenklade, tvärsäkra och primitiva jämfört med de förfinade skolastiska teologer som ofta varit den katolska kyrkans talesmän. Kelsay visar hur det som brukar kallas dar at-islam, islams hus eller område, har många rum där livsfarliga fundamentalister bor granne med tänkare, ofta verksamma vid amerikanska universitet, som anstränger sig för att göra islam till en religion som utan svårighet lever sida vid sida med andra religioner. Det viktiga är just nu inte i första hand striden mellan islam och den sekulära världen, utan striden inom islam mellan radikalt olika och oförenliga syner på islam. När man väl har läst "Arguing the Just War in Islam" inser man att det inte finns några enkla sanningar. Den som säger som George Bush att islam är fred har lika fel - eller rätt - som den som säger att islam är jihad. Islam är både och. Religionens apologeter som menar att islam är mänsklighetens naturliga religion och som avfärdar all kritik som islamofobi gör det för lätt för sig och de stryper all diskussion innan den har hunnit börja. Kelsay visar föredömligt hur läget ser ut i dag och hur det blivit så. Men nu är det dags för kristna professorer att låta muslimska tänkare föra debatten vidare. CARL RUDBECK essa@dn.se Frilansjournalist." JOHN KELSAY: "Arguing the Just War in Islam." Harvard University Press, 2007. Länkar till Internet:
Mölndals länkkatalog:Allmän religion, icke-kristna religioner-- Grekisk och romersk religion Länkskafferiet:Religion och livsåskådningdelar om
Till Entrésidan Till Introduktionen Till Forskningsarbetet om samhällsplaneringens problem. Till Verksamheter i Sverige och i världen. Till Verksamheter i rollerna A och B Till Sven Wimnells systemtabell. Till popup-tabell. © 1999,2000,2001,2002,2003,2004,2005,2006,2007,2008 Sven Wimnell, arkitekt SAR : Epost: sven.wimnell@telia.com 080505. Denna sida har adressen http://wimnell.com/omr29.html |