Följande schema är huvudsakligen hämtat från ett av de stora bibliotekssystemen men är kanske omodernt i dag
150 Allmänt. 151 Psykofysiologi. 152 Själslivets utveckling och förmögenheter. Jämförande psykologi. 153 Sinnesförnimmelser. Syn. Hörsel. Lukt. Smak. Känsel. Muskelsinne. Balanssinne. Varseblivning. Färg. Rymd och utsträckning. Tid, rytm. Rörelse. 154 Verkställighetsfunktioner. Sinnesrörelser. Emotioner. Känslor. Affekter. Intentioner. Rörelser. Rörelsefunktioner. Handling. Drift. Instinkt. Arbete. Trötthet. Gång. Springande. Tal. Läsning. Skrivning. Teckning.Viljeliv. Viljans frihet. Viljans skolning. 155 Högre psykiska funktioner. Uppmärksamhet. Minne. Inlärande. Mnemoteknik. Inbillning. Fantasi. Tanke. Föreställning. Omdöme. Tankeprocesser. Intuition. 156 Särskilda psykiska tillstånd och funktioner. Parapsykologi. Hallucinationer. Illusioner. Spådom. Häxeri. Trolleri. Magi. Telepati. Klärvoajans.Spiritism. Trance. Svindel och bedrägeri på det parapsykologiska området. Hypnotism. Suggestion. Sömn. Vaka. Dröm. Sömngång. Djuppsykologi. Psykoanalys. 157 Abnormpsykologi. Sinnessjukdom. Psykiska defekter. Hypokondri. Melankoli. Extas. 158 Psykoteknik i allmänhet. 159 Teorier. Lagar. Psykologiska system och skolor. Forskning. Test. Apparatur. Instrument. Masspsykologi.
(SAB Do. DC 15. DK 159.9)

Sven Wimnell 040421: Utbildningar vid universitet och högskolor (http://wimnell.com/omr40f.pdf)

Sven Wimnell 041214+tillägg 060220 och 060525: Kunskaper vid universitet och högskolor i Sverige. Från en pågående, ej avslutad, undersökning. (http://wimnell.com/omr40h.pdf)

Sven Wimnell 050109: Infostruktur. Klassifikationssystem: LIBRIS - SAB och SW-systemet. (http://wimnell.com/omr40i.pdf)

Sven Wimnell 050101: SCB:s forskningsämnen inlagda i SW-systemet. Samt nedlagda SAFARIs ämnen inlagda i SW-systemet. (http://wimnell.com/omr40j.html)

Sven Wimnell 050112: Termer ur MeSH (Medical Subject Headings). (http://wimnell.com/omr40k.html)

Sven Wimnell 050112: Några databaser och bibliotek. (http://wimnell.com/omr40l.html)

Sven Wimnell 050121+100201: sverige.se som ersatt SverigeDirekt. Kompletterad 050411 med Riksdagens samhällsguide. Kommentar 2010: sverige.se lades ner 080305. (http://wimnell.com/omr40m.pdf)

Sven Wimnell 050130: CPV-koder 2003. Från Internet 050126. Kompletterad 100201 med SPIN 2007, som ersätter CPV. (http://wimnell.com/omr40n.pdf)

Sven Wimnell 050130: CPV-koder 2003. Inlagda i SW-klassifikationssystem. Kompletterad 100201 med SPIN 2007, som ersätter CPV. (http://wimnell.com/omr40o.pdf)

Sven Wimnell 050130: CPV-koder 2003. Inlagda i SW-klassifikationssystem. Områdena 66-69 förkortade. (http://wimnell.com/omr40p.pdf) Ej aktuell 2010.

Sven Wimnell 050203 +100201+100211: SNI 2002. Och antalet arbetsställen 1999. Inlagda i SW-klassifikationssystem. Kompletterad 100201+100211 med SNI 2007. (http://wimnell.com/omr40q.pdf)

Sven Wimnell 050203: SSYK 96. STANDARD FÖR SVENSK YRKESKLASSIFICERING.Yrken inplacerade i SW-klassifikationssystem. (http://wimnell.com/omr40r.pdf)

Sven Wimnell 050206: SUN, utbildningsklasser, Inlagda i SW-klassifikationssystem. (http://wimnell.com/omr40s.pdf)

Sven Wimnell 050206+100201+100211: SW-klassifikationssystem med inagda: LIBRIS/SAB, sverige.se 2008, SCBs forskningsämnen, CPV för varor/tjänster, SNI arbetsställen 1998, SSYK yrken, SUN 2000 utbildningar. SPIN 2007 varor och tjänster, SNI 2007 näringsgrenar, Statistisk årsbok för Sverige 2010 och Samhällsguiden 2007. 2010 CPV ej aktuell.(wimnell.com/omr40t.pdf)

Sven Wimnell 050403. Lärarutbildning. Forskning. Samhällsplanering. Skolan. (http://wimnell.com/omr40v.pdf)

Sven Wimnell 050429: SW-klassifikationssystem, med inlagda klasser enligt “Nordisk Outline”, klassifikationssystem för museer. (http://wimnell.com/omr40x.pdf)

(rev 14 maj 2010)

Sven Wimnell 070224: Samhällsplaneringens problem. Hur ska man kunna förbättra världen? Ett klassifikationssystem för mänskliga verksamheter. Kunskaper om verksamheterna och deras samband för bättre demokrati och bättre framtid i en gemensam värld. (http://wimnell.com/omr40ze.pdf)

Sven Wimnell 051215: Om SCBs rapport Trender och prognoser 2005 (http://wimnell.com/omr40zb.pdf)

Sven Wimnell 080201: Sveriges och omvärldens historia. (http://wimnell.com/omr93c.pdf)

Sven Wimnell 080202: Fördomar, kunskaper, moral, politik för välfärdsfördelning och koldioxid. (http://wimnell.com/omr36-39t.pdf)

Beskrivningar av olika slag:

Hjärnan.

Kognitionsforskning.

020522:

Psykologi och socialpsykologi.

Psykologi.
     “Psykologi (nylat. psychologi´a, av psyke och -logi), vetenskaplig disciplin som söker på ett systematiskt sätt beskriva och förklara hur och varför människor känner, tänker och handlar. Psyko-logins mål är att på ett systematiskt sätt beskriva och förklara hur människor tänker, känner och handlar. En central frågeställning är hur individer utvecklas i dessa avseenden, i ett livslångt perspektiv, och vilken roll arv resp. miljö spelar i utvecklingsprocessen. Frågorna om människors sätt att tänka, känna och handla studeras i den moderna psykologin mot bakgrunden av att en individ är både en biologisk och en social varelse. Frågor om psykologiska faktorers samband med biologiska sidor av en individs sätt att fungera liksom individens samspel med den miljö, som han eller hon växer upp och lever i, blir därför centrala för både teoribildning och empirisk forskning.
Landvinningar
     Genom de viktiga teoretiska och empiriska landvinningar som psykologin har gjort under de senaste decennierna har den stärkt sin position som självständig vetenskaplig disciplin. Den har därigenom dels kunnat gå in i fruktbärande samarbete med närliggande discipliner, dels kunnat bidra med väsentlig kunskap för tillämpning i samhällslivet. Några utvecklingslinjer kan urskiljas.
     En viktig utveckling har ägt rum i studiet av människans psykiska funktioner, så som de kommer till uttryck i t.ex. tänkande, minne och inlärning. Modeller och metoder har utvecklats med vars hjälp empiriska påståenden om mentala kapaciteter och mentala processer har kunnat prövas. Speciellt kan nämnas utvecklingen av objektiva metoder för att studera och rentav mäta medvetna och omedvetna kognitiva processer och därmed verifiera existensen av de senare. Kognitionsforskningen har på se-nare tid berikats genom att emotioner som färgar kognitiva skeenden har tagits in i modellerna. F.n. sker den kanske viktigaste utvecklingen i gränsområdet mellan kognitionsforskning och biologisk forskning kring hjärnans struktur och funktion. Forskning kring kognitiva processer har spelat en betydelsefull roll i utvecklingen av modeller för artificiell intelligens med dess tillämpningar bl.a. i mjukvara för datorer och konstruktion av robotar.
     Psykologin har gjort stora framsteg och givit väsentliga bidrag inom gränsområdet mellan psyko-logi och medicin. Teoribildning och empirisk forskning kring samspelet mellan psykologiska och biologiska faktorer hos individen och sociala och fysiska faktorer i miljön har bidragit till en snabb utveckling av forskning rörande stress, psykosomatik, antisocialt beteende som kriminalitet och alkoholmissbruk, psykiska störningar, personlighetsutveckling, arbetsmiljöers optimala utformning och åtskilliga andra problemområden. Forskningen på gränsområdet mellan psykologi och medicin har varit framgångsrik och kommer sannolikt att öka i betydelse i framtiden.

Tidiga skolbildningar
     Psykologin som självständig vetenskap är förhållandevis ung. Som startpunkt brukar Wilhelm Wundts etablerande av det psykologiska laboratoriet i Leipzig 1879 räknas. Det var emellertid det naturliga steget i en historisk process.
     När psykologin framträdde med anspråk på egenvärde som vetenskaplig disciplin hade den sina rötter i två äldre vetenskapsområden, filosofin och fysiologin. Inom filosofin hade psykologiska frågeställningar varit centrala under lång tid. I formuleringen av psykologiska frågeställningar spelade Descartes på 1600-talet med sin dualistiska, rationalistiska kunskapssyn en viktig roll, liksom något senare Locke och på 1700-talet hans efterföljare bland de brittiska empiristerna. Från fysiologi och fysik hämtade psykologin den experimentella tekniken, som tidigt satte sin prägel på psykologisk forskning.
     Wundt och hans efterföljare var strukturalister. Psykologins roll var a) att analysera de medvetna processerna i deras grundläggande element, sensationer, b) att studera hur dessa element kombineras till högre komplexa mentala processer och c) att formulera lagarna för denna kombination. Huvudmetoden var introspektion. I USA kom tidigt den funktionalistiska psykologin med William James som den förste företrädaren att leda en annan utveckling. Grundtankarna i funktionalismen var a) att psykologin är en vetenskap om mentala processer, inte en vetenskap om mentala element, b) att psykologin handlar om medvetandets funktion som förmedlare mellan individ och omgivning och c) att psykologiska fenomen har en biologisk grund. Kanske mest betydelsefull för psykologins utveckling under 1900-talet var J.B. Watsons presentation av behaviorismens grundsatser 1913. I radikal brytning främst med strukturalismen men också med funktionalisterna hävdade Watson att beteendet, inte medvetandet, var psykologins forskningsobjekt. Psykologin var en naturvetenskap, forskningen skulle bedrivas med de vetenskapliga metoder som var etablerade i annan naturvetenskaplig forsk-ning, och målet var att förutsäga och kontrollera beteendet. Om man vet hur en organism fungerar, kan man kontrollera beteendet genom att kontrollera miljöbetingelserna. Detta synsätt hade viktiga praktiska konsekvenser, och Watson hävdade med skärpa att psykologin skulle vara nyttig. Därigenom blev han en av de första och främsta företrädarna för tillämpad psykologi.
     Med en annan utgångspunkt uppträdde, ungefär samtidigt som behaviorismen, gestaltpsykologin. Den hade som sin huvudtes att "helheten är mer än summan av delarna", i opposition mot struktura-listernas grundtanke att medvetandet kan analyseras i sina delelement på ett fruktbart sätt. Gestaltpsykologerna var framför allt intresserade av hur den perceptuella organisationen utvecklas och fungerar. Den grundläggande enheten i varseblivningen var helheten, och man lär sig förstå en individ genom att studera hans/hennes varseblivning.
     Utan anknytning till huvudströmningen inom psykologin och med sina huvudsakliga rötter i medicin och psykiatri lanserade Freud psykoanalysen i slutet av 1800-talet. Den har utövat ett vitt och djupgående inflytande långt utöver den vetenskapliga psykologin på flera samhällsområden som litteratur, konst och uppfostran. Alltsedan Freud presenterade sin teori har det stått strid om den. Vissa inslag har blivit allmängods både i psykologisk forskning och i den allmänna samhällsdebatten. Hit hör föreställningen om det omedvetna och om de omedvetna motivens betydelse för beteendet, den tidiga barndomens betydelse för den senare utvecklingen och psykodynamiska begrepp som försvarsmekanismer. Det finns även andra lärosystem inom detta område, t.ex. C.G. Jungs analytiska psykologi.
     De stora skolbildningarna kom att prägla utvecklingen inom psykologin under de första decennierna av 1900-talet. De hade mycket starka ledargestalter och gjorde anspråk på att vara allomfattande i sina förklaringar till psykologiska fenomen. Men inte all psykologisk forskning var bunden till någon av dessa skolbildningar. Tidigt uppmärksammade t.ex. tyska experimentalpsykologer de omedvetna processernas roll utan anknytning till Freuds teorier. I den historiska process som lett fram till mo-dern psykologisk forskning har de stora skolbildningarna naturligtvis varit betydelsefulla och gett bidrag till teoribildning och empirisk forskning. Som allenarådande, övergripande psykologiska teorier har de dock spelat ut sin roll.

Den moderna psykologins forskningsinriktningar
     En individs sätt att tänka, känna och handla är sidor av en större process, som i sin helhet också är beroende av individens biologiska utrustning och av den miljö han eller hon växer upp och lever i. I mycket generella termer kan man urskilja tre huvudlinjer i psykologisk forskning. Få forskare är begränsade till en av dem; det är snarast fråga om tyngdpunkter i forskningen.
     Den första huvudlinjen skulle kunna betecknas som den mentalistiska. Huvudintresset är inriktat på mentala processer (varseblivning, tänkande, värderingar, emotioner etc.), vilka förutsätts spela den avgörande rollen för individens sätt att fungera och utvecklas. Alltsedan Wundt har studiet av mentala processer utgjort den oföränderliga kärnan i psykologisk forskning. Denna inriktning är re-presenterad i kognitionspsykologi, dvs. perceptionspsykologi, inlärning, minnespsykologi, forsk-ning om beslutsfattande och problemlösning, samt emotionsforskning och olika psykodynamiska riktningar inom personlighetspsykologin, av vilka psykoanalysen utgör en.
     Den andra huvudlinjen riktar in sig på forskning om den biologiska sidan av individers sätt att tänka, känna och handla och kan naturligen betecknas som den biologiska huvudlinjen (jfr biologisk psykologi). Den har två huvudgrenar, dels beteendegenetiken med sina rötter i Francis Galtons klassiska verk, dels den biologiska psykologin med sina underavdelningar. Genetiskt grundade föreställningar spelade inom utvecklingspsykologin en viktig roll från 1800-talet och framåt. Flera av centralgestalterna i början av detta sekel var övertygade om att man mätte biologiskt bestämd intelligens med de test som då började utvecklas. I extrem tappning påverkade föreställningen om arvets avgörande betydelse lagstiftningen, t.ex. en äktenskapslagstiftning som gällde långt fram i tiden i många länder. Efter att i stort sett varit bannlyst inom utvecklingspsykologin under 1970- och 80-talen har beteendegenetiken under senare tid fått förnyad aktualitet, inte minst genom utvecklingen inom DNA-analysen och utvecklandet av modeller för interaktionen mellan genetiska förutsättningar och miljöns inverkan på individnivå. Den biologiska psykologin med sina underavdelningar fysiologisk psykologi, psykofysiologi, neuropsykologi och psykofarmakologi har under de senaste decennierna fått en stark grund att stå på genom den utveckling som ägt rum inom neurovetenskapen. Biologisk psykologi har bidragit med väsentlig kunskap till förståelsen av individers sätt att fungera och utvecklas.
     Den tredje huvudlinjen studerar miljöfaktorers betydelse för människors sätt att tänka, känna och handla. Den centrala uppfattningen att huvudorsaken till en individs sätt att tänka, känna och handla utvecklas som funktion av yttre faktorer betonades redan av de brittiska empiristerna på 1700-talet och formulerades tydligt av Watson i behaviorismen. Den avspeglar sig i den traditionella experimentella psykologi som söker generella lagar för individers sätt att fungera genom att studera reaktioner på variation i intensitet av en eller flera faktorer i miljön. Den forskning som har sitt huvudintresse förlagt till miljön har två grenar. Den ena, miljöpsykologin, är inriktad på studiet av olika sidor av den fysiska miljön och dess betydelse för människors sätt att fungera. Den andra, socialpsykologin, studerar den roll sociala faktorer i miljön har för individers sätt att utvecklas och fungera. Synen på miljön som den viktiga faktorn dominerade utvecklingspsykologin under 1970- och 80-talen med mycket stora samhälleliga konsekvenser i uppfostran och i utformningen av skolan, socialvården, kriminalpolitiken etc. Utvecklingen ägde rum i opposition mot den tidigare biologiskt förankrade uppfattningen om individers utveckling som väsentligen bestämd av genetiska faktorer.
     Framgångsrik empirisk forskning kännetecknas av fördjupning inom specialområden. Inom vart och ett av de områden som har berörts här har sådan specialisering avkastat viktiga resultat. På många av dessa områden har resultaten haft viktiga praktiska tillämpningar. Men karakteristiskt för framgångsrik utveckling inom empirisk forskning är också att specialisering på delområden avlöses av integration mellan specialområden. Inom psykologin finns nu allt fler exempel på detta. Ett exempel är den utveckling som äger rum i gränsområdet mellan kognitiv psykologi och hjärnforskning i vid mening. Tydligast avspeglar sig integrationssträvandena i holistiska, interaktionistiska modeller i personlighetspsykologisk forskning.

Vetenskapliga metoder
     Psykologi är en empirisk vetenskap. Många metoder för datainsamling har utvecklats för att göra det möjligt att studera den stora variation av frågeställningar som finns inom ämnet. De vanligaste metoderna kan grovt klassificeras som observation, testning, intervju samt utnyttjande av källmaterial. Den bästa undersökningen kan många gånger vara den som utgår från en kombination av de fyra kategorierna. Så gör man exempelvis ofta i longitudinella undersökningar (där individer följs under lång tid).
     Inom den första kategorin kan man skilja mellan experiment och olika former av direkt observation. Gemensamt för alla typer av experiment och en del observationsmetoder är att man noggrant arrangerar betingelserna för den undersökning man skall genomföra. Man kan t.ex. observera och beskriva vad en grupp barn tar sig för i ett rum med leksaker och jämföra deras beteende med vad barnen gör i samma rum utan leksaker. I ett experiment arrangerar man situationen på liknande sätt. Man kan t.ex. vara intresserad av att studera effekten av sömnbrist på hur snabbt man kan reagera. En grupp försökspersoner hålls vakna en natt, innan de sätts i en situation, där de skall reagera så snabbt som möjligt genom att trycka på en knapp så snart de hör en signal. En annan grupp sätts i samma situation med signal och knapptryckning efter att ha sovit hela natten. Eventuella skillnader i reaktionstid kan hänföras till effekten av sömnbrist hos försökspersonerna. Experimentet skiljer sig i allmänhet från de direkta observationsmetoderna genom att man i det mäter olika reaktioner. Den respons en försöksperson ger kan vara rätt eller fel, eller prestationen kan mätas i den tid det tar att utföra responsen. Psykologiska experiment genomförs vanligtvis i laboratorier, men inom en del områden av psykologin, t.ex. arbetspsykologi, kan de även göras i naturliga miljöer, t.ex. arbetsplatser och klassrum, och kallas då fältexperiment. Experimentet är den mest dominerande metoden inom områden som kognitiv psykologi, utvecklingspsykologi, biologisk psykologi och i viss mån även socialpsykologi och personlighetspsykologi.
     En observationsmetod som skiljer sig från experimentet och den beskrivna strukturerade observationsmetoden är naturlig observationsmetod. Med denna metod studerar man beteendet hos människor eller djur i deras naturliga omgivning. Ett i förväg uppgjort schema för att notera detaljer i beteendet, t.ex. exakt var beteendet äger rum och hur lång tid varje beteendesekvens tar, styr datainsamlandet. Metoden används främst av etologer men förekommer ofta även i utvecklingspsykologiska undersökningar.
     Samma grundtanke som i experimentet - att man utnyttjar uppmätta skillnader mellan grupper av individer som ett tecken på variation i någon underliggande psykologisk mekanism - finns även inom den andra kategorin av metoder för datainsamling, psykologiska test. De flesta typer syftar till att mäta egenskaper hos den eller de personer som testas. Intelligens är en sådan egenskap. De uppgifter som ingår i exempelvis ett intelligenstest måste variera i svårighetsgrad för att man skall kunna dra slutsatser om skillnader i intelligens mellan individer. En annan typ av test som också mäter egen-skaper men som inte bygger på att det finns korrekta eller felaktiga svar är personlighetstest. Test av olika slag används framför allt i differentiell psykologi, socialpsykologi och personlighetspsykologi.
     Förutom test, som alltså syftar till att mäta psykologiska egenskaper hos individen, finns det psykologiska metoder för att mäta en viss persons eller en grupp personers uppfattning om en given företeelse i omgivningen. När man använder dessa utgår man från hur en viss företeelse varierar i någon känd dimension och studerar hur individen upplever denna variation. Mätningar inom psykofysiken har denna karaktär. Med denna metodik får försökspersonen skatta sin subjektiva upplevelse av en fysikalisk stimulus som varierar i någon dimension, t.ex. ljusstyrkan hos en ljuskälla. Den psykofysiska forskningen har visat att upplevelsen av en fysikalisk stimulering varierar på ett lagbundet sätt inom varje perceptionsområde. I modern psykofysik har forskningsområdet vidgats. Exempelvis har upplevelsen av ansträngning, som skattas med hjälp av den s.k. Borgskalan, visat ett starkt samband med arbetsbelastning och pulsfrekvens.
     Den tredje kategorin av metoder för datainsamling är intervjuundersökningen. I en intervju kan man ställa frågor muntligt till en person och be denne besvara frågorna muntligt. Man kan också be personen skriftligt besvara frågor i ett formulär eller enkät. Syftet är vanligtvis att få en uppfattning om vad en person vet eller minns om sig själv, om sina upplevelser, om sina vanor eller sin inställning till olika företeelser i tillvaron. Denna metod används främst inom klinisk psykologi och personlighetspsykologi.
     Inom den fjärde kategorin av metoder utnyttjas tillgängliga personregister, t.ex. journaler, kyrkoböcker och folkbokföringsstatistik. Denna metod förekommer oftare inom andra discipliner (t.ex. sociologi) men har under senare tid även kommit till användning inom psykologin, t.ex. i samband med longitudinella undersökningar.

Psykologins tillämpningar
     Klinisk psykologi, skolpsykologi och arbetspsykologi är psykologins traditionella tillämpningsområden. Även om praktiskt verksamma psykologer fortfarande indelas på detta sätt har vart och ett av områdena vidgats åtskilligt under senare år. Generellt kan man säga att det mest utmärkande draget för tillämpningar inom psykologi är en tydlig betoning av individen i ett samspel med den fysiska miljön och med andra individer, var för sig och i grupp. Därvid har även individens interaktion med olika organisationer kommit att bli ett viktigt drag i mycket av den tillämpade psykologin.
     De tre nämnda tillämpningsområdena har fått en vidare innebörd i och med att de traditionella upp-gifterna (diagnos och urval) för de praktiskt verksamma psykologerna har vidgats, förändrats och förnyats. Inom klinisk psykologi bestod arbetet tidigare främst i att ställa diagnos vad beträffar exempelvis personlighetstyp, sinnestillstånd och psykisk sjukdom. Inom skolpsykologin var den diagnostiska uppgiften att bestämma skolelevers begåvningsnivå, och inom arbetspsykologin var den huvudsakliga uppgiften att genom personurval, baserat på anlagsprövning, bestämma på vilken plats i en organisation arbetssökande bäst passar.
     Diagnos och urval har efter hand kompletterats med terapeutiska uppgifter och under senare år även med profylaktiska uppgifter. Inom den kliniska psykologin har en stor mängd olika terapiformer utvecklats (jfr psykoterapi). Under 1970- och 80-talen såg de flesta kliniska psykologer terapi som sin huvuduppgift. Inom skolpsykologin har det terapeutiska intresset fokuserats på kurativa och elevvårdande insatser. Inom arbetspsykologin har den terapeutiska trenden förbytts i ett ökat intresse för miljövårdande insatser på arbetsplatsen samt ett ökat intresse för arbetsorganisationen som helhet snarare än enbart för den enskilde anställdes villkor.
     Psykologins tillämpningsområden inom i huvudsak klinisk psykologi och arbetspsykologi har även utvidgats p.g.a. att nya deldiscipliner har utvecklats. För den kliniska psykologin är det framför allt hälsopsykologi (se beteendemedicin) och neuropsykologi som tillkommit. Den kliniska psykologin har även kommit till ökad användning inom socialvård, kriminalvård och åldringsvård. Rehabilitering är ytterligare ett område där den kliniske psykologen gör värdefulla insatser. För arbetspsykologin har tillskottet till det traditionella arbetsfältet framför allt varit beslutsfattande, miljöpsykologi och organisationspsykologi. Andra delområden där psykologer funnit arbetsuppgifter gäller ergonomi, processövervakning och säkerhet, t.ex. säkerhetsaspekter i kärnkraftverk.

Utbildning och organisation
     Psykologi blev ett självständigt universitetsämne i Sverige 1948, även om forskning i psykologiska frågeställningar förekommit tidigare vid landets universitet. Redan vid sekelskiftet hade Sydney Alrutz introducerat den experimentella psykologin i Sverige efter studier i Tyskland. I Sverige har psykologi historiskt haft en koppling till pedagogik och sociologi, och psykologiämnet tillhör den samhällsvetenskapliga fakulteten vid landets samtliga universitet. Många forskare och praktiskt verksamma psykologer har funnit att intressegemenskapen med biologi, medicin och vård är större än vad man tidigare ansett. En organisatorisk koppling av psykologi till medicinska och naturvetenskapliga discipliner är mycket tydlig i ett internationellt perspektiv. I Sverige finns denna koppling ännu bara vid Karolinska institutet i Stockholm.
     Utbildning till psykolog sker inom det femåriga psykologprogrammet och leder till psykologexamen, se psykolog. Utbildning i psykologi ges även i form av fristående kurser på universitetens grundutbildning. Forskarutbildning bedrivs vid universiteten i Umeå, Uppsala, Stockholm, Göteborg, Linköping och Lund samt vid Karolinska institutet.
     Psykologer i Sverige är organiserade i Sveriges Psykologförbund (se Psykologförbundet). Fors-kare inom psykologi har ingen motsvarande organisation. År 1985 bildades Nationalkommittén för psykologi vid Vetenskapsakademien, som har till målsättning att tillvarata den vetenskapliga psykologins intressen. Psykologförbundet och indirekt Nationalkommittén för psykologi är anslutna till International Union of Psychological Science (se IUPsyS).
David Magnusson, Lars-Göran Nilsson

Litteraturanvisning
L.A. Lefton, Psychology (1991);
B. Törestad & L. Nystedt (utg.), Människa-omvärld i samspel (1994).”

Socialpsykologi.
     “Socialpsykologi, gren inom beteendevetenskaperna som studerar hur det sociala samspelet mellan individer fungerar och påverkar de inblandade. I början av 1900-talet utvecklades socialpsykologin parallellt på två håll: dels i Storbritannien, där psykologi och biologi inspirerade till bl.a. instinktsbaserad socialpsykologi som hos William McDougall, dels i USA, där psykologi och pragmatisk socialfilosofi var främsta grund. Amerikansk socialpsykologi har visat stor livskraft och utvecklats i olika riktningar. Tidigt etablerades en praktiskt orienterad socialpsykologi som tog sin utgångspunkt i vardagslivet. Hit hör förgrundsgestalter som William James, Charles H. Cooley och George Mead. Denna gren har i dag en stark ställning, särskilt inom symbolisk interaktionism.
     En annan gren bildar basen för den experimentella socialpsykologin, vars klassiska period omfattar 1930-60-talen. Hit hör de experimentserier som utfördes av bl.a. den amerikanske psykologen Muzafer Sherif (1906-88) och Solomon Asch om hur människors varseblivning, tankar, känslor och beteenden påverkas av andras närvaro och/eller agerande. Bland dessa klassiska experiment befinner sig även Stanley Milgrams studier från tidigt 60-tal av lydnad, som visade att människor kan fås att plåga andra genom sin blotta önskan att lyda en auktoritet (se Milgram-experiment). Studier kring attitydbildning och gruppdynamik bör också nämnas.
     Socialpsykologin har viktiga tillämpningsområden i studier kring processer som socialisation, fostran, könsrollsinlärning och effekten av s.k. totala institutioner (t.ex. fängelse och sjukhus) vilkas hospitaliseringseffekter Erving Goffman m.fl. utforskat. Socialpsykologins insikter har visat sig användbara också för studier kring institutioner som skola och utbildning samt familje- och arbetsliv; det är områden där samtliga beteendevetenskaper bidragit, ibland i samarbete, ibland med konkurrerande tolkningar. Även inom psykoanalysen har ett socialpsykologiskt synsätt visat sig fruktbart, exempelvis inom den s.k. objektrelationsskolan. Se även personperception och social perception.
Lars-Erik Berg

Litteraturanvisning
J. Asplund, Det sociala livets elementära former (1987);
L.-E. Berg m.fl., Medvetandets sociologi (1976);
K. Deaux m.fl., Social Psychology in the '90s (1993);
B. Nilsson, Socialpsykologi (1996).”

Hjärnforskning.

”Eric Kandel är en av årets Nobelpristagare i fysiologi eller medicin. Hans forskning syftar till att förstå hur en hjärna över huvud taget kan tänka och minnas. Han uttrycker dock en viss tveksamhet till att vårt medvetande bara är en illusion och att alla känslor och tankar kan reduceras till strömmar i datakretsar.
Hugo Lagercrantz presenterar.

En läsande havssnigel

TÄNKANDE, MINNE OCH medvetande utgör hjärnans viktigaste funktioner. De har varit föremål för filosofernas spekulationer i årtusenden, men knappast ens åtkomliga för biologisk forskning förrän de senaste årtiondena. Även nutida mycket framstående hjärnforskare som John Eccles betraktade medvetandet och själen som fristående från den biologiska hjärnan ungefär som Descartes gjorde.Årets Nobelpris i fysiologi eller medicin går till Arvid Carlsson, Paul Greengrad och Eric R Kandel för upptäckten av signalöverföringen i nervsystemet. Det betyder att de har kartlagt hur signalsubstanser frisätts från nervcellernas synapser (kontakter) till andra nervceller och på så sätt överför olika budskap. Störningar av denna funktion ger upphov till en rad såväl neurologiska som psykiska sjukdomar, till exempel parkinson respektive depression. Denna upptäckt är av samma dignitet som de rörande arvsmassan eller elementarpartiklarna. För många människor kanske det känns mer angeläget att veta hur hjärnan fungerar än vilka gener eller atomer vi består av.
     Från en humanistisk synvinkel framstår Eric Kandels artiklar och böcker om hjärnan och särskilt minnet som speciellt intressanta. Kandel föddes i Breuers, Freuds och Wittgensteins Wien, och kom som judiskt flyktingbarn till New York år 1939. Att han burit med sig det wienska arvet framgår av titeln på vissa av hans artiklar såsom: ’Psychotherapy and the Single Synapse’ eller ’Biology and the Future of Psychoanalysis’.
     Likväl hade Kandel ett reduktionistiskt betraktelsesätt när han som ung psykiatriker ville försöka forstå hjärnans tankeprocesser. Han insåg att det är omöjligt att komma åt hur hjärnan minns och tänker eftersom den innehåller ungefär ett hundra miljarder nervceller. Efter en sejour i Frankrike började han i stället att ge sig på hasvssnigeln Aplysia californica, som bara har cirka 20 000 nervceller. Att visa att denna enkla havssnigel var idealisk för undersökning av minnesfunktioner kanske var hans viktigaste upptäckt!
     Aplysian uppvisar flera intelligenta egenskaper. En sådan är dess enkla inlärningsprocess, som kallas för habituering och som ocksa finns hos människan. Jag har ett oförglömligt minne av hur Kandel förklarade denna mekanism vid ett forskarutbildningsseminarium på Karolinska institutet år 1982. Habituering kan exempelvis ses hos det nyfödda barnet som exponeras för en röd Coca-Colaburk. Första gången barnet ser burken spärrar det upp ögonen, vidgar pupillerna, andas fortare och får hjärtklappning. Reaktionen upprepas den andra och tredje gången barnet ser burken, men efter kanske den tionde gången blir reaktionen betydligt svagare för att sedan helt avta. Detta är ett essentiellt beteende som gör att vi inte hoppar till för allt som händer runt omkring oss. Särskilt i New York är detta beteende livsnödvändigt, som Kandel påpekade.

APLYSIAN UPPVISAR PRECIS samma slags beteende. Den första gången man lätt berör djurets hölje dras gälarna in, men efter några gånger avtar reaktionen. Om man retar snigeln flera gånger varje dag så kvarstar habitueringen i veckor. Aplysian uppvisar alltså ett intelligent beteende. För att betona detta brukar Kandel visa en diabild med en havssnigel med glasögon läsande New York Times.
     Vid varje retning frisätts serotonin, en av hjärnans viktigaste signalsubstanser som bland annat har betydelse för sinnesstämning och sönm (halten höjs av kakao och prozac). Om retningen upprepas påverkas jonkanalerna så att mindre signalsubstans frisätts. Om man utsätter Aplysian för en mer hotfull stimulering förstärks signalsubstansens effekt - så kallad sensitisering. Fem korta stimuleringar med serotonin visade sig sedan leda till en 24 timmars forstärkning av reaktionen - alltså var det fraga om ett slags långtidsminne. Medan korttidsminnet bara påverkar jonflödena, engageras generna för långtidsminnet.
     ’Gamla minnen’ avspeglar sig också i att synapserna (kontakterna) växer och fler utskott och aktiva zoner bildas. Där med kan man säga att Kandel upptäckt att minnet sitter i synapserna. Inte undra på att en femåring kan minnas och lära sig flera språk - i denna ålder bildas hundratusentals synapser per sekund i hjärnan. Efter puberteten minskar synapsbildningen påtagligt och språkinlärningen försvåras. Men nya synapser kan bildas upp till 70-årsdagen. Man kan naturligtvis fråga sig om man verkligen kan dra så stora växlar på dessa undersökningar av en snigel eller i cellkulturer när det gäller människan, men Kandel och hans medarbetare har visat att dessa mekanismer även förekommer hos åtminstone möss och där med sannolikt hos alla andra däggdjur inklusive människan.
     Kandel har därmed visat att en av hjärnans viktigaste processer, minnet, kan reduceras till effekter på signalsubstans- och jonkanalnivå. Hur är det då med medvetandet? I sin berömda lärobok i neurovetenskap diskuterar Kandel faktiskt just medvetandeproblemet - något som i sig är unikt. I den andra stora amerikanska textboken i neurovetenskap, av Michael Zigmond med flera, finns inte ens ordet medvetande med i registret. Begreppet är väl alltför ’airy-fairy and touchy-feely’ för att vara riktigt vetenskapligt. Jag minns hur Bernard Frankenhaeuser, en världsledande neurofysiolog, irriterat skruvade på sig när frågan kom upp vid kaffebordet på Nobelinstitutet för neurofysiologi i bör jan av 80-talet. (Och ändå var han svåger med filosofen Georg Henrik von Wright . . .)
     Kandel skriver i sin bok att medvetandet utgör ett fundamentalt problem för hans egen biologiska teori om esprin (det franska ésprit eller det engelska mind har en mer filosofisk valör än det religiöst färgade ordet l'âme, soul eller själ). Kandel säger sig vara reduktionist, men verkar ändå uttrycka en viss tveksamhet gentemot att vårt medvetande bara är en illusion och att alla känslor och tankar kan reduceras till strömmar i datakretsar. Han refererar främst till filosoferna John Searle och Thomas Nagel, hos vilka medvetandet karaktäriseras av subjektivitet och helhetskänsla, vilket brukar uppfattas som flummigt av reduktionistiskt lagda biologer.
     Ingen kan exakt beskriva hur jag upplever att åka skidor utför en backe täckt av nysnö, att åka skridskor på tunn is, lukta pa en nyutslagen ros eller känna boqueten av ett nytt beaujoulaisvin. Inte heller ledan av att vänta i en busskö, mina obehagskänslor när jag glömt betala en skuld eller gratulera min svärmor på hennes födelsedag, för att referera Searles liknelser.
     När Kandel slår sig ned i Blå hallen med någon ministerfru till bordet så domineras inte hans medvetande av frackskjortans skavande i nacken, utan av något slags helhetskänsla. Hans erfarenheter i Stockholm har inte bara en mening för stunden utan de kommer också att präglas in i hans medvetande och ge upphov till glada minnen. Variationen av olika slags medvetandeupplevelser är omfattande. I sin stora bok om nervsystemet drar Kandel också slutsatsen att för att förstå tänkandet så kan vi inte begränsa oss till att enbart analysera enskilda nervceller.

KANDEL GER EXEMPEL PÅ att vissa delar av medvetandet, till exempel den selektiva uppmärksamheten, är åtkomlig för experimentella studier. Han refererar till fysikern Steven Weinberg, som säger att även om man inte exakt kan sätta sig in i hur en annan människa tycker och känner så kan man åtminstone förklara varför en person bär sig åt på ett visst sätt. Beteendet kan alltså reduceras till fysikaliska skeenden Å andra sidan kanske man kan ställa motfrågan huruvida vårt beteende påverkar det biologiska substratet.
     Kandel är sannolikt inne på den linjen i sin bok och i flera artiklar refererar han till psykoanalytikern René Spitz, som under 40-talet studerade barn på två slags barnhem. Det ena låg inne på ett fängelse och de intagna mödrarna fick ganska fritt ägna sig åt sina barn. På det andra hemmet vårdades barnen i sängar med höga gavlar av barnsköterskor. Kontakten med vårdarna var minimal och barnen kunde inte se ut i rummet. Barnen till fångarna utvecklades normalt, medan de andra barnen började gå och tala långt senare. Kandel drar slutsatsen att den sociala interaktionen påverkar hjärnans strukturella utveckling, vilket nyligen bekräftats gälla även för råttor. Råttungar som stimulerades mycket av sina mödrar genom slickningar fick fler nervutskott och kontakter i hjärnans minnescentrum (hippocampus) än de som försummades (Nature Neuroscience 3/00). De lärde sig också snabbare att minnas, till exempel att komma ihåg vägen genom en vattenlabyrint.
     Genom Kandels forskning har vi nu börjat förstå att hjärnans tänkande och medvetande är en vanlig biologisk process i hjärnan precis som matsmältningen är en magprocess - fast kanske något mer, som filosofen Searle försiktigt tillägger. Kandel är reduktionist, men knappast någon neurogenetisk determinist. Vi är inte ett slags överlevnadsmaskiner som är blint programmerade att bibehålla de själviska molekyler som kallas gener, vilket Richard Dawkins, författare till ’Den själviska genen’ har påstått. Typiskt för Kandel är att den första illustrationen i hans bok inte är en genkarta eller dylikt, utan två stora foton av papyrusrullar från 1700 fKr, där hjärnan omnämns för första gången i litteraturen. Vårt kulturella ursprung har, liksom vart genetiska, en plats i hans bok.
     Hugo Lagercrantz
Verksam vid Karolinska institutet och Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Principles of Neural Science. Red. E R Kandel, J H Schwartz, T M Jessel. McGraw Hill.
J R Searle. Mind, Language and Society. Basic Books.
Mer om Nobelpristagarna se: www.nobel.se/medicine/lauretes/2000/ ”

Länkar till Internet:

SUNET:

Mölndals länkkatalog:

-- Psykoanalys

-- Gestaltpsykologi

-- Barn- och ungdomspsykologi]

-- Parapsykologi

Länkskafferiet:

delar om

Psykologi

Religion och livsåskådning
delar om
Paranormala fenomen