653b Handelsverksamheter.
Vad gjorde socialdemokraterna?
Delar på område 653 som gäller den socialdemokratiska regeringen mellan valen 2002 och 2006, och som 080225 tagits bort från område 653 och lagts på en särskild sida http://wimnell.com/omr653b.html .
070514:
Det följande från departement kommer från den socialdemokratiska regeringen. Hur den borgerliga regeringen hanterar se regeringen.se
021210:
UTRIKESDEPARTEMENTET
Delar av utrikesdepartementets hemsida som rör handel o d.Innehåll i sammanställningen här:
Handelspolitik.
http://www.utrikes.regeringen.se/fragor/handel/index.htm
Den svenska handelspolitiken.
http://www.utrikes.regeringen.se/
fragor/handel/svensk_handelspolitik.htm
EU:s handelspolitik.
http://www.utrikes.regeringen.se/
fragor/handel/eus_handelspolitik.htm
Handel och hållbar utveckling.
http://www.utrikes.regeringen.se/
fragor/handel/handel_utveckling/index.htm
Cotonou-avtalet.
http://www.utrikes.regeringen.se/
fragor/handel/handel_utveckling/cotonou.htm
Råvaror.
http://www.utrikes.regeringen.se/
fragor/handel/handel_utveckling/ravaror.htm
Tekniskt bistånd.
http://www.utrikes.regeringen.se/
fragor/handel/handel_utveckling/tekniskt_bistand.htm
UNCTAD.
http://www.utrikes.regeringen.se/
fragor/handel/handel_utveckling/unctad.htm
ITC.
http://www.utrikes.regeringen.se/
fragor/handel/handel_utveckling/itc.htm
WTO.
http://www.utrikes.regeringen.se/
fragor/handel/wto/index.htm
Avtalen i WTO- GATT, GATS & TRIPS.
http://www.utrikes.regeringen.se/
fragor/handel/wto/avtalen_wto.htm
Ministerkonferensen - WTO:s högsta beslutande organ
http://www.utrikes.regeringen.se/fragor/handel/wto/wtobeslutande.htm
Referensgruppen för WTO-frågor.
http://www.utrikes.regeringen.se/
fragor/handel/wto/referensgr.htm
Vägar till mer information.
Det finns mycket information om WTO och de olika ministerkonferenserna på Internet. Här har vi samlat viktiga dokument och länkar till andra webbplatser med central information:
http://www.utrikes.regeringen.se/fragor/handel/wto/vagarinfo.htm
OECD.
http://www.utrikes.regeringen.se/fragor/handel/oecd/index.htm
OECD:s riktlinjer för multinationella företag.
http://www.utrikes.regeringen.se/fragor/handel/oecd/oecd_riktlinjer.htm>
Faktablad och publikationer.
http://www.utrikes.regeringen.se/prefak/#Q. Handelspolitik
Näringslivs-Sverigefrämjande.
http://www.utrikes.regeringen.se/fragor/framjande/index.htm
Aktuella främjandeprojekt utomlands
http://www.utrikes.regeringen.se/fragor/framjande/projekt.htm
Näringslivsfrämjarna.
http://www.utrikes.regeringen.se/
fragor/framjande/framjarna/index.htm
Projektexport. Projektexportsekretariatet.
http://www.utrikes.regeringen.se/fragor/framjande/pes/index.htm
Information om Sverige i utlandet.
http://www.utrikes.regeringen.se/fragor/sverigeinfo/index.htm
Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet (NSU).
http://www.utrikes.regeringen.se/fragor/framjande/framjarna/nsu.htm
Exportkontroll av krigsmateriel.
http://www.utrikes.regeringen.se/fragor/exportkontroll_krigsmateriel.htm
Globalt Ansvar.
http://www.utrikes.regeringen.se/ga/index.htm
Handelspolitik.
http://www.utrikes.regeringen.se/fragor/handel/index.htm
Genom medlemskapet i EU är Sverige delaktigt i utformningen av handelspolitiken för en av de mest betydelsefulla aktörerna på den internationella handelspolitiska arenan. Sveriges möjligheter att påverka den handelspolitiska utvecklingen såväl inom som utanför EU har därför ökat.
Inom regeringen ansvarar näringsminister Leif Pagrotsky
för utformningen av den svenska handelspolitiken. Multilaterala handelsfrågor bereds av
Enheten för internationell handelspolitik (IH)
och bilaterala handelsfrågor, det vill säga handelsfrågor som rör enskilda länder, bereds av de geografiska enheterna på UD. Utredningsarbete och tillämpning sköts av
Kommerskollegium, Sveriges expertmyndighet för utrikeshandel, och
Tullverket.
Centrala handelspolitiska länkar
EU-kommissionens generaldirektorat för handel (DG-Trade)
Världshandelsorganisationen (WTO)
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)
United Nations Conference on Trade and Development (UNCTAD)
http://www.utrikes.regeringen.se/
fragor/handel/svensk_handelspolitik.htm
Fri handel är en förutsättning för Sveriges välstånd. Därför arbetar Sverige kraftfullt för en öppen och rättvis världshandel som bidrar till ekonomisk utveckling, tillväxt och sysselsättning. Tydliga och förutsägbara regler för den internationella handeln är en förutsättning för effektiv handel, rättvis konkurrens, hållbar utveckling, och möjlighet för alla länder att dra fördel av globaliseringen. Det multilaterala samarbetet, framförallt inom
Världshandelsorganisationen (WTO), är därför av avgörande betydelse och förhandlingsrundan inom WTO, den s.k.
Doha-agendan för utveckling, är vårt främsta instrument.
- - -
Sverige
har en lång tradition av liberal handelspolitik. Frihandel ses som en av
de grundläggande principerna för utrikespolitiken. Svensk handelspolitik
syftar till att eliminera internationella och
inhemska handelsbarriärer för ett fritt flöde av varor och tjänster i
den globala ekonomin.
Grund
för ekonomisk tillväxt
Industrialiseringens
genombrott i Sverige grundades bland annat på en ökande export av råvaror,
främst skog och järnmalm, som inte kunde absorberas av den inhemska
marknaden. Exportöverskottet ledde till en allt större import av
investeringsvaror, vilket i sin tur ledde till utvecklingen av en mer
specialiserad tillverkning. Skyddade industrier utvecklade ett beroende av
utländsk import och insåg snart att landet skulle vinna en mer liberal
handel om man sänkte tullmurarna.
Sveriges
utrikeshandel har lagt grunden för ekonomisk tillväxt. Detta har varit en
förutsättning för vår utveckling till ett välfärdssamhälle. För att
möjliggöra denna utveckling har Sverige under hela efterkrigstiden verkat
för att rasera tullmurar och andra handelshinder.
Eftersom
Sverige är ett litet land med stor utrikeshandel har vi ett behov av regler
som tillämpas av våra handelspartners. Därför har Sverige genomgående
agerat för en strikt tillämpning av principerna i GATT och senare avtal,
liksom för att dessa fördjupas och breddas.
Frihandel eller protektionism?
Numera
har de grundläggande principerna för den svenska frihandelspolitiken ett
brett politiskt stöd, men så har inte alltid varit fallet. Under senare
delen av 1800-talet fördes en utdragen debatt om huruvida Sverige skulle
slå in på en mer frihandelsvänlig väg eller om man skulle följa den
kontinentala utvecklingen mot en ökad protektionism.
Sverige anslöt sig till frihandelslinjen och var, bortsett från synen på ett självförsörjande jordbruk, redan vid andra världskrigets utbrott frihandelspolitiska anhängare. Sverige hade vid denna tidpunkt uppnått en av de högsta levnadsnivåer i Europa. Denna nya välfärd sågs som ett direkt resultat av den ökade handeln.
Efter
kriget växte önskan att skapa ett multilateralt handelssystem. GATT, som
förespråkade handel baserat på de fria marknadskrafterna, antogs av
tjugotre länder 1947. Sverige skrev under avtalet 1950.
Gemensam handelspolitik i EU
Sverige
var en av initiativtagarna till skapandet av den europeiska frihandelssammanslutningen
ETFA (European Free Trade Association), som grundades 1960. Målet med
EFTA var dela att åstadkomma ett inbördes frihandelsområde för de
europeiska länder som inte ville eller kunde bli medlemmar i EG, dels att
skapa en plattform för kommande diskussioner med EG. 1995 lämnade
Sverige EFTA för att bli medlemmar i EG/EU.
I samband med EU-medlemskapet blev Sverige integrerat i EU:s inre marknad
och samtidigt en del av unionens gemensamma handelspolitik mot länder
utanför EU. EU spelar en viktig roll i utvecklingen av den
internationella handelspolitiken. Men EU-medlemskapet innebär också att
Sverige på vissa områden för en mer restriktiv handelspolitik än
tidigare.
Regionala och bilaterala handelsförbindelser
Sveriges
grundinställning är att liberaliseringen av världshandeln ska ske med utgångspunkt
i det multilaterala regelverket. Den ökande regionala integrationen utgör
samtidigt ett allt mer betydelsefullt komplement till den multilaterala
handelsliberaliseringen. Sverige stöder upprättandet av regionala
frihandelsarrangemang eller bilaterala frihandelsavtal under förutsättning
att de utformas på ett sätt som inte strider mot det multilaterala
regelverkets principer och inverkar skadligt på handeln med andra länder.
Exempel på betydelsefulla regionala arrangemang förutom EU är NAFTA (USA,
Canada och Mexiko) och MERCOSUR (Argentina, Brasilien, Paraguay och
Uruguay).
Förutom rena
frihandelsavtal och tullunioner har andra former av samarbete inletts mellan
länder och regioner i syfte att fördjupa samarbetet på bland annat de
ekonomiska och handelspolitiska områdena. Exempel på sådana
samarbetsformer är den så kallade transatlantiska affärsmannadialogen mellan EU
och USA (TABD), ASEM (Asia-Europe Meeting) som bland annat omfattar
ekonomiskt samarbete mellan EU och ett tiotal länder i Stillahavsasien samt
APEC (Asia Pacific Economic Cooperation) som är ett samarbetsforum för ett
antal länder i Stillahavsregionen.
EU:s handelspolitik.
http://www.utrikes.regeringen.se/
fragor/handel/eus_handelspolitik.htm
I samband med medlemskapet i EU blev Sverige fullständigt integrerat i EU:s inre marknad och samtidigt en del av dess gemensamma yttre handelspolitik. För handeln med varor, och i viss utsträckning även tjänster, innebär medlemskapet i EU rätten att lagstifta och att ingå avtal med andra länder har överförts till gemenskapen. Europeiska kommissionen företräder medlemsländerna i till exempel WTO.
EU spelar en viktig roll i utvecklingen av den internationella handelspolitiken. En av de främsta fördelarna med medlemskapet i EU är att Sverige i dag aktivt kan påverka den gemensamma handelspolitiken. Den styrka som ett gemensamt agerande ger ligger såväl i EU:s som i Sveriges och de enskilda medlemsländernas intresse.
EU-medlemskapet innebär dock även vissa kostnader i form av en mer restriktiv handelspolitik gentemot vissa länder utanför gemenskapen. Detta har märkts framför allt i handeln med textil och möjligheterna att införa skyddsåtgärder mot dumpad, eller underprissatt, import - åtgärder som inte tillämpades lika strikt av Sverige före medlemskapet.
Gemensam handelspolitik i EU
Medlemskapet i EU innebär på det handelspolitiska området att Sverige omfattas av en
gemensam handelspolitik. Denna regleras i EG-fördragets artikel 133
(tidigare 113) och stadgar att kommissionen agerar på uppdrag av medlemsländerna
i handelspolitiska frågor.
Detta innebär att det är kommissionen som efter samråd med medlemsländerna för EU:s talan både i WTO och i andra handelspolitiska sammanhang. Samråd sker i den så kallade 133-kommittén som sammanträder en gång i veckan.
Beslut fattas främst med kvalificerad majoritet. Beträffande vissa frågor råder dock så kallad blandad kompetens och beslut fattas då med enhällighet. Exempelvis gäller detta handel med tjänster, immaterialrätt och frågor rörande investeringar.
 | Europeiska Kommissionen-Handelsfrågor |
| "EU:s handelskommitté, 133-kommittén"  |
Handel och hållbar utveckling.
http://www.utrikes.regeringen.se/
fragor/handel/handel_utveckling/index.htm
Frihandel skapar förutsättningar för tillväxt och utveckling.
Samtidigt krävs för att denna tillväxt skall bli hållbar att hänsyn
tas till miljön, till sociala effekter av handeln och till att det välstånd
som skapas får en rättvis fördelning.
Ökad frihandel är ett viktigt instrument för att åstadkomma
snabbare ekonomisk utveckling. Ökad export av varor som u-länderna har
god kapacitet att producera som jordbruksprodukter, textilier och kläder
är av avgörande betydelse för en positiv utveckling av ekonomin som
helhet i de fattigaste länderna och för att minska fattigdomen i
dessa.
Den globala tillväxten får inte ske på bekostnad av miljö och människor,
och välståndet som genereras måste få en rättvis fördelning. Det
handelspolitiska arbetet för en hållbar utveckling är därför inriktat
dels på att skapa regler inom WTO som gynnar u-ländernas möjligheter
att dra nytta av den ökade världshandeln och förutsättningar inom u-länderna
att göra detta, vilket sammanfattas under rubriken Handel och utveckling, dels att sträva efter en hållbar utveckling
med hänsyn tagen till såväl miljö som
sociala dimensioner av handeln och på att motarbeta internationell
korruption.
För att u-länderna ska kunna dra fördel av de möjligheter världshandeln
erbjuder måste de rika länderna öppna sina marknader för de produkter
där de fattiga länderna har konkurrensfördelar. Lyhördhet måste också
visas inför de särskilda behov u-länderna har i reformen av det
internationella regelverket på handelsområdet. Vidare krävs betydande
insatser i form av tekniskt bistånd och kapacitetshöjande åtgärder för
att u-länderna aktivt ska kunna delta på världsmarknaden och i förhandlingar
där ramverket härför beslutas. WTO-förhandlingarna
inom utvecklingsagendan från Doha har en tydlig utvecklingsprofil som
sätter u-länderna fokus på ett sätt som tidigare inte varit fallet
inom det multilaterala handelssamarbetet.
Generellt strävar Sverige efter lika behandling av alla länder som
befinner sig på samma utvecklingsnivå. Sedan EU-inträdet har vi arbetet
målmedvetet för en avreglering av EU:s handelshinder gentemot alla u-länder.
Särskild vikt läggs vid tillträdet till EU:s marknad för de minst
utvecklade länderna (MUL).
Sverige var drivande i EU för att få till stånd avtalet om Everything
But Arms (EBA), som trots hårt motstånd från många medlemsländer
kom till stånd 2001. Beslutet innebär att alla produkter från MUL förutom
vapen ges kvot- och tullfritt tillträde till EU:s marknad. Vissa
produkter som anses speciellt känsliga, såsom socker, ris och bananer
har en övergångstid på sex till nio år. Sverige vill reformera EU:s
jordbrukspolitik då det skulle gynna såväl u-ländernas
utvecklingspotential som i-ländernas konsumenter.
Sverige och EU arbetar för att även andra länder skall utöka
marknadstillträdet för de minst utvecklade ländernas (MUL:s) export, särskilt
för de produkter som MUL har kapacitet att exportera, vilket ofta är
jordbruksprodukter.
På längre sikt är det även viktigt att de fattigare länderna öppnar
sina marknader för att lösgöra alla de dynamiska effekter som frihandel
kan bidra med och för att skynda på dessa länders integration i världsekonomin.
Mer information WTO:s regelverk liksom multilaterala konventioner på miljöområdet
och det sociala området, t.ex. arbetslivsfrågor inom International
Labour Organisation (ILO), är viktiga delar av det internationella
regelverk som Sverige och EU har att leva upp till. Därför är det
Sveriges ambition att verka för att de olika delarna inte spelas ut mot
varandra, utan att de i samverkan stärker såväl frihandeln som miljöhänsynen
och den sociala utvecklingen i världen.
Regeringen verkar för att handeln skall kunna bidra positivt till en hållbar
utveckling - så sker t.ex. i samband med Världstoppmötet om hållbar
utveckling i Johannesburg i augusti-september 2002.
Korruption riskerar att undergräva rättssystemet och verka
demoraliserande för det politiska systemet och demokratin. Omfattande
samhällsekonomiska följdverkningar kan uppstå, eftersom förekomsten av
korruption medför att konkurrensen snedvrids och att knappa resurser
allokeras fel med stora kostnader som följd för det ekonomiska systemet.
I u-länderna slår den hårt mot de fattigaste. Resurser, som skulle ha
använts till att tillgodose deras basbehov, försvinner som mutor.
Korruption undergräver de mänskliga rättigheterna och bidrar till miljöförstöringen
i världen.
Sverige har länge haft en strikt inställning när det gäller
korruption, och har vid undersökningar visat sig vara ett av världens
minst korrumperade länder. Vi har också ambitionen att aktivt driva
kampen mot korruption i det internationella samarbetet. Regeringen vill se
intensifierade insatser på detta område.
Därför har en promemoria sammanställts som försöker beskriva
regeringskansliets positioner på många olika verksamhetsfält. Den
syftar till att skapa underlag för ett mer aktivt internationellt
agerande mot korruption.
En rad olika departement är engagerade i arbetet på korruptionsområdet.
En informell arbetsgrupp inom regeringskansliet, med samordning hos IH på
UD har sammanställt en promemoria om kampen mot internationell
korruption. Promemorian behandlar internationella organisationer,
bilateralt svenskt utvecklingsarbete, icke-statliga organisationer, svensk
lagstiftning och organisatoriska frågor inom regeringskansliet.
I juni 2000 undertecknades det nya partnerskapsavtalet
mellan EU och de 77 AVS-länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet,
det s.k. Cotonou-avtalet. Det ersätter de gamla Lomékonventionerna, som
reglerat samarbetet under de senaste 25 åren. Samarbetet mellan EU och
AVS-länderna täcker ett mycket brett spektrum, och gäller bland annat
handel, bistånd, råvarufrågor och kultur.
Cotonou-avtalet lägger
grunden för en ny handelspolitik som är förenlig med WTO. Nuvarande
handelsregler förlängs till år 2008, under förutsättning att WTO
beviljar EU undantag för detta. I september 2002 skall förhandlingar
inledas mellan EU och de AVS-regioner eller enskilda AVS-länder som så
önskar om WTO-förenliga regionala ekonomiska partnerskapsavtal (Regional
Economic Partnership Agreement, REPA). Syftet med dessa regionala
frihandelsavtal är att främja regional liberalisering och ökad handel
inom en region, som ett led i AVS-ländernas integration i världsekonomin.
I ett andra steg innebär avtalen också att AVS-länderna successivt öppnar
sina marknader för EU:s export. Avtalen skall träda i kraft senast år
2008 och sedan genomföras under en övergångsperiod om 12 år.
Med råvaror menas i de här sammanhangen bland annat ett antal
jordbruksprodukter (t.ex. kaffe, kakao, jute och tropiskt timmer) men också
mineraler (t.ex. bly, zink och koppar). En betydande del av u-ländernas
befolkning är för sin försörjning direkt beroende av produktionen av råvaror,
och de intäkter dessa ger vid export svarar också i många u-länder för
en betydande del av ländernas totala exportintäkter. Sverige har
fortsatt intresse av att bistå de råvaruproducerande u-ländernas i
deras strävanden att stärka sina ekonomier och deras deltagande i världshandeln.
Detta kan bland annat kan ske genom förbättrad produktionsteknik av råvaror
och en breddning av produktionen så att beroendet av en enskild råvara
minskar, liksom förbättrad anpassning av produktionsvolymer till
marknadens efterfrågan. Även frågan om jämn och hög kvalitet har på
senare år satts i fokus. Sverige för egen del intresse av en jämn tillgång
till råvaror till rimliga priser.
Sverige deltar därför i det
multilaterala råvarusamarbetet som medlem i ett antal internationella råvaruorganisationer
och studiegrupper för råvaror.
Tekniskt bistånd.
Många u-länder har inte kapacitet att delta fullt ut i
internationella handelsförhandlingar, dels för att de inte alltid är
representerade i förhandlingarna och dels för att det inte har kapacitet
att analysera konsekvenserna av komplicerade handelsavtal. För att öka
u-länders förmåga att delta i sådana förhandlingar och formulera och
föra fram sina positioner är tekniskt bistånd nödvändigt. Sverige är
den största givaren av tekniskt bistånd till WTO, och bidrar med ungefär
tio procent av den totala budgeten för detta.
Det övergripande målet för
svenska bidrag är att särskilt stödja de minst utvecklade ländernas
(MUL:s) integration med världshandeln och dessa länders förmåga att bättre
dra nytta av de möjligheter som det multilaterala handelssystemet
erbjuder.
Sveriges bidrag till multilateralt handelsrelaterade tekniska
bistånd för u-länder går främst till WTO, UNCTAD och ITC och inriktas
i första hand på insatser till förmån för de minst utvecklade länderna.
Till de tre nämnda organisationerna fogas nu ett center för rättshjälp
till u-länder i WTO-tvister, Advisory Centre on WTO Law (ACWL). Centret
har till uppgift att bistå u-länder i handelstvister, bland annat genom
att erbjuda juridisk hjälp i WTO-rättsliga tvister och hålla
seminarier.
FN:s konferens för
handel och utveckling (UNCTAD) har till syfte att bidra till ökad
internationell handel, särskilt mellan länder i olika stadier av
utveckling, och att därvid bidra till en snabbare ekonomisk utveckling för
utvecklingsländerna. Arbetet inom organisationen, som skapades 1964, präglades
under många år av viss konfrontation med höga förväntningar och krav
från u-länderna och hårt motstånd från i-länderna mot element av
planstyrning.
Genom den nionde ministerkonferensen (UNCTAD IX, 1996) ändrades dock förhållandena
i positiv riktning och organisationen är idag effektivare och mer
verklighetsförankrad än tidigare. UNCTAD har en särskild roll som
analyserande organ och centralt forum för dialog om u-ländernas problem
inom handel och utveckling. Vid UNCTAD IX fastslogs organisationens roll
att verka som ett forum för erfarenhetsutbyte till fromma för de minst
uvecklade länderna och att stödja deras ekonomiska utveckling. Detta söker
man åstadkomma bl.a. genom en omfattande verksamhet med handelsrelaterat
tekniskt bistånd i olika former.
Sverige anser att ett reformerat och väl fungerande UNCTAD har en roll
i FN-familjen och kan bidra till att stödja u-ländernas ekonomiska
utveckling genom att utnyttja den internationella handelns alla möjligheter.
Genom aktivt deltagande i samarbetet inom UNCTAD strävar Sverige efter
att påverka inriktningen av arbetet mot frågor av praktisk relevans främst
för de mindre utvecklade medlemsländerna. Betydelsen av
erfarenhetsutbyte betonas. I det löpande arbetet är det enligt svensk
uppfattning väsentligt att bevaka, att de minst utvecklade ländernas
problem sätts i fokus och att arbetsprogrammet för organisationen
koncentreras på ett fåtal prioriterade och efterfrågestyrda ämnen.
International Trade
Centre UNCTAD/WTO (ITC) är FN-systemets centrala organ för handelsfrämjande.
ITC bildades 1964 och är ett gemensamt dotterorgan till UNCTAD och WTO.
Till skillnad från sina moderorganisationer är ITC i huvudsak en rent
operativ biståndsorganisation. Dess verksamhet har formen av tekniskt
bistånd av många olika slag och fokuserar på att i en friare världsekonomi
bistå främst små och medelstora företag i u-länder att öka sin
konkurrenskraft på den internationella marknaden. Vidare söker ITC bidra
till att marknaden för produkter av intresse för u-länder blir öppnare
och mer förutsägbar, att allmänt främja förutsättningarna för goda
villkor för handel med råvaror, samt att bistå regeringar i deras ansträngningar
att formulera nationella strategier för handelsfrämjande.
Världshandelsorganisationen
(WTO) syftar till att stödja en hållbar global utveckling, en effektiv
global marknad, och en rättvis fördelning av det välstånd som skapas. Inom WTO ryms en mängd
mellanstatliga avtal i vilka medlemsländerna bundit nivån på sina
tullar och kvoter. Grundtanken är att återkommande förhandlingar skall
leda till öppnare världshandel med stabilare och rättvisare spelregler.
Om en part anses ha brutit mot något av de avtal den omfattas av finns möjlighet
att begära tvistelösning inom WTO:s ram. U-länderna
ges särskilda och mer förmånliga villkor i regelverket. Vid ministerkonferensen i
november 2001 i Quatars huvudstad Doha beslutade WTO att lansera en ny
runda med förhandlingar om villkoren för internationell handel. Förhandlingarna
i den nya rundan, "utvecklingsagendan från Doha", beräknas
vara färdiga den 1 januari 2005. Från ett svenskt
perspektiv är utfallet i Doha överlag positivt. Den överenskomna förhandlingsdagordningen
innehåller de flesta frågor som EU och Sverige har drivit.
Ministerdeklarationen återspeglar flera av de krav som kan ställas på
en utvecklingsagenda. Utmaningen blir att omsätta detta i ett förhandlingsresultat
som genomsyras av hänsyn till u-ländernas intressen. Doha-beslutet
betonar också att förhandlingsagendan kräver ökade insatser för
kapacitetsuppbyggande och tekniskt bistånd (u-ländernas tillgång till
experter som kan hjälpa till i internationella förhandlingar). Tvistelösning Mer information om WTO:s
tvistelösningsmekanismer finns på Kommerskollegiums
hemsida och på WTO:s
egen hemsida. Frågor
i den nya rundan Intervju med Pagrotsky Websänd presskonferens
Vid en pressträff den 15 november informerade Leif Pagrotsky om WTO-mötet
och de kommande förhandlingarna. Följ
den websända presskonferensen. Mer information om
WTO-mötet i Doha
GATT (Allmänna
tull- och handelsavtalet) är ursprunget till det multilaterala regelverket
på handelsområdet. GATT trädde i kraft 1948 och från början deltog
23 länder. Fram till 1994 hade avtalet utvecklats och omfattade flertalet länder
med undantag främst av statshandelsländer. Det övergripande målet var då
som nu att bidra till ekonomisk tillväxt och ökad välfärd genom att
underlätta handeln. Den så kallade
Uruguayrundan som
var den åttonde och sista förhandlingen inom GATT avslutades 1994 och
ledde till att Världshandelsorganisationen (WTO) skapades för att
administrera avtalen och vara ett forum för förhandlingar. WTO trädde i
kraft den 1 januari 1995 och har sitt säte i Genève. I dag har WTO 144
medlemsländer och antalet ökar för varje år. Ytterligare ett 25-tal länder
ansöker om medlemskap. Vid WTO:s fjärde ministerkonferens i Doha i
november 2001 valdes även Kina in som medlem i WTO. Regelverket i GATT
omfattade från början främst tullar för industrivaror och andra
traditionella handelshinder, medan de nuvarande avtalen även täcker andra
handelshinder. Huvudavtalen utgörs av varuhandelsavtalet (tidigare GATT),
tjänstehandelsavtalet (GATS) och avtalet om vissa immaterialrättsliga frågor
som till exempel patent (TRIPS). WTO har även särskilda regler för hur
handelstvister ska lösas. Ett
centralt element i GATT utgörs av tullbindningar. Detta innebär att länderna
åtagit sig att binda sina tullar vid en viss nivå som inte får överstigas.
Genom att binda tullarna skapas en stabil och förutsägbar grund för handeln. Under de 50 år som avtalet varit i kraft har tullnivåerna
minskat betydligt framförallt i i-länderna. I takt med att tullarnas
betydelse relativt sett har minskat har dock andra handelshinder fått ökad
betydelse, vilket föranlett behov av reglering i GATT. Läs
mer om GATT:
I
praktiken innehåller GATS med dess bindningslistor och bilagor inte några
utfästelser om nya liberaliseringsåtaganden. Genom att underteckna avtalet
har de deltagande länderna dock förbundit sig att inte införa några nya
begränsningar för marknadstillträde. Genom
avtalet utsträcks grundläggande WTO-begrepp som mest gynnad
nationsbehandling och nationell behandling att gälla även på det
immaterialrättsliga området. För
industriländerna trädde avtalet i kraft 1996. Utvecklingsländerna började implementera
TRIPS-avtalet år 2000. För de minst utvecklade länderna gäller dock
avtalet från 2006. Läs
mer om TRIPS
Utrikesdepartementet har en referensgrupp med representanter från
myndigheter och organisationer som regelbundet träffas för att diskutera
WTO-frågor. Dessa myndigheter och organisationer
ingår i UD:s referensgrupp för WTO-frågor:
OECD.
Organisationen för
ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) är ett samarbetsorgan för 30 länders regeringar och har sitt säte i
Paris. OECD utgör ett forum för utbyte av idéer och erfarenheter och ett
organ för analyser inom alla områden som påverkar ekonomin och den
ekonomiska utvecklingen främst i medlemsländerna. Av central betydelse i
arbetet är makroekonomisk utveckling, struktur- och handelspolitik. OECD-länkar
OECD:s riktlinjer för multinationella företag är gemensamma rekommendationer till företag från
36 regeringar. Hur används riktlinjerna?
Näringslivs-Sverigefrämjande.
En
av utrikesförvaltningens viktigaste uppgifter är att aktivt bidra till
att förbättra de allmänna och långsiktiga förutsättningarna för ett
utvidgat internationellt ekonomiskt utbyte och främja svenskt näringsliv
och svenska ekonomiska intressen utomlands. Främjandet
ingår som en integrerad del i departementets verksamhet. Det övergripande
syftet är att främja handel och ekonomiskt utbyte i vid mening mellan
Sverige och omvärlden, inom ramen för den samlade satsning på Sverigefrämjande
som berör en rad områden såsom export, investeringar, turism,
kulturutbyte samt utbildnings- och forskningsutbyte. Även importfrågorna
får ökad uppmärksamhet. Ansvarigt statsråd: Näringsminister Leif Pagrotsky Främjandet
bedrivs via flera olika kanaler inom departementet:
"It’s
Sweden" i Hongkong [dec
2002]
Swedish
Style in Tokyo [okt
2002]
Frågor
som rör handel med specifika marknader handläggs inom UD:s sex
geografiskt inriktade enheter. Vid varje enhet finns en särskild näringslivsfrämjare,
som har till uppgift att bevaka handels- och investeringsfrämjande frågor.
Näringslivsfrämjarna bevakar följande regioner:
Handel och utveckling
I den nyutkomna skriften "Handel
och utveckling" beskrivs regeringens arbete för att säkerställa
att utvecklingssamarbetet och handelspolitiken gemensamt verkar för målet
om fattigdomsbekämpning.
Europeiska
kommissionens hemsida för utvecklings/biståndsfrågor
Sidas
hemsida
Hållbar utveckling
En hållbar utveckling är redan i dag ett uttalat mål för Världshandelsorganisationen
(WTO). Sverige anser därmed att handelssystemet och WTO måste engageras
och ge sitt bidrag till det globala arbetet med hållbar utveckling.
Kampen mot internationell korruption
Korruption är ett stort och växande problem i många länder. Kampen mot
korruption har därför under de senaste åren fått ökad uppmärksamhet
såväl nationellt som internationellt.
Kampen
mot internationell korruption - svenska positioner och insatser
Cotonou-avtalet.
http://www.utrikes.regeringen.se/
fragor/handel/handel_utveckling/cotonou.htm
Råvaror.
http://www.utrikes.regeringen.se/
fragor/handel/handel_utveckling/ravaror.htmInternational Coffee Organization
International Cocoa Organization
United Nations systems of organizations
International Tropical Timber Organization
Common fund for commodities
http://www.utrikes.regeringen.se/
fragor/handel/handel_utveckling/tekniskt_bistand.htm
UNCTAD.
http://www.utrikes.regeringen.se/
fragor/handel/handel_utveckling/unctad.htm
ITC.
http://www.utrikes.regeringen.se/
fragor/handel/handel_utveckling/itc.htm
WTO.
http://www.utrikes.regeringen.se/
fragor/handel/wto/index.htm
WTO:s tvistelösningsmekanism är ett viktigt instrument för att se till
att WTO-regelverket efterlevs och att handeln därmed flyter på ett
smidigt sätt. Sedan tvistelösningsmekanismens instiftande 1995 har över
200 fall initierats. Många av dessa har lösts på ett tidigt stadium
genom konsultationer. Om ett land som förlorar en tvist inte efterlever
utslaget eller erbjuder kompensation har motparten rätt att införa
strafftullar. Detta är dock är mycket ovanligt. Under de senaste åren
har handelsagendan dominerats av ett antal betydelsefulla tvister främst
mellan EU och USA. Tvisterna har bl.a. rört EU:s importpolitik för
bananer, EU:s importförbud mot hormonkött, amerikanska skatteregler för
s.k. Foreign Sales Corporations samt skyddsåtgärder på stålvaror.
Slutdeklarationen
från Doha-mötet tar upp vilka frågor som inkluderas i den nya
rundan. Arbetsprogrammet omfattar följande områden:
Genomförande
En separat deklaration om frågor om genomförande antogs vid
ministerkonferensen i Doha. Dessutom skall förhandlingar om utestående
frågor rörande genomförande av gällande WTO-avtal byggas in i
arbetsprogrammet.
Jordbruk
Jordbruket var en av de viktigaste och mest svårlösta frågorna i
Doha. Jordbruksförhandlingar inleddes redan år 2000 enligt den så
kallade "inbyggda agendan", det vill säga tidsplanen för förhandlingar
på områden som ställdes upp under de stora förhandlingarna om
villkoren för världshandeln i Uruguay-rundan 1986-1994, men som inte
förhandlades om då. Genom Dohadeklarationen inkluderas jordbruket i
den nya rundan med slutförhandlingar senast den 1 januari 2005. Förhandlingarna
skall syfta till att skapa ökat marknadstillträde, reducera och på
sikt eliminera alla former av exportsubventioner, samt reducera
inhemska produktionsdrivande/ handelsstörande stöd. Detta är något
som både konsumenter i i-länderna och jordbrukare i u-länderna
kommer att tjäna på.
Tjänster
Även förhandlingarna på tjänsteområdet inleddes redan år 2000
enligt den "inbyggda agendan". Resultatet från Doha innebär
att tjänsteförhandlingarna inkluderas i den nya rundan och
slutdatumet fastställs därmed till januari 2005. I Dohadeklarationen
anges också hållpunkter för förhandlingsprocessen på tjänsteområdet.
Marknadstillträde
för industrivaror
Förhandlingar skall inledas med avsikt att reducera och helst
eliminera tullar. Detta inkluderar generella tullsänkningar samt
avskaffande av tulltoppar, det vill säga tullar som vida överstiger
de genomsnittliga och som ofta drabbar produkter som u-länderna har
relativa fördelar i produktionen av, och tulleskalering, det vill säga
tullar som ökar med förädlingsgraden av produkterna och därmed försvårar
utvecklingen av industrier för förädling av råvaror i u-länderna.
TRIPS och folkhälsa
WTO:s avtal om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter det
s.k. TRIPS-avtalet föreskriver att WTO:s medlemsländer ska ge skydd
för bl.a. patent, varumärken, upphovsrätt och geografiska
ursprungsbeteckningar. TRIPS-avtalet skall
tillämpas på ett sätt som stöder länders rätt att skydda folkhälsan.
Samtidigt framhålls att detta skall ske utan att ge avkall på
respekten för avtalet och ländernas TRIPS-åtaganden. TRIPS-avtalets
bestämmelser om utfärdande av tvångslicenser för produktion av läkemedel
och parallellimport skall klargöras. För att lösa problemen med
tillgång till läkemedel antogs en separat
ministerdeklaration om TRIPS-avtalet och folkhälsa.
Investeringar och
konkurrens
Före mötet i Doha fanns ett stort motstånd från vissa u-länder
mot att inkludera frågorna om investeringar och konkurrens i en ny
runda. Efter sega förhandlingar enades WTO-medlemmarna dock om att
fortsätta arbetet med utvärdering av olika förslag i
arbetsgrupperna fram till nästa ministerkonferens inom WTO i
september 2003 då förhandlingar skall inledas, förutsatt att man
kan enas om formerna för sådana förhandlingar.
Offentlig
upphandling
Förhandlingar om offentlig upphandling skall inledas, förutsatt att
man kan enas om formerna för sådana förhandlingar. Till dess skall
det arbetet med utvärdering i arbetsgruppen för offentlig
upphandling fortgå.
Förenkling av
handelsprocedurer
Av arbetsprogrammet från Doha framgår att förhandlingar om förenkling
av handelsprocedurer skall inledas efter den femte ministerkonferensen
om två år, förutsatt att man kan enas om formerna för sådana förhandlingar.
Fram till dess skall relevanta delar av GATT-avtalet
analyseras och om nödvändigt klargöras och förbättras. Idag beräknas
kostnaderna för handelsprocedurer bara i Sverige till minst 35
miljarder kronor per år.
Regler
Förhandlingarna skall klarlägga och förbättra bestämmelser i
WTO:s antidumpnings- och subventionsavtal samt rörande regionala
handelsavtal.
Tvistelösning
Parallellt med den nya rundan skall förhandlingar hållas för att förbättra
och klargöra WTO:s tvistelösningsmekanismer. Resultatet skall vara färdigt
senast maj 2003.
Handel och miljö
Enligt Doha-deklarationen skall förhållandet mellan WTO:s regelverk
och multilaterala miljökonventioner klargöras. Procedurer för
utbyte av information mellan WTO och sekretariaten för de
multilaterala miljökonventionerna tas upp till förhandling. Dessutom
skall förhandlingarna på miljöområdet syfta till att eliminera
handelshinder för miljörelaterade produkter och tjänster.
E-handel
Deklarationen från Doha betonar e-handelns betydelse och understryker
att det redan påbörjade arbetsprogrammet för e-handel skall fortsätta
i syfte att finna rätt institutionella former. En överenskommelse
har slutits om att ingen får införa tullar och avgifter på e-handel
fram till nästa ministerkonferens i september 2003.
Små ekonomier
För att små och sårbara ekonomier inte skall ses som en
underkategori i WTO-kretsen anges att allmänna rådet inom WTO före
den femte ministerkonferensen skall ta fram ett arbetsprogram som
underlättar integrationen av små och sårbara ekonomier i världshandelssystemet.
Handel, skulder och
finansiering
Texten i deklarationen anger att en översyn av sambandet mellan
handel, skulder och finansiering skall göras. Rapportering sker vid nästa
ministerkonferens inom WTO i september 2003.
Handel och
teknologiöverföring
En översyn av sambandet mellan handel och teknologiöverföring skall
göras. Vid den femte ministerkonferensen skall rapportering ske.
Tekniskt bistånd
och kapacitetsbyggande
Vikten av tekniskt bistånd (t.ex. u-ländernas tillgång till
experter som kan hjälpa till i internationella förhandlingar)
understryks i deklarationen från Doha, liksom koordineringen mellan
WTO och andra biståndsgivare. Deklarationen anger även åtaganden om
långsiktig finansiering av WTO:s tekniska bistånd och slår fast att
resurserna för tekniskt bistånd inte får understiga nivån för år
2001. Sverige är den största bidragsgivaren av tekniskt bistånd i
WTO.
De minst utvecklade
länderna (MUL)
Deklarationen betonar vikten av att integrera de minst utvecklade länderna
(MUL) i handelssystemet och den globala ekonomin.
Zanzibar-deklarationen, utarbetad av handelsministrarna i de minst
utvecklade länderna (MUL) i juli 2001, omnämns på ett tydligt sätt
och texten bekräftar de långtgående åtaganden som antogs vid Förenta
Nationernas tredje världskonferens om MUL i maj 2001, i synnerhet vad
gäller marknadstillträde.
Speciell och
differentierad behandling, SDT
Deklarationen bekräftar att SDT är en integrerad del av WTO-avtalet.
Texten noterar existerande problem och att vissa WTO-länder vill göra
ett ramavtal av SDT. En översyn skall därför göras i syfte att
precisera, effektivisera och operationalisera genomförandet av SDT.
Sveriges handelsminister Leif Pagrotsky anser att WTO-mötet i Doha gick bättre
än väntat, men han är inte helt nöjd med resultatet. Läs
intervjun med Leif Pagrotsky.
WTO:s
ministerkonferens i Doha
(publikation
från Utrikesdepartementet, juni 2002)
Slutdeklarationen
WTO:s hemsida med ministerdeklarationen och beslut
EU:s
kommentarer till de olika frågorna i deklarationen
Avtalen i WTO - GATT, GATS & TRIPS.
http://www.utrikes.regeringen.se/
fragor/handel/wto/avtalen_wto.htm
GATT - Varuhandel
Det
allmänna
tull- och handelsavtalet slöts 1947. Det innehåller det multilaterala
regelsystemet för handeln med varor. Grundelementen i GATT är den så
kallade mest gynnad nationsprincipen (MGN) och principen om nationell behandling.
Innebörden av MGN-principen är att samtliga handelsförmåner som ges till
ett land automatiskt ska utsträckas till övriga medlemsländer.
Nationell behandling innebär att importerade och inhemska varor ska
behandlas lika vad gäller beskattning och olika regleringar.
GATS
- Tjänstehandel
Tjänstesektorn
utgör en väsentlig del för den moderna och effektiva ekonomin. Det var därför
av stor betydelse att man i Uruguayrundan lyckades förhandla fram ett världsomspännande
regelverk för handeln med tjänster. Avtalet består av tre huvuddelar:
ett
ramavtal med generella förpliktelser som gäller alla avtalsparter och i
princip all tjänstehandel,
nationella
bindningslistor med åtaganden om marknadstillträde och nationell
behandling för varje tjänstehandelssektor, inklusive listor över
undantag från mest gynnad nationsprincipen, samt
annex
och ministerbeslut som rör speciella förhållanden, inklusive förlängda
förhandlingar, inom vissa tjänstehandelssektorer.
Läs
mer om GATS
TRIPS - ImmaterialrättGenom
avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter, TRIPS, införlivades
ett nytt, viktigt område i WTO:s regelverk. Avtalet behandlar det immaterialrättsliga skyddet på områden som upphovsrätt, varumärken,
patent, mönster, kretsmönster och geografiska ursprungsbeteckningar.
Medlemmarna åläggs att i sina nationella rättsordningar
införa vissa förfaranden så att det blir möjligt att vidta effektiva åtgärder
mot immaterialrättsliga intrång.
Ministerkonferensen - WTO:s högsta beslutande organ
http://www.utrikes.regeringen.se/fragor/handel/wto/wtobeslutande.htm
WTO:s högsta beslutande organ är den så kallade ministerkonferensen som möts vartannat år. På konferensen tas beslut om riktlinjerna för samarbetet. Alla medlemmar har en röst och beslut fattas på basis av principen om konsensus.
Tre tidigare konferenser
WTO:s första ministerkonferens ägde rum 1996 i Singapore. Vid konferensen fattades
bland annat beslut om WTO:s fortsatta arbete.
Vid WTO:s andra ministerkonferens i Genève 1998 beslutade medlemsländerna att inleda förberedelser för nya förhandlingar. Samtidigt inföll
GATT:s 50 års jubileum och några viktiga politiska ledare från olika regioner talade för det multilaterala handelssystemet.
WTO:s tredje ministerkonferens hölls i Seattle 1999. Målsättningen var att fatta beslut om att inleda nya handelsförhandlingar. Detta lyckades dock inte. Därefter har diskussionerna i WTO om nya eventuella förhandlingar fortsatt. Särskilt på två områden, tjänstehandel och jordbruk, har ett försteg till konkreta förhandlingar inletts som en följd av tidigare fattade beslut.
WTO:s fjärde ministerkonferens ägde rum den 9-14 november i Doha i Qatar. Läs
mer
Läs mer om ministerkonferenserna i:
Doha
2001
Seattle 1999
Genève 1998
Singapore 1996
Referensgruppen för WTO-frågor.
http://www.utrikes.regeringen.se/
fragor/handel/wto/referensgr.htm
Läs mer om referensgruppen
Diakonia
Djurens rätt
Fair Trade Center
Forum Syd
Internationella Handelskammarens
Svenska Nationalkommitté
Jernkontoret
Kemikontoret
Kommerskollegium
Kommunalarbetareförbundet
Konstnärliga och litterära
yrkesutövares samarbetsnämnd
Konsumenter i samverkan
Livsmedelsindustrierna
LO
LRF
Lutherhjälpen
Läkare
utan gränser
Läkemedelsindustriföreningen
Metall
SIF
Skogsindustrierna
Stockholms
Handelskammare
Svenska Bankföreningen
Svensk Handel
Svenska kyrkan
Svenska kyrkans mission
Svenska kyrkan i
utlandet
Svenska
naturskyddsföreningen
Svenskt näringsliv
Sveriges
verkstadsindustrier
TCO
Textile Importers
Världsnaturfonden
Vägar till mer information.
Det finns mycket information om WTO och de olika ministerkonferenserna på Internet. Här har vi samlat viktiga dokument och länkar till andra webbplatser med central information:
http://www.utrikes.regeringen.se/fragor/handel/wto/vagarinfo.htm
http://www.utrikes.regeringen.se/fragor/handel/oecd/index.htm
På det
handelspolitiska området spelar OECD en betydelsefull roll som stöd för förbättringar
av det multilaterala handelssystemet och en fortsatt avveckling av
handelshinder. OECD har i hög grad genom sina analyser lagt grunden till
framgångsrika förhandlingar i WTO. Detta var exempelvis fallet beträffande
offentlig upphandling och tjänstehandel under förhandlingarna om villkoren
för världshandeln i Uruguay-rundan 1986-1994, och det gäller även för
de nya förhandlingarna i Doha-rundan som initierades vid WTO:s ministermöte
i november 2001. OECDs arbete med internationella investeringsfrågor är i
huvudsak inriktat på bedömning av olika politiska riktlinjer, frågeställningar
kring internationella investeringsregler och att uppdatera organisationens
riktlinjer för multinationella företag. Det sistnämnda skedde senast vid
ministerrådsmötet i juni 2000.
OECD:s hemsida
Kommuniké Ministerrådsmöte 2001
OECD:s handelskommittés hemsida
OECD:s riktlinjer för multinationella företag.
http://www.utrikes.regeringen.se/fragor/handel/oecd/oecd_riktlinjer.htm
Riktlinjerna förhandlades fram 1976. De har omförhandlats fyra gånger, senast 2000. Genom den sista revideringen breddades riktlinjerna till att även omfatta företagens arbete med miljö och mot korruption. Sverige har agerat för starka och tydliga riktlinjer samt åtaganden från medlemsländernas sida att följa upp att riktlinjerna används. Förhandlingarna har förts i samarbete med fackföreningarnas, arbetsgivarnas och NGO:s representanter i Paris. Dessa står bakom riktlinjerna.
Riktlinjerna är frivilliga. De rekommenderar företagen att:
Allmänt: Respektera mänskliga rättigheter, bidra till en hållbar utveckling och de anställdas fortbildning.
Information: Ge god information om sin verksamhet och sina produkter och tjänster, såväl finansiell som annan.
Anställda: Respektera de anställdas fackliga rättigheter, samarbeta på olika sätt med de anställdas representanter och motarbeta barnarbete. Informera om och lindra negativa konsekvenserna av nedläggningar.
Miljö: Sträva efter kontinuerlig förbättring. Skydda miljö, hälsa och säkerhet till exempel genom miljöledningssystem och att tillämpa försiktighetsprincipen. Utveckla och tillhandahålla produkter och tjänster utan olämplig miljöpåverkan.
Korruption: Inte ge mutor, främja öppenhet och de anställdas medvetenhet om företagets policy mot mutor.
Konsumentintressen: Ge information om produkter till konsumenter och etablera rutiner för att lösa konsumenttvister.
Vetenskap och teknik: Sträva efter att överföra teknik och kunskap till värdlandet.
Konkurrens: Inte samarbeta med konkurrenter så att konkurrensen begränsas.
Skatt: Betala sina skatter i tid.
Riktlinjerna
på svenska
Riktlinjerna
på
engelska
OECD:s hemsida
OECD:s medlemsländer har åtagit sig att främja att riktlinjerna används genom så kallade Nationella Kontaktpunkter. I Sverige består Kontaktpunkten av representanter för flera departement i regeringskansliet, fack och näringsliv. Den leds av UD. Kontaktpunkten kan ta upp frågor om brott mot riktlinjerna. Kontaktpunkten har inga tvångsmedel, riktlinjerna är frivilliga. Men Kontaktpunkten skall genom diskussion försöka få företag att följa riktlinjerna. När ett fall tas upp, vilket kan göras av vem som helst, när som helst, så skall Kontaktpunkten 1) bedöma om fallet skall behandlas inom ramen för riktlinjerna 2) erbjuda hjälp att lösa problemet genom att tala med parterna, konsultera expertis och vid behov medla. 3) Om parterna inte enas skall ordföranden i Kontaktpunkten offentligt föreslå en lösning. Vissa möjligheter finns att pröva Kontaktpunktens bedömning i OECD:s kommitté för internationella investeringar och multinationella företag.
Faktablad och publikationer.
http://www.utrikes.regeringen.se/prefak/#Q. Handelspolitik
http://www.utrikes.regeringen.se/fragor/framjande/index.htm
Frågor
som rör handel med specifika marknader handläggs inom UD:s sex
geografiskt inriktade enheter. Vid varje enhet finns en särskild näringslivsfrämjare,
som har till uppgift att bevaka handels- och investeringsfrämjande frågor.
Enheten
ansvarar för övergripande frågor beträffande handels- och
investeringsfrämjande i nära samverkan med handelsministerns kansli,
geografiska enheter, myndigheter och organisationer i Sverige och
utomlands. Mer om EIM
Projektexportsekretariatet
(PES) verkar för en ökad svensk
projektexport och upphandling och lägger särskild tonvikt vid att öka
leveranserna från svenska företag till projekt och annan upphandling
finansierad av internationella organisationer.
Mer om PES
Nämnden
för Sverigefrämjande i utlandet (NSU) är ett centralt samarbetsforum för
Sverigefrämjande och ett rådgivande
organ till regeringen i frågor som rör Sverigeinformation i utlandet. Mer om NSU
Aktuella främjandeprojekt utomlands
http://www.utrikes.regeringen.se/fragor/framjande/projekt.htm
Utrikesdepartementet/Sveriges Generalkonsulat i Hongkong, Exportrådet och
Handelskammaren i Hongkong arrangerar tillsammans ett veckolångt event i
form av en utställning med svenska produkter, rese- och
turistinformation, matupplevelser och kulturella "happenings".
Arrangemanget pågår mellan 7 och 13 december i Hongkong Ocean Terminal
där Sverige ska visas upp för allmänheten. Läs mer
Tillsammans
med Exportrådet/Svensk Miljöteknikexport arrangerar ambassaden i
Dublin idag en konferens under rubriken Waste Management - The
Swedish Experience. Bakgrunden är den intensiva debatt som pågår
i Irland hur man skall lösa det växande sopberget. Läs
mer
Den 4 november inleds Aires de Suecia, Svenska institutets stora
Sverigesatsning i Madrid. På kulturhuset Circulo de Bellas Artes i
centrum av Madrid kommer den spanska publiken att få möta Sverige
av idag genom utställningar, dans, musik, teater, film, litteratur,
mat och mode.
Till Aires de Suecia »
Den 5-15
oktober 2002 anordnades för tredje året i rad "Swedish Style
in Tokyo", ett projekt för att föra fram svensk design,
kultur och livsstil.
Till
Swedish Style in Tokyo »
Näringslivsfrämjarna.
http://www.utrikes.regeringen.se/
fragor/framjande/framjarna/index.htm
Västeuropa
Central- och Östeuropa
Nord- och Latinamerika
Nordafrika och Mellanöstern
Afrika
Asien och Oceanien
Projektexport. Projektexportsekretariatet.
http://www.utrikes.regeringen.se/fragor/framjande/pes/index.htm
Regeringskansliets
Projektexportsekretariat (PES) inom Utrikesdepartementet har till
uppgift att verka för ökad svensk projektexport och upphandling.
Sekretariatet lägger särskild tonvikt vid att öka leveranser från
svenska företag till projekt och annan upphandling finansierad av
multilaterala organisationer.
Uppdrag: Projektexportfrämjande I Projektexportsekretariatets verksamhetsområde ingår även uppdragen Vidare medverkar PES till samordning av regeringens politik samt utgör
kontaktpunkt för stat, myndigheter, näringsliv och de internationella
organen i frågor som rör upphandling och multilateralt och bilateralt
finansierade projekt.
Projektexportsekretariatets uppdrag är att verka för att öka svensk
projektexport och annan upphandling som finansieras av multilaterala
organisationer eller med bilateralt bistånd som kan användas för att
finansiera svenska leveranser.
Aktiv
projektutveckling (inom Östersjöregionen) och
Nordliga
Dimensionen
Projektexportfrämjare utomlands
Den omfattande marknaden för multilateralt finansierade projekt innebär
stora affärsmöjligheter för svenska företag. Tillsammans med UD:s
projektexportfrämjare i Washington, New York, London, Bryssel och Manila
sker en bred bevakning av de internationella organisationerna och
finansierings- och utvecklingsinstitutionerna. Projektexportfrämjarnas
uppgift är att ge vägledning till svenska företag om finansiering och
upphandling i FN, regionala utvecklingsbanker och internationella
finansieringsinstitutioner, samt fungera som kontaktskapande länk. Intresserade exportföretag
och konsulter uppmanas vända sig direkt till projektexportfrämjarna för
personlig rådgivning.
Vad är Projektexport?
Projektexportsekretariatets uppdrag inom projektexporten kan beskrivas som export:
| som sker till avlägsna och/eller svårbearbetade marknader |
| där mottagaren inte själv har definierat uppdraget |
| där finansiering sker av annan än mottagaren, ofta internationella finansieringsorgan |
Vilka affärsmöjligheter innebär
projektexport och upphandling?
Projektexport innebär
stora och ofta outnyttjade affärsmöjligheter för svenska företag. Affärsmöjligheterna
uppstår i samband med att en internationell organisation eller
finansieringsinstitution i samverkan med ett mottagarland definierar ett
utvecklings- eller återuppbyggnadsbehov i detta land. Projektexport förekommer
inom en vid skala av sektorer, som exempelvis infrastruktur och
institutionsuppbyggnad. När mottagarlandets behov har definierats och
formulerats till ett avgränsat projekt blir det föremål för
internationell upphandling från den internationella finansierings- eller
utvecklingsinstitutionen och företagen får tävla om uppdraget genom ett
anbudsförfarande.
Även om den internationella konkurrensen här är hård, har svenska exportörer och konsulter med rätt strategi stora möjligheter att vinna projektuppdrag.
Publikationer
Projektexportsekretariatet i samarbete
med andra enheter och myndigheter utarbetat ett antal publikationer om
projektexport. Läs mer
Information om Sverige i utlandet.
http://www.utrikes.regeringen.se/fragor/sverigeinfo/index.htm
De svenska utlandsmyndigheterna (ambassader, konsulat och representationer) utgör regeringens främsta instrument för information om Sverige i enskilda länder och agerar i nära samverkan med Svenska Institutet. Institutet (SI), som är en statlig myndighet under UD, har till huvuduppgift att sprida kunskap om Sverige i utlandet och att svara för utbyte med andra länder inom kultur, utbildning, forskning och samhällsliv i övrigt. I sin verksamhet ska SI främja svenska intressen och bidra till tillväxt, sysselsättning och kulturell utveckling i Sverige.
Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet (NSU) inom Utrikesdepartementet är ett centralt samarbetsforum för Sverigefrämjande och ett rådgivande organ till regeringen i frågor som rör Sverigefrämjande i utlandet. I nämnden ingår cheferna för Exportrådet, Invest in Sweden Agency (ISA), Svenska Institutet (SI), Sveriges Rese- och Turistråd AB (TuristRådet), utrikesrådet för utrikeshandelsfrågor samt chefen för UD:s enhet för exportfrämjande och inre marknaden. Ordföranden i nämnden är chefen för UD:s press- och informationsenhet. NSU står bland annat bakom lanseringen av Sverigeportalen sweden.se.
Genom sin sammansättning representerar NSU ett brett tvärsnitt av de statliga och halvstatliga aktörerna inom Sverigefrämjandet. Den är ett forum för diskussion av strategi- och policyfrågor för planering av större Sverigekampanjer, mediasatsningar, världsutställningar, statsbesök och övriga projekt av gemensamt intresse är exempel på NSU:s aktiviteter.
Här kan du länka vidare till:
Svenska Institutet
www.sweden.se
Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet (NSU).
http://www.utrikes.regeringen.se/fragor/framjande/framjarna/nsu.htm
NSU:s roll
I Sverigefrämjandet har var och en av de organisationer som är
företrädda
i NSU - Exportrådet, Invest in Sweden Agency, Svenska institutet,
Sveriges Rese- och Turistråd och UD sin givna roll. NSU är ett forum för
dialog, samsyn och samarbete kring ett effektivt och långsiktigt
Sverigefrämjande, med uppgift att ge råd till regeringen om inriktning,
omfattning och resursbehov. Verksamheten skall omfatta nära samverkan
mellan NSU-organisationernas företrädare i Sverige och utomland samt med
övriga aktörer inom det svenska internationella nätverket.
Nämndens medlemmar
Ordförande i Nämnden är chefen för Utrikesdepartementets press- och
informationsenhet. Övriga ledamöter är cheferna för Exportrådet,
Invest in Sweden Agency (ISA), Svenska institutet, Sveriges Rese- och
Turistråd AB, UD:s chefssamordnare för handels- och investeringsfrämjandet
och chefen för UD:s enhet för exportfrämjande och inre marknaden.
Verkställande ledamot med ansvar för NSU:s kansli är chefen för UD:s
kultur- och främjandetjänst.
Nämndens mål och syften
Genom sin sammansättning representerar NSU ett brett tvärsnitt av de
statliga och halvstatliga aktörerna inom Sverigefrämjandet. Den är ett
samlat forum för diskussion av strategi- och policyfrågor för att
presentera och marknadsföra Sverige i utlandet. Arbetet har resulterat i
att NSU antagit en gemensam strategi/handlingsplan för Sverigefrämjandet
2002 - 2004.
Målet för Sverigefrämjandet/Sverigeprofilering genom NSU är att medverka till bilden av Sverige som
| en pålitlig handels- och samarbetspartner |
| en attraktiv marknad för utländska direktinvesteringar |
| ett eftersökt turistmål |
| en ledande nation inom högteknologi, forskning och utveckling |
| ett uppskattat land att arbeta, studera och forska i |
| en framstående aktör inom arkitektur, formgivning och design |
| en kreativ kulturnation |
samt i övrigt bidra till intresse, förtroende och goodwill för Sverige.
Nämndens sammanträden
Nämnden sammanträder fyra gånger per år. Dessa möten förbereds av månatliga
möten mellan informationscheferna i de fem i NSU ingående
organisationerna. Kansliet (UD-PIK-KULT) har ansvar för samordning och
skall, i samråd med informationscheferna, genomföra handlingsplanen 2002
- 2004.
Handlingsplan för Sverigeprofilering genom NSU 2002-2004
| NSU skall identifiera vilka marknader som bör bearbetas systematiskt genom integrerade Sverigefrämjandeprojekt och samlade manifestationer, där aktörer både inom och utom NSU kan mobiliseras att delta, |
| NSU ska identifiera vilka särskilda företeelser, ämnesområden och regioner som bör uppmärksammas för profilering av Sverige, |
| NSU skall identifiera och stämma av vid vilka större internationella evenemang som Sverigebilden bör profileras, |
| NSU bör medverka till att skapa medial uppmärksamhet kring Sverige och Sverigefrämjandet i utländska medier, t.ex. genom journalistbesök i Sverige som en del av integrerade Sverigesatsningar, |
| NSU skall verka för att utveckla ”infrastrukturen” för Sverigefrämjande/ Sverigeprofilering (material, verktygslådor etc.) NSU skall medverka till att öka kunskapen om tillgängliga resurser och vid behov föreslå kompletteringar, |
| NSU skall verka för kompetensutveckling för funktioner på alla nivåer inom Sverigefrämjandet, |
| NSU skall ägna uppmärksamhet åt andra länders strategier för och genomförande av främjandeverksamhet, t.ex. genom ”benchmarking”, |
| NSU skall ägna uppmärksamhet åt utvecklingen av Sverigebilden utomlands. |
NSU:s planerade aktiviteter 2002 - 2004
NSU avser att under perioden 2002 - 2004 genomföra strategiska
informations-, press- och främjandeaktiviteter, som syftar till att
profilera Sverige. Aktiviteterna skall utgöra ett stöd till
NSU-organisationernas egna insatser. Utgångspunkten är att i olika
samarbetskonstellationer arbeta så integrerat som möjligt. En
aktivitetsplan, kopplade till strategin/handlingsplanen, kan beställas från
NSU:s kansli.
www.sweden.se
NSU-organisationernas gemensamma webbplats www.sweden.se har en central
roll i Nämndens verksamhet. Webbplatsen administreras av Svenska
institutet. Under perioden 2002-2004 kommer NSU att göra en stor satsning
för att vidareutveckla webbplatsen både tekniskt och redaktionellt.
Tyngdpunkten skall ligga på det redaktionella innehållet och
presentationen av svenska profilfrågor. www.sweden.se skall vara ett
skyltfönster för Sveriges som en ledande IT-nation.
http://www.utrikes.regeringen.se/fragor/exportkontroll_krigsmateriel.htm
Sverige för jämfört med andra länder en mycket restriktiv politik när det gäller export av krigsmateriel. Samtidigt är krigsmaterielexporten nödvändig för att inom landet kunna bevara kompetens och utvecklings- och produktionskapacitet på det försvarsindustriella området, vilket är en förutsättning för en trovärdig militär alliansfrihet. En annan utgångspunkt är att exporten inte ska ha en destabiliserande verkan i vår omvärld.
Exporten är inte ett självändamål, utan får endast äga rum om det finns säkerhets- och försvarspolitiska skäl för den och att den inte strider mot Sveriges utrikespolitik. Detta slås fast i portalparagrafen i lagen om krigsmateriel. Exportkontrollen syftar till att reglera exporten av krigsmateriel och att hindra spridning av produkter som kan användas för tillverkning av massförstörelsevapen.
Tillstånd krävs
För att få producera och exportera krigsmateriel krävs tillstånd. Inspektionen för strategiska produkter (ISP) är den myndighet som prövar frågor om tillstånd och som ansvarar för kontroll enligt lagen om krigsmateriel. ISP:s prövning av enskilda tillståndsärenden styrs av praxis och regeringens riktlinjer för krigsmaterielexporten. Dessa riktlinjer har riksdagen ställt sig bakom. Enligt riktlinjerna finns det tre ovillkorliga hinder som omöjliggör svensk export, nämligen
 | beslut av FN:s säkerhetsråd (FN-embargo), |
| internationell överenskommelse som Sverige biträtt (ex. EU-embargo), |
| exportstopp som påbjuds av de folkrättsliga reglerna om export från neutral stat under krig. |
Riktlinjerna beskriver därutöver ett antal omständigheter när export bör förvägras respektive beviljas. I enskilda fall kan det vara så att ett avsnitt i riktlinjerna talar för export medan ett annat talar emot. Därför
ska en helhetsbedömning göras där alla viktiga omständigheter vägs emot varandra. För att säkerställa en parlamentarisk insyn inför beslut om utförseltillstånd,
ska ISP överlägga med Exportkontrollrådet, som består av representanter för samtliga partier i riksdagen. ISP
ska också överlämna ärenden av principiell betydelse eller särskild vikt till regeringen för prövning.
Långsiktig politik
Regeringens politik avseende export av krigsmateriel präglas av långsiktighet. Detta innebär att ändrade bedömningar av läget i olika länder i positiv eller negativ riktning inte resulterar i en omedelbar öppning eller strypning av den faktiska exporten. Däremot kan utvecklingen i ett land eller en region innebära att inga nya affärer godkänns.
På krigsmaterielområdet fortsätter den europeiska försvarsindustrins integration. Krympande resurser i samband med en förändrad hotbild och kraftigt ökade utvecklingskostnader för nya generationer försvarssystem påskyndar denna utveckling.
Skrivelse till riksdagen
Regeringen strävar efter största möjliga öppenhet kring krigsmaterielexporten och har sedan 1985 årligen lämnat riksdagen en skrivelse med redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten under det föregående året. Värdet av den svenska krigsmaterielexporten var förra året drygt 3 miljarder kronor (4,3 miljarder kronor år 2000). 72
procent av exporten gick till Norden, övriga Västeuropa, Nordamerika samt Australien och Nya Zeeland. Krigsmaterielexportens andel av den totala svenska varuexporten var under förra året 0,4
procent. Enstaka försäljningar av större system kan orsaka kraftiga svängningar i den årliga statistiken.
Nationell lagstiftning styr
Det är nationell lagstiftning som styr den svenska exportkontrollen. Samtidigt har det internationella samarbetet om exportkontroll ökat väsentligt på senare år, såväl avseende krigsmateriel som produkter med dubbla användningsområden (produkter som kan användas både för civilt och militärt bruk). Inom EU finns sedan 1998 en gemensam uppförandekod för vapenexport. Koden syftar till ett restriktivt EU-agerande och överensstämmer i stora delar med våra riktlinjer för krigsmaterielexporten. En rådsförordning ligger till grund för kontrollen av produkter med dubbla användningsområden. Syftet är att etablera fri rörlighet för kontrollerade produkter inom EU samtidigt som de nationella kontrollsystemen för export till tredje land stärks och harmoniseras.
Ökat behov av samarbete
Terroristdåden i USA den 11 september 2001 har lett till en ökad fokusering på exportkontrollen. Dessa händelser tillsammans med den tilltagande globaliseringen av världsekonomin har också tydliggjort behovet av ett fördjupat samarbete över nationsgränserna. Sverige fäster stor vikt vid det arbete som pågår i fem multilaterala exportkontrollarrangemang. Dessa har upprättats för att på internationell nivå samordna exportkontrollen av varor och teknologier som kan användas för tillverkning av massförstörelsevapen.
Mer information
Regeringens skrivelse om den svenska exportkontrollpolitiken och export av krigsmateriel år 2001
(266 K)
ISP:s
webbplats
Regeringens
riktlinjer för krigsmaterialexport
Lagen
om krigsmateriel (SFS
1992:1300)
EU:s
rådsförordning
Globalt Ansvar.
http://www.utrikes.regeringen.se/ga/index.htm
Låt svenska företag bli ambassadörer för mänskliga rättigheter, drägliga ekonomiska och sociala villkor samt en god miljö. Det föreslår regeringen i ett
öppet brev till
näringslivet. Initiativet kallas
Globalt Ansvar - Swedish Partnership for Global Responsibility.
Svenskt näringsliv arbetar aktivt för god miljö och goda arbetsvillkor. Regeringen är pådrivande för mänskliga rättigheter och en bättre miljö, både i Sverige och utomlands. Dess strävan efter en human globalisering skulle gynnas av ett samarbete med näringslivet.
För att gå med i
Globalt Ansvar
- Regeringen och företagen har olika roller, säger utrikesminister Anna Lindh, men när vi kan samarbeta ska vi göra det. Det är väldigt viktigt, speciellt i globaliseringstider.
Globalt Ansvar bygger på OECD:s riktlinjer för multinationella företag och FN:s Global Compact. Huvudansvaret ligger hos UD men initiativet sker i nära samverkan med framförallt Närings- och Miljödepartementet.
Näringsminister Leif Pagrotsky anser att initiativet är något nytt:
- Vi tror att vi ligger först. Vi har kollat omkring men inte hittat något liknande någon annanstans.
Regeringen tror att Globalt Ansvar kan hjälpa företag att hantera problem i olika delar av världen, till exempel konflikter, korruption och brott mot mänskliga rättigheter.
- Det krävs ett aktivt ansvarstagande för att uppnå målen, säger bistånds- och migrationsminister Jan O Karlsson. Det är vad Globalt Ansvar handlar om.
Mer information
Enheten
för internationell handelspolitik (IH)
Regeringens brev till näringslivet
Frågor & svar med Leif Pagrotsky
Dialogmöte 7 mars
Sverige
och OECD:s riktlinjer
Om Global Compact
Konferenser
Inför FNs toppmöte om hållbar utveckling i Johannesburg
som ägde rum 26 augusti - 4 september tog regeringen fram ett arbetspapper om regler kring
företagsansvar.
Läs mer
(33Kb)
skicka ett mejl till ga@foreign.ministry.se
Av mejlet ska framgå att företaget stödjer, och strävar efter att
följa, OECD:s riktlinjer för multinationella företag och de nio
principerna i FN:s Global Compact. Vi behöver också information
om hur företaget arbetar med dessa frågor för publicering på hemsidan.
Tips
Nedanstående företag
har ställt sig bakom initiativet Globalt Ansvar. Det innebär att
de stödjer, och strävar efter att följa, OECD:s riktlinjer för
multinationella företag och FN:s Global Compact. Om dessa i
framtiden skulle ändras, t ex genom en omförhandling av OECD:s
riktlinjer, så kommer UD meddela deltagande företag. Klicka på
företagens namn för att få mer information om hur de arbetar.
Informationen är
företagens egen. Regeringen tar inte ansvar för dess innehåll.
ICA
Löfbergs
Lila
The
Body Shop
Folksam
H
& M
OM
AB