63b Biologisk produktion.Jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske o d. Vad gjorde socialdemokraterna? Delar på område 63 som gäller den socialdemokratiska regeringen mellan valen 2002 och 2006, och som 080225 tagits bort från område 63 och lagts på en särskild sida http://wimnell.com/omr63b.html . 070514: Det följande från departement kommer från den socialdemokratiska regeringen. Hur den borgerliga regeringen hanterar se regeringen.se 021204: JORDBRUKSDEPARTEMENTET Från departementets hemsida. (http://jordbruk.regeringen.se/index.htm) Jordbruksdepartementets frågor. (http://jordbruk.regeringen.se/fragor.htm) * Jordbruk och miljöfrågor inom jordbruket * Hållbar utveckling/Jordbruk och fiske * Trädgårdsnäring * Rennäring * Djurskydd och djurhälsovård * Livsmedelsfrågor, som t.ex. kontroll och märkning * Jakt och viltvård * Högre utbildning och forskning inom de areella näringarna Organisation. (http://jordbruk.regeringen.se/dettaar/organisation/index.htm) Jordbruksdepartementet är en del av Regeringskansliet. Departementet har ett brett verksamhetsområde och ansvarar bl.a. för frågor som gäller jordbruk och miljöfrågor inom jordbruket, fiske, rennäring, samefrågor, trädgårdsnäring, djurskydd, livsmedel, jakt och viltvård samt högre utbildning och forskning inom de areella näringarna. Chef för Jordbruksdepartementet är jordbruksminister Ann-Christin Nykvist.  Inom Jordbruksdepartementet, där cirka 135 personer arbetar, finns följande enheter: Livsmedelsenheten Vegetabilieenheten Djurenheten Miljö- och landsbygdsenheten Fiskeenheten Same- och utbildningsenheten EUI-kansliet Expeditionschefens enhet Rättssekretariatet Administrativa enheten LIVSMEDELSENHETEN arbetar med frågor som rör livsmedel, konsumentfrågor, marknadsreglering av animalieproduktionen, utjämning av råvarukostnader för livsmedel, statistik på livsmedelsområdet, livsmedelsindustri och exportfrämjande åtgärder. Enheten handlägger administrativa ärenden gällande Statens livsmedelsverk. VEGETABILIEENHETEN ansvarar för frågor som rör marknadsreglering av vegetabilieproduktionen, utsädeskontroll, växtskydd, växtförädlarrätt och beredskapen för livsmedelsförsörjning. Enheten handlägger administrativa ärenden gällande Statens jordbruksverk, Statens utsädeskontroll och Statens växtsortnämnd. DJURENHETEN arbetar med frågor som rör djurens hälso- och sjukvård, djurskydd, veterinärväsendet, veterinära livsmedelsfrågor, foder och animaliskt avfall. Enheten handlägger administrativa ärenden gällande Statens veterinärmedicinska anstalt, besiktningsveterinärorganisationen, Centrala försöksdjursnämnden, djurförsöksetiska nämnderna, distriktsveterinärorganisationen och Veterinära ansvarsnämnden. MILJÖ- OCH LANDSBYGDSENHETEN arbetar med jordbrukets regional-, struktur- och miljöfrågor, inklusive bland annat Miljö- och landsbygdsprogrammet.  FISKEENHETEN ansvarar för frågor som rör yrkesfisket, fritidsfisket, vattenbruk, förvaltning av havs- och fiskresurserna, marknadsreglering av fisk och fiskprodukter och strukturstöd på fiskets område. Enheten handlägger administrativa ärenden gällande Fiskeriverket. SAME- OCH UTBILDNINGSENHETEN arbetar med frågor som rör samefrågor, rennäring, högre utbildning och forskning inom de areella näringarna, bevarande av genresurser, genteknik, jakt och viltvård, jordpolitiska frågor samt jordbrukets markfrågor. Enheten handlägger administrativa ärenden gällande Sametinget, Styrelsen för samefonden, Sveriges lantbruksuniversitet samt Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien. Enheten har även ett visst budgetansvar för Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) som sorterar under Miljödepartementet. Jordbruksdepartementet handlägger frågor med anknytning till samernas näringar och har ett samordningsansvar för samefrågor i Regeringskansliet. Ansvaret för frågor som rör samernas språk och kultur ligger inom Kulturdepartementet. Utbildningsdepartementet ansvarar för sameskolan. EUI-KANSLIET ansvarar för samordning av alla frågor inom departementets verksamhetsområde som rör Sveriges medlemskap i EU samt av andra internationella frågor. Kansliet samordnar också departementets arbete i OECD (Organisationen för för ekonomiskt samarbete och utveckling) och i WTO (Världshandelsorganisationen) samt arbetet med långsiktiga analyser. EUI-kansliet ansvarar även för frågor gällande samarbete med länder i Central- och Östeuropa, departementsledningens utrikes resor, internationell besöksverksamhet, lantbruksråden, lantbruksattachéerna m.m. EXPEDITONSCHEFENS ENHET Expeditionschefen fördelar de inkommande ärendena på enheterna och övervakar att de bereds på ett lagenligt sätt. Expeditionschefen leder registratorskontoret och assistentfunktionerna till departementsledningen och är departementets säkerhetschef. RÄTTSSEKRETARIATET ansvarar för lagstiftningsärenden och annat författningsarbete samt juridisk rådgivning och juridisk granskning av dokument och svenska ståndpunkter vid utarbetande av EG-rättsakter och, i den mån det inte ankommer på expeditionschefen, beredningen av rättsliga frågor i övrigt. ADMINISTRATIVA ENHETEN ansvarar för samordning av budgetarbetet och biträder i praktiska frågor vid utarbetandet av propositioner och regleringsbrev. Enheten samordnar den ekonomiska planeringen gällande nationella frågor och EG:s jordbruksfond (FEOGA), resultatredovisning och ekonomisk uppföljning. Administrativa enheten har också hand om departementets personalfrågor, kommittéer, IT, information, intern service m.m. Jordbruksminister. ( http://jordbruk.regeringen.se/nykvist/index.htm ) Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist ansvarar för: Jordbruk, fiske, ren- och trädgårdsnäring Djurskydd Livsmedelsfrågor Jakt och viltvård Miljöfrågor inom jordbruket Samefrågor Konsumentfrågor Myndigheter. (http://jordbruk.regeringen.se/ dettaar/myndigheter/index.htm ) Följande myndigheter sorterar under Jordbruksdepartementet:  Centrala försöksdjursnämnden (CFN) är en samordnande och planerande myndighet för försöksdjursfrågor. CFN är huvudman för de djurförsöksetiska nämnderna som prövar alla planerade djurförsök. CFN har till uppgift att främja utvecklingen av alternativa metoder till djurförsök. Fiskeriverket är den centrala statliga myndigheten för fiskevård och fiske i Sverige. Fiskeriverket har till uppgift är att verka för en god fiskevård, en effektiv fiskenäring och ett utvecklat fritidsfiske. Livsmedelsekonomiska institutet är en ekonomisk analysmyndighet inom jordbruks- och livsmedelsområdet.  Sametinget är ett samiskt folkvalt organ som ska tillvarata samiska intressen och är samtidigt en statlig förvaltningsmyndighet. Den grundläggande uppgiften är att verka för en levande samisk kultur. Statens jordbruksverk (SJV) är regeringens expertmyndighet på det jordbrukspolitiska området och har ett samlat sektorsansvar för jordbruk, djurhållning, trädgård och rennäring. SJV är även chefsmyndighet för landets distriktsveterinärer och ansvarig myndighet för livsmedelsberedskapen. Livsmedelsverket (SLV) är central tillsynsmyndighet för frågor som gäller livsmedel inklusive dricksvatten. SLV verkar i konsumenternas intresse för säkra livsmedel av god kvalitet, redlighet i livsmedelshanteringen och goda matvanor. Statens utsädeskontroll (SUK) har hand om den statliga kontrollen och certifieringen av utsäde. Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) arbetar för en god djurhälsa genom att förebygga, diagnostisera och bekämpa smittsamma sjukdomar hos djur. Statens växtsortnämnd (SVN) prövar frågor om växtförädlarrätt och intagning av växtsorter i sortlista. Styrelsen för samefonden Samefondens medel används för att främja rennäring, samisk kultur och samiska organisationer Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) ansvarar för kunskapsuppbyggnad och kompetensförsörjning inom biologiska naturresurser och biologisk produktion. Veterinära ansvarsnämnden prövar bland annat frågor om diciplinansvar för veterinärer samt återkallelse av legitimation. Vanlig frågor. ( http://jordbruk.regeringen.se/faq/vanligafragor.htm ) På den här sidan presenteras olika ämnen som Jordbruksdepartementet ofta får frågor om. Delar av denna information är hämtad ur regeringens djuretiska program "Lyckliga djur".  Import av hund- och kattskinn TV 4:s program Kalla fakta visade den 17 oktober ett reportage om vissa metoder av produktion av hund- och kattskinn i Asien. Av filmen framgår hur djuren föds upp eller samlas in, hålls och slaktas under vidriga förhållanden. Många har skrivit till Jordbruksdepartementet och krävt ett importförbud av varor gjorda av hund- och kattskinn. Självfallet vore det önskvärt att produkter från djur som producerats under djurskyddsmässigt undermåliga förhållanden inte skulle förekomma vare sig på den svenska marknaden eller på andra marknader. Det mest effektiva vore om EU agerar tillsammans för ett importförbud. Frågan diskuteras också i andra medlemsstater. Till exempel har Italien till Europeiska kommissionen nyligen anmält lagstiftning som syftar till att förbjuda skinn och päls från hundar och katter. Även USA har infört hårda bestämmelser. För att belysa frågan har Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist skrivit ett brev till Europeiska kommissionen där hon pläderar för ett EU-gemensamt importförbud inom EU. Jordbruksministern kommer även att ta upp frågan med EU:s jordbruksministrar vid nästa möte med jordbruks- och fiskerådet som äger rum den 27-29 november. Om det inte går att få ett förbud på EU-nivå kommer Jordbruksministern att arbeta vidare för att lösa frågan på nationell nivå. Som konsumenter kan vi redan idag påverka denna fråga. Vi kan ställa krav på att försäljare ska kunna svara på frågan från vilket djur pälsen eller skinnet kommer. Ett stort konsumenttryck skulle kunna leda till att produktionen av varor av detta slag upphör. Läs pressmeddelandet: Brev från Ann-Christin Nykvist till kommissionär Byrne om importförbud av hund- och kattskinn Djurtransporter Det finns flera direktiv och förordningar som reglerar transporter av djur inom och utanför EU. Dessa reglerar bland annat djurens möjligheter till nödvändig vila, foder och vatten vid transport. Bestämmelserna har genomförts i svensk lagstiftning och ska även vara genomförda i alla de andra medlemsstaterna. Våra svenska regler innebär en tillåten transporttid på maximalt åtta timmar. Transport av sjuka eller skadade djur är inte tillåten. Jordbruksverket har gjort en studie av djurtransporter i Sverige och konstaterade då att transporter i Sverige i de allra flesta fall sker enligt reglerna och med god hänsyn till djuren. I dag kan export av djur från ett EU-land till ett land utanför EU få ett särskilt stöd, ett så kallat exportbidrag. Regeringens inställning är att detta bidrag helt bör avskaffas. Hela regelverket inom EU bör ses över så att alla ekonomiska drivkrafter för att transportera djur långa sträckor, både nationellt, inom EU och till länder utanför EU försvinner. Principen måste vara att djur ska slaktas så nära uppfödningsplatsen som möjligt och att det är kött som ska transporteras, inte levande djur. Regeringen tillsatte i mars 2001 en utredning som ska kartlägga hur djurtransporterna går inom EU och se över de faktorer som styr var slakt äger rum. Utredningen ska också titta på vilka åtgärder som krävs för att förändra transportmönstret och minska de onödiga eller långa djurtransporterna och uppmuntra till slakt nära uppfödningsplatsen. Utredningen, som leds av riksdagsledamoten Gudrun Lindvall, ska vara klar den 1 januari 2003. Galna ko-sjukan (BSE) Information om Galna ko-sjukan, BSE, finns på Jordbruksverkets webbplats. Ursprungsmärkning av kött Från och med hösten 2000 ska allt nötkött som säljs inom EU vara märkt med uppgifter om var det är slaktat och styckat. Ursprungsmärkningen är obligatorisk för färskt och fryst, både skivat och malet nötkött. Från och med 1 januari 2002 ska nötkött även att märkas med var djuren är uppfödda. Sverige har valt att gå fram fortare än övriga EU och har tidigare infört denna märkning. I Sverige är det även tillåtet att märka köttet med enbart "Ursprung Sverige", vilket innebär att djuret både är fött, uppfött och slaktat i Sverige. Troligtvis kommer ursprungsmärkning på andra köttslag också att införas i framtiden. Det pågår redan en frivillig branschöverenskommelse för märkning av annat än nötkött.     Djurförsök Försöksdjuren har stor betydelse för forskningen, men användning av försöksdjur är kontroversiell och kan innebära svåra avvägningar. Trots detta har det moderna samhället kommit fram till att djurförsöken fortfarande är viktiga och nödvändiga. Till exempel måste ändamålsenliga och bra läkemedel även fortsättningsvis kunna utvecklas för att rädda människors och djurs liv. För detta behövs försöksdjur, eftersom det i dagens läge ofta saknas alternativ. I gengäld måste försöksdjuren så långt det bara går skyddas från onödigt lidande. För att få använda försöksdjur krävs tillstånd. Vid beviljande av ett sådant utses en ansvarig föreståndare och en veterinär. Dessa ska se till att verksamheten bedrivs enligt djurskyddslagstiftningens bestämmelser. Försöksdjursveterinärernas uppgift är mycket viktig. De ska bland annat ge råd i veterinärmedicinska frågor och andra frågor som rör djurens välbefinnande. Djurförsök måste också bedrivas i godkända lokaler och inga andra djur än sådana som fötts upp för ändamålet får användas. Innan ett djurförsök får starta görs en etisk prövning av en särskild nämnd som har till uppgift att väga djurets lidande mot nyttan av försöket. Detta kan kräva svåra etiska ställningstaganden. Nämnden består av forskare och försöksdjurspersonal samt företrädare för allmänhet och djurskyddsorganisationer. Tack vare dessa nämnder har allmänheten större inflytande i den etiska prövningen av djurförsök än på något annat håll i världen. Regeringen har presenterat en skrivelse om djurförsök med frågor som rör användningen av försöksdjur. Bakgrunden är den utredning som regeringen  har tillsatt för att se över de etiska bedömningsgrunderna för den djurförsöksetiska prövningen. I utredningen analyseras vilka etiska bedömningsgrunder som tillämpas och eventuella förbättringar av prövningen övervägs. En hel del djurförsök kan idag göras bättre och säkrare på mänskliga celler i provrör än på råttor och möss. Detta är en utveckling som regeringen stödjer bland annat genom att bidra med pengar till projekt som syftar till att minska användningen av försöksdjur inom forskningen och att utveckla alternativa metoder till djurförsök.            Kosmetikatester på djur Enligt gällande lagstiftning får kosmetiska och hygieniska produkter inte ha sådana egenskaper att de kan medföra skada för konsumenten vid normal användning. Dessa produkter innefattar förutom smink även produkter som exempelvis tandkräm och salvor. EU-kommissionen har nyligen lagt fram ett nytt förslag som innebär att djurtester av kosmetiska och hygieniska produkter ska förbjudas inom EU. Sverige stödjer detta förslag. I Sverige förekommer dock inga djurtester av kosmetiska och hygieniska produkter. Höns  De traditionella burhållningssystemen för höns är förbjudna i Sverige och kommer att försvinna. Alternativen i dag är antingen att låta hönsen gå fritt, utom- eller inomhus, eller att hålla dem i en ny typ av burar som är större och uppfyller fastlagda s.k. funktionskrav. (Kraven gäller oavsett om hönsen hålls i burar eller frigående). Dessa krav är baserade på vetenskapliga rön om hönsens behov. Höns måste ha tillgång till rede, sittpinne och sandbad. En höna som inte får värpa i rede utan hålls i en kal nätbur blir stressad eftersom det naturliga för en höna är att värpa sitt ägg i avskildhet. Alla höns ska också kunna sitta på en sittpinne under natten där de känner sig tryggare och mer skyddade från fiender. Att få sandbada är också viktigt för en höna. Endast djurhållningssystem där hönsen kan göra allt detta är tillåtna. Kastrering av smågrisar Smågrisar kastreras för att slippa s.k. ornelukt i köttet, som annars kan uppstå i kött från grisar som inte kastrerats. Denna lukt uppfattas av många som mycket obehaglig. Enligt 10 § djurskyddslagen (1988:534) är det förbjudet att göra operativa ingrepp på djur i andra fall än när det är befogat av veterinärmedicinska skäl. Dock är det enligt 25 § i djurskyddsförordningen (1998:539) tillåtet att kastrera handjur av svin utan veterinärmediciniska skäl och utan att veterinär anlitas under förutsättning att kastreringen sker innan djuret uppnått två veckors ålder. Är svinet äldre än två veckor ska ingreppet göras under bedövning. Vetenskaplig expertis är dock inte enig när det gäller frågan om bedövning. En del experter menar att bedövning vore mer smärtsamt och stressande än själva ingreppet. Vid ministerrådet i oktober 2001 antogs ett ändringsförslag till rådsdirektivet om fastställande av lägsta djurskyddskrav vid svinhållning. Detta har även kompletterats med kommissionsbestämmelser. I kommissionsbestämmelserna anges att kastrering av galtar inte får ske efter den sjunde levnadsdagen. Skulle de ändå behöva kastreras efter sjunde levnadsdagen ska ingreppet, enligt förslaget, utföras av veterinär, med bedövning och långtidsverkande smärtlindring. Bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 2003. Jordbruksdepartementet förbereder nu en förordningsändring som innebär att kastrering inte får ske efter en veckas ålder. Sverige, Tyskland, Holland, Belgien och Danmark har inlett ett gemensamt arbete som syftar till att kastrering av smågrisar helt ska kunna upphöra. Aggressiva hundar (kamphundar) Hundar som attackerar människor är ett växande problem. Det finns i dag ett omfattande regelverk som ger polisen eller tillsynsmyndigheterna möjlighet att på olika sätt ingripa mot dessa hundar. I 19 a § djurskyddsförordningen finns exempelvis bestämmelser som innebär att det är förbjudet att inneha eller genom avel frambringa hundar som har extremt stor kamplust, lätt blir retade och biter, bara med svårighet kan förmås avbryta ett angrepp och har benägenhet att rikta sitt kampintresse mot människor eller andra hundar. Däremot finns det inte några regler som riktar in sig på enskilda hundraser. Aggressivt beteende beror sannolikt mer på hur en hund dresseras och sköts än på egenskaper hos rasen. Med fel uppfostran kan många hundar bli farliga.  Den 1 januari 2001 trädde en ny lag i kraft som innebär att alla hundar ska vara märkta och registrerade. Enligt den lagen får polisen omhänderta hundar som påträffas utan märkning eller som inte har en ägare registrerad, om hunden utgör eller kan komma att utgöra en fara för människor eller andra djur eller om det annars finns särskilda skäl. Framför allt skärper lagen hundägaransvaret. Lagen ger polisen ökade möjligheter att förebygga och ingripa i de fall det finns skäl att misstänka att en ägare kommer att använda sin hund på ett farligt sätt. Utöver detta finns lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter. Den ger polisen möjlighet att ingripa om en hund går till anfall och biter en människa. Polisen kan bl.a. besluta om att omhänderta en hund som visat benägenhet att bita. Senare kan polisen meddela beslut om t.ex. avlivning. Denna lag har dock en del brister och kommer därför att ses över I februari 2002 beslutade regeringen att tillsätta en särskild utredning som ytterligare ska titta på de problem som finns med hundar i samhället. Problemen som avses är t.ex. hundar som är farliga eller hundar som tillåts stå och skälla i bostadsområden. Utredningen ska föreslå åtgärder för att komma till rätta med de hundägare som brister i sitt ägaransvar. Utredningen ska vara klar senast 31 mars 2003. Mer information kring utredningen finns på departementets webbplats under Kommittéer i vänsterspalten. Ekologiska livsmedel Många konsumenter vill ha ekologiskt producerade livsmedel och det är därför av stor vikt att dessa produkter ges ökad betydelse på livsmedelsområdet, inte minst mot bakgrund av regeringens avsikt att bevara och vidareutveckla en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar livsmedelssektor.  Regeringen satsar sammanlagt 35 miljoner kronor per år under en treårsperiod på forskning om ekologisk produktion. Detta går bl.a. till forskning om gödselmedel och foder men även till studier om säkra ekologiska livsmedel och kost helt eller delvis baserad på ekologiska livsmedel. I det delvis EU-finansierade Miljö- och landsbygdsprogrammet återfinns också omfattande stöd till ekologisk produktion. För 2002 rör sig om totalt 485 miljoner kronor varav knappt hälften är svenska pengar. Under år 2000 anvisades ett särskilt anslag i statsbudgeten med syfte att möjliggöra satsningar på konsumentbefrämjande åtgärder där bl.a. initiativ avseende kunskaps- och informationsspridning om ekologiska livsmedel är av intresse. Vidare satsas 1 800 000 kr på marknadsstödjande åtgärder. Dessa går i dag huvudsakligen till Krav och Ekologiska lantbrukarna. Pengarna används för konsumentinformation och samordning av marknaden för ekologisk produktion. Fiskbestånden i våra hav Situationen för många fiskbestånd är bekymmersam. Internationella havsforskningsrådet, ICES, redovisar att flera arter visats befinna sig utanför biologiskt säkra gränser. Det är sannolikt att det sätt som fisket har bedrivits på är en viktig orsak till minskningarna, men också andra faktorer som t.ex. övergödning med åtföljande algblomningar och klimatförändringar är av betydelse. Enligt propositionen 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk ska det svenska fisket bedrivas på ett hållbart sätt. Ett optimalt nyttjande av fiskbestånden ska nationellt uppnås genom att försiktighetsprincipen tillämpas och att den biologiska mångfalden säkerställs. Sverige har verkat både internationellt och nationellt för att omsätta principerna om det hållbara fisket i praktisk handling. I Östersjön har länderna kommit överens om att åstadkomma en fungerande selektion och en förvaltningsplan för torsk. Man har bland annat också beslutat om kraftigt sänkta torsk- och sillkvoter. EU har tillsammans med Norge enats om bevarandeåtgärder inom en återhämtningsplan för torsken i Nordsjön. För detta bestånd har man sedan tidigare beslutat om en 40-procentig minskning av den totala tillåtna fångsten för år 2001 och ett tio veckor långt fiskestopp inom ett mycket stort område i Nordsjön. Ett centralt inslag i förvaltningen av fiskebestånden är att årliga fiskekvoter fastställs och att fisket övervakas och kontrolleras. Selektiva redskap minskar bifångsterna av t.ex. ungfisk och sjöfågel. Därigenom bidrar man till ett hållbart resursutnyttjande och "riktar" fisket mot sådan fisk och fiskstorlek som efterfrågas av konsumenten. Mycket återstår att göra inom området och den kommande översynen av EU:s gemensamma fiskeripolitik är en möjlighet att driva konkreta förslag i riktning mot större uthållighet och mer sofistikerad tillämpning av försiktighetsprincipen.

Länkar (http://jordbruk.regeringen.se/lankar.htm) Länkar till myndigheter som sorterar under Jordbruksdepartementet finns under rubriken Myndigheter. Här finns länkar till andra webbplatser med anknytning till Jordbruksdepartementets verksamhet. Jordbruk Europeiska kommissionen: Generaldirektoratet för jordbruk Jordbruksministerier i EU och andra länder (kommissionens förteckning) Lantbrukarnas Riksförbund Miljöfrågor inom jordbruk Ekologiska lantbrukarna Hållbar utveckling   Kontrollföreningen för ekologisk odling (KRAV) Naturskyddsföreningen Svenska demeterförbundet Svenska naturskyddsföreningen Världsnaturfonden Landsbygd Glesbygdsverket Hushållningssällskapen Länsstyrelserna Högre utbildning och forskning inom de areella näringarna Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien Stiftelsen jordbruks- och miljöteknisk forskning Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas)   Stiftelsen skogsbrukets forskningsinstitut Livsmedel Europeiska kommissionen: Generaldirektoratet för hälsa och konsumentskydd LivsmedelsSverige Fiske Europeiska kommissionen: generaldirektoratet för fiske Genmodifierade organismer (GMO) Genvägen Gentekniknämnden Gensyn Samer Nordisk Organ for Reinforskning Sametinget Övrigt   Nordiska rådet och nordiska ministerrådet Sveriges riksdag Skogsvårdsorganisationen och Skogsvårdsstyrelsen Verket för näringslivsutveckling (NUTEK)

070514: Det följande från departement kommer från den socialdemokratiska regeringen. Hur den borgerliga regeringen hanterar se regeringen.se 021219: NÄRINGSDEPARTEMENTET Från departementets hemsida 021219 (http://naring.regeringen.se/ ) Balans mellan hög avkastning  och biologisk mångfald http://naring.regeringen.se/fragor/skog_gruv/index.htm Mer än halva Sveriges yta är täckt av skog och Sverige är det land i Europa som har mest skog. Skogsbruket ska bedrivas så att skogen ger en hög och värdefull avkastning samtidigt som naturvärden bevaras. Ulrica Messing är ansvarigt statsråd i regeringen för frågor som rör skogspolitik.  Skogspolitikens mål Den svenska skogspolitiken har två lika viktiga mål - ett produktionsmål och ett miljömål. I sammandrag innebär de att skogen och skogsmarken är en nationell tillgång som ska utnyttjas effektivt, så att den ger en uthållig och god avkastning, samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras. Produktionsmålet innebär att skogen och skogsmarken ska utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger en uthålligt god avkastning. Skogsproduktionens inriktning ska ge handlingsfrihet i fråga om användningen av vad skogen producerar.  Miljömålet innebär att skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga ska bevaras. Biologisk mångfald och genetisk variation i skogen ska säkras. Skogen ska brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper ska skyddas. Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden ska värnas.  Utvärdering av skogspolitiken 1998 presenterade regeringen i en proposition en utvärdering av skogspolitiken. Utvärderingen visade att målen ännu inte har uppnåtts men att de borde ligga fast. Med anledning av utvärderingen har regering och riksdag beslutat om vissa insatser. Bland annat beslutades om vissa preciseringar av kraven på skogsföryngring och miljöhänsyn.  I januari 2002 presenterades den senaste utvärderingen av skogspolitiken. Utvärderingen visar att miljöarbetet förbättrats avsevärt under 1990-talet. På produktivitetssidan finns dock brister när det gäller föryngringsresultatet och röjningsaktiviteten, och det finns behov av nya åtgärder för att främja produktionsmålet. Rapporten remissbehandlas under våren 2002 och en proposition till riksdagen förbereds till i slutet av 2002. Läs mer i  Uppföljning av skogspolitiken Proposition 1997/1998:158 Läs mer i Utvärdering av skogspolitikens effekter Satsning på biotopskydd och naturvårdsavtal i budgetpropositionen Regeringen föreslog i vårbudgeten 2001 samt i budgetpropositionen för år 2002 att sammanlagt ytterligare 170 miljoner kronor ska satsas på naturvårdsåtgärder, bl.a. biotopskydd och naturvårdsavtal under åren 2002-2004. Läs mer om skogspolitiken i budgetpropositionen för 2002. Skogsvård för uthålligt skogsbruk Mer än halva Sveriges yta är täckt av skog och Sverige är det land i Europa som har mest skog. Tillväxten i landets skogar är mer än 100 miljoner kubikmeter per år och varje år avverkas cirka 70 miljoner kubikmeter skog i Sverige. Virkesförrådet i våra skogar ökar alltså för varje år. Skogsnäringen, skogsbruk och skogsindustrin, har stor betydelse för den svenska ekonomin, som producent av virke och olika produkter som t.ex. papper och trävaror. Över hälften av Sveriges nettoexportinkomster kommer från denna sektor. Närmare 100 000 personer är direkt sysselsatta i den svenska skogsnäringen.

Skogspolitik, http://naring.regeringen.se/fragor/skog_gruv/budget.htm Budgetproposition för 2003 I budgeten avsätts totalt 0,53 mdkr för politikområdet skogspolitik. Målet för gällande skogspolitik beslutades 1993. Skogspolitiken har två lika tungt vägande mål, ett produktionsmål och ett miljömål. I sammandrag innebär de att skogen och skogsmarken är en nationell tillgång som ska utnyttjas effektivt så att den ger en uthållig och god avkastning samtidigt som biologisk mångfald bibehålls. Regeringen föreslår att 534 miljoner kronor anslås för skogspolitiken för 2003. En utvärdering av skogspolitiken redovisades av Skogsstyrelsen i januari i år, och den har remissbehandlats under våren. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i början av 2003 med en skogspolitisk proposition där man tar ställning till de behov av åtgärder som utvärderingen tar upp för att förbättra skogspolitiken. Vårproposition för 2003 Riksdagen har anvisat 519 miljoner kronor för 2002. En utvärdering av skogspolitikens effekter har genomförts av Skogsstyrelsen, vilken remissbehandlas under våren. Det är regeringens avsikt att under hösten för riksdagen redovisa sitt ställningstagande och förslag till åtgärder. Budgetproposition för 2002 Regeringen satsar ytterligare drygt 170 miljoner kronor på miljöåtgärder i skogen under perioden 2002-2004 Som en komplettering till förslagen i regeringens miljömålsproposition föreslås en förstärkning av Skogsvårdsorganisationens anslag med närmare 14 miljoner kronor per år för arbetet med miljömålet Levande skogar. Extra insatser föreslås också för biotopskydd i skog och naturvårdsavtal. Satsningarna uppgår till sammanlagt 130 miljoner kronor under perioden 2002-2004. Mineralpolitik och geologisk undersökning Sveriges geologiska undersökning (SGU) tillhandahåller geologiskt underlagsmaterial så att företag, kommuner och andra organisationer ges tillgång till geologisk kunskap inför olika verksamhetsetableringar. Sådan kunskap är en viktig del i arbetet för hållbar utveckling. Regeringen anser att myndigheten ska ha huvudansvaret för miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet. För miljömålsarbetet tillförs därför SGU 4,7 miljoner kronor för innevarande år och 12,3 miljoner kronor per år för 2002-2004. Vårbudget för 2002 Regeringen kommer att satsa sammanlagt ytterligare 145 miljoner kronor på biotopskydd och naturvårdsavtal under åren 2002 - 2004. Projekt. http://naring.regeringen.se/fragor/skog_gruv/projekt.htm Kampanjen "Grönare Skog" Skogsvårdsorganisationen genomför för närvarande en stor informations- och utbildningskampanj - Grönare Skog - som ska vissa hur man kombinerar produktion av virke med aktiv miljöhänsyn för ett lönsamt och uthålligt skogsbruk. Målet är att nå 100 000 skogsägare och andra verksamma inom skogsbruket under en treårsperiod (1999-2001). Mer information om kampanjen "Grön skog" (länk till Skogsvårdsorganisationens webbplats) Internationellt arbete. http://naring.regeringen.se/fragor/skog_gruv/internationellt.htm Arbetet inom EU EU har ingen gemensam skogspolitik. Inom EU arbetar Sverige för fortsatt nationell bestämmanderätt om skogspolitiken samt för ökad samordning av frågor som rör skogsbruket. Under det svenska ordförandeskapet i EU första halvåret 2001 antogs gemensamma EU-ståndpunkter både inom ramen för FN:s skogsförhandlingar och i det globala skogssamarbetet, som är en del av uppföljningen av Rio-konferensen. Annat internationellt engagemang Sverige arbetar aktivt i internationella förhandlingar på global och regional nivå och har undertecknat ett 25-tal konventioner som har påverkan på skog och skogsbruk, bl.a. konventionen om biologisk mångfald och klimatkonventionen. Länkar till mer information. http://naring.regeringen.se/fragor/skog_gruv/lankar.htm Det är Skogsvårdsorganisationen, det vill säga Skogsstyrelsen och de elva regionala skogsvårdsstyrelserna, som har till uppgift att verka för att landets skogar vårdas och brukas på ett sådant sätt att målen för skogspolitiken uppnås. Läs mer på Skogsvårdsorganisationens webbplats

DN 010506 sid A2: "Skövlingen av världens skogar upprör. Men det finns anständiga och uthålliga former för avverkningen. Sverige är ett föregångsland, men skogsägarna skulle kunna göra mer." Striden om skogen "FÅ UTRIKESNYHETER BIDRAR så till vår vantrivsel som bulletinerna om skövlingen av världens skogar, särskilt i regnskogsbältena. Siffrorna över vad som redan gått till spillo och vad som står på tur att offras dämmer upp vanmakt och vrede - till ingen nytta, kan det tyckas. Om bara vårt engagemang och våra känslor på detta område kunde kanaliseras till praktisk handling skulle skogarnas framtidsprognos hamna i en helt annan dager. Sedan 1993 existerar en sådan kanal, som redan satt djupa spår på virkesmarknader, företagsstrategier och konsumentbeteenden tusentals kilometer från regnskogen. Den heter FSC (Forest Stewardship Council) och är ett icke-kommersiellt organ med säte i den mexikanska delstaten Oaxaca. När skog FSC-certifierats är detta ett intyg på att miljörörelsen, urbefolkningen och de ekonomiska intressena enats om anständiga och uthålliga former för avverkningen. Efter hand som FSC-märket - på stockar, plankor, möbler och pappersprodukter - arbetas in i detaljisters och konsumenters medvetande bygger man upp ett efterfrågetryck på skonsamt framställda produkter och sårar den relativa lönsamheten för kortsiktigt opererande skövlare. UNDER SINA FÅ år i gamet har FSC redan byggt upp imponerande allianser med flera av världens mäktigaste distributörer, som Sainsbury´s, Carrefour, B&Q, den tyska Springerpressen med flera. (Från och med i vår är alla KF:s, Icas, Ikeas och Åhléns trädgårdsmöbler FSC-märkta, medan andra stora kedjor, som Jysk Bäddlager och Bauhaus, fortfarande säljer produkter av ocertifierat - ofta skövlat - tropiskt virke.) Flera av jordens tunga skogsländer, som Kanada, Sverige och Polen, har FSC-certifierat väldiga arealer. Också i Latinamerika har FSC satt sina spår, främst i föregångslandet Bolivia där svenska skogsexperter hjälper "grönt" regnskogsvirke att finna europeiska kunder; men också i Brasilien, där ett par av världens största massaproducenter är på väg att certifiera sina skogar. I och med FSC har en svensk som står inför ett möbelköp privilegiet - genom att välja en FSC-märkt vara - att aktivt påverka händelseutvecklingen i jaguarers och gorillors hotade livsrum. Men i Sverige självt har FSC kommit att splittra skogsbruket på ett sätt som bådar illa för en av våra viktigaste näringar: 25 procent av svensk industri är relaterad till skogen, som är vår största nettoexportör, med 76 miljarder kronor 1999. När Assi Domän, det största av de svenska skogsbolagen, 1998 beslöt sig för att acceptera FSC:s statuter ryckte man med sig de övriga stora bolagen, SCA, Stora, Korsnäs, Holmen med flera. Över en natt blev miljörörelsens mest utskällda busar dess allierade. Bolagen, Världsnaturfonden, fackföreningarna och samerna utformar Sveriges FSC-standard. OCKSÅ PRIVATA SKOGSÄGAREvisade stort intresse för FSC. Skogs-ägarföreningen Södra, som med 34.000 medlemmar är en av världens stora massaproducenter, var i slutskedet av förhandlingarna med FSC. Det brittiska jätteföretaget Sainsbury-Homebase ansåg att Södra skulle blivit en "önskepartner" bara det valt FSC. Men FSC-certifiering innebär ju att de berörda naturfolkens rättigheter tillgodoses, och därigenom kopplades FSC till den gamla stridsfrågan om samernas vinterbeten. Att anamma FSC vore för de privata skogsägarna att föregripa de juridiska processer Härjedalens skogsbönder driver mot renägarna. SAMERNA Å SIN sida menar att de nyttjar marken av urminnes hävd och att denna orättmätigt styckades upp av svenska staten under sexton- och sjuttonhundratalens kolonisering av lappmarkerna. Också icke-samiska infödda, som till exempel byn Drevdagen i norra Dalarna, vars skogar beslagtogs av staten utan rättslig process 1864, kräver att erkännas av FSC som part i målet - enligt samma principer som värnar om brasilianska gummitappares nyttjanderätt. SÖDRA SKOGSÄGARNA har inget att skaffa med samerna, men att ansluta sig till FSC hade varit liktydigt med att splittra den privata skogsägarrörelsens takorganisation LRF-Skogsägarna. I stället tog Sveriges småskogsägare initiativet till ett annat, pan-europeiskt, certifieringssystem, PEFC. På kontinenten är PEFC ofta blott ett fikonlöv över samma osunda avverkningsrutiner som förut. Många svenska skogsägare hanterar sin skog med ansvar och det är olyckligt att de hamnat i ett sällskap som ideligen skåpas ut av miljöinstanserna. Splittringen är också dyr och opraktisk, eftersom virket från de olika systemen måste hållas isär på sågverk och brädgårdar. I dagarna har FSC och PEFC inlett samtal i avsikt att bryta dödläget och finna en väg mot enhetlig certifiering av svensk skog. Sverige är ett föregångsland, skogsindustriellt och ekologiskt, och det är mycket angeläget att alla skogsnäringens parter enas om grundförutsättningarna. EN LÖSNING SKULLE inte bara gynna svensk skogsexport utan också öka FSC:s trovärdighet och genomslagskraft i andra länder - vilket i sin tur är centralt för kampen om regnskogarna och på lång sikt bidrar till en tryggare ekonomisk utveckling för skogsbor i tropiska länder. " 070514: Det följande från departement kommer från den socialdemokratiska regeringen. Hur den borgerliga regeringen hanterar se regeringen.se 020528: Svenska regeringens årsbok om EU 2001: Jordbrukspolitik      Den gemensamma jordbrukspolitiken tar nästan halva EU:s budget i anspråk och är ett av de största samarbetsområdena inom EU. Kort kan man säga att jordbrukspolitiken bygger på gränsskydd, som skyddar mot varor utanför EU och gynnar den egna produktionen Sverige jobbar för att jordbrukspolitiken ska avregleras och göras mer marknadsorienterad. BSE-kris      BSE, eller galna ko-sjukan, har varit en stående punkt på dagordningen vid samtliga jordbruksråd under året. Flera beslut har fattats för att stärka livsmedelssäkerheten och återskapa konsumenternas förtroende. Bland annat har man skärpt reglerna för vilka delar av nötkreatur, får och getter som får användas i livsmedelskedjan. Man har också kompletterat bestämmelserna för användningen av bland annat fiskmjöl till livsmedelsproducerande djur. Under en övergångstid gäller dock totalförbud mot användning av kött- och benmjöl till alla livsmedelsproducerande djur i medlemsländerna. Dessutom har man beslutat att utöka testerna på nötkreatur. Det innebär för svensk del att ytterligare 10 000 nötkreatur äldre än 30 månader stickprovstestas årligen i normalslakten. Sedan tidigare testas alla djur över två år som självdött eller tvingats avlivas. Fall av BSE-smittade djur konstaterades under året i alla medlemsländer utom i Sverige.      I augusti presenterade kommissionen en rapport om åtgärder för att skärpa övervakningen och bekämpningen av zoonoser i EU. Samtidigt lade kommissionen fram förslag till ny förordning och nytt direktiv på området. Zoonoser är sjukdomar som kan smitta mellan djur och människa och tvärtom. Smittan kan även överföras via livsmedel. Mul- och klövsjuka      Mul- och klövsjuka är en av de mest smittsamma djursjukdomarna och drabbar klövbärande djur som exempelvis nötkreatur, svin, får och getter. En allvarlig epidemi av mul- och klövsjuka utbröt i Storbritannien under året. Frankrike, Nederländerna och Irland drabbades också av mul- och klövsjukan, men i mindre utsträckning. Kommissionen har fortlöpande fattat beslut för att stoppa smittspridningen, bland annat genom långtgående transportrestriktioner. I och med att utbrotten har upphört har också restriktionerna successivt kunnat släppas. I december anordnades en konferens för att summera och utvärdera hanteringen av epidemin. Kommissionen har också föreslagit strängare regler för att motarbeta smittspridning av svinpest. Jordbruk och miljö      Vid jordbruksrådet i juni 2001 bestämdes att medlemsländerna ska definiera hoten mot den biologiska mångfalden i jordbruket. Rådet slog också fast att hänsyn till den biologiska mångfalden måste tas när man genomför och utvecklar den gemensamma jordbrukspolitiken. Utöver detta har jordbruksministrarna under året också enats om en europeisk handlingsplan för ekologiska livsmedel och ekologisk produktion. Medlemsländerna, kommissionen och andra intressenter ska gemensamt komma med idéer om hur produktion, förädling, handel och konsumtion av ekologiska produkter ska underlättas. Djurskydd      Djurskydd är en viktig fråga för Sverige och prioriterades under det svenska ordförandeskapet. I juni enades jordbruksministrarna om ett förslag till minimiregler för skydd av svin. De nya reglerna innebär strängare krav på minimimått och förbud mot att binda upp djuren. Kommissionen har också infört krav på bättre standard för ljus- och ljudförhållanden i svinstallar.      Rådet vill också införa skärpta krav vid djurtransporter. Under våren lades bland annat fram ett förslag om förbättrad ventilation i vägfordon som används för djurtransporter under mer än åtta timmar. Kommissionen väntas komma med ytterligare förslag om förbättrade djurtransporter under 2002. Fiskeripolitik      EU:s fiskeripolitik omfattar fiskerinäringens alla aspekter och handlar till exempel om nyttjande av fiskeriresurserna, utveckling av fiskförädlingsindustrin och yrkesfiskets marknadsvillkor. Den gemensamma fiskeripolitiken inom EU ska ses över. Senast under 2002 ska det fattas beslut om vilka förändringar som krävs. Hållbart fiske      När stats- och regeringscheferna träffades i Göteborg enades de om att det totala fisketrycket måste minskas. Det är den viktigaste åtgärden för att målet om ett hållbart fiske ska kunna uppnås. För att minska fisketrycket enades man också om att fortsätta använda fiskekvoter och vidareutveckla de fiskeredskap som används vid fiske inom EU. Genom bättre redskap kan man undvika att få med annan fisk än den avsedda, och därmed minska risken för utfiske. Stats- och regeringscheferna var också eniga om att det behövs mer miljöinriktad forskning och att man måste hitta sätt att mäta biologisk mångfald. Dessa åtgärder återfinns också i den åtgärdsplan för biologisk mångfald i fiskerisektorn som kommissionen presenterade under året. Östersjösamarbete      Fiskerikommissionen för Östersjön har under året fattat en rad viktiga beslut för att bevara torskbeståndet i Östersjön. Bland annat har man beslutat att införa en ny, bättre trålmodell för torskfiske. Strandstaterna runt Östersjön har även enats om andra åtgärder för att bevara beståndet av fisk i Östersjön. Nytt fiskeavtal      Sedan EU:s fiskeavtal med Marocko löpte ut 1999, har det funnits en överkapacitet av fiskare i Portugal och Spanien. Över 400 fartyg och omkring 4 300 fiskare tvingades upphöra med sin verksamhet när avtalet sades upp. Under 2001 har därför särskilda planer för omstrukturering av fartyg antagits. Planerna innebär att Spanien och Portugal får ytterligare 197 miljoner euro i strukturmedel. Pengarna ska kunna användas för skrotning, överföring av fartyg till länder utanför EU eller investeringar för att förändra fartygens fiske. I början av året avbröts förhandlingarna mellan EU och Marocko om ett nytt fiskeriavtal. Detta avtal var tidigare EU:s största fiskeavtal med ett land utanför EU. Numera är avtalet med Mauretanien, som tecknades under året, EU:s största fiskeavtal. Avtal med Ekvatorialguinea, Guinea-Bissau och Madagaskar har också slutits under året. Sven Wimnell 020528 pdf-fil : Svenska regeringens årsbok om EU 2001. (http://wimnell.com/omr353d.pdf) En version där avsnitten huvudsakligen ordnats enligt SW klassifikationssystem. © 1999,2000,200,2002,2003,2004,2005,2006,2007,2008 Sven Wimnell, arkitekt SAR : Epost: sven.wimnell@telia.com 080225. Denna sida har adressen http://wimnell.com/omr63b.html